Kan inte minnas

... att jag önskade mig feber i julklapp

Så jag kan inte låta bli att undra vem det är som varit så snäll att h*n droppat en försenad julklapp här i form av feber, halsont och en enorm trötthet

I gårkväll hade jag rejäl feberfrossa och bäddade ner mig framför TVn

Dock har jag inget minne av vad jag såg under drygt två timmrs tid då jag befann mig i någon form av halvdvala där jag förmodligen hade mer kontakt med John Blund än med omgivningen

När jag sen skulle lägga mig kände jag att jag hade lite ont i benet och att det liksom spände men jag var alldeles för trött för att ägna det någon större omtanke just då

I morse när jag vaknade strax efter sju kände jag mig hyfsat pigg men benet spände o värkte och när jag slängde en blick neråt de smalbenen kunde jag under vinterbeklädnaden ana en viss rodnad runt de två sårskorporna som jag av någon anledning hade där

Kliade mig lite i huvudet och kom ihåg att det på julafton helt plötsligt hade börjat klia nå´t djävulskt på smalbenen och att jag givetvis "rivit" där och att klådan sen stillat

Ja sen har jag inte tänkt mer på den detaljen förns i morse då

Jag förflyttade mig ut i badrummet

Pillade bort sårskopan och ut vällde en gul sörja som förmodligen stavas var

Trycket lättade lite och jag tvättade rent det hela och satte på ett plåster och trodde i min enfald att allt skulle vara ok

Nu ikväll kan jag bara konstatera att benet är ilsket rött runt såret, att benet är varmt,

att det spänner etter värre än i morse och att det förmodligen är dags att göra en "favorit i repris"

Eftersom förkylningen är såpass mycke bättre har jag en svag känsla av att febern förmodligen beror på det "elaka" såret

Jaja, småsår och vänner ska man ju vara rädd om så jag får väl fortsätta att vårda mitt sår och hoppas på att det är bättre efter en natts sömn

För trots att jag efter min tidiga morgon sen gick och la mig och sov till elva och att jag sen sovit i bilen både in mot Sthlm och sen hela vägen hem så är jag grymt trött

Det blir tidigt i säng ikväll mao och i morgon är det dags att jobba kväll,

den sista kvällen på iallafall tre månader...

Tyst & tomt...

... i huset

I söndags åkte svärfar hem till Hällekis

I går morse skjutsade jag Joakim till bussen, han skulle möta upp Hanna och sen fortsätta sitt jullovsfirandet med en kryssning till Tallin

I morse åkte Anna och Magnus hem till Varberg

Så nu är vi bara den "lilla" familjen igen med allt vad det innebär på gott och ont

Huset blev märkbart tyst och tomt och det tar nog ett tag innan vi vänjer oss vid att bara vara vi tre härhemma

Helt klart saknar jag mina två vuxna barn men som vuxen kan jag se fördelarna med att dom har lämnat boet och prövar sina vingar utan att ständigt ha mammas vakande öga över sig

Relationen till mina barn ser helt klart annorlunda ut nu jämfört med när dom bodde hemma

Men precis som jag har tyckt under hela deras uppväxt så är "här och nu" den allra mysigate tiden

Det är en himla mysig känsla att få vara mamma till två "vuxna" barn och när jag ser på mina två äldsta så kan jag inte annat än att känna mig otroligt stolt över det jag ser

Joakim och Anna har utvecklats till två helt underbara, omtänksamma, snälla och alldeles supermysiga personer som bara genom att finnas till gör mitt hjärta varmt varje dag

Vi vuxna tycker givetvis att det är tråkigt att behöva skiljas åt och veta att det nu dröjer några månader tills nästa gång vi ses men vi kan ändå greppa det

För Linn är det hela betydligt jobbigare

Hon saknar sina båda syskon så att det värker i hjärtat och tycker att några månader är som en hel evighet

För Linn har de senate dagarna varit rena rama himmelriket

Att få ha haft både Anna, Joakim & Magnus här under ett par dagar har för hennes del inneburit att det hela tiden funnits någon tillgänglig som varit pigg på att leka, busa, se film, spela spel eller helt enkelt bara erbjudit en varm famn att gosa i

Nu får hon hålla tillgodo med "tråkmamma" och "tråkpappa" som förutom att vara med Linn även behöver lägga tid på allt det där tråkiga vardagliga som städ, tvätt, disk mm

I dag bestämde vi oss dock för att bortse från alla måsten och istället bara vara så vi tog en sväng in till Rimbo och sammanstrålade med Petra, Julia & Johanna i lekparken

Efter en stunds lek åt vi lunch på Subway och vips hade vi slagit ihjäl några timmar i trevligt sällskap och sen när vi kom hem kändes tystnaden och tomheten inte lika påtaglig längre

Innan vi åkte in till Rimbo ringde jobbet på för att kolla om min semester i morgon var beviljad och det var den

- härligt !

Paul hade ju ingen semester i somras så det har varit riktigt mysigt att ha några dagar  nu där vi riktigt hunnit känna att vi varit lediga tillsammans

Nu ska jag bara jobba ett kort pass på fredagkväll och sen är jag ledig i helgen och nästa vecka blir det dagtid för min del sådå får  Linn & Paul roa sig på egen hand på förmiddagarna medans jag jobbar o sliter för brödfödan

Nu e glada julen...

