Nöden är ...

... uppfinningarnas moder

 

 

Trots att vi letat igenom sex av de tio ( min man påstår att det är elva ) flyttkartongerna med jul/adventspynt så är Linns paketkalender ännu på villovägar

Linn saknar sin kalender och vore det inte för makens muttrande om tungt, axel och handoperation så skulle jag ha struntat i att han kommer hem sent om kvällarna den här veckan och därmed inte kan vara behjälplig vid letandet och helt på egen hand fortsatt min envisa jakt på den försvunna kalendern men hur otroligt det än låter så lyssnar jag för en gångs skull på min käre make eller kanske rättare sagt - jag lyssnar på min protesterande kropp

 

 

 

 

Men samtidigt har jag tyckt lite synd om Linn som inte riktigt tycker att det är samma sak att välja ett paket ur en påse som att se alla paket upphängda

Det hör liksom till att sitta och titta på paketen, klämma lite, känna och bestämma sig för vilket paket som står näst på tur att väljas och sakta se hur paketen försvinner i takt med att julafton närmar sig

Så jag har verkligen slitits mellan att lyssna på min kropp och att göra Linn glad

Men så fick jag en liten snilleblixt och bestämde mig för en liten provisorisk lösning i väntan på att vi fortsätter våran kalenderjakt

Ett trappräcke och lite röda paketsnören senare så var allt på plats

 

 

 

 

Nu håller jag tummarna för att Linn uppskattar min lilla lösning på det hela