söndag 11 januari 2015

Vad man svarar och...

... vad man egentligen vill svara
 
 
Den senaste tiden har jag rätt ofta fått frågorna
 
- Hur är det ? Hur mår ni ? Hur mår du ? Hur går det ?
 
Och så gott som varenda gång har jag svarat
 
- Det är bra
 
- Vi mår bra
 
- Jag mår ok
 
- Det går toppen, vi är tillbaka i vardagen igen...
 
 


Dvs säga de svar som känns lättast att leverera, svar som kanske just då i den stunden kändes helt rätt men om jag bara hade tagit ett djupt andetag, känt efter och svarat ärligt hade svaren förmodligen låtit helt annorlunda
 
- Det är lite sådär, vi har nog inte riktigt hittat vardagen ännu
 
- Vi mår lite olika alla tre...
 
- Jag mår rent ut sagt skit, ena minuten känns allt ok och i nästa minut är allt ett svart hål. Jag sover dåligt, har svårt att koncentrera mig, svårt att ta mig för även små banala saker...
 
- Vardag ? Ja jag kämpar som f*n för att ta mig igenom den på bästa sätt, ibland känns det som om jag bara vill lägga mig ner och gråta eller helt enkelt bara dra täcket över huvudet
 
 


Men någonstans inom sig vet man ju att nio av tio som frågar vill ju bara vara snälla och artiga och förväntar sig att få de förstnämnda svaren så att dom sen snabbt kan byta samtalsämne
De sistnämnda svaren är liksom inte svar man förväntar sig att få serverade sådär pang på rödbetan Det är ju inte bara att ruska på axlarna och lämna  dessa svar hängandes i luften och sen fortsätta prata väder och vind som om inget har hänt
Och dessutom är det ju så att dom där äkta svaren är ju svar som är ganska jobbiga att sätta ord på och svar jag helst håller inom mig själv för hur det än är så är det lättare att hålla fasaden uppe och spara dom där ärliga svaren till de personer som jag vet inte ryggar tillbaka, personer som vet vad dom ska säga men framför allt vet vad jag behöver och helt enkelt bara öppnar sin famn, personer som finns där och som lyssnar och det allra bästa med just dom personerna är att dom egentligen aldrig behöver ställa frågorna, dom märker hur det är fatt ändå...

 
 
 

 


1 kommentar:

  1. Så är det. De som klarar av de riktiga svaren är de som inte behöver fråga för de känner en så väl ändå att de kan se.

    Jag brukar svara: huvudet upp och fötterna ner, när någon frågar och jag inte kan svara lättsinnigt och vara ärlig. Då ljuger jag ju inte iallafall

    SvaraRadera