... slut slut slut

Kanske inte riktigt men nästan så och jag kan lyckligt luta mig tillbaka och konstatera att det blev en helt underbar julafton med huset fullt av kärlek och värme precis som det ska vara

Julafton inledde jag med ett par timmar på jobbet

Riktigt lungt och skönt med en härlig stämning både ute hos kunderna och hos oss i personalen

Jag hade en rätt soft runda och kunde ta det väldigt lungt och kunde med gott samvete stanna en extra stund hos kunderna vilket kändes rätt skönt

En av kunderna såg fram emot att fira julafton alldeles ensam h*n hade inte riktigt bestämt sig för om h*n skulle bry sig om att duscha och klä sig fin eller om morgonrocken skulle få sitta på hela dagen

Nästa kund jag kom till skulle för första gången i sitt liv fira julafton alldeles ensam och h*n kände sig inte riktigt bekväm med det men efter att vi druckit lite kaffe, glögg, ätit en pepparkaka och småpratat om "gamla" jular så kände h*n sig iallafall lite bättre till mods 





Så julmat och julklappar i all ära men det allra mysigaste har varit att ha haft alla tre barnen hemma och som en extra bonus även den blivande svärsonen Magnus och min svärfar Jompa

Att bara få vara och njuta av stunden här och nu och för en stund tränga bort alla tankar om  kaoset och alla rykten som snurrar på jobbet om vem som sagt vad om vem var riktigt riktigt skönt

Just nu känns det som att man inte riktigt kan lita på någon anna än sig själv men förhoppningsvis så kanske allt lägger sig till ro och ur allt elände kanske det kommer något bra dvs om vi inte på kvinnors vis biter oss fast i gamla invanda mönster där den som inte är med oss är emot oss och ingen varken kan, vill eller vågar lita på någon...



Nu är det bara...

... att leverera

Efter att ha fått höra att jag inte fanns medplanerad i någon av de fem grupperna och att ingen visste vad som skulle hända med mig blev jag lite smått irriterad och min första tanke var att ringa min enhetsledare och fråga vad som står på men sen beslöt jag mig för att ta djuren i hornen och ringa direkt till chefen

Lagom uppretad och irriterad framförde jag mitt ärende och undrade vad hon hade tänkt göra av mig och fick ett förvånat

- Men du är ju inplanerad i grupp 1 precis som jag sa till dig på planeringsdagen

När den lilla detaljen var avklarad så gled vi in på det eminenta ämnet nya schemat och min tankar och åsikter om att lägga merparten av kvällspassen på oss med låg tjänstgöringsgrad

Hon undrade lite varför jag var så ovillig till kvällspass och jag förklarade att det dels beror på att jag helt enkelt inte tycker om att jobba kväll men att den största anledningen beror på att  Paul har en hel del kvällsändningar på Eurosport  och andra kvällsuppdrag så har vi ibland svårt att få till planeringen

Då gled chefen in på ämnet gruppledartjänsten och förklarade varför hon kände sig tveksam till att låta mig få den dels berodde det på min tjänstgöringsgrad, att jag inte varit delaktig i planeringen tidigare men framför allt för att jag haft så hög frånvaro både vad det gäller mig själv och VAB och vikten av att en gruppledare  verkligen finns på plats för att allt ska flyta på

Jag är fult medveten om mitt bagage och jag vet inte vad som for i mig, plötsligt flyttade en liten försäljare in i min kropp och gjorde något som är så mycke "icke Helen" som det bara går

Jag saluförde mig själv så nedrans bra att om jag kört samma taktik på en muslim så hade jag mycke väl kunnat sälja både fläskfile och falukorv till honom/henne utan några större problem

Linn har varit mycke sjuk ända sen hon började på förskolan men den här hösten har det verkligen vänt, hon har varit rejält förkyld och febrig en gång

Jag själv har haft min tennisarmbåge men i övrigt har jag inte varit förkyld eller haft besvär med vare sig astman, njurarna eller nå´t annat skit i systemet och den senaste tiden har jag känt mig mer på G än på många år

Efter en stunds prat där jag faktiskt upplevde att hon lyssnade på vad jag sa så undrade hon om det var okey med mig att vi körde på prov under tre månader

Jag är fullt medveten om att det är en "nödlösning" från chefens sida, att ingen annan varit intresserad av tjänsten pga olika skäl och att jag var sista kortet hon kunde spela ut

Men skit samma för min del jag ska göra mitt bästa för att leverera det som förväntas av mig och samtidigt ska jag hålla tummarna för att det fortsätter att gå åt rätt håll med min hälsa för hur det än är så är det här med planering och lite datorjobb blandat med jobb ute hos kunderna är något jag verkligen känner att jag vill prova på och det bästa av allt

- Jobba måndag till fredag 7 - 12

Är det något jag alltid ogillat med mitt yrkesval så är det just att jobba helger att få jobba månd till fredag och vara "som alla andra" har under alla året varit något av en dröm för min del

Många kommer säkert att tycka o tänka ett och annat om att jag får chansen att prova på men let´s face it dom två som jag ( och många andra )  såg som rätt självklara för tjänsten har båda tackat nej och hur det än är så har jag varit fast anställd sen 1997 och någon gång kanske man ska få lite utdelning för lång och trogen tjänst

Även om chefen och jag hade ett riktigt bra samtal idag så är hon inte min stora favorit och jag inbillar  mig inte på något sätt att det hela kommer att bli enkelt

Tvärtom, det kommer att vara uppförsbacke, blod, svett och tårar

Men just nu är jag bara så less på allt och  alla och vill framåt,

Jag vill att något ska hända och idag gjorde jag något så ovanligt som att saluföra mig själv

Jag lämnade den där "Nej inte kan väl jag attityden" ifrån mig en stund och plockade istället fram det jag är bra på och tydligen så köpte chefen det och nu är det som sagt upp till mig att leverera det jag påstått mig kunna leverera

Fixar jag inte det så har jag iallafall försökt och är det så att det går åt pipan så får jag snällt krypa tillbaka under min sten igen och slicka mina sår





Är det någon...

