Det blir nog...

... advent ändå

 

 

Under veckan som gått har jag på FB följt hur mina vänner laddat upp bild efter bild på nyputsade fönster där julgardinerna satts på plats, stjärnan hängts upp och ljusstakarna tänts

Själv tittar jag mig runt i huset och inser att det  än så länge inte råder någon större adventsstämmning härhemma

Tanken var att jag under veckan skulle städa och fixa inför advent men det kom två sjukgymnastikbesök, tre läkarbesök, ett besök på jobbet och en del telefonsamtal att ringa emellan plus då att det är Curling EM och därmed har Linn och jag varit nästintill solo hela veckan

I torsdagskväll bestämde jag mig för att jag under fredags förmiddagen då Linn var i skolan skulle ta itu med projektet advent men det blev just aldrig mer än en tanke utan istället tog jag en härlig skogspromenad med Picasso på morgonen och sen ägnade jag fm´s timmar åt att slå in tjugofyra paket samt vila efter en rätt jobbig vecka

Att ställa in eftermiddagens inplanerade stallbesök för att stanna hemma och städa fanns liksom inte på kartan, Linns längtan efter Prinsessan var enormt stor och därmed en icke förhandlingsbar situation

 

 

 

I dag väntar "familjemys" med middag, lite shopping, hästmössa och hästshow i Globen så inte lär jag hinna/orka fixa någon adventsstämmning härhemma idag heller

Jag kan erkänna att det känns lite trist och att jag helst av allt skulle ha velat hinna fixa iordning, ja i alla fall fått fram adventsstakarna i fönstret men samtidigt så...

 

 

... vilan på fm igår var nödvändig och timmarna i stallet tillsammans med Linn, Prinsessan och Picasso var guld värda och en ren energipåfyllning

Och att välja mellan att städa och göra adventsfint eller  att umgås med familjen är ju inget svårt val,  jag vet vad som är prio ett för mig 

För när allt kommer omkring så är ju den allra viktigaste förberedelsen är gjord,  paketen till Linns adventskalender ligger inslagna och redo att sättas upp

Återstår bara att leta fram kalendern, den ligger i någon av de tio flyttkartongerna med julpynt men jakten på denna kalender får vänta till morgondagen för idag är programmet späckat

 

 



 



Svenska sjukvården...

... del två

 

 

Jag börjar bli trött, trött på att ha ont och trött på den totalt ologiska sk vården

Min husläkare kände att han hade gjort vad han kunde för min onda axel och remitterade mig vidare till ortopedmottagningen

So far so god

I går var det dags att träffa ortopeden som givetvis inledde med att fråga om hur länge jag haft ont och vilka besvär jag har

När jag kort dragit min axels sjukhistoria konstaterade han

 

- Oj, har du så ont att du vaknar på nätterna. Då brukar det sluta med operation...

 

 

Sen undersökte han min axel, frågade vidare om symptom, berättade därefter om hur en operation går till och avslutade med

 

- Hur tänker du ?

 

Ja hur tänker jag ? Att jag vill slippa smärtan, att jag efter drygt tre månader börjar bli väldigt less på att ha ont i stort sett dygnet runt, att det känns olustigt att ha hotet från Försäkringskassan och alla regler där hängande över sig

 

- Jag tycker att vi gör såhär, en sån här inflammation kan ta upp till ett år att läka ut så vi avvaktar lite. Du får komma tillbaka i januari/februari så ser vi hur du känner då och fram tills dess tycker jag att du ska försöka med sjukgymnastik och akupunktur och kanske att man skulle prova med kortison

 

- Jag går ju hos sjukgymnasten och har ett träningsprogram och får akupunktur och jag fick en kortisonspruta för drygt en månad sen...

 

- Jaha... Säger du det, hade han lyssnat lite bättre så hade han tagit in den informationen redan i början av vårat samtal och hade han läst remissen från min husläkare så hade han även kunnat få informationen därifrån

 

 

- Ja... men vi sätter upp en tid åt dig i januari, februari så tar vi ställning till operation då men med tanke på att du haft ont så länge utan förbättring och att du vaknar på nätterna så kommer det förmodligen sluta med operation

 

Då kunde jag inte låta bli att fråga om hur lång väntetid det sen är på att få opereras

 

- Ja, två förmodligen tre månaders väntetid är det. Hur känner du inför det här med operation ?

 

- Jag känner att jag vill bli av med min smärta men jag är ingen läkare, jag vet inte vad som är bäst

 

- Ja då kommer det nog att bli operation i slutänden, vi tar ställning till det när du kommer nästa gång

 

Lite fint frågar jag om man inte lika gärna kan skriva en operationsremiss på direkten och skulle jag behöva en operation så har vi sparat både tid och pengar med tanke på sjukskrivning och om inte så fine, då kapas operationskön med en person

Men riktigt så enkelt funkar det ju inte utan läkaren tyckte att vi skulle avvakta och då hamnade vi ju i läget om jag skulle återgå till jobbet eller ej och där fick jag ett bestämt nej

- axeln ska vila och det kan ta sin tid att jobba med ditt yrke är inte att tänka på under läkningsfasen

Men sjukskriva mig det kunde han inte, där på ortopeden sjukskrev dom bara direkt i samband med operation annars så hänvisade dom vidare till husläkaren

Logiskt ?

