I dag är jag...

... en galet stolt mamma

 

 

I dag visade Linn att hon har vräkt det där hoppspöket som haft fräckheten att helt oinbjuden huserat inne i hennes skalle ett bra tag nu

I våras bestämde vi oss för att ta ett steg tillbaka och gå tillbaka till grunden dvs att hoppa 10 och 20cm för att återvinna självförtroendet och återfå tilliten både hos Linn och även hos Monia

Ett drag som visade sig vara väldigt smart

Det har varit en tuff resa som krävt en hel del tårar, jobb, tålamod, massor av pepping från både Julia och ridläraren Marika och ett och annat "Deep talk" mor och dotter emellan men så äntligen, idag sa det bara *poff*

 

 

I dag var det dags för shettisklubbens KM och Linn var anmäld till 30 och 40cm i hoppningen

30 kände hon sig säker på men 40 såg hon som ren övning och det var en till tänderna peppad Linn som värmde upp Monia

Det riktigt lyste djävlar anamma i hennes ögon och jag som varit med tidigare när Linn varit övertaggad och det gått rätt käpprätt åt h*lvete

När Linn red in på banan tog jag ett djupt andetag och förberedde mig på det värsta...

 

 

...men ack så fel jag hade i det fallet

Självförtroendet och målmedvetenheten lyste om Linn och Monia var helt klart med på noterna och tillsammans visade dom att dom är ett par som verkligen gillar varandra och har kul tillsammans

När Linn & Monia red över mållinjen var dom över tio sekunder snabbare än tvåan

 

 

Starten i 40cm började bra, Linn & Monia var felfria efter grundomgången men sen var det som om luften gick ur dom och tröttheten kom ikapp men trots tre vägringar slutade Linn & Monia ändå på en andra plats tack vare att det bara var två ekipage som tog sig felfritt igenom grundomgången

 

 

Linn gjorde ytterligare tre starter - riden precision, riden agility och ledd agility och kammade hem ytterligare två placeringar så hon var mer än nöjd med dagens insatser på banan även om det inte riktigt räckte ända fram då hon slutade som total 3:a i kampen om klubbmästartiteln

Å andra sidan är det otroligt bra resultat även det eftersom Linn nu under den här säsongen  är yngst av alla barn som tävlar i gruppen äldre barn

 

Så vad kan jag mer säga än att det än en gång har bevisats att man med tålamod, envishet, stöttning  och massor av kärlek kan ta sig över alla hinder