Min oerhört...

... snälla man

 

Det händer att jag ringer min käre make på jobbet någon gång ibland, inte alls lika ofta som "förr" men ¨som sagt det händer ibland

Oftast så har han tid att byta ett ord eller två men det finns gånger då han sitter djupt koncentrerad, helt inne i sitt jobb och absolut inte har tid/lust att bli störd

Men det är något han aldrig skulle säga utan som den oerhört snälla och omtänksamme mannen han är så låter han mig prata på men...

 

 

... ja även om han inte säger något vid dessa tillfällen så brukar det bara ta sådär en halv minut innan jag inser läget och frågar

 

- Är du upptagen ?

 

Oerhört korkad fråga att ställa eftersom svaret alltid till en början blir

 

- Nej nej, prata på du..

 

Ja så fortsätter jag att prata men så mycket till svar får jag inte, några hummanden och kanske ett eller annat "ja ja" "jomen" eller nå´t annat i den stilen

Och så där kan vi fortsätta, jag frågar om han sitter och jobbar med något och han svarar envist sitt - Nej då..

 

 

 

 

Just idag var ett sånt tillfälle,  när jag var på väg ut till bilen efter läkarbesöket idag så passade jag på att ringa maken för att berätta att jag äntligen hade blivit uppsatt på operationslista

Maken svarade och jag bubblade på som vanligt och han gjorde nog tappra försök att visa både intresse och engagemang men idag var det så otroligt uppenbart att han satt djupt försjunken i jobb att jag avslöjade honom redan efter en mycket kort stund och idag var det inte mycket till protester från hans sida utan vi kunde med skratt i rösten konstatera "Vi ses i natt..."

 

 

 

 

Numera har jag lärt mig att inte ta det personligt, när han är inne i ett jobb så är han så fokuserad att allt annat runt omkring försvinner så egentligen är det en stor bedrift av honom att i alla fall försöka upprätthålla en konversation på ett mycket vänligt sätt jag ör inte helt säker på att jag i en sån situation hade klarat av det riktigt lika bra men jag jobbar i alla fall på att bli bättre att lyssna av honom och försöka vara lika förstående som han är dvs att i såna här situationer hejda mig och avsluta samtalet snabbare

 

 

 

 





Äntligen händer...

...  det något

 

I dag var det så äntligen dags att få träffa axelspecialisten på ortopedmottagningen

Efter att ha förhört sig om hur länge jag haft ont och hur smärtan yttrar sig så ställde han följande frågor

 

- Har du provat sjukgymnastik ?

 

- Ja

 

- Har ni provat akupunktur ?

 

- Ja, utan större resultat

 

- Har du fått cortisonspruta ?

 

- Ja, två stycken varav en in i leden

 

- Har du gjort röntgen ?

 

- Ja....

 

- Såna här besvär kan ju läka ut av sig själva på ett halv år ett år men jag ska gå ut och kika på dina röntgenbilder så återkommer jag

 

 

 

 

Tio minuter senare kommer läkaren tillbaka, sätter sig på sin stol och säger

 

- Nu har jag tittat på dina bilder, det är inget snack om saken du behöver opereras det här är inget som läker ut av sig självt så jag sätter upp dig på operationslistan

 

Fine, synd bara att jag inte fick träffa honom på en gång istället för mellanlandningen hos knäspecialisten och ännu mer synd att denne knädoktor inte ens bemödade sig med att titta på röntgenbilderna när jag var där i november utan bara använde sig av alla läkares favorit ord - avvakta

Nåja, nu är det bara att vänta och se

När operationen blir av kunde varken läkaren eller sköterskan svara på mer än att "det dröjer" och ett "Ring till operationsplaneraren om ett par veckor så får du veta på ett ungefär..."

Så, ja ett par veckor till lär det väl dröja innan det är dags att lägga sig på operationsbordet och med min vanliga tur så blir det väl i samma veva som Paul drar iväg till Canada på Curling VM



Ärlighet kan...