Inte ett dugg

 

Mitt läkarintyg går ut i morgon så i morse var det bara att ringa vårdcentralen

Först fick jag prata med en väldigt trevlig och förstående sköterska som såg till att min husläkare ringde upp, efter ett kort samtal bestämde han sig för att klämma in mig i sitt redan mer än fullspäckade dagsschema så i eftermiddag är det dags för ännu ett läkarbesök och vill jag vara lite lustig och se det från den humoristiska sidan så kan jag konstatera att mitt frikort gick ut den 19 november men att jag redan är på god väg att fixa mig ett nytt, med dagens läkarbesök kommer jag att på nio dagar ha lyckats samla ihop 900:- , bara 200:- kvar till frikort...







Jag upphör aldrig...

... att förvånas

 

 

Linn tyckte att det var alldeles för länge sen som vi tog en runda i spåret vilket hon hade alldeles rätt i så vi byltade på oss kläder och trotsade eftermiddagsmörkret och kylan

Precis som vanligt pladdrade Linn på om allt och ingenting och helt plötsligt började hon fråga om ögonbryn och vad som menas med att ögonbrynen växer ihop

Eftersom det är ett ämne vi aldrig någonsin diskuterat här hemma blev jag lite nyfiken på varför hon undrade detta och fick då till svar

 

- Jo när jag åt hemma hos X en gång så sa Y till mig att mina ögonbryn höll på att växa ihop och att jag skulle tänka på det

 

Ärligt talat jag blev rätt paff, hur i hela världen kan en vuxen människa ens komma på tanken att säga nåt dyligt till en sjuåring ?

Att vi lever i en utseendefixerad värld kommer inte som någon nyhet precis men just därför är det extra viktiga att låta våra barn vara just barn och slippa behöva få sånt slängt i ansiktet

Vad blir nästa grej man väljer att påtala för barnet ?

 

 

Först blev jag lite paff över att man överhuvudtaget kan kläcka ur sig nåt sånt till en sjuåring men nu en timme senare är jag mest smått irriterad eller rent ut sagt rätt förbannad

Med vilken rätt har en vuxen människa att tala om för en sjuåring hur hon ska se ut ?

Är det underligt att tjejer på låg och mellanstadiet bantar ?

Vem är det som sätter upp reglerna för vad som är snyggt och inte snyggt ?

Och varför i hela friden behöver man trycka upp det i ansiktet på små barn

För liten är just vad en sju åring är

Som tur är så är min ( numera ) åttaring betydligt smartare än människan som kläckte ur sig den dumma kommentaren

Efter att vi pratat en stund om det hela avslutade Linn med

 

- Det spelar faktiskt ingen roll om ögonbrynen växer ihop på en, det är mycke viktigare att man är snäll och inte säger dumma saker till varandra

 

 

 

 

 

 

 

 

Sådan fader...

... sådan dotter

 

 

Igår kväll drog Paul iväg för att ha en sändning och då började Linn och jag att lite smått plocka inne i badrummet för att förbereda flytten av byrån i hallen dit in

Vi roade oss med att sortera lådan där Linns strumpor och trosor förvaras och kunde vi en snabb räkning konstatera att den lilla damen har fjorton par ridstrumpor plus att vi rensade bort en rejäl hög med trosor i storlek 98/104, det var väl sådär ett-två år sedan hon hade den storleken i underkläder

Till slut hade vi i alla fall röjt korgarna under bänkskivan och även ovanpå bänkskivan så det återstod bara att lyfta bort den
Nnågot jag givetvis inte kunde tänka mig att vänta med tills maken har tid

Jag försökte "haka av" den men den satt stenhårt fast och medans jag höll på att trixa och böka säger Linn med exakt samma tonfall som sin far

 

- Och den där skivan väger bara ett kilo typ...

 

 

Ett kilo är vad jag får bära/lyfta med vänster hand just nu och visst sjutton hade ungen rätt, skivan vägde nog lite mer än ett kilo så på sätt och vis var det nog bra att den satt stenhårt inkilad vid listen

Det var bara att lägga ner projektet en stund och sätta sig framför TVn

Men som alltid när jag fått en ide så har jag svårt att bara slöppa det så medans Linn roade sig med att fnissa till Solsidan, Partaj och Cafe Bärs så funderade jag på hur jag skulle kunna lösa det hela

 

 

Att vänta tills maken får tid är liksom inget alternativ just nu, curling EM har precis dragit igång och därmed kan Linn och jag räkna bort hans sällskap de närmaste dagarna/kvällarna eftersom han drar till sitt "vanliga" jobb på Skandia vid sju tiden på morgonen och sen avslutar dagen eller rättare sagt kvällen på Eurosport för att sen dyka upp härhemma runt midnatt

Så...

 

 

... jag tror att jag har kommit på en lösning

En lösning som jag presenterade för Linn i morse då hon förväntansfullt frågade när vi skulle fortsätta med vårat lilla projekt så att vi kan få fint i hallen

 

- Mamma, lova att inte lyfta bänkskivan förens jag kommer hem, jag kan hjälpa dig lite

 

- Ja, jag väntar tills du kommer hem så hjälps vi åt

 

- Och det tror du på själv, svarar den lilla skruttungen med ett leende och exakt samma tonfall som hennes far skulle ha använt

Vad ska man säga liksom ?

Min man och min dotter känner mig rätt bra helt enkelt och det är ju skönt att dom båda älskar mig trotsa att jag kanske inte alltid gör som dom vill...





Fota barn = svårt, Fota hund = svårt...

