Det är nu det vänder...

... och blir bättre

 

Ja det var precis vad jag sa till N när det var dags för mig att gå hem efter en rätt intensiv dag som blivit betydligt stressigare än vad den hade behövt att vara pga av andras slarv/nonchalans

Att ta ansvar och göra rätt åligger tydligen bara en enda person och när andra klantar sig så tillvida att någon annan ( läs jag ) till lunch får kasta i sig en korv från statoil samtidigt som jag skyndade mig tillbaka till ruta ett för att hinna utföra de jobb jag hade inplanerat på mig och dessutom hinna med att planera både kvällen och morgondagens jobb ja då är det något man bara rycker på axlarna åt och låtsas som om ingenting har hänt

Märklig inställning kan tyckas men å andra sidan jag är inte ett dugg förvånad det är liksom inte förstsa gången det inträffar

 

Nåväl, lättad över att ha hunnit bli färdig i tid och därmed kunna infria löftet till Linn att hämta henne halv tre och sen åka direkt upp till stallet för en ridtur på Gary förbyttes dock snabbt till en viss panik

När jag stoppade handen i byxfickan för att fiska upp min nyckelknippa upptäckte jag att fickan var alldeles tom sånär som på mobilen

Konstaterade snabbt att när jag rejält stressad hängde in min jacka i skåpet på jobbet så råkade jag placera nycklarna i jackfickan och sen drämma igen hänglåset

- inte speciellt smart

 

Vad göra liksom ?

Efter att jag och N fnissat lite hysteriskt så började vi fundera på hur vi skulle lösa den uppkomna situationen och medans N gick iväg för att kolla en grej passade jag på att ringa klippan i min tillvaro, klippan som alltid har ett gott råd att komma med och några uppmuntrande ord

För ovanlighetens skull svarade Paul direkt när jag ringde och när jag med panik i rösten förklarat att mina nycklar till skåpet, hem, bilen & min plånbok var inlåsta så började han skratta

Det var väl kanske inte direkt den reaktionen jag hade förväntat mig och ville ha så med paniken och hopplöstheten lätt pockande i rösten  klämde jag fram

 

- Jag har faktiskt haft en rätt  pissig dag och det här var inte vad jag behövde

 

Då samlade min käre make ihop sig och kom med en rad förslag, mitt förslag om att gå till järnaffären och köpa en bultsax mötte han med ett fnissande

 

- Ja det hade ju varit en bra ide om det inte vore för att din plånbok ligger inlåst i skåpet...

 

 

Jag återvände in till N som kommit på den briljanta iden att ringa servicegruppen, dom hade dock inte tillgång till någon bultsax men tipsade om vaktmästaren på Birgittagården som snällt kom lommande med en bultsax, klippte av låset och

 

*tada*

 

Jag kunde äntligen ta min jacka och åka hem

Det är allt bra tur att det finns små änglar i vrdagen som rycker ut och utför jobb dom egentligen inte skulle behöva utföra och desutom gör det med ett leende

Sådär en helvtimme försenad kunde jag lämna jobbet,  åka för att hämta Linn och transportera oss till stallet för lite mys och gos tillsammans med Gary och Prinsessan

Ett alldeles perfekt avslut på en dag som varit allt annat än rolig, det är allt en himla tur att vi har stallet att åka till och fylla på med positiv energi

 

 

 





Dagen efter...

.. underverkets sjuårs dag

 

Veckorna före Linns födelsedag poppar det alltid upp en massa tankar och känlsor jag trott var undanstoppade någonstans lång in i minneskontoret gör sig påminda

Det är känslor som täcker hela specktrat, allt från tristess, oro,  hopplöshet, uppgivenhet, ovisshet, melankoli mm mm mm men alla dessa känslor omlindas varsamt av den största av alla känslor

- kärleken

 

Dagen då Linn föddes är en av de absolut jobbigaste, mest uppgivna och deprimerande dag jag någonsin genomlidigt men samtidigt en av de allra lyckligaste dagarna i mitt liv

Dagen började på sedvanligt sätt med ett ultraljud, det lite speciella den här morgonen var att läkaren som gjorde ultraljudet kom in på sin lediga dag

Han drack kaffe och åt sin frukostmacka under tiden som han undersökte mig och i bilen ute på parkeringen satt hans fru och barn och väntade eftersom dom var på väg till en hockeymatch som sonen skulle spela

Han såg det som en självklarhet att bara "slinka förbi" och göra ultraljudet för att dom sen skulle ta ställning till om bebisen skulle få vara kvar i magen ett dygn till eller inte

Han gillade inte riktigt det han såg och gick iväg för att konferera med barnläkaren, när han kom tillbaka efter en stund berättade han att dom tagit beslutet att vi skulle avvakta men att dom under dagen skulle lyssna på hjärtljuden en gång/timme samt göra några CTGkurvor allt för att säkerställa att bebisen efter omständigheterna mådde bra

