Dagens hemläxa ...

... blir nog en utmaning

 

 

I dag var jag på mitt andra "krishanteringssamtal", en tuff men samtidigt skön och välbehövlig stund

Det är både intressant och nyttigt att få sitta ner och helt enkelt bara låta alla tankar vandra iväg lite som dom vill utan att behöva ge plats och ta hänsyn till någon annan, att någon satt mitt emot och lyssnade men framför allt ställde frågor och kom med tips/råd om hur cirkeln ska brytas och visade på lämpliga verktyg för att underlätta vandringen in i framtiden

 

 

Dagens hemläxa eller snarare utmaning blir att öva på att släppa det där med "Kan själv" och istället våga/orka säga "Jag vill ha hjälp" och den biten hänger lite ihop med den andra delen av "läxan" dvs att bli lite mer egoistisk eller snarare snäll mot mig själv och släppa den där tanken om att om alla andra runtomkring mig mår bra så mår jag bra

Men det känns som en stor läxa som definitivt kommer att ta tid att bearbeta och förmodligen stundtals kännas rätt jobbig för i grund och botten handlar det ju om vem jag är, varför jag är den jag är och hur jag vill att den sidan av mig ska se ut i framtiden

Går det att bryta gamla invanda mönster och bygga ett nytt bra pussel som man känner sig tillfreds och trivs med ?

Går det att hitta en bra balans mellan att vara snäll och omtänksam mot andra och utan att samtidigt tappa bort sig själv och sitt eget välmående ?

 

 

Den viktigaste och mest akuta delen av hemläxan var dock att se till att få sömn, sömn och åter sömn

Det blev en stor röd flagga när jag berättade om min sömn eller kanske bristen på sömn

Det hela började med att jag berättade om mina drömmar dvs att jag i stort sett varje natt på ett eller annat sätt drömmer om det som hände på planet, på Irland och hur alla tankar och känslor åker berg & dalbana i hjärnan och att jag vissa nätter kan vakna både kallsvettig, illamående, med magont och ibland med något som skulle kunna liknas vid lätt panikångest

Vi gled in på hur jag sov innan allt det här hände och när vi väl började prata om det så insåg jag att min sömn och jag levt ett underligt liv tillsammans i över ett års tid dvs samtidigt som problemet med min axel började och värken gjorde att nattsömnen blev mer eller mindre störd

Visst finns det nätter då jag sovit nonstop utan vare sig värk eller konstiga drömmar/tankar men de nätterna är under det senaste året extremt lätträknade och även om jag vissa dagar "sovit ikapp" det jag missat under natten så har energin sakta, sakta dränerats ur och sömnkontot ligger hela tiden på minus, ett minus som inte är hälsosamt i längden

 

 

Så vad göra ?

Tja, till en början kanske försöka hitta rätt i sömndjungeln med hjälp av de tips jag fick idag och när den pusselbiten fallit på plats så kanske det finns ork att ta itu med resten av hemläxan men just nu finns det inte så mycket ork kvar, den lilla energi som finns går åt till att bara vara, att få vardagen att fungera så gott det går men framför allt till att få Linn att må bra

Även om jag ska öva mig på att sätta mig själv i första hand så är Linn prio ett i nuläget och även när det gällde just den aspekten så var vi rörande överens under vårat samtal i dag, det är Paul och jag som har det största ansvaret för den biten, det är vi som känner Linn bäst och som allra bäst - med viss hjälp utifrån - kan hjälpa henne längs vägen men i takt med att vi "läker" Linn  så kommer utrymme att frigöras för oss två att ta hand om både oss själva och varandra och det är där som hemläxan ska kicka in för min del för att allt ska bli så bra som möjligt...