... fota barn & hund = nästintill omöjligt uppdrag

 

 

I går tog Linn, Picasso och jag en promenad ute på fältet, givetvis hade jag kameran med mig och gjorde ett försök att få lite bra bilder men insåg snabbt att det där med att fota en valp och en åttaåring på bus och klätterhumör inte var det allra lättaste

Oftast såg det ut såhär...

 

 

... dvs bortvända både från varandra och kameran i jakt på nya stenar att klättra på

Det var liksom ingen större ide att försöka få vilddjuren att samarbeta med mig milt sagt var dom totalt ointresserade av att bli fångade på bild

Av drygt 130-140 tagna foton blev det kanske 4-5 stycken som var ok men absolut inte mer än ok

 

 

 

 

Men man ska inte ha så stora krav för innerst inne så vet man ju att dom allra bästa bilderna tar man ju när man som av en händelse råkar ha kameran i närheten vid rätt tillfälle och dessutom har turen att trycka på avtryckaren i exakt rätt sekund och just det inträffar ju inte alltför ofta

Bra foton eller ej, en mysig och rolig stund på fältet hade vi iallafall





Ibland är jag...

 

 

 

... mer än lovligt korkad

 

Frågar man min man så skulle han nog byta ibland mot ofta men vi har helt enkelt lite olika måttstockar i just det här fallet

Efter en vecka med grått regnigt novemberväder kom så lördagen med några minusgrader och sol så vi passade på att vara ute på förmiddagen

Paul ägnade sig åt att kratta löv och till en början roade jag mig med att träna lite sitt/stanna kvar med Picasso men när vi tröttnat på det så grabbade jag en kratta och började peta lite bland löven

Jag fick onda ögat av min man som mumlade något om att det räckte om jag höll honom sällskap

Men det kändes rätt ok både i handen och axlarna så jag krattade på en liten stund och kände mig nöjd med att kunna bistå med lite arbetskraft i trädgården för en gångs skull

 

 

Och det är verkligen betoning på lite arbetskraft, min insats var väldigt ringa och det rörde sig max om sådär en tio minuter en kvart

Men den ringa arbetsinsatsen och de larviga minutrarna betalar jag dyrt för nu ikväll

Min axel som känts rätt ok den senaste tiden känns inte så ok just nu och handen gör lite mer ont än vad den gjort innan så nu blir det total vila igen och jag vill inte höra något "vad var det jag sa"....



Jag trodde jag...

... skulle slippa bandaget

 

 

I torsdags var jag till VC och tog bort stygnen

Vilken befrielse att bli av med bandaget och vilken underbar känsla att få tvåla in händerna och kunna "gnugga" med fingrarna, gnida  och bli riktigt ren

Men säg den lycka som varar

Distriktsköterskan var inte alltför imponerad av vad hon såg, det var fortfarande lite för rött och dessutom tyckte hon att den som sytt ihop min hand hade snålat med stygnen och jag är benägen att hålla med henne med tanke på att såret glipade lite på tre ställen

Sköterskan tejpade till gliporna och sen på med en kompress och lite linda och tillbaka dit igen på tisdag för att kolla att det ser ok ut och som grädde på moset så talade hon om att jag förmodligen kommer att få ett rätt fult ärr vilket iofs inte känns sådär jättejobbigt

Jag menar hur ofta viftar man med handflatan inför ögonen på folk liksom

 

 

I bilen hem kunde jag inte låta bli att fundera över om mitt slarvigt ihopsydda sår kanske helt enkelt är ett resultat av alla besparingar och indragningar som görs inom vården

Jag menar kanske förkortade läkaren sin tid hos mig med några minuter genom att minska på stygn antalet och minskat antal stygn betyder även minskad åtgång av suturtråd

*många bäckar små*

 

 

Ja, så var det...

... det här med Facebook

 

 

Allt som oftast hör man folk klaga över hur andra väljer att använda FB

Än klagas det på alla lyckliga statusuppdateringar, att det bara är ett spel för galleriet, att man vill låtsas vara mer lycklig och harmonisk än vad man egentligen är

Eller så klagas det på  att folk delar bilder på  mat, barn, djur eller vad det nu kan vara

Somliga verkar anse att det finns en viss "mall" som alla borde följa

Att den där "mallen" över vad som är rätt och fel att dela/skriva om på FB växlar mellan användarna tycks ingen ens fundera över eftersom man är så inställd på att just ens egen åsikt är den absolut rätta i frågan

För egen del har jag fram tills nu haft en rätt tillbakalutad inställning till det hela

Min FB sida är just min FB sida och där delar/skriver jag exakt det jag vill dela med mig av och jag är fullkomligt övertygad om att mer än en av mina vänner både en, två och tre gånger suckat över mina trista statusuppdateringar men kanske framför allt över bilder på Linn, Picasso och Prinsessan som har en viss tendens att dyka upp där

Men om folk retar sig på det så är det ju inte mitt problem, valet är ju rätt enkelt

- ändra i inställningarna så slipper du se "skiten"

 

 

 

 

 

En funktion som jag faktiskt använde mig av häromdagen

För jag kan erkänna att det för första gången sen jag gick med i FB plötsligt dök upp något som jag till slut på höll på att få krupp över

De fem-sex första bilderna - eller ska jag skriva stripparna ? - var ju lite halvroliga att kolla på men när sen nyhetsflödet inte bara fylldes av en eller två utan låt säga sådär en tjugo-trettio om dagen av högst varierande kvalite och underhållningsvärde så kändes det enbart som ett rätt trist inslag som jag började störa mig på

Men så fick jag den briljanta iden att just gå in på "inställningar" och vips kan mina vänner fortsätta med att dela sina "Bitstrip" med varandra utan att jag behöver ta del av dom

Så enkelt att vilken små unge som helst skulle klara av det och just därför tycker jag att det är lite småcharmigt med folks gnällande över andras sätt att använda FB

Jag menar, hur svårt kan det bli ?

