Sådan fader...

... sådan dotter

 

 

Igår kväll drog Paul iväg för att ha en sändning och då började Linn och jag att lite smått plocka inne i badrummet för att förbereda flytten av byrån i hallen dit in

Vi roade oss med att sortera lådan där Linns strumpor och trosor förvaras och kunde vi en snabb räkning konstatera att den lilla damen har fjorton par ridstrumpor plus att vi rensade bort en rejäl hög med trosor i storlek 98/104, det var väl sådär ett-två år sedan hon hade den storleken i underkläder

Till slut hade vi i alla fall röjt korgarna under bänkskivan och även ovanpå bänkskivan så det återstod bara att lyfta bort den
Nnågot jag givetvis inte kunde tänka mig att vänta med tills maken har tid

Jag försökte "haka av" den men den satt stenhårt fast och medans jag höll på att trixa och böka säger Linn med exakt samma tonfall som sin far

 

- Och den där skivan väger bara ett kilo typ...

 

 

Ett kilo är vad jag får bära/lyfta med vänster hand just nu och visst sjutton hade ungen rätt, skivan vägde nog lite mer än ett kilo så på sätt och vis var det nog bra att den satt stenhårt inkilad vid listen

Det var bara att lägga ner projektet en stund och sätta sig framför TVn

Men som alltid när jag fått en ide så har jag svårt att bara slöppa det så medans Linn roade sig med att fnissa till Solsidan, Partaj och Cafe Bärs så funderade jag på hur jag skulle kunna lösa det hela

 

 

Att vänta tills maken får tid är liksom inget alternativ just nu, curling EM har precis dragit igång och därmed kan Linn och jag räkna bort hans sällskap de närmaste dagarna/kvällarna eftersom han drar till sitt "vanliga" jobb på Skandia vid sju tiden på morgonen och sen avslutar dagen eller rättare sagt kvällen på Eurosport för att sen dyka upp härhemma runt midnatt

Så...

 

 

... jag tror att jag har kommit på en lösning

En lösning som jag presenterade för Linn i morse då hon förväntansfullt frågade när vi skulle fortsätta med vårat lilla projekt så att vi kan få fint i hallen

 

- Mamma, lova att inte lyfta bänkskivan förens jag kommer hem, jag kan hjälpa dig lite

 

- Ja, jag väntar tills du kommer hem så hjälps vi åt

 

- Och det tror du på själv, svarar den lilla skruttungen med ett leende och exakt samma tonfall som hennes far skulle ha använt

Vad ska man säga liksom ?

Min man och min dotter känner mig rätt bra helt enkelt och det är ju skönt att dom båda älskar mig trotsa att jag kanske inte alltid gör som dom vill...