Jag hade iallafall...

... tur med vädret

 

 

Tjugo över tio fick jag två Alvedon, fem minuter senare satte läkaren bedövningen i handen och drygt 45 minuter senare var allt färdigt och jag kunde ge mig av hemåt och då hade jag tre alternativ att välja mellan

 

* Ta en taxi från dörr till dörr

 

* Ringa grannen som erbjudit skjuts

 

*Ta bussen hem

 

Ni som känner mig behöver ju inte använda särskilt många grå hjärnceller för att räkna ut vilket alternativ jag valde

 

Taxi - För att få en sjukresa beviljad krävs ju att man amputerat minst ett ben så en simpel handledsoperation gav knappast bistånd till något sådant och jag kunde på rak arm räkna upp minst tio andra saker jag hellre la pengar på än en taxiresa

 

Ringa grannen - jomen det hade varit ett rätt bra alternativ om det nu inte varit för att telefonnumret låg kvar på köksbordet hemma

 

Buss - Ja varför inte ?

 

 

 

 

 

Några minuters promenad till busstationen, en kvarts bussresa och sen ytterligare en halvtimmes promenad hem i novembersolen

En promenad som i vanliga fall knappast hade tagit en halvtimme men eftersom jag hade fastat i ett halvt dygn och energinivån därmed var rätt låg, lagom  nyopererad och sådär halvmosigt  pigg så valde jag att ta det lugnt

Förutom att det kändes rätt fånigt att gå med handen i högläge så  gick första delen av promenaden hem relativt bra men ungefär halvvägs kände jag hur bedövningen började släppa och hur det så sakteliga började dunka och göra ont i handen samtidigt som den kändes rätt tung

De sista hundra metrarna hem var nog de absolut längsta hundra meter jag någonsin promenerat och det var en rejält trött och lite kallsvettig Helen som satte nyckel i låset

Efter att ha rastat Picasso lite snabbt gjorde jag iordning två mackor och en varma koppen  för att lite snabbt få energi i kroppen och dessutom kryddade det hela med två Alvedon för att hålla värken lite i schack och sen var det soffläge som gällde

 

 

 

Med lite mackor o soppa i magen och provsmakning av nya Dumle medans jag lät det miserabla TV utbudet underhålla mig kunde jag konstatera att även om det gick bra att ta sig hem så är det kanske inte alltid så smart att låta snålheten styra över visheten