Den mentala förberedelsen...

... har börjat

 

 

På tisdag åker Linn och jag ner till Varberg - alldeles solo, eller alldeles duo och det med bil

*gulp*

Jag må ha haft körkort i sexton år men jag har inte gjort fler långkörningar än att jag kan räkna dom på handens ena fingrar och dessutom få fingrar över

Jag och långkörningar är liksom inte direkt bekväma med varandra eller rättare sagt jag och körning på okända vägar är inte riktigt vänner

Jag vill ha full koll på läget när det gäller bilkörning och därför tycker jag allra bäst om att köra gamla invanda rutter typ som hemmet - Rimbo eller hemmet - Norrtälje och thats it

Ja till syrran är det väl heller inga problem att köra men ska jag åka någon annanstans så går hjärnan på högvarv och jag går och funderar och memorerar i ett par dagar innan

Just därför är den här Varbergsresan hur läjligt det än låter ett väldigt stort steg för mig att ta

Jag har åkt vägen ett par gånger tidigare men då har det varit Paul som kört förutom den gången då jag syrran, Miriam och Linn gjorde en liten roadtrip med mig vid ratten och syrran som kartläsare och sällskap

Den här gången får jag förlita mig helt på mig själv för Linn och Picasso lär inte vara till någon större hjälp i det sammanhanget

 

 

 

 

Jag vet ju innerst inne att jag kommer att klara av det, varför skulle jag inte liksom men ändå måste jag kolla karta och vägbeskrivning några gånger varje dag

Fundera över var vi ska pausa, om jag behöver tanka och i så fall vart eftersom även tankning är en av mina akilleshälar när det kommer till bilkörning

Hur ser det ut på macken ? Är det trångt ? Måste man backa och ha sig ?

Osv osv osv i all oändlighet

 

 

 

 

En sak vet jag dock med bestämdhet och det är att när vi väl kommit fram till Varberg kommer jag att ringa Anna och be henne komma ner och fickparkera

Jag har en gräns för vad jag utsätter mig för och den går vid fickparkering

- det finns liksom inte på min karta och jag har inga som helst ambitioner att lära mig det

Finns det inga andra alternativ än fickparkering så sk*ter jag helt enkelt i att parkera där även om det innebär att jag måste gå en kilometer

Egentligen vet jag inte varför jag har sån ovilja mot just fickparkering men jag antar att grunden till oviljan planterades under tiden jag övningskörde

Jag minns att jag hatade allt vad backning hette när jag övningskörde, det sket sig fullkomligt direkt från start

Jag kan än idag bli alldeles kallsvettig när jag tänker på alla de gånger då det skulle backas runt gathörn, in i p-rutor, fickparkering och f*n och hans moster

 

 

 

 

Även om jag undviker backning in i det längsta så måste man ju backa ibland men numera gör jag det på mitt sätt dvs enbart med hjälp av back & sidospeglarna

Det finns inget i världen som kan få mig att backa på det sättet jag fick lära mig på körskolan

"Lägg höger arm kring nackstödet på passagerarsätet, glid snett i sätet över på höger skinka och vrid nacken och titta bakåt...."

Hallå !

Käre bilskollärare du hade missat en detalj, jag är rätt kort och när jag vred mig bakåt som han ville så hände det tjusiga att kontakten med gaspedalen endast skedde med tåspetsen, dessutom har min nacke aldrig varit särskilt bekväm med att vridas alltför mycket åt ena sidan och sträckas ut så efter ett part sekunder i denna sits slår värkalarmet igång direkt och stelheten är ett faktum

När jag påtalade dessa problem  för bilskolläraren bara fnös han och sa kargt att det var så man backade punkt slut

Tur för mig att jag hade en pappa som upplyste mig om att det fanns andra sätt att backa på

 

 

 

 

 

Fredag idag, snart tisdag

Äsch, det är väl bara att le och vinka eller rättare sagt ta´t lugnt och tuta och köra

Fram kommer man ju alltid på ett eller annat sätt...