Är man less på att ta del av Ys uppdateringar om hens underbara liv eller inte vill se en enda bild till på Xs barn så är det ju faktiskt bara att ändra sina inställningar och vips är man av med "problemet"

Eller det kanske är det så när allt kommer till kritan att det egentligen inte spelar någon roll vad folk delar/skriver om på FB eftersom det alltid finns en liten klick som helt enkelt bara måste gnälla på allt och alla och lider av behovet av att ständigt och jämt tala om för andra hur saker och ting ska vara ?

 

Tiden går ...

...  alldeles för fort

 

 

Jag satt och tittade bland gamla bilder och hamnade i mappen från 23 november 2010

En bild från den allra första tiden tillsammans med Prinsessan och plötsligt slog det mig - än en gång - att tiden går alldeles för fort

I tre år har vi haft Prinsessan, det har varit motvind och medvind men framför allt har det varit en massa härlig underbar kärlek

Numera har ju Linn vuxit i Prinsessan, skänklarna sitter där dom ska och Linn slipper skänkla med sadelkåporna mellan sig och Prinsessan

Men som sagt, tiden går fort och även om det är ett tag kvar dit så närmar sig den dagen då Linn inte kan rida Prinsessan längre så det börjar väl bli dags att göra slag i saken och ta itu med det där med inkörning av den lilla damen

Prinsessan har ju blivit körd men det är många år sedan och om Linn och hon ska få ut något av det så är det nog bäst att ta det från grunden och jag har mina planer som jag förhoppningsvis ska förverkliga framåt våren/sommaren

 

 

 



Är det inte det ena...

... så är det det andra

 

 

Kom i säng vid halv tolv i gårkväll

Läste en stund, släckte lampan och somnade

Hann mer eller mindre precis stiga in i John Blunds värld när Picasso kom och påpekade att hon behövde ut och "pudra näsan lite"

Ner i sängen igen, somnade om

Två timmar senare var det dags igen, Picasso kände ett trängande behov av att gå ut och skvätta lite så att inte herrarna i området glömde hennes existens

Kröp ner under täcket, somnade och hann sova en stund innan Linn kom och kröp ner mellan oss

Linns ankomst i sängen väckte Picasso som förvånande nog var tvungen att påtala att hon behövde ut ytterligare en sväng

Somnade om än en gång bara för att en liten stund senare bli väckt av världens duns från övervåningen, vår första reaktion var att strunta i vad som åkt i golvet men sen började jag fundera på om Bosse kanske vält någon som gått sönder som i såfall kanske inte skulle vara så bra att trampa runt i för vare sig honom eller Picasso

Bara att stega uppför trappan för att upptäcka att Bosse lyckats rivna ner stekpannan från spisen och på nå´t sätt även lyckats välta muggen med penslar och vatten  efter målning med vattenfärger och som Linn så påpasslig ställt på köksbänken

Bara att torka upp vattnet från golvet och sen ner i sängen igen

Picasso som givetvis hade hängt med mig upp för att ha koll på vad som hände däruppe kom nersläntrandes och tänka sig hon ville ut än en gång

Tillbaka i sängen igen och...

 

 

... den här gången gick det inte att somna om

Tittade på klockan, strax före fem två timmar kvar tills den skulle ringa

Låg kvar en stund men det var lönlöst så jag gick upp, satte mig vid datorn och fixade med lite bilder, kollade av FB, spelade lite spel och lyssnade på regnets smattrande

Vid halvsju kröp jag ner i sängvärmen igen och hann slumra till i trettio härliga minuter innan klockan talade om att det var dags att starta dagen

Ny dag, nya tag och en stark förvissning om att allt blir bättre förr eller senare

 



Åker man till IKEA...

... måste man köpa ett gosedjur

 

Ja i alla fall om man heter Linn och har en snäll pappa

I söndags fick Linn bestämma vad vi skulle göra och föga förvånande valde hon att vi skulle åka till IKEA i Uppsala

Jag förmodar att det var köttbullarna och ett nytt gosedjur som lockade mest av allt

 

 

Mitt bland alla andra "bra att ha saker" fick vi även med oss ett nytt gosedjur hem

En liten Sötnos i form av en häst

Det var bara ett problem med den lilla hästen, hon frös i höstkylan

Det var bara för mamma att plocka fram lite restgarn, stickorna och virknålen och börja freestyla

 

 

Sötnos verkade ganska nöjd med sitt nya täcke, benskydd och grimma

Linn var supernöjd och började genast klura vidare på vad Sötnos mer  kunde tänkas behöva i sin garderob

Jag ?

Jodå, jag var nöjd och glad ända tills i morse då handen påminde mig om att gårdagens jobb nog kanske var liiiiite för mycke

Men men, ny dag nya tag

På torsdag ska stygnen tas bort och det innebär ju att jag på fredag kan börja fixa med hallen

Observera att jag skrev kan och inte att jag ska

Min man blir så orolig och ger mig så konstiga blickar när jag kläcker ur mig såna saker han vet nämligen att det där "kan" relativt snabbt kan förändras till ett jag ska i min värld



 

 

 



Picasso visar...