... som kan trolla ?

I så fall har jag ett önskemål

Om jag ber riktigt snällt kanske någon med magiska krafter skulle kunna trolla fram några extra timmar åt mig i morgon ?

Varje minut extra jag kan få skulle kännas väldigt värdefull och jag skulle bocka och niga av djup tacksamhet

I morgon är jag kompledig

Vid tjugo över sju följer jag Linn till skolbussen och sen är det skola och fritids fram till halv fyra - fyra för hennes del och min ursprungliga plan var att ägna dessa timmar åt att julstäda härhemma och sen ( äntligen ) börja botanisera bland alla mina härliga tomtar

- kort sagt äntligen låta julen flytta in här på allvar

Men jag börjar så smått misstänka att min planering inte kommer att hålla

Det har uppståt en del "borden" , "måsten" och "skulle vilja" under de senaste dagarna som skulle behöva fixas undan i morgon som att jag tex skulle behöva åka in till Rimbo i morgon och hämta ett paket och när jag ändå är i Rimbo för att göra det skulle jag kunna slinka in på jobbet och lämna Linns gamla skidor till Pernilla

Att lämna skidorna till P är absout inget måste utan mest något jag vill göra så fort som möjligt eftersom jag tycker att det skulle vara så kul för Disa att få prova skidorna nu medans det finns lite snö

Sen skulle jag behöva ta en sväng in till Norrtälje för ett besök på Blomsterlandet eftersom Kungsgranen vi löpte där i fredags barrat mer än lovligt och när ja i rena ilskan efter gårdagens planeringsdag ringde till Blomsterlandet för att klaga hade jag alla taggarna utåt och var väl förberedd på strid men jag möttes av en väldigt trevlig tjej som bad mig komma in med kvittot ( om jag hade det kvar annar spelade det ingen roll ) så skulle dom givetvis kompensera oss

Norrtälje skulle jag givetvis kunna ta efter at jag hämtat Linn på Fritids men grejen är att jag är lite sugen på att ta vägarna förbi Rusta eftersom dom har rätt bra pris på LittlePetShops där och att köpa julklappar till Linn när hon är med funkar inte, ungen är alldeles för smart för att gå på den enkla

- Ska vi köpa den här till XX i julklapp ?

- Du vara luras, du tänker köpa den till mig...

Ja sen måste jag ta en tur till stallet ochså och det görs ju bäst före tre - halv fyra innan det blir mörkt och så var det där med städningen då och i ärlighetens namn skulle jag dessutom behöva tvätta ikapp lite men framför allt ta mig an det enorma berget av ren tvätt som ska vikas och läggas in i garderoberna

När jag för en stund sen tänkte högt angående morgondagen så tyckte min käre make att städningen var det väl inte så himla bråttom med det finns det väl tid för på torsdag

Torsdag ?

Vänta nu, är det inte då vi ska äta julbord på Långbro Värdshus och var det inte då Linn och jag skulle möta honom utanför hans jobb vid kvart över elva ?

Mig veterligen tar det en stund att ta sig från Frihamra in till Lindhagensplan och det varesig man åker kommunalt eller är den av oss två som tar bilen

Nja, torsdagen går nog fetbort som städdag milt uttryck

Dels hade jag tänkt köpa de sista julklapparna då och efter julbordet ska vi fåraktigt ge oss iväg till Flygfyren och handla julmaten

Så jag ber allra ödmjukast att om det är någon som kan trolla eller som känner att h*n har en minut eller två över så vet ni nu vart ni kan lämna dom

Jag lovar att ta hand om dom på allra bästa sätt och vårda dom som om det vore mina egna barn

Annars är det väl helt enkelt så att jag får luta mig tillbaka i tryggheten att jul blir det hur som helst vare sig jag hinner med mina måsten, borden och skulle vilja...





Nej, din mamma...

... jobbar inte här

När jag skulle gå hem från jobbet för ett par dagar sen såg jag att någon placerat ett kolapapper i en av skorna i skohyllan

Jag kunde inte låta bli att undra lite över hur den personen som placerade kolapappret där tänkte

Varför lägger man ett kolapapper i en sko ?

Är den inte så mycke smartare att droppa pappret där det hör hemma på en gång ?

Eftersom det bara jobbar folk hos oss som fyllt arton år så utgår jag från att alla vet vad en papperskorg är och vad den används till

Men om det nu skulle vara så att man missat denna eminenta lilla uppfinning så är det bara att fråga vem som helst av oss andra på jobbet och jag lovar att vi på ett mycke trevligt sätt kommer att berätta hur den används

Är det för pinsamt att fråga någon på jobbet kan man alltid googla eller fråga någon annan i ens närhet

Kolapappret låg kvar i skon även idag och lär väl göra det tills någon förbarmar sig över det och förflyttar det dit där det hör hemma

Typ i soporna eller varför inte hemma hos denne "någon" som kände att en arbetssko var en lämplig plats för skräp

Men det kanske bara är jag som är gnällig och har missat något så innan jag kläcker ur mig fler ironiska tankar om detta kolapapper och personen som placerade det där kanske jag skulle ta och googla lite för vem vet

Kanske upptäcker jag att ett kolapapper i skon är det allra senaste sättet att bli av med lukten av fotsvett eller nå´t i den stilen...



Från en tomte...