 



 

 

 

 



Livskvalite...

... en helt vanlig tisdag

 

 

Gårdagen var en sån där dag man helst vill styrka ut almanackan och efter morgonens besök hos sjukgymnasten hade jag inget större hopp om att den här dagen skulle bli bättre

När klockan ringde i morse hade jag en liten "att göra lista" att bocka av

 

*Ringa ortopeden om sjukskrivningen

*Besök hos sjukgymnasten

*Stallet & ridning

*Städa Linns rum

*Ringa jobbet

 

 

Jag gick bet direkt eftersom ortopeden ändrat sin telefontid nu under sommaren så samtalet fick vänta tills på eftermiddagen mao hade jag kunnat sova en halvtimme längre

Besöket hos sjukgymnasten gick som förväntat, hon tyckte vi skulle öka på övningarna och efter genomgången hos henne talade axeln om att hen inte riktigt var med på det

*yippey*

Ont i axeln och sommarlovsledig Linn är väl inte direkt  en drömkombo

Men väl hemma kryddade jag den lite sena frukosten med två Alvedon665

Linn var på ett strålande humör och vi enades om att vi skulle softa en liten stund så att värktabletterna hann göra sitt innan vi åkte upp till stallet

 

 

 

 

 

 

Väl uppe i stallet blev det först en tur med Linn på Prinsessans rygg och jag på min tvåhjuliga gröna springare

Prinsessan som varit ett PMSmonster den senaste tiden var som förbytt och helt plötsligt hade vi en supertrevlig ponny med oss ut som med spetsade öron både skrittade, travade och galopperade med stor iver och utan att tjorva det minsta

Linn och jag bara tittade på varandra och undrade om någon hade bytt ut vår ponny

 

 



 

 

Efter Prinsessan var det Monias tur att få komma ut på lite bus och mys tillsammans med Linn

Den här gången lät jag cykeln stå kvar på stallbacken och Picasso fick hänga med oss ut istället

Som den hyggliga ponny Monia är så bjöd hon Linn på en sagolikt mysig ridtur trots att hon tycker att det är lite halvunderligt att ge sig ut i skogen helt solo utan några hästpolare

Det skulle liksom aldrig falla henne in att trilskas och dumma sig utan är hon är verkligen en helt underbart snäll ponny som lyssnar på sin lilla ryttare  

 

 

 

Efter stallet åkte vi bort till Jaktstugan vid grusgropen

Linn hade ett önskemål om att få gå på lite upptäcktsfärd där och jag låter bilderna därifrån tala för sig själva

 

 

 

Vi lyckades landa hemma lagom till ortopedens telefontid och jag som förberett mig på "Då får du ringa VC...." möttes av en mycket trevlig sköterska som direkt skulle gå och prata med den läkare som hade opererat mig och be honom ringa upp mig

Ja sen var det då samtalet till jobbet, där möttes jag av en telefonsvarare som berättade att vederbörande var på semester fram till 21 juli så efter det återstod bara en sak på "to do listan"

- städa Linns rum

Ja, vi kan väl säga såhär - jag började i alla fall

Två och en halv timme höll jag på och plockade och grovt räknat behövs det nog minst lika mycke till men sommaren är ju lång så...

 

 

 

 

 

 

 

Som man ropar...

... får man svar

 

 

I kväll var det premiär för  Allsång på Skansen med Petra Marklund som allsångsledare

Vad jag tyckte om hennes insats ikväll ska jag tala tyst om men jag kan ju iallafall skriva att jag hoppas att hon snabbt blir varm i kläderna och får ordning på sitt mellansnack

Nåväl kvällens snackis och anledning till folks upprördhet tycks ha varit Loa Falkmans

 

- Är du dum i huvudet....

 

Ok, kanske inte var det allra bästa han kunde säga men å andra sidan så tror jag det får sorteras in i facket  "som man ropar får man svar"

Jag menar vad förväntar man sig för svar när man ställe frågan

 

- Jag vill se på opera, hur gör jag ?