... var skåpet ska stå

 

 

Tänk så olika hundar kan vara

Vår labrador Molly hade en väldans respekt för våra katter

Hon var mycket försiktig i sitt umgänge med dom och gav sig aldrig in i någon strid utan katterna dikterade villkoren och Molly höll sig på tryggt avstånd

 

Nu har vi då lilla Picasso, en dam som inte ens hunnit bli sju månader men som ideligen visar katterna vart skåpet ska stå och därmed basta

Att matskålen och allt vad som finns däri är Picassos har nog både Bosse och Mysan lärt sig numera

I dag gjorde Picasso en riktig fuling vid matdags, hon åt upp all mat sånär som på några små bitar som hon lämnade kvar och sen la hon sig på lagom avstånd från matskålen och höll ett vaknade öga på den

Stackars Mysan som trodde att kusten var klar och att det bara var att gå fram och knapra i sig resterna blev mycket snabbt varse om att Picassos matskål lämnar man ifred

Så fort Mysan var framme vid matskålen for Picasso fram och talade mycke ljudligt om att det där var minsann hennes mat och den skulle ingen katt äta upp

 Medans Mysan sen samlade ihop sig efter utskällningen åt Picasso mycket demonstrativt upp det sista i matskålen och gick sen och la sig i soffan

Att vara på soffbordet är ett stor big no no, det har Picasso lärt sig den hårda vägen och numera försöker hon uppfostra Bosse

En stackars Bosse som gång efter annan gör sina försök att gå upp på soffbordet men snabbt blir nervisad av bossen Picasso

Nu ikväll försökte Bosse göra ett litet uppror och för några sekunder nonchalerade han Picassos tillrättavisning men se det skulle han inte ha gjort

Picasso föste vänligt men bestämt ner Bosse från bordet och en stackars slokörad Bosse satte sig i ett hörn och surade

Jag skulle tro att katterna är mycket besvikna över att det blivit ombytta roller i familjen och att dom numera inte kan glida in som kungar och ta sig friheter

 

 

 

 

 



Liten...

... blir stor

 

 

Vad hände här liksom ?

Det var ju snudd på igår som vi hämtade hem vår lilla valp som tultade runt på gräsmattan och upptäckte den stora världen

 

 

 

 

I morse ropade Linn med lite panik i rösten

 

- Mamma, mamma kom. Picasso har blod i rumpan

 

Vår lilla bebis har plötsligt blivit stor och gått in i sitt första löp

Hur gick det till ?

Hade vi inte kommit överens om att hon ska vara liten o sockersöt hela livet ?

 

 

Men ok, hon är fortfarande söt som socker och förhållandevis liten

Det är en lång väg kvar att vandra innan hon kommer att bli en gammal dam även om hon under dagen har jobbat hårt på sina bitchiga sidor

Mysan och Bosse har på ett mycket bestämt sätt blivit påminda om att inte komma för nära Picasso när hon äter och Bosse har även fått sig en åthutning när han hoppade upp på soffbordet

Det gäller att hålla sig i skinnet när liten blir stor och börjar ta kommandot härhemma

 



Dålig timing...

... som vanligt

 

 

Det var ett tag sen Linn var sjuk men givetvis kände hon sig tvungen att slå till just nu

Feber, hosta, ont i halsen, trött, ont i huvudet och ja helt enkelt allmänt risig och helt solklart i "måste vara hemma från skolan skick"

Och är man sjuk så hör det liksom till att sova hos mamma och pappa och "förstöra" nattsömnen för oss med att ta plats och lite då och då även dela ut en klädsam spark när den lilla damen tycker att vi ligger för nära eller tar för stor plats

Att ha Linn som gäst i sängen plussar ju inte direkt på mina sova skills som redan var rätt risiga med tanke på handen som kräver viss omvårdnad för att låta mig sova i lugn och ro

Att Paul dessutom är inne i en vecka med Bowlssändningar varje dag och inte hittar hem förns vid åttasnåret gör ju inte att saken hamnar i ett bättre läge direkt

 

 

Jag vet, samma dag man blir förälder sätter man sig i sitsen att ta ett kliv undan, att barnens väl och ve kommer i första hand vilket givetvis är alldeles självklart men ibland kan jag liksom känna att timingen skulle kunnat vara bättre

Linn har haft hela hösten på sig att vara sjuk men givetvis var det lika självklart som att måndag följer efter söndag att hon skulle pricka in höstens förkylning precis den här veckan när Paul har extra mycket jobb och jag är lite desaminerad och helst av allt skulle velat ha dom där förmiddagstimmarna helt för mig själv utan att behöva tänka på någon annan utan helt enkelt bara vara

Men det är bara att göra som vanligt "Le och vinka" och hoppas på bättre tider





En sista...

