Det finns visst...

... bara två lägen

 

 

Nu överdriver jag lite men ibland känns det som om Linn har två lägen "On & Off"

I går laddade vi för en helkväll i stallet, först ut var torsdagslektion på Monia

Den här gången en hopplektion på banan och det gick verkligen kanonbra för ekipaget

 

 

 

 

Linn har nu släppt all rädsla som fanns inför hoppningen och dessutom börjat få kläm på hur hon ska följa med i hoppet och Monia som gillar tydliga signaler bjöd till riktigt när hon kände att Linn hade koll och tydligt visade vad hon ville att Monia skulle göra

Så efter en kanonlektion tillsammans med Monia var Linn laddad och taggad till max inför nästa uppgift - hoppträning med Prinsessan

 

 

Tja, vad ska man säga om den stunden på banan ?

För Linn skulle jag kunna använda mig av två ord

- övertaggad och okontrollerad

Angående Prinsessan så räcker det nog med pigg och icke samarbetsvillig

 

 

 



 

 

Linn hade bestämt sig för att hon och Prinsessan skulle hoppa och då spelade det liksom ingen roll att Prinsessan inte var direkt samarbetsvillig utan mest inställd på fart och fläkt

Och fart blev det, stundtals kändes det som om jag helst ville blunda för att slippa se katastrofen som lurade bakom hörnet

Linn ville rida fort och hoppa, Prinsessan ville bara springa fort och helst i sitt eget spår och att få dessa två viljor att samarbeta är och kommer alltid att vara ett mission impossible

 

 

Jag försökte komma med goda råd, Ida försökte komma med goda råd, Ullis försökte komma med goda råd, Sofi försökte komma med goda råd

Ja alla där på banan försökte nå fram till Linn för att hjälpa henne med Prinsessan och få till en bra hoppning men Linn hade proppat öronen fulla med sand och självförtroende boostat sig utan dess like och var inte kontaktbar på något sätt

Till slut lyckades vi nå fram till Linn, dom gjorde ett bra kontrollerat avslut och gav sig sen ut på lilla skrittrundan tillsammans med Alva & Hugo

 

 

Själv fattade jag nog inte riktigt vad som hände

Vart tog min lilla fega hoppråtta vägen ?

Vart gömmer sig den där Linn som tyckte att 30 cm var skyhögt och att hoppa grinden eller en oxer i var liksom inte att tänka på

Visst är det skönt att Linn kommit över hopprädslan, att hon tycker att det är roligt att hoppa och att både grinden och en oxer på 40 cm är något man absolut måste testa och det helst i full galopp

Men det får ju liksom inte gå överstyr som det gjorde den här gången, ridningen får absolut inte bli dumdristig och ogenomtänkt

 

 

Efter ridningen blev det mys &  fika i kvällssolen bakom stallet och i bilen hem pratade vi igenom vad som egentligen hände där på ridbanan och trots att Linn bara är åtta år så är hon en väldigt klok och förnuftig tjej så nu har vi lagt upp en liten plan över hur vi ska få det här med hoppningen och ridningen  att bli så bra som möjligt både för Linn och Prinsessan