Vi...

... klarade det

 

 

 

Så är Le Mans över för i år och med facit i handen så gick det betydligt bättre än vad jag hade hoppats på

När tröttheten satte in som värst i fredags kunde jag inte låta bli att undra varför den måste ge sig till känna just den här helgen då Paul skulle ha "maratonsändning" och var borta i över ett dygn

När Linn dessutom fick totalspunk redan innan han hade åkt på lördagsmorgonen så ville jag bara gå och stänga in mig i en garderob eller något

 

 

Men nu när helgen är över och både Paul, Linn & Picasso ligger och snusar ikapp kan jag inte annat än att känna att vi haft en riktigt mysig helg

I går gjorde vi "ingenting" och höll oss på hemmaplan hela dagen

I dag blev det både stall & bad tillsammans med Julia

 

 

 

 

 

 

Det är ungefär samma känsla som när man inte har lust att gå på en fest/tillställning, man våndas innan och försöker komma på en bra anledning till att tacka nej men eftersom man inte hittar någon utväg är det bara att bita i det sura äpplet och masa sig iväg och efteråt förundras man över hur trevlig festen/tillställningen faktiskt var

Lite samma känsla har jag nu ikväll, något som jag fasade för blev en av de mysigaste helgerna på länge tillsammans med Linn