... löna sig

 

 

I går besökte Linn och jag vår favorit Zoobutik

Hö, hundmat och lite annat stod på inköpslistan

 När det var dags att betala sa kassörska

 

- 198 kronor

 

 

Med tanke på att bara hundmaten kostade 299:- så lät det lite för bra så jag frågade om hon tagit betalt för hundmaten vilket visade sig att hon hade missat

Hon tackade för att jag var ärlig och jag kontrade med att det skulle ha känts lite kymigt om jag bara varit tyst och hon sen hade hunnit inse sitt misstag och dessutom vill jag kunna handla där med gott samvete i framtiden

 

 

När jag sen fick kvittot i handen såg jag att hon bara hade tagit betalt för en liten höpåse och inte för en mellan och med tanke på vår tidigare konversation så kände jag att det nog var på sin plats att vara ärlig även om detta varpå hon ryckte med axlarna log och sa

 

- Äsch , se det som en liten rabatt...

 

 

Med tanke på att vi med all säkerhet handlar spån, hö, hundmat, tuggben, marsvinsfoder och allt annat som våra fyrbenta små vänner kan tänkas behöva  för minst 1000:- i månaden så kändes det helt ok att få lite ärlighetsrabatt utöver den vanliga bonusen





Finbesök...

... och syskonkärlek

 

 

I helgen hade vi finbesök, världens bästa dotter och tillika Linns storasyster Anna var hemma¨på en snabbvisit och trots att tiden var knapp så hanns det med både skridskoåkning, pulka och massor av mys

 

 

 



Det känns skönt...

... att ha blivit vuxen

 

 

Att inse vikten av att välja sina strider

Att lugnt luta sig tillbaka och känna att vetskapen av att man har rätt gott och väl räcker till

Att lusten till hämnd och rättvisa på något sätt landar i att bara vara en tanke eftersom man vet att hur det än är så hinner sanningen till slut ikapp en

Man vet att vissa beteenden bara ger en kortköpt lycka och vänskap och att den upptäckten brukar bli en rätt smärtsam  upptäckt speciellt när man inser att man under vägen har bränt de broar som man faktiskt behövde för att ta sig fram i livet och har man en gång bränt en bro kan det ta lite tid att bygga upp den igen

 

 

 

 

Ja, det är rätt skönt att vara vuxen och inse att vänskap inte går att köpas

- speciellt inte med skitsnack

Utan att vänskap är något som växer fram och som till stor del baseras på ömsesidig respekt

Och även om det är en tråkig insikt så är det skönt att veta att människor som pratar om andra med dig oftast är människor som även pratar om dig med andra när du inte är i närheten



Man måste ha...

... höga tankar om sig själv

 

 

när man på fullaste allvar tror att man är så intressant och avundsvärd att en annan person lägger ner kraft och möda på att sprida rykten med elakt skvaller om en och gång efter annan sätter käppar i hjulet för en och gör allt för att förstöra ens liv och tillvaro på alla sätt och vis och med alla medel gör allt för att förhindra kontakt och slår in kilar mellan vänner och bekanta 

Speciellt då man knappt känner varandra,  inte har setts på över ett halvår och då i helt flyktiga sammanhang och  i stort sett inte har några gemensamma vänner alls som man umgås med

Ett mycket intressant fenomen helt klart, eller så är det kanske så att man dömer andra efter sig själv eller bara helt enkelt tycker att det är skönt att skylla på någon annan när ens tillvaro kanske inte är den man önskade att den var

 

 

 

 

Förmodligen hade du hoppats på en helt annan reaktion från min sida men jag är ledsen, jag bryr mig helt enkelt inte

Varken du eller ditt liv är något som upptar mitt intresse eller engagemang i den omfattning du tycks tro att det gör

För mig är eller rättare sagt var du helt enkelt en ytlig bekant och ingenting annat och jag har så mycket annat som upptar min vardag och mitt liv i stort att jag helt enkelt  inte har vare sig lust, ork eller tid att slösa på människor som inte betyder något för mig och de som känner mig vet att det där med att förstöra för andra och sprida rykten liksom inte är min grej och dom vet också att jag har svårt att vara tyst när man skyller ifrån sig på oskyldiga och om det är att skvallra, ja då har jag "skvallrat"

Men, karma is a bitch och what comes around goes around så jag lutar mig tillbaka och säger som jag alltid gör

- Sanningen kommer alltid fram till slut och den som skriker högst är oftast den som har mest att försvara sig ifrån...

 

 

 

 



För lite...