...  till en annan

Vi har en egen liten tomte i vårat stall

En tjej som fixar o donar med det mesta

En tjej som småpysslar och hjälper Marika med lite av varje

Hon har även hjälpt oss att korta Prinsessans tyglar så att det hela blev lite mer lätthanterligt för Linns del

Hon var t.o.m så gullig att hon modifierade lite med Bettans westernsadel så att Linn kunde låna den till Prinsessan och leka lite cowboy

Förutom "pysslet" så bjuder hon ofta på ett leende och många kloka råd och tankar så egentligen är det väl inte så konstigt att Linn för ett tag sen med bestämdhet sa att hon ville köpa en julklapp till K

Jag blev lite förvånad och frågade varför just till K och fick till svar

- För att jag tycker om Kicki, hon är snäll och glad och hennes hästar är så söta

Ja, varför inte ?

Har man varit snäll ska man helt klart ha en julklapp

Sen började Linn spinna vidare på vad hon skulle vilja köpa för julklpapp och jag fick dra lite i handbromsen

Även om jag vet att K har en speciell förkärlek till hästtäcken av div olika slag och att man enligt K aldrig kan få för många täcken så tyckte jag att vi skulle lägga ribban lite lägre

Efter lite funderande bestämde sig Linn för vad hon skulle köpa men eftersom jag vet att K är här och tassar så tänker jag inte avslöja vad det ligger i paketet utan det får K se på julafton

- om hon kan hålla sig så länge

Efter jobbet idag åkte Linn och jag upp till stallet för att dels se till Prinsesan och dels för att Linn skulle "tomta" i stallet

Nu hänger julklappen där och bara väntar på att K ska hitta den

När jag stod och skalade potatisen till dagens middag fladdrade tankarna iväg lite och kom till slut att kretsa runt vår egen lilla filur härhemma

Jag kunde inte låta bli att känna mig lite glad över att Linn verkar ha fått med sig den där lilla genen som gör att man är  omtänksam och tycker om att göra andra glada

Mitt bland alla egna önskningar om div. julklappar och all förväntan som julen för med sig i en liten sexårings värld så stannade vår lilltjej upp, satte sig själv år sidan en stund och kom på att hon ville ge en julklapp till någon som hon tycker om 

- den lilla tanken värmde mitt hjärta



Allt som inte är stulet...

... kommer tillbaka

I dag när jag kom till fritids var Linn och hennes kompis Astrid i full färd med att leta efter Linns lilla gosedjur "Rosa svans" som hade försvunnit

Linn och Astrid förenade nytta med nöje och passade på att plocka upp skräp medans dom letade

Dom lyckades fylla en liten påse med både papper, äppelskrutt, tomma smörpaket från matsalen mm mm dock utan att hitta "Rosa svans"

När jag gick in för att samla ihop Linns mössa, vantar och annat som skulle med hem så hittade jag "Rosa Svans" i Linns mössa

För ett par veckor sen försvann Astrids gula vindfleece på skolan

Jag har sett lappen om den försvunna fleecen men inte tänkt så mycke mer på den

Ja det vill säga inte förns nu på eftermiddagen då jag stod och vek tvätt och mitt i tvättberget helt plötsligt upptäckte att vi hade två gula fleecetröjor

Den ena betydligt större än den andra och mycke riktigt när jag tittade på namnlappen så stod där inte Linn utan

*tada*

Vindfleecen var Astrids

Förmodligen har den följt med oss hem av misstag, hamnat ute i tvättstugan och eftersom den inte ska tvättas med sköljmedel blev den nog liggandes där i väntan på lite tvättkompisar att fylla maskinen med

Eftersom jag mycke väl kan föreställa mig hur surt det skulle kännas om en av Linns PO.P fleectröjor försvann så ringde jag upp Astrids mamma för att "bekänna" mitt slarv och meddela att fleecen skulle följa med Linn till skolan i morgon för att återförenas med Astrid

Sara blev mkt mkt glad för som hon utrryckte det hela

- Om det försvinner en strumpa eller en tshirt gör inte så mycke men det har känts lite surt med  just den här fleecen...

Sen skrattade vi gott och konstaterade att det är sånt som händer

Så, ja allt som inte är stulet kommer tillbaka på ett eller annat sätt så nu väntar jag bara på att Bamses huvud ska dyka upp

Det där huvudet som Linns SmutsBamse tappade en gång i somras när Linn och hennes kompis förberedde sig för en tältnatt

Hipp happ var Bamses huvud bara puts väck borta

Vi letade längs vägen tjejerna hade gått

Vi vände ut och in på allt inne i tältet men...

... Bamses huvud var och har förblivit borta

Lite lustigt hur ett huvud till ett gosedjur bara kan försvinna sådär putsväck

Det handlar ju inte om att tjejerna hade varit iväg på världens promenadeller så  utan dom hade rört sig inom ett mkt begränsat område

Min mamma sa alltid

- Allt som inte är stulet kommer tillbaka

Kanske är det så att Bamses huvud blev stulet och därför aldrig återfunnits

Eller är det så att Bamses huvud blev gömt ?

Kanske bortkastat ?

Ja, det lär vi aldrig få veta

Det enda vi vet är att Bamses huvud sen den eftermiddagen är puts väck borta utan att någon av de tre närvarande barnen  säger sig veta vad som hände

Men kanske, kanske är det så att det finns någon som vet vad som hände med Bamses huvud men som aldrig någonsin kommer att tala om det ?

Själv tror jag på karma och att man inte leker med Bamses huvud ostraffat

What goes around comes around...

Sällan har väl så många...