Eftersom jag befann mig i vecka 31+0 betydde varje extra dag i magen att förutsättningarna för att bebisen skulle klara sig utanför magen ökade och med tanke på att läkarna inte kunde säga något om i vilket skick bebisen var i förutom att h*n var väldigt väldigt liten så kändes det extra viktigt att h*n fick växa på sig så mycke det bara gick

 

 

Jag minns så väl hur känslan av uppgivenhet trängde in genom huden och hur jobbigt allt kändes, efter åtta veckor på sjukhus var jag helt enkelt mer än less på att må dåligt, less på att tiden gick så sakta, less på att vänta, less på att vara orolig, less på ovissheten

- skulle jag få tillbringa en dag, en vecka, en månad ytterligare där på "mitt" rum

"Mitt rum" , ja det var så dom sa

Det var snudd på att jag räknades till inventarierna på avd.

När ronden gick hade dom två vagnar, på en ena  hade alla andra patienter som låg inne varsin pärm med sina papper i

På den andra

Ja där trängdes mina pärmar som i takt med veckorna utökades en efter en för att få plats med alla provsvar och journalanteckningar

 

 

 

Paul som under dessa veckor förutom att se till att jag hade det bra på sjukhuset och förse mig med tidningar, korsordsmagasin, dryck, mat ( när sjukhusmaten inte smakade ) , 5 kronor till tvapparaten som slukade en femma i timmen och hålla mig sällskap så mycke han bara hann hade dessutom två tonåringar att ta hand om därhemma och kanske framför allt en flytt att rodda i

Just den här dagen den 24:e september 2005 fick han dessutom stå ut med en fru som var på ett vedervärdigt humör så jag tror att när klockan närmade sig åtta på kvällen och det började bli dags för ytterligare en undersökning så tyckte han nog att det var rätt skönt att bege sig till Eurosport för att göra en nyhetssändning

Han hann dock inte så väldans långt för om det hade varit långsamt och segt under veckorna på sjukhuset så blev det plötsligt väldans brått

Sköterskan som skulle kolla hjärtljuden lyckades till en början inte hitta några hjärtljud, när hon sen hittade dom så dalade dom snabbt igen och så där höll det på

Hon konfererade snabbt med läkaren och det bestämdes att bebisen skulle ut och det NU !

Mitt rum fylldes snabbt med personal och på väg mot operationssalen fick jag en telefon så att jag kunde ringa till Paul och det var då jag fällde den numera klassiska kommentaren

 

- Dom ska snitta mig nu och du kan ju komma... om du har tid...

 

 

 

 

Jo, det var klart han hade tid att komma

Den kvällen fick Eurosports tittare nöja sig med en nyhetssändning på engelska, Paul hade liksom lite viktigare saker för sig

Jag minns inte så mycke av förberedeleserna inför snittet

Jag minns att det dök upp en barnmorska som glatt berättade att vi var nästan grannar, hon kom från Knutby men tillade mycke snabbt med ett leende att hon inte tillhörde KnutbyFörsamlingen

Jag minns ochså när läkaren med lite bekymrad röst sa

 

- Oj....Oj.... det är ett mycke mycke litet barn

 

Jag hann tänka  "Det var det... all denna väntan och så blev det inget...."

Men ungefär där avbröts tankarna av åsynen av ett litet litet knytte med dom allra minst små ögon jag någonsin sett,  två små svarta pepparkorn och barnmorskans

 

- Grattis till en liten tjej, hälsa nu snabbt på mamma och pappa innan vi springer vidare

 

 

 

Vi fick en första rapport om att allt var bra med Linn och där någonstans försvann sen mina tidsbegrepp

Jag minns att dom sydde ihop mig, att jag sen kördes in på uppvaket och upplevde en av de allra värsta nätterna i hela mitt liv

Det var en hel del andra patienter som låg där på uppvaket och framemot småtimmarna kom en annan nyförlöst mamma dit som låg och vrålade och grät efter sitt barn

Personalen försökte hela tiden lugna henne och förklara att bebisen mådde alldeles prima och att den befann sig i pappas trygga famn men allt kvinnan vrålade var

- Ta hit mitt barn NU ! NU!

I de andra sängarna låg folk och jämrade sig och ljuet av uppkastningar blandades med djupa snarkningar och allt jag ville var abra att komma därifrån så fort som möjligt och tillbaka till "mitt" rum och få sova i lugn och ro

 

 

Så fort dagpersonalen klivit på sitt pass på morgonen kom dom och hämtade mig till avdelningen och efter lite frukost blev jag nerkörd till neonatalen och fick äntligen se vår lilla guldklimp

Barnläkaren Alexander som följt Linn inne i magen under de veckor jag varit inlagd kom och berättade att han var helt mållös

Alla hade varit beredda på det allra värsta och inte vågat ge oss några som helst förhoppningar om detta lilla barn och så kommer hon ut, extremt tillväxthämmad men i övrigt alldeles perfekt

Hon klarade av att syresätta sig själv, alla prover såg bra ut och

- ja hon hade helt enkelt slagit världen med häpnad

Dessutom tillade han att det verkade vara en väldigt envis liten tjej

Envis ? Linn ?

