Hur ser en ...

... ärlig människa ut ?

 

 

Efter lördagens besök på Operakällarens Bakficka så vet jag att en ärlig människa ser ut som en Östermalmsdam 55+ dvs proper, nylagd i håret och sådär lite lagom elegant klädd

 - ja iallafall om man ska tro perosnalen på nämda restaurang

 

I lördags var vi en tripp in till Sthlm och besöket avslutades med en sen lunch/tidig middag på Bakfickan och där sitter man ju lite trångt och nästintill "på varandra" så när sällskapet intill skulle till att betala gick det liksom inte att undgå deras konversation med servitrisen

För en snabbresume så hade ingen av de två damerna några kontanter eller kort att betala med och efter en stunds konversation så fick dom lämna en av sina shoppingpåsar från svenskt Tenn som "pant" medans dom avlägsnade sig för att hämta pengar

Servitrisen påpekade att hon absolut inte fick göra på detta sättet men eftersom dom såg så ärliga ut så var det okey den här gången

 

 

 

 

Vi som precis börjat på vår förrätt när detta inträffade hann med både varmrätt o efterrätt utan att damerna kom tillbaka

Medans Paul betalade gick Linnsan och jag för att "pudra näsan" och när vi sen skulle gå kunde jag konstatera att damerna då hade infunnit sig och höll på att "göra rätt för sig"

Nästan så att jag tyckte att det var lite lite trist

Inte för att jag på något sätt förespråkar att man ska ägna sig åt lurendrejeri eller så utan mest för att jag störde mig på servitrisens uttryck om att dom såg så ärliga ut och det hade nästan varit litekul om det i den fina påsen från Svenskt Tenn hade legat en pruttkudde från Buttericks

Jag kan inte låta bli att undra om tex en yngre kille med utlänsk härkomst och hiphopkläder på sig fått samma chans ?

Hade en med lite "hemlösstuk" över sig blivit bedömd på samma sätt ?

Hade två tjejer iklädda romskaklänningar fått samma chans ?

Även om jag önskar att så vore så skulle jag inte tro det

Men nu såg damerna ifråga ut att vara bosatta på Östermalm eller något annat flådigt ställe och därmed är man per automatik att betrakta som pålitlig och ärlig

 

 

Det här med fördomar  och hur vi dömer männsikor utefter deras utseende är egentligen rätt intressant och det är nog ganska nyttigt att lite då och då bli påmind om det och ta sig en funderare över hur man själv tänker, tycker o kanske hur man dömer andra efter ett första intryck som egentligen inte säger speciellt mycke om människan ifråga

Jag ska inte sticka under stol med att jag har en hel del fördomar,

en del mer ingrodda än andra

Inget jag är stolt över men jag är iallafall medveten om att dom finns där hos mig och ibland kan jag överraska mig själv med att bli lite positivt överraskad när jag hamnar i en situation där en fördomsballong faktiskt smälls och jag får omvärda mina åsikter lite grann

För hur det än är så föds fördomar ur okunskap och kanske till en viss del  av rädsla för det man inte känner till

Att våga ta till sig ny kunskap, att våga titta in bakom stängda dörrar och kanske omvärdera sina åsikter är nog inte helt fel även om det innebär att man då måste ta hål på en  en av sina fördomar och kanske lite skamset medge att man hade "fel"