... vetat så lite om något

men däremot trott sig veta så otroligt mycke

Lunchrumet på jobbet kan somliga dagar förvandlas till rena hönsgården 

När nya schemat och allt som det kommer att föra med sig diskuteras brukar det uppstå ett kackel utan dess like och helt plötsligt så vet "alla" precis hur allt kommer att bli trots att dom egentligen har noll koll på läget

Y är bergsäker på att nya schemat träder i kraft på annandagen

X vet däremot att det endast är grupp ett som kommer att börja med sitt nya schema den första januari

Z däremot vet med bestämdhet att det minsann är grupp två som kommer att börja med nya schemat först däremot har  Z ingen som helst koll på när det kommer att ske

 B har dock hört att det är grupp tre som ska börja först med nya schemat så fort som möjligt

Plötsligt lägger sig då T i det hela och hävdar att alla kommer att börja på nya schemat den 1 januari medans S hävdar att inget datum är bestämt

V vet däremot att alla fyra grupper ska splittas upp i fem helt nya grupper bara för att det ska bli så rättvist som möjligt

 W har minsann hört att en grupp kommer att fortsätta i nuvarande skick men att man kommer att plocka 2 från de andra tre grupperna som sen får bilda en ny femte grupp

D vet däremot att den nya femte gruppen enbart kommer att bestå av vikarier som binder upp sig på ett tre månaders schema

Rörigt ?

Ja det är väl bara förnamnet och det lustiga i det jela är att jag har en känsla av att inte ens chefen riktigt vet när eller hur det hela kommer att starta

Jag vet inte så mycke mer än att vi har ett nytt schema på gång

Jag har sett hur områdena kommer att se ut för de fem grupperna

Men sen svävar det mest i ovisshet och jag väljer att låta det så förbli

På måndag ska vi ha planeringsdag och förhoppningsvis kommer det hela att klarna lite då

I nuläget känner jag mig mest trött på alla besserwissrar på arbetsplatsen och kan inte låta bli att tänka på hur skönt det vore om folk chillade ner sig lite och la lite mindre tid på att spekulera och förfasa sig över det nya som kommer och istället försökte inte en lite positiv inställning

Förändringar är inte alltid av ondo

En förändring kan leda till något bra även om det vid en första anblick inte ser så ut

Nej, jag ser inte framemot att börja jobba varannan helg men vem vet det nya schemat kanske ser helt ok ut för när allt kommer omkring så suger schemat jag går på just nu fet bäver där lugna gatan varvas med hästveckor som fullkomligt suger musten ur mig

Dessutom kommer arbetet hos kunderna bli lite mer strukturerat när man istället för att flänga runt i hela Rimbo kommer att hålla sig inom ett o samma område



Dagens...

...  lärdom

Det är ingen bra ide att skippa frukosten på morgonen

 En ännu sämre ide är det att samma dag skippa även lunchen eftersom man då vid två tiden på eftermiddagen lätt drabbas av huvudknack ala Big Bang samtidigt som magen börjar kurra betänkligt högt av hunger

Är man då så urbota dum att man vid halvfyra snåret stannar vid ICA för at handla lite mjölk och på väg till kassorna sen bestämmer sig för att en påse bilar och en coca cola är precis vad som behövs för att stilla både hunger och huvudvärk ja då får man nästan skylla sig själv

Denna bilpåse moffade jag sedan girigt i mig medans jag körde den korta biten till fritids för att hämta Linn

Innan jag klev ur bilen släckte jag törsten med typ halva cola flaskan och började så smått återvända till det behagliga livet utan hunger och huvudvärk...

... dock bara för att typ en kvart tjugo minuter senare upptäcka att denna sockerchock visserligen stillade huvudvärken men dessvärre ersatte hungern med ett lätt illamående

Att man aldrig lär sig

- Att inte slarva med frukost och lunch

- Att om man nu  slarvar så är det betydligt bättre att satsa på typ en banan eller jouice



Så fel...

... men ändå så rätt

I lördags var Paul och jag på en kombinerad "Nytt hus, barn, nygifta & 35årsparty"

Det är inte ofta det bjuds till fest numera

Festerna har liksom haft en tendens att avta i samma takt som vår ålder har stigit så när inbjudan kom var den ett trevligt inslag i tillvaron men i takt med att festen närmade sig så började ju tankarna mala

- Jag känner ju ingen

- "Alla" kommer att vara såååå mycke yngre

- Vad ska jag ha på mig ?

osv osv osv

Spiken i kistan slog Paul när han vidarebefodrade ett sms han fått från värden som svar på frågan hur man förväntades vara klädd

"Hon kommer att ha svart klänning, jag själv kör med skjorta o byxor.... efter middagen blir det nattklubb nere i källaren..."

Efter att på fredagskvällen gjort en djupdykning in i vår klädkammare så kunde jag som så många andra gånger tidigare konstatera att jag hade absolut ingenting att ta på mig

*panik*

Eller snarare en djup suck intog mig och la sig som ett flor över partystämningen men efter att Paul och jag planerat upp lördagen som förutom denna nämnda fest bestod av Sillens julfest för Linns och min del och kommentering av EMfinalen i Curling för Pauls del konstaterade vi att med lite tur skulle vi nog hinna ta en tur till Barkarby Outlet innan vi åkte på festen men givetvis garderade jag mig genom att ta med mig en tunika och ett par svarta byxor ifall jag inte skulle hitta något som kändes bra

Efter Sillens julfest svidade jag om och när Paul och jag satte oss i bilen kände jag att det där med ny outfit inte kändes så himla viktigt så istället för Barbarby Outlet bestämde vi oss för att glida in på Stinsens Köpcentrum för att få tiden att gå

Vi hamnade på KappAhl där jag lite förstrött kollade in utbudet, såg en klänning som verkade ok men...

... jag lämnade damavdelningen tomhänt - vilket jag senare skulle ångra djupt - och gjorde istället ett besök på barnavdelningen där jag hittade lite nytt till Linn bla en "pälsväst" som hon spanat in hela hösten men som jag vägrat att köpa men nu när hon bestämt sig för att vara ren i Luciatåget så hade jag inget val

Men tillbaka till festen...