Haha, det är bara hennes förnam men kanske ska vi känna en viss tacksamhet mot denna envishet även om den ibland driver oss till vansinne

Kanske var det just den egenskapen som gjorde att Linnsan klarade tiden i magen och alla uppförsbackar där så galant

Nu sju år senare vet vi att det var ett alldeles perfekt litet flickebarn som kom till världen denna höstlördag

Att vår tjej är huvudet kortare än alla sina kompisar känns som en bagatell i sammanhanget med tanke på allt som hade kunnat inträffa

 

 

Man brukar ju säga "Den som vänta på något gott vänta aldrig för länge..."

Och visst stämmer det in just på Linnsan, det blev en lång och stundtals rätt jobbig väntan men absolut en väntan som var värd allt jobbigt längs vägen för även om hon ibland testar allt vad mitt tålamod heter och lite till så är hon ett underbart inslag i mitt liv





 

 





Till slut tog...

... stubintråden slut

 

 

Häromdagen fick jag rådet att fortsätta att agera som en gås och bara låta saker o ting rinna av mig men idag rann även min bägare över och jag fräste ifrån eller rättare sagt jag svarade med samma mynt och då hette det helt plötligt att jag inte skulle gå i taket

 

Nej, jag ska tydligen hålla mig på mattan, ta emot och le hela tiden medans det är fullkomligt legalt att använda mig som en sophink, att använda otrevligt tonläge och attackera

Men jag är ledsen, jag är inte mer än människa och även om jag oftast agerar efter att behandla andra som jag själv vill bli behandlad så händer det att även mitt tålamod tryter och jag kan för mitt liv inte förstå varför just jag ska vara den som snällt bara sväljer och sväljer hela tiden

Hur man kan anse att det är ok att själv uppträda otrevligt och samtidigt kräva att den man pratar med håller goda ton  och behåller lugnet är för mig en gåta

 

Jag säger som Strindberg

 

- Det är synd om människorna....

 

 

 

 

 

 



Man ska inte...

... ta ut något i förskott

 

Men att fira lite i förskott kan väl aldrig vara fel ?

Ända sen Linn fyllde 2år har vi haft som tradition att äta middag på Hard Rock Cafe

De första åren var det vi i familjen som gick ut och åt tillsammans men så flyttade både Anna och Joakim hemifrån och familjen blev väldigt liten så vi bestämde att Linn skulle få välja någon att ta med sig

Första gången valde hon moster Malle med familj, året därefter valde hon "BonusFarmor" Renee och Lasse och när jag för några veckor sedan frågade Linn om hon hade funderat över vem hon ville ta med sig i år så svarade hon blixtsnabbt

 

- Jag vill att Kicki följer med

 

Och så fick det bli och eftersom Linn i år fyller på en måndag som är lika med ridlektion som hon absolut inte vill missa så bestämde vi oss för att fira lite i förskott idag

Lätt trötta och sega efter gårdagens långa dag på tävlingsbanan blev det en stillsam och trevlig middag där Linn som vanligt förväntansfullt väntade på att det skulle bli dags för dessert och precis som åren innan så blev Linn lika blyg och förlägen  när personalen kom med "fyrverkeriglassen" och sjöng för henne

 

 



Vuxna...

... människor

 

Under de senaste dagarna har jag vid ett par tillfällen blivit alldeles förundrad över hur vuxna människor beter sig

Jag har blivit både ledsen, förbannad, uppgiven och som sagt förundrad över hur folk så lätt vänder sitt missnöje och ilska mot någon annan istället för att ta itu med själva orsaken till att man mår dåligt

Det verkar lättare att angripa en tredje person än att börja jobba utifrån sig själv

 

Jag har absolut ingenting emot kritik bara den är konstruktiv och framförs direkt till mig istället för att leta sig omvägar via andra personer

Man måste inte tycka som jag gör, man måste inte ens gilla det jag gör men det minsta jag begär är att man är ärlig och står för sina åsikter istället för att uttala dom bakom ryggen på mig och sen möta mig med ett falskt leende

Eller ännu värre att framföra klagomål som "andra" sagt men man själv absolut inte håller med om och sen visar det sig att man i själva verket var den ledande personen i diskussionen där anklagelserna flödade hej vilt

 

Vuxna människor ?

Undrar om dessa personer lär ut till sina barn/barnbarn att det är helt ok att snacka skit och vara elak bakom ryggen på folk ?

Undrar hur dessa människor skulle känna om dom själva blev utsatta för samma sak ?

 

I dag fick jag frågan

 

- Orkar du ?

