tisdag 10 december 2013

En plats ...

... i mitt hjärta
 
 
En kall december morgon tog Farfars nittinioåriga långa vandring här på jorden slut
Även om jag aldrig haft den där nära innerliga och nära kontakten med min Farfar så har han ändå funnits som en del av mitt liv och självklart har han en alldeles egen plats i mitt hjärta
Förnuftet säger mig att det är livets gång, Farfar hade levt ett långt liv och det var dags nu men hjärtat säger något helt annat
Hjärtat och känslorna säger att någon fattas mig, det finns en saknad som gör mer ont än jag var beredd på att den skulle göra
 
 
 
 
 
Men i saknaden, i tomheten som uppstått så finns det många varma minnen av farfar
Minnen som alltid kommer att hålla Farfar levande inom mig
Minnen av Farfar som tomte, minnen från Baggetorp där vi under drygt tjugo års tid upplevde mycket tillsammans under årets alla årstider
Minnet av hur min då 88 åriga Farfar under Pauls och mitt bröllop plockade fram gentlemannen inom sig och med stor glädje och bravur på ett underbart sätt såg till att hans bordsdam och tillika Pauls styvmamma Suzanne hade det bra under middagen
Även om Paul inte alltid förstår min förkärlek till att sjunga div "konstiga" sånger så får han stå ut med att jag lite då och då kommer att sjunga "Du gamla du fria" på  Farfars vis
Att jag  med ett leende på läpparna kommer att sjunga om den rumpelösa hönan tillräckligt många gånger för att Linn sen ska kunna den utantill och sen kunna föra den vidare in i nästa generation
Varje gång jag sitter där med andan i halsen och förbannar mig för att jag alltid skjuter upp saker och ting som ska göras till absolut sista minuten så kommer jag att höra Farfars
 
- Den late får brått när det blir kväll
 
Även Farfars "Ska solen skina på en ska den skina på alla" kommer att finnas med inom mig som en påminnelse om att försöka vara så rättvis som möjligt
 
 
 
 
 
I dag gör saknaden och minnet av Farfar ont men jag vet att den smärtan kommer att klinga av och kvar kommer glädjen och värmen från alla fina  minnen att finnas


1 kommentar:

  1. Man är aldrig beredd på hur det skall kännas. Jag har inga föräldrar kvar och har blivit av med lite nära och kära. men känslan man har efteråt kan man inte beskriva riktigt mer än tom het!
    kram på dig

    SvaraRadera