Det är en himla tur...

.. att jag har en solstråle i mitt liv

 

 

Vissa dagar är jobbigare än andra och somliga dagar har en benägenhet att bara ladda en massa skit på hög bara för att verkligen ta ner en på jorden och just idag har det varit en sån dag

Nu är det snart en vecka sen jag gjorde operationen i axeln och även om värken gått att hålla hyfsat i schack med hjälp av värktabletter så sa det idag bara *kabong* och trots att jag följt mitt "citodonschema" på minuten så har jag haft ont hela dagen och värken har liksom spridit ut sig så nu är det inte bara axeln som gör ont utan även nacken, skulderbladet...

 

 

 

 

... dessutom börjar jag misstänka att jag dragit på mig en uvi eller nåt för vid närmare eftertanke så har det där med "kisseriet" inte funkat riktigt som det ska efter operationen och den där allmäna olustkänslan i kroppen, lätta illamåendet och "huggen" i nedre delen av magen kanske inte alls beror på värken efter operationen utan just en av alla dessa smygande uvi:er som jag har en förmåga att dra på mig

 

 

 

Och som pricken över i:et så har Picasso inte mått bra idag

Hon spelade fotboll med sig själv igår och vid två tillfällen såg jag henne göra riktigt rejäla vurpor över bollen men just då tänkte jag inte så mycket mer på det men idag har lillfisen mest legat och sovit och inte alls varit pigg på att röra sig

Är hon inte bättre i morgon väntar helt klart ett besök hos veterinären

 

 



 

 

Det är såna här dagar jag helst av allt egentligen bara vill dra täcket över huvudet och sova bort och jag var väl inte den allra piggaste mamman som dök upp på fritids strax efter tre men efter bara några minuter tillsammans med en Linn som ivrigt berättade om dagens utflykt med klassen och sen lika sprudlande pratade på om allt och ingenting så började mitt humör kännas lite bättre

 

 

Lusten att åka till stallet var lika med noll men Prinsessan behövde bli ompysslad och Linn hade bestämt att hon skulle rida ut med Ida och Alva så det var bara att bita ihop och köra det klassiska *Le och vinka*

Men det där underligt det där med stallet, även om man mår skit och är hur trött som helst när man kommer dit så dröjer det bara några minuter så börjar dessa negativa känslor så sakteliga ersättas av leenden, fniss och varma positiva  känslor

 

 

För när allt kommer omkring, vem orkar låta en värkande axel och annat negativt styra tillvaron och humöret när man har lyckan att få dela vardagen med en åttaåring som fullkomligt sprudlar av lycka

En åttaåring som kryper intill en i TVsoffan och viskar

 

- Mamma jag älskar dig.... och pappa... och Prinsessan... och Picasso... Jag är så lycklig