 

Mitt självklara svar blev att visst sjutton orkar jag, aldrig att jag ger upp och även om jag blir både förbannad, besviken o ledsen så vet jag att "problemet" egentligen inte ligger hos mig

Det är inte jag som mår dåligt och låter min ilska, frustration och missnöje gå ut över andra

Det är inte jag som gömmer huvudet i sanden och tror att allt kommer att bli som vanligt igen bara jag blundar för verkligheten en stund

Det är inte jag som saknar modet att se framåt eller saknar insikten att om man vill uppnå en förändring måste man börja med sig själv, man kan inte förlita sig på att andra krattar en lättrampad gång åt en

 

Orkar jag ?

Ja utan tvekan och just idag känns det som om jag helst av allt skulle vilja göra som Prinsessan och utbrista

 

*Pilutta dig*

 

 



En bild ...

 

 

... säger mer än tusen ord

 

 

Efter en dag tillsammans med en lätt PMS:ig Prinsessan var det rätt skönt att titta på bilderna från dagens aktivitet

Prinsessan må vara envis och idelligen sätta sin lillmatte på svåra prov men någonstans där mellan dom två Prinsessorna finns en kärlek som sträcker sig över all envishet i världen

 

 



 

 

 

 



Lycka är...

... att kunna läsa

 

 

Äntligen har Linn knäckt läskoden och nu går det riktigt fort framåt

Det känns nästan som att hon tar alla tillfällen hon bara kan att läsa, överallt i vardagen finns det ord som bara måste läsas

Ja, för att inte tala om alla böcker och tidningar som bara ligger och väntar på att få bli lästa

 

På Flygfyren har Linn länge, länge spanat in böckerna om Märta och hennes hästar

Även om vi läser mycke för Linn och mer än gärna förser henne med böcker så har vi använt dessa böcker som en liten morot och sagt att Linn fått vänta med att köpa dessa böcker tills hon kan läsa själv

Lite för att sporra och framför allt  med tanke på att böckerna ingår i kategorin "lättläst" och är perfekta att börja på egen hand när man precis lärt sig läsa

I går kändes det som om det var dags att låta en Märtabok följa med oss hem från Flygfyren

 

 

 

 

 

I gårkväll var Linn alldeles för trött för att ens orka öppna boken men det första hon gjorde i morse var att hämta boken, gosa in sig i täcket och påbörja läsningen

Det var en fröjd att höra henne ljuda sig fram sida efter sida, efter en stund blev det alldeles tyst och sen sa Linn

 

- Om du undrar så läser jag tyst, det går bättre då och så stör jag inte alla andra här hemma

 

Jag tänkte tyst för mig själv att hon nog bara pausade och roade sig med att kolla på bilderna men ack vad jag bedrog mig

När Linn lagt undan boken kom hon till mig och återberättade allt hon läst

 

*wow*

 

Vårt lilltroll har tagit ännu ett stort kliv i livet och härligt nog verkar hennes intresse för böcker och läsning hänga med även nu när hon läser på egen hand

 



Äppelkaka, stickning &...

... Bonde söker fru

 

Linn och jag var bonniga värre nu ikväll men det kan inte hjälpas, jag gillar "Bonde söker Fru" så nu när det var dags för premiäravsnittet bänkade Linn och jag oss och passade dessutom på att mysa lite i TV soffan

 

 

 

 

Efter ungefär halva programmet konstaterade Linn

 

- Marika borde vara med i programmet

 

- Ja men Marika har ju redan Jocke, hon behöver ju ingen ny man

 

- Nej men hon är söt, snäll och rolig och hon skulle kunna lära alla massor om hästar

 

Tja, varför inte ?

Linns första programide var kläckt

 

 

 

 

 

Ytterligare en bit in i programmet säger Linn

 

- Nu vet jag mamma, det borde heta "Mamma söker stor häst". Då kunde folk skriva brev till dig och skänka dig en stor häst som du kunde rida på... det skulle vara jättemysigt och om du vill kan jag hjälpa dig att rida in den

 

Se där, ännu en programide

Kanske skulle man kunna sammanfoga Linns två ideer till en enda serie ?

Vi får väl bara se till att finslipa detaljerna lite och sen är det bara att presentera iden för första bästa produktionsbolag, eller inte...

 

 

 

 

... jag tror jag avstår

Visserligen är tanken på en stor häst lockande men det där med TV känns inte riktigt som min grej när allt kommer omkring

Äppelkakan vi bakade nu i kväll var däremot min grej,

ljuvligt god med vanlijkräm inbakad under skalet

*mums*

 

 



Den moderna...

