Nu ska jag...

... skita i det blå skåpet

 

 

Häromdagen delades den här krönikan  http://www.aftonbladet.se/wendela/kronikorer/asaerlandson/article18894933.ab?fb_action_ids=10152385513193972&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582

 

flitigt bland många av mina kvinnliga FBvänner och givetvis med utropen "Ja precis så är det" "Äntligen någon som förstår" osv

Själv läste jag krönikan både en, två ja flera gånger och undrade vad det var jag hade missat men så slog det mig att jag inte hade missat något utan jag tillhör ju den där lilla kategorin som inte köpt "Hylla alla småbarnsföräldrar konceptet" rakt av, jag har heller aldrig vare sig känt igen mig eller förstått mig på när småbarnsföräldrar gång efter gång suckar över kaoset det innebär att vara just småbarnsförälder dvs att man aldrig hinner duscha, äta, ta en kaffe än mindre vara vuxen ens en minut om dagen eftersom barnet så totalt vänt upp och ner på livet och förvandlat allt till kaos

 

 

Krönikören skriver att om hon vore arbetsgivare skulle hon anställa alla småbarnsmorsor på stört eftersom inga sliter hårdare än just småbarnsmorsor

Dvs småbarnsmorsor när dom väl är på jobbet och inte är hemma och vabbar med sina småbarn

Missförstå mig rätt men förlåt om jag småler en smula men jag känner inte riktigt igen den beskrivningen heller lika lite som jag känner igen mig i resten av krönikan där det beskrivs hur man vandrar runt i en timme på lunchen i jakt på bästa maten, det "riktiga kaffet" eller smiter iväg till frissan/Åhlens/yogan  under arbetstid

På min arbetsplats är vi glada över om vi överhuvudtaget hinner ta vår lunch och då spelar det liksom ingen roll om vi är småbarnsmorsor, tonåringar, medelålders herrar & damer eller en och annan mormor som sakteliga närmar sig pensionen

- alla jobbar vi lika hårt och sliter som f*n för att hinna med våra arbetsuppgifter och både kunna ta vår lagstadgade lunch och gå hem i tid

Att smita iväg från jobbet till frissan, affären, yoga eller vad det nu skulle kunna vara är något vi inte ens drömmer om, sånt sköter man väl på sin fritid vare sig man är småbarnsmorsa eller ej ?

 

 

Hur man kan se det som en merit att en småbarnsmamma för tredje morgonen i rad glider in lite sent och ursäktar sig med att det varit en stressig morgon och tjafsig dagislämning är för mig en gåta

Vari ligger meriten att morgon efter morgon utsätta både sig själv men kanske framför allt barnet för en stressig morgon?

All heder åt de föräldrar som stannar upp, rannsakar sig själva, slutar skylla på stress och istället styr upp sig själva och planerar så att mornarna blir lugna och stressfria så att man kan komma till jobbet i tid utan något vilt i blicken

Varför skylla på att man är småbarnsförälder när det hela handlar om att man inte hittat verktygen för  att få kontroll på tillvaron ?

 

 

 

 

Visst, småbarnsföräldrar med all den erfarenhet man inskaffar sig under åren som förälder är en tillgång på arbetsplatsen

- precis som alla andra

För handen på hjärtat, vilket företag skulle klara sig med enbart ensamstående mammor anställda ?

Vad händer den dagen då vinterkräksjukan går hand i hand med vattkopporna och säsongens fjärde omgång influensa ?

Den dagen är det nog rätt skönt att även ha den där  medleålderssingeln utan barn anställd som utan att blinka jobbar lite längre för att täcka upp för vabbande Ulla

 

 

 

I min bekantskapskrets har jag några småbarnsmorsor jag inte skulle tveka en sekund över att anställa om jag vore arbetsgivare

Mammor eller rättare sagt kvinnor som dagligen gör ett hästjobb med sina barn, som fixar och trixar med det mesta och trots bebisar som ska ammas, vaknätter, storasyskon som ska lämnas på förskolan eller är sjuka, trotsåldrar mm ändå lyckas både hinna duscha, servera både sig själva och barnen mat, hinna med både en och två koppar kaffe, fixa i hemmet, pyssla i trädgården, ja t.o.m hinna med lite  egentid  mm och detta utan att en endast gång ens höja på ögonbrynet, gnälla, beklaga sig  eller vara i närheten av den kaos och stress som många andra beskriver småbarnsåren som

Dessa mammor skulle jag som sagt inte tveka att anställa men mammorna som beskrivs i krönikan skulle jag nog helst slippa på min arbetsplats...