 

 

 

 

 

 

 



Att bli...

... tagen för given

 

 

Vare sig det gäller släkt eller vänner är den känslan aldrig rolig att känna men tyvärr känner jag den rätt ofta och jag kan inte låta bli att undra varför det blir så

Kanske har jag mig själv att skylla ?

Jag kanske skulle sluta vara den där som alltid finns till hands och lyssnar, ställer upp som barnvakt, alltid fixar en tårta, tar med mat, bjuder på en fika, lunch eller vad det nu kan vara

- kort sagt sånt som för mig är alldeles självklart att göra men som till slut lätt tas för givet och helt plötsligt blir man den där personen man liksom inte behöver anstränga sig för att bry sig om eftersom man vet att jag finns där ändå så istället behandlar man mig som ett andrahandsval 

 

 

 

Hur fånigt det än låter så blir jag ledsen när jag inte blir behandlad med respekt

Jag blir ledsen när mitt sällskap inte är mer värt än att duga när ingen annan finns till hands

Jag blir ledsen när jag bestämt att träffa någon och mitt sällskap inte är mer värt än att man kan rikta sin uppmärksamhet på annat/andra

Nej, det är inte så att jag kräver 100% uppmärksamhet men kanske att det vore trevligt att få känna känslan "vad kul att du är här och att vi har tid att umgås" istället för att snällt sitta/stå bredvid och känna att man lika gärna kunde befinna sig någon annanstans eftersom mitt sällskap ändå inte är tillräckligt roligt/intressant för att duga

 

 

Jag kanske är känslig och överreagerar men det är mer än en gång jag känt känslan av att inte vara tillräckligt intressant, att vara tagen för given, att duga tills någon annan dyker upp

Det är ingen trevlig känsla att  prata med någon och dennes intresse försvinner så fort någon annan sätter sig bredvid eller kliver in i rummet

Det är inte roligt att sitta runt ett kaffebord och känna känslan av att vara osynlig och att ingen bryr sig om vad man säger

 

 

 

 

Kanske är jag som sagt känslig, kanske överreagerar jag eller så är det så enkelt att vissa människor  helt enkelt inte tycker att jag är tillräckligt intressant och rolig att umgås med

Som tur är så har jag några vänner där den känslan aldrig infinner sig, vänner som  både ger och tar och sprider värme omkring sig

Vänner som får mig att må bra, vänner som får mig att känna att dom verkligen uppskattar mitt sällskap och tycker att det är roligt att träffas, vänner som lyssnar på vad jag säger och som inte glömmer bort mig bara för att någon intressantare dyker upp

Kanske är det dags att helt enkelt sluta lägga krut och energi  på alla dom som tar en för given och istället lägga allt det krutet på de som faktiskt bryr sig...

 

 

 

 

 



 



Tillbaka på...

... banan igen

 

Den senaste tiden har Prinsessan varit ett litet PMSmonster som ständigt utsatt sin lilla ryttare för div olika upptåg och prövningar

Det är mer än en gång som Linn avslutat ridturerna med en ledsen min och en lätt uppgivenhet och hennes självförtroende har helt klart fått sig en rejäl törn

 

 

 

I dag gjorde vi ett blixtbesök hos min syster, det var tänkt att vi bara skulle fika lite och Linn hade väl planerat att kanske borsta på någon häst men vi lyckades klämma in en liten ridtur på Prinsessans son Pirat men eftersom Linn bara hade gympaskor på sig fick det bli en ridtur i westernsadeln utan stigbyglar

 

 

Dom inledde med en liten skrittrunda i skogen och medans moster sen stod och pratade med grannen passade Linn på att rida lite på "ridbanan" dvs stora gräsmattan

Pirat var till en början inte alls speciellt sugen på att jobba utan ville hellre äta gott gräs men Linn var envis och till slut började Pirat lyssna

 

 

I takt med att Pirat lyssnade och gjorde som Linn bad honom om blev Linns leende allt större och till slut bestämde hon sig för att trava lite

Pirat var väl inte supersugen på det men Linn jobbade på hårt och Pirat gav med sig och travade både på volt och över bommen och Linn var strålande glad

 

 

 

 

- Mamma jag bara gör som Marika har sagt åt mig, jag sitter djupt i sadeln, gör benen tunga och driver och jag försöker tänka som Julia tänker och det fungerar. Jag kan rida och  Pirat är superbästaponnyn !