När vi svängde in i kvarteret där värdparet bor körde vi förbi  några par som helt klart såg ut att vara på väg till fest och redan vid anblicken av dessa par började jag så smått intas av den där känslan att bara vara sååååå fel

En känsla som sen växte sig starkare och starkare under festens första timma då gästerna droppade in en efter en

För att göra en lång historia kort så var det länge sen jag kände mig så totalt fel och malplacerad som just då

Det var lite drygt 50 personer på festen, de flesta par så fördelningen mellan kvinnor och män var 50/50

Där stod jag i mina svarta byxor och tunika i strumplästen medans den ena efter den andra tjejen gled in i sin "lilla svarta" , högklackade pumps och i stort sett med samma frisyer och sminkning som tagna direkt ur "Sex and the City"

När alla gäster anlänt kunde jag konstatera att vi var tre tjejer som stack ut lite med vårt val av byxor istället för klänning

Feststämmningen var på topp och vartefter middagen förflöt så började den där känslan av att vara på fel plats vid fel tillfälle avta

Ja, iallafall ända tills vi hamnade i köket i väntan på kaffe och efterrätt

Vi hamnade brevid en helt ny bekantskap som inledde med att fråga vart Paul jobbade någonstans och när dom två uttömt det ämnet vände han sig till mig och undrade om jag jobbade på samma ställe varpå jag givetvis svarade att jag jobbar som undersköterska

Man kunde nästan ta på tystnaden som uppstod och när grabben till slut tryckt tillbaka sina ögon som trillat ut av förvåning sa han

- Jobbar du på Karolinska ?  Vilken avdelning där ?

- Nej, jag jobbar inom hemtjänsten

Jisus säger jag bara, den tystnaden som uppstod då var något av det märkligaste jag upplevet och så fort han samlat sig efter chocken dröp han av och sökte upp annat sällskap

Nu när det gått ett par dagar kan jag inte annat än att känna mig glad över att inte vara stöpt i "Sex and the city formen" där alla måste se likadana ut och att det någonstans därinne finns något som gör att man går runt och tror att man är förmer än alla andra

 Jag kan inte låta bli att tycka lite  synd om människor som går runt och inbillar sig att en del yrken är så mycke finare och bättre än andra

Det är väl en  %6/99¤¤#=?("#!½  tur att det finns folk som "underlåter" sig till att jobba inom vården, sitta i kassan på ICA, köra sopor, städa eller vad fanken det nu kan vara

Det är en gåta för mig hur man kan gå runt och tro att man har ett jobb som gör en så otroligt mycke bättre och förmer än alla andra och en ännu större gåta är det hur man kan välja att döma någon utefter vad h*n arbetar med

Den där känslan av att vara så fel har numera bytts till en annan känsla 

En känsla av att det är så otroligt skönt att vara just jag och ïnte behöva gömma mig bakom tryggheten att vara som alla andra eller  bakom en tjusig titel

Är det så att någon inte tycker att vare sig mitt kläd eller yrkesval faller dom i smaken så är det ju inte min ensak utan helt och hållet deras problem

Själv föredrar jag att se bakom det yttre skalet  och yrkesvalet och istället umgås med människor som jag tycker just för hur dom är som personer

Bolibompamedaljen tilldelas...

... världens bästa Moster Malle

På Bolibompawebben kan man skriva ut en Bolibompamedalj och ge till någon man tycker är värd lite uppskattning

Linn bestämde sig för att hon ville ge en Bolibompamedalj till sin moster Malle

och som den pysslande 6åring hon är så var hon ju tvungen att pimpa den lite

I lördags hade Sillen julfest och Linn tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att förära Malle medaljen och motiveringen löd

* Malle är min bästa moster

* Jag får rida och tävla på hennes hästar

* Hon är alltid glad

Jag kan inte annat än att instämma

Malle är den absolut bästa lillasyster man kan ha

Hon har ett hjärta av guld, ingenting är omöjligt eller för svårt men skulle det mot all förmodan raka rätt åt fanders så vet jag ingen som kan skratta så gott och härligt som Malle

Mao Malle är väl värd en Bolibompamedalj



Ris och...

... ros

För ett tag sen fyndade jag lite garn, betalade 10:- per nystan istället för 29:90

Efter att ha stickat två mössor bestämde jag mig för att det nog var dags att sätta stickorna i ett lite större arbete och varför inte en kofta till Linn ?

Jag valde en lagom simpel modell med ett hyfsat lätt mönster

- allt för att kunna sitta och sticka framför TVn

I förrgår kväll blev skapelsen klar och när Linn kom hem från fritids igår var den färdiga koftan det första hon fick syn på och hennes spontana kommentar blev

- Ååååå, min egen vackra kofta

Linn drog på sig koftan med en gång och gav den MVG

Ja, iallafall i så där en två-tre minuter sen konstaterade hon

- Den kliar... men vi kan spara den till mina barn

Linn är verkligen inget "stickadtröjabarn"

Hon är alldeles för varmblodig för det men blir det bara riktigt kallt så kanske jag kan lura på henne koftan iallafall ett par gånger innan hon har vuxit ur den

Som tur är så ska Linn få en ny kusin vilken dag som helst så jag får väl ägna mig åt att sticka en liten babykofta eller två istället för nu när stickintresset väckts till liv igen så riktigt kliar det i "villstickafingrarna"







Tron är evig...

... det är bara föremålen som växlar

Häromkvällen konstaterade Linn

- Förr trodde man på Gud men numera tror man på Madicken och andra sagor

Ja, det är väl som man brukar säga att var och en blir salig på sin egen tro



Nostalgitripp...