... önskelistan

 

 

Linn fyller snart sju år och nu ikväll undrade hon om vi hade bestämt vad hon ska få i present och när jag svarade nej utbrast hon förfärat

 

- Men hallå, jag fyller ju snart år ju

 

- Jo men du har ju inte skrivit någon önskelistan ännu

 

Linn letade fram papper och penna och efter ett par minuter lämnade hon över önskelistan

 

 

Smsspråk har jag hört talas om men det här var ett nytt språk för mig så jag bad om en liten översättning av önskelistan och som den självklaraste sak i världen började Linn rabbla

 

DSS = Nintendo DS Spel , helst häst & ponny

 

S ( med ring runt ) = Schleichhästar o tillbehör

 

MS = Minishettis

 

NOB = NO Böcker

 

PA = Pannband till prinsessan

 

LN = Böcker om Carl Von Linne´

 

Hur glasklart som helst, iallafall om man är sex snart sju år och inte orkar skriva hela orden



Underbara...

... unge

 

När jag hämtade Linn på fritids idag ville hon visa mig en sak i deras klassrum och eftersom vi inte hade någon större brådska hem så följde jag givetvis med henne

Först visade hon två härliga siffror som någon gjort av skumgummi, målat på och satt dit ögon på, sen visade hon mig sin låda och vad dom jobbade med och slutligen ville hon att vi skulle sätta oss i soffan en stund så skulle hon läsa en bok för mig

Givetvis var det en bok om en häst vid namn Pålle, en sån där "första läsboken" med en mening på varje sida

Linn började läsa för mig och jag kunde inte annat än att förvånas över flytet i läsningen, vissa ord ljudade hon sig igenom i sakta mak men välbekanta ord som dag, häst, jag, när, är osv. eller när ett av de lite svårare orden dök upp för en andra gång rabblade hon av dessa i snabb takt och jag kunde konstatera att det där med fotografiskt minne nog inte är så dumt när allt kommer omkring

 

Tänk så fort det går, alldeles nyss var hon vår lillskrutt och numera går hon i första klass och har läst sin första saga för mamma helt på egen hand

Vår lilla stund i soffan var en sån där liten guldglimt,

vardagslyx på hög nivå och den allra bästa kryddan en helt vanlig tisdagseftermiddag

 

 

 

 

 



Både smärta...

... och värme i hjärtat

 

Jag la upp lite bilder på dayviews och började sen kika runt bland mina gamla bilder

Genom några klick med musen förpassades jag ett par år bakåt i tiden och bilder på Linn & Molly tillsammans radades upp en efter en

Jag blev alldeles varm i hjärtat samtidigt som saknaden slog till som en blixt från klar himmel

 

 

 

Vår underbara Molly, 100% kärlek rakt av

Det fanns liksom inget ont i henne, allt hon ville var bara att sprida kärlek till allt och alla som ville ta del av den

 

 

 

 

Det vore att ljuga att påstå att Molly gjorde vågen av glädje den dagen Linn kom hem

Under de första månaderna bevärdigade Molly inte Linn med en blick, hon liksom såg förbi henne

Låtsades som att hon inte existerade, ja förutom de gånger då Linn låg ute i vagnen och sov

Då hittade man Molly parkerad tättintill, om det rörde sig på grannens tomt kom det ett dovt morrande från Molly vilket var rätt lustigt eftersom hon aldrig morrade annars

Linn blev större, började sitta med vid matbordet och vips avtog Mollys avvaktande inställning gentemot Linn och helt plötsligt förvandlades dom till bästa polarna i vått och torrt

 

 

 

 

Där Linn fanns hittade man i stort sett alltid Molly

Bästa kompisar som upptäckte världen tillsammans och liksom hade ett osynligt band mellan sig

En kärlek som inte går att beskriva med ord, den bara fanns där och kanske är det till stor del Mollys förtjänst att Linn är så lugn och fin tillsammans med djur av alla de slag

Jag tror att Molly förmedlade att med kärlek, lugn, harmoni och förståelse så kommer man långt utan att behöva komminucera med ord

 

 

Linn pratar ofta om Molly, hur mycke hon saknar henne

Med skammens rodnad kan jag erkänna att jag ibland förringat hennes känslor, tänkt att hon var så liten att hon inte kan ha såna minnen/känslor

Att Linn trots allt bara var fyra år då vi var tvugna att "ta bort" Molly men efter att ha tittat igenom bilderna idag är jag övertygad om att Linn visst kan minnas och att jag aldrig mer ska förringa hennes känsla av saknad

Det var verkligen Linn & Molly,  100% kärlek, en kärlek som inte går att beskriva med ord den bara fanns där mellan dom två

 

Det var inget lätt beslut att ta men till slut var det oundvikligt och jag ville infria det löftet jag en gång givit - att inte låta mina egna känslor förlänga plågan för Molly

När beslutet väl var fattat och tid beställd hos vetrinären infann sig ett lugn både hos mig och Molly

Dom två dagarna som gick mellan tidsbeställningen och kvällen då det skulle ske skedde en snabb förändring hos Molly, på nå´t vis kändes det som att hon ville visa att jag hade gjort rätt, att jag fattat rätt beslut och att jag inte skulle ha dåligt samvete för det

Jag menar vem ger en människa rätt att leka Gud och bestämma när det är dags att släcka ett liv ?