 







 

 

Det var så härligt att se Linns lycka och glädje över att få känna känslan av att lyckas och att kunna något man börjat tvivla på var möjligt

Nu när Linn återfått sitt självförtroende så ska jag se till att träna lite mer på att påminna mig om att denna lilla kloka unge trots allt bara är åtta år, just det är en detalj som jag alltför ofta glömmer bort när vi är i stallet...

Vår dotter är ett...

... ekonomiskt snille

 

 

För ett tag sen införde vi månadspeng, dvs Linn får 100:-/mån som hon får göra precis vad hon vill med och dessa 100:- brukar ha en förmåga att försvinna lika snabbt som dom överlämnas

Förra månadspengen försvann samma dag som hon fick den, ett besök i leksaksaffären så var alla pengar spenderade

Lite surt såhär i mitten av månaden och därför deklarerade Linn nu idag att hon ville sluta med månadspeng och ha veckopeng igen

 

- Ok, då börjar vi med det nästa månad, svarade jag

 

- Nej, vi kan börja på fredag blev Linns snabba svar

 

 

På väg hem från badet idag satt Linn och räknade sina enkronor

 

- Mamma jag har 27 kronor, då kan jag köpa glass. Kan vi stanna vid Finsta kiosken ?

 

Visst kunde vi göra det, vi går in och Linn väljer en glass och framme vid kassan frågar jag efter hennes pengar

 

- Dom ligger i bilen men du kan betala.....

 

At your service lilla damen, självklart

Det är inte svårt att få pengarna att räcka när man inte betalar för sig

Tilläggas bör att dessa 27 kronor handlade hon egentligen för redan i fredags då vi var på Flygfyren och hon köpte en fotboll

 

- Pappa, du får pengarna när vi kommer hem

 

Faktum är att hon ville ge pappa pengarna men Paul som i princip aldrig har kontanter på sig kunde inte riktigt känna att ha hade ett behov av att få tjugosju enkronor att stoppa i byxfickan så han bjussade på bollen



Vi...

... klarade det

 

 

 

Så är Le Mans över för i år och med facit i handen så gick det betydligt bättre än vad jag hade hoppats på

När tröttheten satte in som värst i fredags kunde jag inte låta bli att undra varför den måste ge sig till känna just den här helgen då Paul skulle ha "maratonsändning" och var borta i över ett dygn

När Linn dessutom fick totalspunk redan innan han hade åkt på lördagsmorgonen så ville jag bara gå och stänga in mig i en garderob eller något

 

 

Men nu när helgen är över och både Paul, Linn & Picasso ligger och snusar ikapp kan jag inte annat än att känna att vi haft en riktigt mysig helg

I går gjorde vi "ingenting" och höll oss på hemmaplan hela dagen

I dag blev det både stall & bad tillsammans med Julia

 

 

 

 

 

 

Det är ungefär samma känsla som när man inte har lust att gå på en fest/tillställning, man våndas innan och försöker komma på en bra anledning till att tacka nej men eftersom man inte hittar någon utväg är det bara att bita i det sura äpplet och masa sig iväg och efteråt förundras man över hur trevlig festen/tillställningen faktiskt var

Lite samma känsla har jag nu ikväll, något som jag fasade för blev en av de mysigaste helgerna på länge tillsammans med Linn

 





Tekniska prylar...