... chans

 

 

Eftersom katterna la sig till med den fula ovanan att göra sina behov på alla möjliga och omöjliga ställen inomhus förutom just i kattlådan så fick dom ett respass och helt enkelt hålla sig utomhus

Något som funkat alldeles ypperligt nu under den varma sköna sommaren men i takt med att kylan alltmer gjorde sig påmind blev det återigen aktuellt att ta tag i det där obehagliga beslutet hur framtiden skulle se ut

Katter som väljer att markera sina revir frikostigt lite varstans i huset funkar liksom inte att ha inomhus

Hur mycket man än tycker om sina katter och hur gärna man än vill ha kvar dom så går det inte att bortse från att kattpiss både förstör och luktar fruktansvärt illa och alla som har levt tillsammans med katter vet också hur svårt ja för att inte säga nästintill omöjligt det är att bryta det beteendet

Men vi bestämde oss för att ge katterna en sista chans och göra ett försök att låta dom vara inomhus

Två nya kattlådor införskaffades och placerades ut på strategiska ställen så nu har våra två små herrar tre toaletter att utnyttja och förhoppningsvis så är det trevligare att göra behoven i mysig kattsand istället för på mattor, Linns leksaker, stövlar, skor eller vad det nu kan ha varit som kommit emellan katterna och deras naturbehov

 

 

Dom första dagarna/nätterna har *peppar peppar* gått bra

Lådorna utnyttjas av herrarna och allt skulle väl vara frid och fröjd om det inte vore för att Picasso trodde att dessa tre lådor var hennes nya godisbutiker

Och på tal om mat så har katternas inflyttning medfört att  Picasso vid matdags numera slänger sig över matskålen och slukar innehållet med liv och lust innan man ens hinner blinka

Det räcker att Mysan eller Bosse slänger en blick på hennes matskål för att hon på ett mycket bestämt och högljutt sätt talar om att maten minsann är hennes och ingen annans

 Lite konkurrens om maten var alltså precis vad som behövdes för att väcka den lilla damens matlust

Så nu fortsätter vi att hålla tummarna för att de små herrarna sköter sig för hur det än är så är det rätt mysigt att ha dom inomhus och Picasso gillar skarpt sin nya sovkompis

 

 

 

 

 

 

 

Sova kan jag göra...

... när jag blir pensionär

 

Vid fyra tiden kom en snörvlande och hostande Linn och kröp ner emellan oss

Strax därefter talade Picasso om att hon behövde ut och vattna gräsmattan och efter det tyckte hon att det var en ypperligt ide att mycket högljutt ligga och gnaga på ett märgben i vår säng

Gnagandet gjorde henne påmind om att hon nog behövde ut och göra nr 2 också

När Picasso äntligen kommit till ro bestämde sig Bosse för att riva ner allt som fanns på köksbänken i hopp om att eventuellt finna något ätbart och när det uppdraget var slutfört tog han en sväng förbi kattlådan och uträttade sina behov

Bosse är en mycket ordningsam herre som lägger stor möda på att krafsa undan alla spår efter sig

Ett krafsande som väckte Picasso som genast var med på noterna och tog det hela som en invit till lite nattlig lek

När Bosse på ett mycket tydligt sätt klargjort att han minsann inte hade minsta lilla lust att leka kom Picasso på att hon nog behövde ut ytterligare en sväng

Nu är klockan halv sex, jag har sprängande huvudvärk och känner mig allt annat än pigg men att somna om finns liksom inte på kartan

Det är i såna här lägen jag önskar att jag besatt min makes totala förmåga att koppla bort omvärlden när han sover

Milt uttryckt så skulle jag även kunna erkänna att mina känslor för familjens fyrbenta medlemmar just nu har tagit en liten paus...

 

 

Jodå, det går att...

... hänga tvätt med en hand

 

Det tar bara lite längre tid än vanligt, det blir inte så välhängt och har du liksom jag en tvättmajor inombords så vrider sig denna i enorma plågor

Jag vet inte riktigt varifrån min inneboende tvättmajor kommer ifrån men jag har mina aningar om att den är att arv i rak nedstigande led från min mamma och mormor

Jag minns en sommar då jag var femton år, pappa och jag skulle vara ensamma hemma medans mamma var på landet med mina småsyskon

Som på nåder fick jag följa med mamma till tvättstugan och bli invigd i tvättandets sköna konst så att jag skulle kunna förse pappa och mig med rena kläder under dessa veckor

Jag fick en noggrann genomgång i hur tvätten skulle sorteras efter konstens eller rättare sagt färgernas alla regler och en ännu noggrannare genomgång hur tvätten sen skulle hängas upp för torkning

Jag minns med ett litet leende ett besök hemma hos mormor, vi satt vid köksbordet och fikade när en granntant kom ut på gården och började hänga upp sin tvätt

Mamma och mormors kommentarer om hur denna dam hängde sin tvätt var inte nådiga

 

- Hon skakar inte ut tvätten

 

- Men titta sådär hänger man väl inte en skjorta

 

- Men hur hänger hon egentligen

 

- Det finns visst människor till allt...

 

 

 

 

... ja när man tänker efter kanske det inte är så konstigt att jag har en tvättmajor boendes inombords

Denne tvättmajor tittar fram alltsom oftast och även om jag stundtals gör allt för att ignorera dennes närvaro så är det svårt men idag hade jag liksom inget val

Tvättmajorens vilja stod sig ganska slätt mot det faktum att det började bli brist på underkläder o strumpor i makens o mina lådor

Ibland får man liksom rucka på sina principer om hur saker och ting ska göras och helt enkelt nöja sig med att det bara blir "second best"

 

Det är inte ...

... helt lätt att

 

 

- Bre en smörgås

 

- Klä på/av sig tröjor

 

- Öppna förpackningar

 

- Hälla upp dryck

 

- Dra upp byxorna

 

med bara en hand och jag förmodar att listan över saker som är lite knepiga att utföra kommer att bli ännu längre under de närmaste dagarna

Jag hade iallafall...

