Jag upphör aldrig...

... att förvånas

 

 

Linn tyckte att det var alldeles för länge sen som vi tog en runda i spåret vilket hon hade alldeles rätt i så vi byltade på oss kläder och trotsade eftermiddagsmörkret och kylan

Precis som vanligt pladdrade Linn på om allt och ingenting och helt plötsligt började hon fråga om ögonbryn och vad som menas med att ögonbrynen växer ihop

Eftersom det är ett ämne vi aldrig någonsin diskuterat här hemma blev jag lite nyfiken på varför hon undrade detta och fick då till svar

 

- Jo när jag åt hemma hos X en gång så sa Y till mig att mina ögonbryn höll på att växa ihop och att jag skulle tänka på det

 

Ärligt talat jag blev rätt paff, hur i hela världen kan en vuxen människa ens komma på tanken att säga nåt dyligt till en sjuåring ?

Att vi lever i en utseendefixerad värld kommer inte som någon nyhet precis men just därför är det extra viktiga att låta våra barn vara just barn och slippa behöva få sånt slängt i ansiktet

Vad blir nästa grej man väljer att påtala för barnet ?

 

 

Först blev jag lite paff över att man överhuvudtaget kan kläcka ur sig nåt sånt till en sjuåring men nu en timme senare är jag mest smått irriterad eller rent ut sagt rätt förbannad

Med vilken rätt har en vuxen människa att tala om för en sjuåring hur hon ska se ut ?

Är det underligt att tjejer på låg och mellanstadiet bantar ?

Vem är det som sätter upp reglerna för vad som är snyggt och inte snyggt ?

Och varför i hela friden behöver man trycka upp det i ansiktet på små barn

För liten är just vad en sju åring är

Som tur är så är min ( numera ) åttaring betydligt smartare än människan som kläckte ur sig den dumma kommentaren

Efter att vi pratat en stund om det hela avslutade Linn med

 

- Det spelar faktiskt ingen roll om ögonbrynen växer ihop på en, det är mycke viktigare att man är snäll och inte säger dumma saker till varandra