 

 

 

 

Bilden härovanför är den sista bilden på Linn och Molly tillsammans, tagen alldeles innan vi skulle åka iväg

Linn & Mollys sista mysstund tillsammans på hemmaplan

Ibland när Linn och jag tittar upp mot himlen brukar Linn konstatera att det var bra att Molly fick komma upp till Farmor i himlen så att dom kan ta hand om varandra

En tanke som för Linns del lindrar saknaden och den tomheten som även kan infinna sig i en liten tjejs hjärta

 

I mitt hjärta kommer Molly att ha en alldeles speciell plats, en plats fylld av kärlek och tacksamhet över allt vi upplevde tillsammans och kanske börjar tiden bli mogen för att öppna dörren och välkomna en ny liten familjemedlem igen

Inte för att ersätta Molly på något vis utan helt enkelt för att fylla vårt liv med massor av nya upptåg och kärlek, kärlek kan man aldrig få för mycke av...



 

 



Ingen jantelag...

... här inte

 

 

För ett par dagar sen hittade jag en fototävling på www.familjeliv.se temat var "vatten"

Med en unge som Linn som älskar vatten borde det ju inte vara så svårt att hitta ett lämpligt bidrag

Jag letade runt bland bilderna och bestämde mig till slut för den här

 

 

Och banne mig, lös inte solen lite extra på mig idag

 

*tada*

 

Jag vann första pris vilket då var 800:- att handla för i Reimas webshop

Inte helt fel nu när det börjar bli dags att tänka på vinterkläder till Linn

Kort sagt ett mycke välkommet bidrag och...

 

... jo jag är fånigt glad och stolt

Även om det bara rör sig om en liten sketen tävling på Familjeliv så var priset dock 800:- och många av bidragen var riktigt riktigt fina och i ärlighetens namn hade jag den bild som kammade hem andra priset som en favorit till segern



Nerrräkning...

... pågår

 

 

Om lite drygt två timmar kommer en mycke efterlängtad make/pappa hem efter att ha varit borta ända sen i fredagsmorse

Det var fruktansvärt dålig timing att bli dunderförkyld med feber och allt som hör därtill just den här helgen men just förkylningar o liknande otyg är ju inget man styr över själv

 

 

 

Den här helgen har jag inte varit någon aktiv o perfekt mamma inte för att jag gör anspråk på att vara det annars men den här helgen har  mitt engagemang mest bestått av att pliktskyldigast fixa mat, ladda dvd:n och helt enkelt bara funnits till

Och lilltrollet då ?

Ja, hon har varit alldeles underbar, ja så otroligt duktig och mysig att jag stundtals blivit alldeles varm i kroppen

Linnsan har helt enkelt bara gillat läget och roat sig själv på egen hand, hon har varit ute, fixat på sitt rum, lekt med hästarna eller helt enkelt bara suttit hos mig i soffan och kollat på film

Det är lite svårt att tänka sig att denna alldeles underbara lilla varelse bara för några veckor sedan höll på att göra både sin mor och far alldeles galna av förtvivlan när hon var mitt uppe i värsta sexårstrotset

En helg som denna är det lite extra härligt att vara mamma åt denna envisa och alldles underbara lilla tjej och det är nästan men bara nästan så att jag funderar på att  hon nog hade lite rätt när hon för en liten stund sen konstaterade

 

- Mamma nu har jag varit så himla duktig att jag är värd en liten belöning, typ en ny schleischhäst eller en liten, liten LEGO Friendsask. Du kan tala om för pappa när han kommer hem att jag har varit super super jättesnäll hela helgen



Det är...

... min blogg

 

Därmed får jag gnälla och ynka precis hur mycke jag vill och det är precis vad jag tänker göra just nu

Jag har precis genomlidit ett fruktansvärt dygn då det är mer än en gång som jag tyckt lite synd om mig själv

I torsdag vaknade jag med halsont och en liten antydan till förkylning

I går morse kände jag mig lite, lite bättre men efter att ha varit i stallet på kvällen så slog det till ala grande med både kallsvettningar, pannknack, ont i varenda liten led i kroppen, feber och givetvis en hosta from hell och luftrör som piper som värsta mässingsorkestern

Kort sagt

- jag är sjuk

 

Så typiskt att lyckas time:a in det just den här helgen då Paul är borta från fredag morgon till sena söndagseftermiddagen

Natten som var sov jag oroligt och vaknade stup i kvarten antingen pga av hostan, väsande luftrör eller helt enkelt bara för att jag kände mig ömklig och sjuk

Strax efter sex i morse insåg jag att det inte var någon större ide att ligga kvar i sängen och vrida o vända på mig utan jag klev upp och startade dagen