... tur med vädret

 

 

Tjugo över tio fick jag två Alvedon, fem minuter senare satte läkaren bedövningen i handen och drygt 45 minuter senare var allt färdigt och jag kunde ge mig av hemåt och då hade jag tre alternativ att välja mellan

 

* Ta en taxi från dörr till dörr

 

* Ringa grannen som erbjudit skjuts

 

*Ta bussen hem

 

Ni som känner mig behöver ju inte använda särskilt många grå hjärnceller för att räkna ut vilket alternativ jag valde

 

Taxi - För att få en sjukresa beviljad krävs ju att man amputerat minst ett ben så en simpel handledsoperation gav knappast bistånd till något sådant och jag kunde på rak arm räkna upp minst tio andra saker jag hellre la pengar på än en taxiresa

 

Ringa grannen - jomen det hade varit ett rätt bra alternativ om det nu inte varit för att telefonnumret låg kvar på köksbordet hemma

 

Buss - Ja varför inte ?

 

 

 

 

 

Några minuters promenad till busstationen, en kvarts bussresa och sen ytterligare en halvtimmes promenad hem i novembersolen

En promenad som i vanliga fall knappast hade tagit en halvtimme men eftersom jag hade fastat i ett halvt dygn och energinivån därmed var rätt låg, lagom  nyopererad och sådär halvmosigt  pigg så valde jag att ta det lugnt

Förutom att det kändes rätt fånigt att gå med handen i högläge så  gick första delen av promenaden hem relativt bra men ungefär halvvägs kände jag hur bedövningen började släppa och hur det så sakteliga började dunka och göra ont i handen samtidigt som den kändes rätt tung

De sista hundra metrarna hem var nog de absolut längsta hundra meter jag någonsin promenerat och det var en rejält trött och lite kallsvettig Helen som satte nyckel i låset

Efter att ha rastat Picasso lite snabbt gjorde jag iordning två mackor och en varma koppen  för att lite snabbt få energi i kroppen och dessutom kryddade det hela med två Alvedon för att hålla värken lite i schack och sen var det soffläge som gällde

 

 

 

Med lite mackor o soppa i magen och provsmakning av nya Dumle medans jag lät det miserabla TV utbudet underhålla mig kunde jag konstatera att även om det gick bra att ta sig hem så är det kanske inte alltid så smart att låta snålheten styra över visheten

 

 

 



Dags att...

... förbereda sig

 

 

Var på Apoteket idag och inhandlade Descutan, blir nog banne mig den absolut dyraste dusch jag någonsin tagit

155:-

För den summan kan man ju tycka att man borde ha kunnat få en mjuk, mild , cremig och härligt doftande duschtvål men jag förmodar att det som ligger i förpackningen är allt annat än mjukt och milt och skulle innehållet lukta något så luktar med all säkerhet sjukhus

Nåja, det är bara att greppa tvättsvampen och se glad ut för i morgon bitti är det dags och konstigt nog är jag förhållandevis lugn och sansad

Inga fjärilar i magen eller annat otyg som spökar men vad sjutton, det är ju en liten o enkel operation med lokalbedövning och hela ingreppet väntas ta ungefär en kvart

Som den lite halvt morbida familj vi är så sa maken nu ikväll

 

- Hoppas det går bra i morgon så dom inte behöver kapa hela armen på dig

 

Jag småfnissade lite men Linn blev alldeles förskräckt

 

- Nej det får dom inte göra, mitt liv skulle bli så jobbigt då

 

Härligt med en liten åttaåring som lever i sin egen lilla värld, klart hennes liv skulle bli jättejobbigt om mamma helt plötsligt bara hade en arm, något som hon förmodligen kommer att bli varse om och få en liten försmak av redan i morgon eftermiddag för under den närmaste tiden kommer jag bara att kunna använda min högra hand/arm

 

 

 



Mina underbara...

... Prinsessor

 

 

Terminen på ridskolan är över och ridskolans hästar har inlett sin välförtjänta vila

På fredag opererar jag min handled och då får Prinsessan inleda sin vila, hur lång den blir beror lite på både min handled och hur mycket snö som behagar falla den här säsongen

I går var det dock dags för Linn och Prinsessan att rida "lektion" för Julia och det var länge sen jag var så stolt över mina tjejer

Prinsessan var pigg och bjöd friskt framåt och Linn gjorde allt rätt

 

 

Prinsessan brukar ju ha en förkärlek till att konstra vid utgången men den lilla petitessen hade Julia förberett sig för genom att placera ut små koner där som Linn och Prinsessan fick rida slalom mellan

Båda fröknarna var därmed fullt upptagna med att kryssa mellan konerna så Prinsessan glömde helt bort att vara bångstyrig

Vid några få tillfällen försökte Prinsessan sätta sin ryttarinna på prov men Linn var genast med på noterna och fick henne på andra tankar

Julia byggde upp ett hinder, några bommar att trava över och koner att passera emellan och därmed blev det en lektion som bjöd både på dressyr och hoppning vilket passade både Linn och Prinsessan som handen i handsken

 

 

Både Linn och Prinsessan gillar att hoppa

Linn vill dock helst hålla sig på så låg höjder som 30 och möjligtvis 40cm

Prinsessan däremot hoppar gärna lite högre och ser till att det är mycket luft mellan hennes hovar och bommarna så när dom två tog sig an ett kryss på 45-50cm såg Prinsessan till att ha minst 10-15cm mellan sig och bommarna

Lite läskigt tyckte Linn men inte läskigare än att hon ville på´t igen

 