... såhär i juletider

Julen 1973 fick jag boken "Marias lilla åsna" av min morfar

Jag vet inte varför men den boken har en alldeles egen speciell plats i mitt "bokhjärta"

Jag älskade berättelsen om Maria, Josef och den lilla åsnans färd mot Betlehem

Jag minns berättelsen som både rolig och kärleksfull och det i kombination med att det var en av de första böckerna jag läste helt på egen hand har nog bidragit till att boken lämnat spår som efter trettioåtta år fortfarande gör sig påminda när det lackar mot jul

Häromdagen var Linn och hennes förskoleklass till kyrkan och tittade på julspel, i skolan äver dom för fullt inför Lucia så,

ja kort sagt är det mycke jul just nu och många funderingar kring det här med tomten, julklappar, Lucia och Jesus födelse

Linn går i sin mammas spår och älskar allt som har med julen att göra så nu har jag varit ner i källaren och letat fram "Marias lilla åsna"

Så nu får böckerna om shettisen Sigge vila i hyllan lite och istället ska Linn och jag tillsammans följa med Josef, Maria & Åsnan på deras färd mot Betlehem och förhoppningsvis närmar vi oss slutet på boken lagom till julafton



Finns det liv...

... finns det hopp

När jag var ute och promenerade igår så slog mig tanken helt plötsligt

- Fasiken vad pigg jag känner mig !

Jag vet inte riktigt hur det började för min del men till slut blev det bara så att det ena avlöste det andra

*Astma

* Urinvägsinfektion gånger flera

*Njurbäckeninflamation

*Lunginflamation gånger flera

*Halsfluss

* Problem med hjärtat

* Propp i lungan

*Öroninflamation

* Div. luftrörskatarrer

* Stämbandsinflamation vilket ledde till 2 månader utan röst

* Ledinflamationer

* Tennisarmbåge

Mm mm mm

Däremellan så har ju Linn haft

*Vattkoppor

* Lunginflamation

*Oräkneliga förkylningar

* Öroninflamation gånger flera

*Falsk krupp

Mm mm mm

Ja man behöver ju inte vara någon Einstein för att räkna ut hur vår vardag sett ut de fyra senaste åren

- jag har inte jobbat en enda hel månad på fyra år

Att säga att det har varit tufft är en rejäl underdrift

Stundtals har det känts som om jag nätt och jämt haft näsan ovanför vattenytan

Så fort jag har börjat känna att nu, nu har jag kontroll på läget så har det dykt upp nå´t nytt och dragit ner mig under ytan igen

Men nu känns det som om jag har inte bara näsa utan även huvudet ja kanske t.o.m en del av bröstkorgen ovanför vattenytan

När det var som värst hade vi  under ett år 120 Vab dagar för Linn

- i år har vi hitintills VABat 34 dagar

Visst, det är fortfarande ganska många dagar men då ska man veta att Linn nu i höst endast varit sjuk i fyra dagar och då bara en helt "vanlig" förkylning med feber, hosta & snorande

Dessa fyra dagar lyckades hon dessutom klämma in under rätt schemavecka för min del så att jag bara behövde VABBA en dag

Jag har ju haft min tennisarmbåge nu i höst och varit sjukskriven både på hel, halv & 1/4 men är nu "back in buisness" på min fulla tid igen och kanske är det så att tennisarmbågen var det som behövdes för att tippa tillbaka tillvaron på rätt plats igen

Jag har tidvis haft nå´t gröndjävligt ont men just det onda har tvingat mig att dra i handbromsen och ta det riktigt lungt

Tack vare deltidssjukskrivningen så kunde jag "mellanlanda" hemma en stund efter jobbet och ta´t lungt innan jag hämtade yrvädret på fritids

Så utan att jag riktigt märkt det själv så har mina batterier sakteliga laddats upp och nu känner jag mig kanske inte helt men  nästintill fulladdad

Jag har en helt annan energi i kroppen nu än vad jag har haft på flera år, ett helt annat engagemang vad det gäller det mesta än vad jag har haft på mycke mycke länge

Men framför allt så känns det som att jag orkar tänka ett par steg framåt istället för att enbart koncentrera mig på att hålla mig på fötterna när jag tar nästa steg

Kort sagt

- det finns hopp om livet och det är en underbar känsla

Det blev en rätt ...

... okey kväll trots allt

Redan i morse suckade jag lite trött åt att det stod ett kvällspass på dagens schema, inte blev det roligare av att det var "långkväll" för min del dvs 15:30 till 22:00

Oftast slutar jag 21:00 när jag jobbar kväll och man kan ju tycka att en timme hit eller dit inte spelar någon roll men den där sista timmen är riktigt dryg,

det är stor skillnad på att komma hem tjugo över tio istället för tjugo över nio

Men det är bara att tänka positivt och trösta mig med att jag bara har en "22 kväll" på mitt sex veckors schema

Det kunde ha varit värre med andra ord och när det väl var dags att åka till jobbet kände jag mig på rätt gott humör vilket förmodligen till stor del berodde på vetskapen att bara den här kvällen var avklarad så glider jag in i softaste av mina schemaveckor då jag bara jobbar två av åtta dagar

Det goda humöret försvann dock direkt när jag kollade igenom min kvällsrunda och kunde konstatera att förutom att rundan var rätt maffig och att det var fem nya bekantskaper för min del så hade jag även förärats "Larmtelefonen"

Så käckt, jag har ett svagt minne av att det på vårat förra APT bedyrades att ingen skulle behöva ha "Larmtelefonen" utan att ha fått noggrann information om hur allt funkade

Jo pyttsan, inte fasiken har jag fått någon information om hur det funkar med Larmets nyckelskåp, hur eller rättare sagt var man ska dokumentera ev larm mm mm mm

