Både smärta...

... och värme i hjärtat

 

Jag la upp lite bilder på dayviews och började sen kika runt bland mina gamla bilder

Genom några klick med musen förpassades jag ett par år bakåt i tiden och bilder på Linn & Molly tillsammans radades upp en efter en

Jag blev alldeles varm i hjärtat samtidigt som saknaden slog till som en blixt från klar himmel

 

 

 

Vår underbara Molly, 100% kärlek rakt av

Det fanns liksom inget ont i henne, allt hon ville var bara att sprida kärlek till allt och alla som ville ta del av den

 

 

 

 

Det vore att ljuga att påstå att Molly gjorde vågen av glädje den dagen Linn kom hem

Under de första månaderna bevärdigade Molly inte Linn med en blick, hon liksom såg förbi henne

Låtsades som att hon inte existerade, ja förutom de gånger då Linn låg ute i vagnen och sov

Då hittade man Molly parkerad tättintill, om det rörde sig på grannens tomt kom det ett dovt morrande från Molly vilket var rätt lustigt eftersom hon aldrig morrade annars

Linn blev större, började sitta med vid matbordet och vips avtog Mollys avvaktande inställning gentemot Linn och helt plötsligt förvandlades dom till bästa polarna i vått och torrt

 

 

 

 

Där Linn fanns hittade man i stort sett alltid Molly

Bästa kompisar som upptäckte världen tillsammans och liksom hade ett osynligt band mellan sig

En kärlek som inte går att beskriva med ord, den bara fanns där och kanske är det till stor del Mollys förtjänst att Linn är så lugn och fin tillsammans med djur av alla de slag

Jag tror att Molly förmedlade att med kärlek, lugn, harmoni och förståelse så kommer man långt utan att behöva komminucera med ord

 

 

Linn pratar ofta om Molly, hur mycke hon saknar henne

Med skammens rodnad kan jag erkänna att jag ibland förringat hennes känslor, tänkt att hon var så liten att hon inte kan ha såna minnen/känslor

Att Linn trots allt bara var fyra år då vi var tvugna att "ta bort" Molly men efter att ha tittat igenom bilderna idag är jag övertygad om att Linn visst kan minnas och att jag aldrig mer ska förringa hennes känsla av saknad

Det var verkligen Linn & Molly,  100% kärlek, en kärlek som inte går att beskriva med ord den bara fanns där mellan dom två

 

Det var inget lätt beslut att ta men till slut var det oundvikligt och jag ville infria det löftet jag en gång givit - att inte låta mina egna känslor förlänga plågan för Molly

När beslutet väl var fattat och tid beställd hos vetrinären infann sig ett lugn både hos mig och Molly

Dom två dagarna som gick mellan tidsbeställningen och kvällen då det skulle ske skedde en snabb förändring hos Molly, på nå´t vis kändes det som att hon ville visa att jag hade gjort rätt, att jag fattat rätt beslut och att jag inte skulle ha dåligt samvete för det

Jag menar vem ger en människa rätt att leka Gud och bestämma när det är dags att släcka ett liv ?

 

 

 

 

Bilden härovanför är den sista bilden på Linn och Molly tillsammans, tagen alldeles innan vi skulle åka iväg

Linn & Mollys sista mysstund tillsammans på hemmaplan

Ibland när Linn och jag tittar upp mot himlen brukar Linn konstatera att det var bra att Molly fick komma upp till Farmor i himlen så att dom kan ta hand om varandra

En tanke som för Linns del lindrar saknaden och den tomheten som även kan infinna sig i en liten tjejs hjärta

 

I mitt hjärta kommer Molly att ha en alldeles speciell plats, en plats fylld av kärlek och tacksamhet över allt vi upplevde tillsammans och kanske börjar tiden bli mogen för att öppna dörren och välkomna en ny liten familjemedlem igen

Inte för att ersätta Molly på något vis utan helt enkelt för att fylla vårt liv med massor av nya upptåg och kärlek, kärlek kan man aldrig få för mycke av...