Att bli...

... tagen för given

 

 

Vare sig det gäller släkt eller vänner är den känslan aldrig rolig att känna men tyvärr känner jag den rätt ofta och jag kan inte låta bli att undra varför det blir så

Kanske har jag mig själv att skylla ?

Jag kanske skulle sluta vara den där som alltid finns till hands och lyssnar, ställer upp som barnvakt, alltid fixar en tårta, tar med mat, bjuder på en fika, lunch eller vad det nu kan vara

- kort sagt sånt som för mig är alldeles självklart att göra men som till slut lätt tas för givet och helt plötsligt blir man den där personen man liksom inte behöver anstränga sig för att bry sig om eftersom man vet att jag finns där ändå så istället behandlar man mig som ett andrahandsval 

 

 

 

Hur fånigt det än låter så blir jag ledsen när jag inte blir behandlad med respekt

Jag blir ledsen när mitt sällskap inte är mer värt än att duga när ingen annan finns till hands

Jag blir ledsen när jag bestämt att träffa någon och mitt sällskap inte är mer värt än att man kan rikta sin uppmärksamhet på annat/andra

Nej, det är inte så att jag kräver 100% uppmärksamhet men kanske att det vore trevligt att få känna känslan "vad kul att du är här och att vi har tid att umgås" istället för att snällt sitta/stå bredvid och känna att man lika gärna kunde befinna sig någon annanstans eftersom mitt sällskap ändå inte är tillräckligt roligt/intressant för att duga

 

 

Jag kanske är känslig och överreagerar men det är mer än en gång jag känt känslan av att inte vara tillräckligt intressant, att vara tagen för given, att duga tills någon annan dyker upp

Det är ingen trevlig känsla att  prata med någon och dennes intresse försvinner så fort någon annan sätter sig bredvid eller kliver in i rummet

Det är inte roligt att sitta runt ett kaffebord och känna känslan av att vara osynlig och att ingen bryr sig om vad man säger

 

 

 

 

Kanske är jag som sagt känslig, kanske överreagerar jag eller så är det så enkelt att vissa människor  helt enkelt inte tycker att jag är tillräckligt intressant och rolig att umgås med

Som tur är så har jag några vänner där den känslan aldrig infinner sig, vänner som  både ger och tar och sprider värme omkring sig

Vänner som får mig att må bra, vänner som får mig att känna att dom verkligen uppskattar mitt sällskap och tycker att det är roligt att träffas, vänner som lyssnar på vad jag säger och som inte glömmer bort mig bara för att någon intressantare dyker upp

Kanske är det dags att helt enkelt sluta lägga krut och energi  på alla dom som tar en för given och istället lägga allt det krutet på de som faktiskt bryr sig...