Varför göra det enkelt...

... när man kan anta en utmaning

 

 

I går var det ridlägeravslutning för Linns andra ridläger den här sommaren och tillika det allra bästa ridlägret hon någonsin varit på

Ridlägret Linn var på för två veckor sedan var också en höjdare men den här veckan var dom ett kanongäng bestående av elva eller om dom var tolv tjejer där Linn och Isa var yngst med sina 8 och 9 år och resten av tjejerna från 10 och upp till 12 eller om det var 13år men trots åldersspannet hade dom superkul tillsammans 
Förutom all rolig ridning som dressyr, WE, terränghoppning mm så var ridlägrets höjdpunkt  nattritten ner till Gransjön men allra allra häftigast var spökrundan, något som Linn länge längtat efter att få vara med om

Precis som på det tidigare lägret hade Linn Prinsessan  och Monia som sina två ridlägerhästar men i onsdags när ridlägret började lite senare passade Linn på att rida Peppe en stund innan och då kläckte Julia iden om att Linn kanske skulle rida honom på avslutningstävlingen...

 

 

 

 

Förutom de två eller tre gånger som Linn ridit Peppe så har han under de senaste åren bara jobbats från marken och körts av Julia men Linn och Peppe verkar trivas rätt bra med varandra och efter att ha provat på banan under torsdagen tillsammans med Peppe så bestämde Linn sig för att överge Monia på avslutningstävlingen och istället anta en liten utmaning som kunde gå precis hur som helst

 

 

 

 

 

På framridningen gick det alldeles galant, Peppe skrittade med raska steg, travade ivrigt, ja han bjöd t.o.m på några galoppsprång  och hoppade villigt grinden och allt såg riktigt bra ut

Men så, ja ja det blev lite väntan och när det sen var Lin och Peppes tur tyckte Peppe att han redan hade gjort sitt för dagen och under väntan  fyllt på hovarna med sirap och tog sig sen mycket sakta och motvilligt runt banan och bestämt sig för att den där grinden tänkte han minsann inte hoppa över ännu en gång...

 

 

... utan nöjde sig helt enkelt med att ta det i sakta mak och kliva över den

Linn ? Ja hon tog det hela med gott humör och konstaterade efteråt att dom iallafall hade gjort en snygg backning som dom i slutprotokollet fick 9 av 10 möjliga poäng på

 

 

 

 

 

 

 

Linn och Peppe slutade på en hedrande fjärde plats och Linn var strålande nöjd med deras insats och inte ett dugg ångerfylld över att ha valt Peppe att prova wild cardet Peppe framför trygga Monia som hon ridit så många gånger

För även om Linn är väldigt försiktig och i vanliga fall inte alls gillar att anta utmaningar och att kasta sig ut på "okänt vatten" så har hon ändå ett litet driv att i ridningen anta små utmaningar och testa sina gränser en smula och på nå´t vis kan jag inte annat än att beundra hennes tålamod, envishet och hennes outtröttliga vilja att hela tiden kämpa för att bli bättre  men egentligen aldrig riktigt få någon utdelning och visa vad hon kan och känna att hon gjort ett bra jobb eftersom hon aldrig får något gratis utan hela tiden rider små ponnisar med gott om egen vilja och en stor portion envishet

Men förr eller senare kommer det att säga "klick" och helt plötsligt så kommer det att funka och Linn kommer till slut att få utdelning för allt  det  slit  och jobb hon lagt ner och känna att allt flyter på och  då vet jag en som kommer att stråla av riktig äkta glädje och som stolt kommer att kunna sträcka på sig och säga

 

- Skam den som ger sig...