... och jag

 

 

Vi är väl inte direkt bästa vänner kan man väl milt uttrycka det hela

När något tekniskt "sk*ter sig" brukar jag överlämna till maken att ordna upp det,

det brukar liksom bli allra bäst så

Men så häromdagen efter att jag precis avslutat ett samtal med syrran så började handenehten till vår bärbara hemtelefon signalera att den inte hade kontakt med basenheten

Jag tänkte inte så mycke på det utan ställde tillbaka den i laddaren och hoppades väl på att den skulle hitta basstationen under natten

 

 

Men inte då, displayen visade samma meddelande även efter en natts vila/laddning

Visserligen används inte hemtelefonen speciellt flitigt men den ska liksom bara funka

Jag bestämde mig för att försöka göra en "felsökning" och började med det enklaste dvs läsa igenom bruksanvisningen men där hittade jag inte mycket till hjälp

Bläddrade lite förstrött igenom alla menyer i telefonen men inte heller där hittade jag något som skulle kunna lösa problemet

Sista utvägen fick bli att besöka hemsidan på nätet men inte heller där blev jag hjälpt så när Paul kom hem suckade jag tungt

Lite småsurt kändes det allt eftersom telefonen inte är speciellt gammal och den här gången hade Paul dessutom - lite halvt less på den usla hållbarheten hos våra tidigare bärbara telefoner - köpt en lite dyrare modell i förhoppningen att den skulle hålla lite längre

 

 

Efter att ha suckat ut min besvikelse över den icke fungerande telefonen och mina försök att hitta felet så övergick jag till att göra något annat och efter ett par minuter hör jag Paul säga

 

- Sådär, nu har jag fixat det...

 

? ? ?

 

Ehhh, bara sådär liksom ?

 

Med tanke på mina - för en gångs skull - ansträngningar så kändes det lite surt men jag var ju tvungen att fråga vad han hade gjort

 

- Jag gick in i menyn bara och startade om den...

 

 

 

 

Bara sådär liksom, hur enkelt som helst när man vet hur man ska göra

Nejdå, jag är inte ett dugg bitter över att jag gick bet nu när jag för en gångs skull i alla fall försökte men det vete fanken om jag kommer att göra fler försök

Varför liksom ?

Jag och tekniska prylar som inte fungerar är helt enkelt inte kompatibla med varandra och varför ens försöka när det finns andra som gör det så otroligt mycket bättre ?

 

 

 





 



Det låter stort...

... när katten skiter smått

 

 

Jag skulle kunna säga att jag har städat, diskat & tvättat hela dagen men även om det känns så så är det inte riktigt sant

Med tanke på att min ork o energi är nästintill nere på minus just nu så körde jag metoden

- jobba tio minuter, vila 50, jobba tio minuter, vila femtio

Räknar man då att jag var "effektiv" mellan tio i förmiddags och fram till åtta snåret nu ikväll så inser man att det var inte många "jobbminuter" jag hann skrapa ihop

Men ibland får man liksom vara glad åt det lilla här i världen 

 

 

 

 

Mitt i alltihopa ville Linn baka, hon har pratat om det så många gånger nu så jag kände att jag inte kunde säga

 

- Ja, du ska få baka sen... när jag blivit piggare

 

Det var bara att gilla läget och med ett leende säga att visst skulle hon få baka

Hon bläddrade ivrigt i sin kokbok och bestämde sig till slut för mufins

Jag hjälpte henne att mäta upp ingredienserna men sen skötte hon resten på egen hand och det med bravur

Jag blev riktigt förvånad över hennes framfart och slutresultatet fick MVG

 

 

Vid halvtio snåret kröp vi ihop intill varandra i soffan och spanade på "Sean Bana i Afrika"

Vi småfnissade lite tillsammans och en timme senare gick Linn och la sig

- helt utan några som helst protester !

 

 

 

 

 Om någon hade frågat mig i morse hur jag trodde dagen skulle bli så hade jag med all säkerhet svarat

 

- Katastrof !