 

 

 

 

Runt halv tio kom Linn upp och en timme senare ringde hennes kompis och undrade om dom skulle leka min första spontana tanke var NEJ NEJ NEJ

Men så beslöt jag mig för att ta en chansning och okeya det hela. bära eller brista

En stund senare stod kompisen på trappan och leken kunde börja

Min chansning visade sig vara en riktig drömlott, tjejerna lekte hur fint som helst i nästan fem timmar

Dom var utomhus större delen av tiden och de korta stunderna dom var inomhus lekte dom så fint med Linns LEGO Friends

 

Den enda arbetsinsatsen jag behövde göra under dessa fem timmar var att slänga ihop lite korv & makaroner till lunch sen skötte dom sig som sagt helt för egen maskin

När kompisen åkt hem plockade Linn och jag fram resterna från gårdagens mys, bäddade ner oss i soffan och medans Linn spanade Barnkanalen passade jag på att halvsova lite

Efter en stund kom Linn med ett "brev"

 

 

Precis som sin mor så har hon fått upp ögonen för Jakob Eklund som spelar pappan i "Pip Larssons"

eller som hon konstaterade

- Min pappa är världsasnäll men inte lika snygg som pappan i Pip Larssons

Att avnjuta några avsnitt Pip Larssons var ett helt ok sätt att avsluta en miserabel dag på

Nu ska jag snart bädda ner mig i sängen, tycka lite synd om mig som har 38.8 i temp och hoppas på att morgondagen blir åtminstonde lite, lite bättre



Min dotter borde jobba...

... på sina social skills

 

Linn och hennes kompis började av någon underlig anledning lyssna på julmusik

Dom hade visst ett kalas som behövde piffas upp lite

Dom började med Rudolf med röda mulen och fortsatte med liknande låtar tills Linn plötsligt bestämde sig för att lyssna på O Helga natt

Hennes kompis spärrade upp ögonen och undrade vad det var för låt varpå min dotter raskt svarade

 

- Det är O Helga natt men du vet man måste liksom vara lite smart för att fatta hur bra den är

 

- Mmmm.... den är konstigt

 

Tystnad en stund medans Linn skrålar med i låten samtidigt som hennes kompis med stora ögon tittar/lyssnar och sen utbrister hon

 

- Gud vad du är smart Linn, jag fattar verkligen inte den här låten. Den är konstig

 

- Du lär dig snart

 

- Ja om vi leker lite mer kanske jag blir lika smart som du

 

- Inte så smart kanske men nästan... Du vet jag är supersmart men du är ju jätteduktig på att dansa så det är okey ändå

 

 

 

 

Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt åt deras konversation och tänkte lite tyst för mig själv att min dotter nog får ta och jobba på sin ödmjukhet lite mer om inte annat så för sin egen skull

- det kan liksom bli ensamt på toppen

 

 



Att handla...

... för egna pengar

 

 

Linn har länge önskat sig en westernsadel men eftersom hon haft tillgång till att låna Bettans westernsadel så har det inte känts sådär superviktigt att uppfylla just den lilla önskningen

Det finns så många andra "vill ha" här i världen som har legat högre upp på prioriteringslistan

I förrgår satt Linn brevid mig när jag surfade runt bland säljsidorna på Facebook och helt plötsligt dök det upp en bild på en westernsadel som var till salu för 100:-

Linn flämtade fram

 

- Mamma mamma den kan vi väl köpa ? Snälla, snälla...

 

För att testa hur gärna hon ville ha sadeln svarade jag

 

- Du kan ju ta lönen du fick av Malle på ponnyrundorna i söndags och betala med egna pengar

 

- Ja !!! Du kan ta alla mina pengar !!!

 

Kort sagt, hon ville väldigt gärna ha sadeln och när vi scrollade ner en bit fick vi även se ett westernträns till salu och då var saken liksom biff

 

 

 

 

En tom spargris och 140:- senare var lyckan total för Linn

- en alldeles egen westernsadel och dessutom ett superfint träns som en liten bonus

I väntan på att få åka upp till stallet fixade Linn en egen "provhäst" på balkongen och äventyret kunde börja

 

 

 

Linn var härligt lycklig över sina "nya" saker och påtalade ett flertal gånger att nu skulle hon börja jobba mer så att hon kunde köpa precis det hon ville ha alldeles själv

Egentligen vet jag inte vari den största lyckan låg

- att äntligen ha fått en westernsadel eller det faktum att hon hade köpt den för egna pengar som hon tjänat ihop alldeles själv "precis som du och pappa" som hon så klokt konstaterade

 

 

 

 

Att Prinsessan sen var på ett strålande humör och bara hur söt som helst i sin westernutstyrsel bara spädde på Linns lycka ännu mer

I går kväll var det en mycke lycklig Linn som somnade efter en riktig kanonbra dag där både lyckan över westernsadeln och tränset blandades med lyckan över att ha galopperat på Bettan och haft myskväll med mamma

- Vad mer behöver man som sexåring ?