Jag blev lite eller rättare sagt rätt så förbannad

Jag är absolut inte ovillig till att ta mig an nya arbetsuppgifter tvärtom men jag vill fasiken vara informerad om hur det hela ska gå till, jag vill kunna göra ett bra jobb och en av förutsättningarna för det är ju att få information om uppgiften

Informationen från den som överlämnade telefonen till mig var minst sagt knapphändig

- Det är lungt... det blir nog inga larm men är det något du undrar över så ring till XX och fråga

*Tack för uttömmande informationen*

Mitt arbetspass fick en rätt risig start och inte blev den bättre av att informationen om de för mig okända brukarna var minst sagt knapphändig i deras akter

Förutsättningarna för en bra kväll var med andra ord rätt minimala och när jag lämnade lokalen var min första tanke att droppa telefonen i någon lämplig brunn eller varför inte stänga av den och skylla på dålig mottagning alternativt urladdat batteri

Skämt å sido, jag bestämde mig för att köra mitt vanliga motto

*Le och vinka*

Samtidigt som jag startade bilen bad jag en tyst bön om att telefonen skulle hålla sig alldeles tyst och lugn resten av kvällen

Den önskningen höll i sig ungefär en kvart sen gav den ifrån sig den välbekanta ringsignalen som jag hitintills aldrig behövt bry mig om utan bara kunnat ignorera i vetskapen om att det var någon annans uppgift att svara

Första samtalet var snabbt avklarat, en av våra vikarier hade en kort och enkel fråga angående en brukare han skulle till

*pust*

Förutom ett larm som snabbt klarades av med ett telefonsamtal till en annan kvällsjobbare som precis var på väg till  brukaren som larmat så var det bara den stackars vikarien som hörde av sig några gånger med lite frågor angående sin runda

Det kunde ha varit värre och nu när jag ändå är av med "Larmtelefonoskulden" så är det väl lika bra att se till att få en ordentlig genomgång av det hela så jag har lite koll på vad som förväntas av den som har Larmet så att jag  slipper känna mig som Bambi på hal is nästa gång jag föräras Larmtelefonen



Lite fikabröd...

... mot en kram

Ett helt okey byte för min del

Jag lekte lite adventstomte idag och hade med mig en lite fikadröd till några av de brukarna jag besökte idag och än en gång kunde jag konstatera att

- Tänk  så lite det behövs för att göra någon glad

- Tänk så glad man blir över att göra någon glad

En win win situation med andra ord



Att jobba helg...

... kan var rätt trevligt

I alla fall om man får en rätt soft runda med mysiga brukare och allra helst om man får trevliga komplimanger

I dag pratade jag om julen med en av mina brukare, vi pratade lite om hur vi skulle fira julen och jag berättade att båda mina äldsta barn kommer hem och firar den hos oss

- Har du fler barn än lill flickan ?

- Ja, jag har två vuxna barn ochså

- Näe... det kan inte vara möjligt. Hur gamla är dom

- 23 och 21 år

- Oj, då var du väl väldigt ung när du blev mamma

- Nja, jag var 23

Det blev tyst en stund och sen sa brukaren

- Nej, inte kan du väl mena att du är 46 år ?

- Jo....

- Det kan man aldrig tro, jag trodde att du var runt 35

Haha, jag är svag för smicker så det var väl därför jag ställde mig och bakade hallongrottor när jag kom hem efter jobbet för om allt går som planerat ska jag köra samma runda även i morgon och förhoppningsvis finns det tid över till en adventsfika med hallongrottor tillsammans med den brukaren

Kalendertomten...

... var sent ute i år 

Jag bet att jag i augusti - september någon gång tänkte "I år ska jag vara ute i god tid med Linns paketkalender...."

Ja, sen blev det oktober och jag tänkte detsamma, november kom och jag började känna flåset i nacken

Och,

ja hipp happ befann vi oss framme vid 30e november och inget paket införskaffat

*panik*

Som tur är så hade Paul lite "dötid" på omsdags eftermiddagen innan han skulle bege sig till Eurosport så han slank in på BR och räddade situationen

I torsdags hängde de första paketen på plats och nerräkningen iför jul kunde börja för Linns del

Eftersom vi är lite motståndare till vad vi brukar kalla "skräprylar" så brukar ju slutsumman på kalendern sluta runt tusenlappen varje år så i år bestämde vi oss för att testa ett nytt grepp

Linn har under hösten gått på BR och trånat efter Playmobils "Ridskola" och alla som har barn i "Playmobilåldern" vet att dessa skapelser innehåller x antal smådelar så vi bestämde oss för att satsa på Ridskolan och "portionera ut den" under december så lagom till julafton har Linn sin ridskola komplett

Först ut var en liten häst som snabbt döptes till Fighter

- mitt förslag om Apelgrå röstades ner med det bestämdaste

- Man kan väl inte heta en Luciasånghäst heller

och vid närmare eftertanke så kan man väl inte det

I går kväll somnade Linn för ovanlighetens skull tidigt så jag kunde ägna kvällen åt att montera stallet

*Yippey*

Vad jag älskar att montera leksaker

Nä, jag tänker inte skriva ut hur länge jag höll på det räcker med att Paul skrattade gott åt mig och tyckte att det nog var dags att jag tog över den biten och övade mig lite mer

Nåja, till slut hade jag lyckats få ihop stallet, delat upp alla små tillbehör i lämpliga paket och kunde färdigställa kalendern

Nästa år kommer jag inte ens tänka tanken att jag ska starta i tid med att införskaffa paket till kalendern, det har inte funkat något år hitintills så varför ens tänka tanken liksom...