 

För dagen började uruselt och för en kort stund kände jag inte bara en lätt utan en rätt rejäl panik över att Paul skulle åka iväg och vara borta ett dygn och jag ensam hemma med Linn

Men efter en rejäl sammandrabbning direkt i morse så snyggade vi till oss, pratade igenom dagens förutsättningar och sen...

 

 

 

 

... ja sen hade vi en mysig dag tillsammans

Jag har pysslat med mitt och Linn med sitt och däremellan har vi hjälpts åt att baka, fikat tillsammans, varit ut en sväng och helt enkelt bara haft det mysigt i största allmänhet

Nu är det snart dags att sova även för min del och sen är det bara att ta sig igenom morgondagen och jag håller redan tummarna för att den ska bli lika lugn och mysig som dagen som varit

 

 

 



 

 

 

 

 



Att låta...

var sak ha sin tid

 

 

Skolavslutningstider och under den gågna veckan har jag sett många bilder på glada studenter

Studenter som i väntan på den stora dagen i vissa fall firat med både bal, div fester, champagnefrukost mm för att slutligen på avslutningsdagen vid utspringet mötas av plakat och få både blommor och små gosdjur hängda runt halsen

Helt i sin ordningen, att ta studenten och därmed klivet in i vuxenvärlden är stort och ska absolut firas med buller och bång

 

 

 

Men jag tycker mig ana att detta "studentfirande" börjar smyga sig in redan i grundskolan och jag har lite svårt att förstå varför

Både förra året och även i år så noterade jag att några barn vid skolavslutningen fick både  blommor och små gosdjur i blågula band hängda runt halsen och jag kunde liksom inte låta bli att tyst för mig själv undra varför ? 

Om man redan på låg-mellanstadiet smyger in "studentfirande" under skolavslutningen hur ska man då sen fira för att göra studenten till den där alldeles speciella dagen som den borde få vara

Varför har så många så bråttom ?

Varför helt enkelt inte låta var sak ha sin tid ?

 

 

 

Men visst, vi firar också sommarlovet i all sin enkelhet

I år blev det middag på Frasses och sen en glass men det där med blommor och gosdjur skippade vi, ja i ärlighetens namn så har tanken aldrig slagit mig att jag skulle hänga blommor runt halsen på Linn och än mindre någon liten nalle

Jag menar, vad skulle nästa steg bli ?

Om Linn vid åtta års ålder fick blommor och en nalle vad skulle vi då behöva toppa med på studentdagen ?

En olivlund och en häst ?

 

Nej, jag kommer nog aldrig förstå den här ivern att göra barnen stora så fort

Kalas har man bara när man fyller 1,2 och möjligtvis 3 år sen ska det vara party, disco, tjej-herrmiddag, poolparty eller vad man nu hittar på men kalas är ju bara såååå barnsligt

Leksakerna ska rensas ut innan barnet fyller fem-sex år och med stolthet i rösten ska man berätta att barnet minsann vuxit ifrån allt vad dockor, barbie och dyl. heter och inte tycker om att "leka" längre, att vederbörandes barn sen i nio fall av tio fullkomlig kastar sig över leksakerna hemma hos sina kompisar är en annan femma

Härhemma bågnar hyllorna av leksaker som flitigt används och firande ala studenten lyser med sin frånvaro en avslutningsdag som denna

Jag skulle ge vad som helst för att kunna stoppa tiden eller i alla fall sakta ner den lite och få njuta ännu mer av att Linn är just Linn 8 år

 

 

När och om Linn tar studenten kommer vi med all säkerhet att fira henne med buller, bång och full armada men fram tills dess ska skolavslutningen få vara just skolavslutning och de enda som kommer att få blommor och presenter är möjligtvis Linns lärare



 

 

 



Det var här...

... det började

 

 

Jag vet när det hela började, den 18 mars 2008

Det var dagen då Linn träffade Sillen för första gången och det var då Linn blev "hästbiten" eller snarare det var då hästtjejen i henne vaknade och öppnade upp sitt hjärta för dessa fyrbenta underbara varelser

 

 

 

Den som visade vägen var givetvis Sillen eller Skepperöds Silenos som han så fint heter enligt stamtavlan

Det var kärlek vid första ögonkastet och sen den dagen har kärleken växt, växt och växt...