 

 



 

 





Det här med...

... att gräla

 

 

För drygt en månad sen var det tio år sedan Paul och jag träffades, under de tio år som gått är våra gräl lätträknade

Ja man kan räkna dom på handens ena fingrar och dessutom få ett gäng fingrar över

Vi har haft ett gräl eller iallafall vad man skulle kunna säga vara i närheten av ett gräl plus en gång när jag surade ur ala grande när det sket sig lite eller rättare sagt jag var lite stressad och det gick ut över min käre make

 

Det finns de som hävdar att om man aldrig grälar har man inget "riktigt" förhållande, då vet man inte var man har varandra

Till såna påståenden ställer jag mig helt frågande

Vad är ett riktigt förhållande ?

Är det när man tjafsar o bråkar om minsta småsak, när man blir osams om vem som ska städa, tvätta eller om någon gjort av med för mycke pengar ?

Varför är det så viktigt att gräla ?

 

 

Självklart är det så att Paul och jag har olika uppfattning om saker och ting, givetvis händer det att vi blir lite putt på varandra

Ibland kan jag reta mig till vansinne på vissa saker han säger eller gör och jag är övertygad om att även han känner likadant

Senast det hände var timmarna innan gästerna skulle börja droppa in till vår grillfest

Vi låg lite efter tidsschemat och stressen började pocka lite lätt

I ett sånt läge är det väldigt lätt att knasa ur och det var vid ett tillfälle som jag suckade lite väl ljudligt över något Paul hade gjort och just då sammanfattade Paul det hela väldigt bra

 

- Jag kan ochså bli smått irriterad över saker du gör men just nu är det inte läge att ta upp det hela utan vi jobbar vidare och sen när allt sjunkit undan och det skulle kunna vara läge att prata om det så känns det helt enkelt inte lika viktigt längre...

 

 

Och det är nog lite så vi fungerar

Istället för att hacka och gnälla låter vi det bero och sen när man ser det med andra ögon så känns det helt plötsligt inte lika viktigt att ta upp längre

Det som i stressens öga var ett "problem" blir en lätt vindpust när lugnet infunnit sig

 

 

Efter att ha levt i ett förhållande där gräl, tjafs, dispyter, gnäll mm till slut blev en del av vardagen så känns det riktigt skönt att leva i ett "grälfritt" förhållande

Att ständigt bråka o tjafsa suger så enormt mycke energi och föder bara olust känslor

Visst händer det att jag kan bli smått galen på vissa saker Paul gör och visst skulle jag kunna påtala det ja jag skulle t.o.m kunna tjata lite i hopp om att han kanske skulle kunna tänka sig att förändra sig när det gäller just den detaljen

Men i ärlighetens namn så känner jag att varför skulle jag ödsla energi på det ?

Jag är ganska säker på att även Paul har sina hangups när det gäller saker jag gör och jag kan förstå att han ibland kan känna en lätt irritation men även han väljer att se förbi dessa

Kanske är det så att vi väljer den enkla vägen eller kanske är det så att vi helt enkelt insett att ingen av oss är perfekt men att vi älskar varandra ändå just som vi är

Men visst händer det att även Paul och jag tycker olika om saker och ting men vi lyckas alltid komma till en lösning utan en massa tjafs förmodligen mest beroende på att vi lyssnar på varandra

Utan att hetsa upp oss eller känna behovet av att pinka revir framför vi våra åsikter och på nå´t sätt hittar vi alltid en lösning som vi båda känner oss bekväma med

 

 

Men det kanske är så att Paul och jag inte har något riktigt förhållande, att vi inte vet var vi har varandra eftersom vi aldrig grälar ?

Att vårt förhållande bara är en enda stor bluff  där vi väljer att anpassa oss istället för att förändra ?

Själv känner jag att vi har ett alldeles underbart förhållande, att jag just nu lever ett liv som gör att jag varje dag känner en otrolig lycka över att vara just här just nu

För min del är det så otroligt mycke skönare och mysigare att lösa de problem som uppstår längs vägen genom att prata med varandra, att lyssna på vad den andre har att säga, att kanske tänka till en gång extra innan man säger eller gör något

 

 

 

 

Den rätta vägen ?

Tja, vem vet ?

Allt jag vet är jag ibland kan komma på mig själv med att tänka

 "Oj vad länge sen det var jag var sådär riktigt arg" och hur skön den känslan är

Det fanns en tid då jag var arg i princip varje dag, då tjatet och gnatet hela tiden låg som en tät dimma över tillvaronoch man bara gick och väntade på nästa utbrott

Jag föredrar den här "bråkfria" tillvaron och om det nu är så att man måste gräla för att ha ett riktigt förhållande så lever jag gärna kvar i min låtsasvärld ett tag till