Det är alltid...

... på kunden det beror

 

 

Ja lite av den känslan fick jag idag när jag högst motvilligt klev in på Apoteket i Rimbo

Apoteket där är en plats jag i möjligaste mån försöker undvika men idag var det ett "måste" läge

- kändes onödigt att åka omvägen via Norrtälje hem och att vänta tills jag kom in till Sthlm sen eftermiddag kändes inte som ett alternativ när jag hade tusen nålar och sjutton hammare som bankade inuti min axel och bara snabbt ville hämta ut mina värktabletter för att återkomma till en hyfsad normal tillvaro igen

 

Kände mig lite förhoppningsfull när jag klev in på det svala Apoteket och noterade att det stod personal bakom alla tre kassor, en kund som precis blev expedierad och en som väntade på sin tur

Fick även ett litet leende på läpparna när jag tryckte fram min nummerlapp och såg anslaget ovanför apparaten

En liten uppmaning från personalen att vi kunder skulle ha legitimationen framplockad, en lista över de mediciner som skulle hämtas ut och slutligen en uppmaning om att avsluta pågående mobilsamtal innan man kom fram till kassan

- allt för att det hela ska gå snabbare och smidigare

 

 

I och för sig så tycker jag ju att det är fullkomligt självklart att man förbereder sig under tiden man väntar dvs man ser till att ha legitimationen i beredskap, man har koll på vilka mediciner man ska hämta ut och alldeles självklart så avslutar man pågående samtal innan man kommer fram till kassan och det gäller i vilken affär man än befinner sig i

-  det är så otroligt respektlöst att prata i telefonen under tiden man blir expedierad

Men...

 

 

... Apoteket i Rimbo är inte direkt kända för att vara snabba därför blir det liksom lite halvfånigt när man ber kunderna vara förberedda för att raska på det hela

Innan man sätter upp ett anslag med uppmaning till kunderna kanske man som personal borde rannsaka sig själva lite grann och möjligen kanske börja fundera över sina egna rutiner för jag är övertygad om att det stora problemet inte ligger hos kunderna i det här fallet och det måste mitt besök idag vara ett lysande exempel på

 

 

Scenario:

 

3 personal bakom kassorna av dessa  tre är det en som expedierar en kund, en av dom står med en sladd i handen eller rättare sagt hon står med sladden i handen, knappar lite på datorn, går iväg, kommer tillbaka - fortfarande med sladden i handen - knappar lite till på datorn, öppnar en låda, går iväg, knappar lite till på datorn osv och fortfarande med en sladd i handen

Den tredje står och stirrar in i sin dataskärm, knappar lite förstrött då och då

Under tiden som detta sker så är vi två kunder som väntar på hjälp

Nu ska jag väl egentligen inte döma eftersom jag inte vet varför den ena ägnade dryga halvtimmen åt att gå runt med en sladd och den andra lika lång tid åt att stirra på skärmen men faktum kvarstår

- vi var två som väntade på hjälp

Förutom att man verkar se långsamhet som en merit när det ska anställas folk till  Apoteket i Rimbo så verkar även "skvallerkompetens" vara ett starkt och avgörande kort tillsammans med en förkärlek till att prata högt

För förutom att diskutera kundens olika mediciner så passade även personal nr 1 och kunden på att prata om väder, vind, gemensamma bekanta och kundens katt detta med höga röster så att ingen annan skulle undgå att höra vd som hänt Fru Pettersson, att Larssons fått ytterligare ett barnbarn och att katten gått ner i vikt

 

 

Jag vet eller snarare av vad jag noterat vid mina besök där så är det  många pensionärer ( som kanske sitter ensamma större delen av dagen ) som besöker Apoteket och visst är det behjärtansvärt att man tar sig tid för socialkontakt med allt vad det innebär när man bor på en liten ort  men man får liksom inte glömma bort att resterande kunder kanske inte tycker att Apoteket och väntetiden där är just vad man vill ägna sig åt

Så om man som personal känner denna nog så behjärtansvärda socialainsats är av stor vikt så kanske man skulle ordna två kösystem

Ett för medicinutlämning med socialkontakt och ett kösystem för oss som bara vill ha vår medicin så fort som möjligt och sen komma därifrån

 

 

Fredagens Apoteksbesök tog trettiofem minuter för mig, det tog med andra ord dryga halvtimmen innan personal 2 och 3 lyfte blicken och upptäckte att det fanns kunder som stod på tur och därmed la undan sladden och tryckte fram nästa nummer

Trettiofem minuter!

Detta är dock med Rimbo Apotekets mått mätt rätt kort tid, uppåt en timme är ingen ovanlighet alls och det här är på intet sätt något nytt utan det har varit så ända sen vi flyttade hit till Roslagen 1994

I Rimbo finns ett Apotek, inne i Norrtälje finns det fem Apotek och på dessa fem Apotek har jag aldrig eller rättare sagt mycket sällan behövt vänta mer än i ett par minuter, även om det varit mycket folk som köat och jag ibland varit nära att vända i dörren just därför så det är en liten gåta för mig att det ska behöva ta sån sagolik lång tid just i Rimbo

Eller kan det kanske vara så enkelt att personalen lever i tron att det är pga av oss kunder som  det går så förtvivlat långsamt, att dom liksom inte insett att det är hos dom problemet ligger och därmed fortsätter problemet år efter år

Det är nästan så att jag blir lite sugen på att knåpa ihop en liten lapp till personalen i stil med den dom skrivit till oss kunder...