 

 

 

 

 

 

... ja sen dess handlar det mesta om hästar i Linns tillvaro

Till en början var det moster Malle som tillhandahöll ridning på Sillen och Dumle och Linn har dessutom avverkat otaliga ponnyrundor på div djurparker och andra event innan hon äntligen började rida lektioner hos Marika på Syninge Ridskola

 

 

 

 

Linnsan älskar allt som har med hästar att göra, hon kan sitta i timtal och bläddra/läsa i faktaböcker

Slukar alla hästböcker som kommer i hennes väg och dom två stora favoriterna är Sigge och Mulle

När hon inte läser om hästar så leker hon häst, pratar häst, drömmer om hästar...

 

 

 

... ja kort sagt

- Hästar är hennes liv

Och så kommer det nog att förbli, hon har det liksom i blodet

Förmodligen hade intresset säkerligen poppat upp så småningom även utan Sillens medverkan men Sillen har en alldeles egen plats i Linns hjärta och det händer ofta att hon lite ledsamt suckar

 

- Jag saknar att kunna rida Sillen...

 

 

 

 

 

 

 

 



Mina Prinsessor...

... gjorde det

 

 

I dag var det Nationalhoppning i stallet

Man kunde välja både att rida clear round, tävla individuellt eller i par tillsammans med en kompis

Linn bestämde sig snabbt för att tävla i par på Monia tillsammans med Alva och Hugo

Tillsammans med Prinsessan var det liksom aldrig någon tvekan, det var en clear round som gällde och detta med tillägget

 

- Mamma jag är glad om vi kommer runt banan

 

 

Med tanke på hur den senaste veckan tillsammans med Prinsessan sett ut var jag helt övertygad om att det inte skulle bli någon lätt match för Linn, snarare tvärtom jag var rätt säker på att dom inte skulle ta sig felfritt runt banan eller rättare sagt jag var övertygade om att dom inte skulle ta sig runt banan överhuvudtaget och som den pedagogiska mamma jag är så var det sista jag sa till Linn innan hon red in på banan

 

- Första hindret kommer gå galant, sen kommer Prinsessan parkera sig vid grinden...

 

 

... och mycket riktigt

Prinsessan hoppade glatt första hindret men kunde inte för sitt liv förstå varför Linn envisades med att vilja ta till höger efteråt när grinden och därmed även utgången låg rakt fram

Linn berättade efteråt att det enda hon tänkte på när Prinsessan krånglade var att hon absolut inte fick göra en volt och korsa sin egen väg utan att hon var tvungen att styra henne åt rätt håll hela tiden

Till slut lyckades Linn övertyga Prinsessan om att dom skulle fortsätta hoppa några hinder till

 

 

 

 

Prinsessan var inte direkt samarbetsvillig men på något sätt lyckades Linn få henne runt bana och det gick väl hyfsat okey ända fram till det var dags att passera förbi utgången den tredje gången

Då satte sig Prinsessan emot och kunde inte för sitt liv förstå varför

 

 

Men till Prinsessans stora förtret var Linn den envisaste av dom den här dagen så Prinsessan gav med sig och hoppade motvilligt det åttonde och sisat hindret innan hon äntligen fick sin vilja fram och gå ut genom grinden

Linn var mäkta stolt efteråt och visade stolt upp sin clearroundrosett

 

 



 

 

Ibland kan en clearround runda med hinder på 30cm kännas som en stor seger för en liten tjej som kämpat tillsammans med sin ponny

Ja det kanske inte är som att vinna SM men en CR i Syninge Mästerskapen är ju inte helt fel det heller

Nu laddar Linn om för nästa mål

- att på egen hand ta sig runt en hoppbana med lite fart och flyt i ridningen