 

Julia är ett underbart komplement till ridlektionerna för Marika på ridskolan och Julia har gjort ett otroligt bra jobb med Linn och Prinsessan nu under sommaren/hösten

Ridturerna som Linn & Prinsessan har gjort tillsammans med Julia & Ariel har lärt Linn massor och därmed har Linn kunnat förmedla till Prinsessan vad hon vill och när Prinsessan får tydliga instruktioner är hon en otroligt snäll och medgörlig ponny

Det var så härligt igår att se hur Linn & Prinsessans samarbete tagit ett par kliv framåt i rätt riktning

Linn strålade med hela ansiktet och Prinsessan såg faktiskt ut att trivas rätt bra där på ridbanan

Med andra ord, livet när det är som bäst tillsammans med mina underbara tjejer



 





Det sved i...

... mitt Bajen hjärta

 

 

Ja stundtals kändes det nästan som att svära i kyrkan

Men vad gör man inte för en alldeles underbar människa som sprider solsken runtomkring sig eller rättare sagt vad gör man inte för den personens hund

Ibland är det bara att bita ihop och ta det onda med det goda

Nu håller jag bara en tumme för att tröjan passar Blomma, dessvärre har jag dock en känsla av att den blev i minsta laget vilket vore synd då jag plågade mig igenom detta arbete

Men å andra sidan gick det rätt fort så om det behövs en större modell är det bara att bita i det sura äpplet och göra om och göra rätt

 

 



Tack matte...

... eller nå´t

 

Även Picasso fick sig lite smått och gott när vi var på Gekås och shoppade

Något skulle hon ju ha när hon blev lämnad alldeles ensam i Anna o Magnus lägenhet medans vi roade oss kungligt med shopping

Förutom favoritgodiset torkad anka så blev det ett gäng bajspåsar och en aktivitetsleksak

Eller som det stod på kartongen "Det intelligenta spelet"

Huruvida Picasso är intelligent eller inte vill jag nog helst slippa diskutera

Efter ngr minuter såg hennes leksak ut såhär

 

 

Jag tror att någon ( läs matte ) behöver förklara och visa Picasso hur det hela är tänkt att gå till

Meningen är att man ska leta godis under dom små "klossarna" inte att man ska äta upp först klossen och sen själva brädan...



Min man förstår inte...

... det där med GeKås

 

 

Alla säger att allt är så billigt på Gekås men han får inte riktigt ihop det

Första gången han var där köpte han en rulle mentos och en pocketbok och fick punga ut närmare två tusen för dessa

Nu i lördags var han där igen, den här gången slog han till och köpte två par kalsonger och en flaska 5-56 och fick en smärre chock när kassörskan skinnade honom på närmare tre tusen

 

 

Linn & jag förstår inte riktigt vad han pratar om

Vi tycker att Gekås är ett toppenställe, man liksom bara lägger ner grejer i kundvagnen och passerar kassan med ett leende utan att behöva betala någonting

Kan det möjligtvis vara så att Linns och mina prylar som av en händelse hamnar tillsammans med Pauls utan att någon av oss märker det ?

 

Jag har lärt mig...

... ett nytt ord

 

 

Nu i helgen har vi varit ute på en liten roadtripp till Varberg

På nerresan säger Linn helt plötsligt

 

- Snart åker vi förbi dom där tantlekstugorna

 

- Tantlekstugor ?

 

- Ja du vet tanter som bor i stan och gärna vill odla blommor och grönsaker dom har såna där små stugor som dom åker till

 

- Du menar kolonistugor ?

 

- Ja, tantlekstugor

 

 

Tantlekstugor, när man tänker efter är det ju en riktigt träffande beskrivning av det hela

 

 



En och en halvtimme kvar till avfärd...

... är det nu jag ska börja packa ?

 

 

Linn packade redan igår, en väska och två kassar tyckte hon behövdes för en weekend i Varberg

I morse hjälpte jag henne att se över packningen lite och vi reducerade det hela till en väska

Men så var det då min egen packning

"Förr" inleddes alltid packandet minst en vecka i förväg genom att jag skrev packningslistor, ibland långa som värdiga en jorden runt resa

Listor som under veckan fylldes på med än det ena än det andra och slutligen checkades av innan avfärd

Jag vet inte riktigt vad som har hänt men på nå´t sätt så har jag glidit in ett annat mode numera och här sitter jag nu, strax dags för avfärd och jag har inte ens börjat se över min packning

Men hur svårt kan det vara liksom ?

Vi ska till Varberg över helgen, vad behövs ?

Inte mycket och skulle det vara så att jag glömmer något så finns det ju affärer även i Varberg så jag tar nog och chillar en stund till och fortsätter leva efter mitt motto

 

- Den late får brått när det blir kväll

 

 

 



Höstlovet...

... i bilder

 

Hästar, hästar och åter hästar

Tre ridlektioner, skogsridning, ridning hos moster Malle och däremellan lite shopping och bakning

Nu laddar vi inför höstlovets slutspurt som innebär en snabbis ner till älskade Anna i Varberg och självklart så ska vi försöka hinna med ett litet men snabbt besök på Gekås

Det sistnämnda är mest för Linns skull, jag är inte så överdrivet imponerad av detta mekka men ett besök på hästavdelningen brukar vara helt ok speciellt nu med tanke på att Linn behöver nya ridbyxor, ridstrumpor och även ett par vinterhandskar skulle sitta fint