Tillbaka på...

... jobbet

 

 

Inledde det nya året med att återvända till jobbet efter vabbandet med Linn

Att börja jobba igen kändes helt ok för hur det än är så tycker jag om mitt jobb och trivs med jobbet hemma hos kunderna och ännu roligare blir det när några av dom faktiskt har saknat en och undrat vart man har hållt hus någonstans 

 

 

 

 

Däremot var jag inte riktigt beredd på min egen reaktion

Redan i bilen på väg till jobbet började tankarna snurra och av någon anledning så fullkomligt forsade det fram minnen, tankar, känslor i ett enda stort virrvarr

Varför liksom ?

Det är två månader sen det hände, Linn har återhämtat sig och är mer eller mindre sitt helt vanliga jag igen det finns ju ingen anledning att älta alla dessa om och men längre kan man tycka men ändå kommer dom här "skoven" med tankar som bara mal och mal och idag blev det påtagligt rent fysiskt då jag helt plötsligt började må illa och bara kände att jag ville sätta mig i ett hörn och gråta en stund

Men riktigt så funkar det ju inte här i livet, speciellt inte om man är på jobbet

Då är det liksom bara att skärpa till sig, koppla på jobbsmajlet och vara så ubertrevlig som man bara kan typ "Le & vinka" och bara vänta på att allt känns normalt igen

 

 

För normalt blir det ju efter en stund när jag tagit ett djupt andetag och koncentrerat mig på tanken att det inte finns några om och men utan bara ett

- Linn klarade det !

Förmodligen är det väl så att alla tankar helt enkelt måste tänkas och hitta sin väg ut ur skallen och att  nu när Linn mår bra igen och inte kräver lika mycket känslomässigt engagemang kring det som hände finns det liksom tid för mig själv att hinna känna efter och tänka och ge plats åt den processen