... att göra

 

 

 

Just nu kan jag inte göra så mycket mer än att just bara ta det lugnt och att ta det lugnt blir rätt trist i längden så för att få tiden att gå så blir det att stickningen får hålla mig sällskap

Dvs i lagom mängd, några varv, vila, några varv, vila osv i all oändlighet

Inga större projekt utan mest vantar, raggsockor, mössor och kanske en liten babykofta men mer tyngd än så pallar inte min axel av

Den här gången förenade jag två av mina favoritsysselsättningar bakning och stickning

 

 

Nu fatas det bara en liten prinsessa för att göra denna sockerchock till en komplett Prinsessbakelse men i väntan på att lämplig kandidat ska dyka upp får setet bli en liten hyllvärmare  

Polis, polis...

... Picassogris

 

 

Picasso är en dam med många sidor

Inte nog med att hon har en del piraya, gris, pussgurka  och åsna i sig hon har även en liten del eller rättare sagt stor del polis i sig

Det började med att hon så smått läxade upp katterna när dom närmade sig hennes matskål och hon hade även synpunkter på hur länge dom fick stå vid vattenskålen och det dröjde inte länge förna Picasso även började agera polis nedanför bänken där katterna har sin matskål

Gud nåde om dom så mycket som sniffar på en tallrik eller ett glas som står på bänken, genast är Polisen Picasso där och på ett mycke ljudligt sätt talar om att katterna bör hålla sig till sin egen matskål och ingenting annat

 

 

Numera har Picasso även övertagit rollen som områdets egen lilla polis

Sittandes på en köksstol håller hon uppsikt över vägen och så fort någon kommer promenerandes så talar Picasso om att dom borde snabba sig på därifrån och snabbt försvinna ut hennes åsyn

Och är det någon som har fräckheten att störa hennes vackra utsikt från puffen och beträda fältet som gränsar till vår tomt så talar PicassoPolis på ett mycke ljudligt vis om att det är ett icke önskvärt beteende och att vederbörande på snabbast möjliga sätt bör förpassa sig därifrån

 

 

Tänk, när vi hämtade hem Picasso trodde jag i min enfald att det var en liten staff vi hämtade hem men tänk så fel jag hade

Istället för en liten hund fick vi en liten dam som ständigt påvisar nya sidor och har visat sig vara en riktigt liten "alltiallo"





Behovet av att...

... tillrättavisa

 

 

Jag kan inte låta bli att fundera över varför en del tycks ha ett automatiskt behov av att hela tiden spela viktigPetter och rätta till folk

Det är en företeelse som sker både på sociala medier och i verkliga livet

Vad är det som gör att man känner att man helt enkelt bara måste vädra sin åsikt även om ingen  har bett om dom

 

 

 

För att ta några exempel

Någon lägger upp en bild av sitt barn som leker ute i snön, bland alla kommentarer som "Å vad mysigt" "Äntligen snö", "Vad härligt det ser ut" men så dyker kommentaren "Varför har hen inga vantar på sig ? " upp

Någon annan lägger upp en bild på sin söt hund och även där flödar de positiva kommentarerna om den gudomligt söta lilla vovven men mitt bland kommentarerna dyker frågan "Varför har hen halsband på sig inomhus"

En tredje lägger upp en bild på en semla och skriver "Mellanmål", de allra flesta skriver "Å vad gott" "Jag ska nog också köpa mig en semla" "Den ser riktigt smarrig ut" men givetvis dyker även här en viktigPetter upp skriver "Inte det nyttigaste mellanmålet direkt"

En fjärde lägger upp en bild på familjen sittandes i TVsoffan med texten "Familjemys en sen måndagkväll" och direkt så hoppar en viktigPetter fram och bara måste fråga om inte barnet borde ha legat i sin säng och sovit för länge sen

Osv osv i all oändlighet

 

 

 

 

Jag skulle så gärna vilja veta hur dessa viktigPettrar tänker

Vad det är som får dom att se det ingen annan ser men kanske framför allt varför dom känner behovet av att spela duktig och tillrättavisa folk hela tiden

Jag menar, vem vet om barnet som busade i snön kanske precis hade kastat av sig sina vantar, bilden var kanske en ögonblicksbild dvs man kanske var på väg från bilen och in i värmen

Man kanske hade varit på promenad med sin hund, klivit innanför dörren och telefonen hade ringt och det där med att ta av halsbandet hade liksom fallit i glömska, fotot var kanske tagit minuten innan man skulle gå ut eller hör o häpna man kanske inte tycker att det är någon big deal att hunden har halsband på sig inomhus

Kanske var det så att det helt enkelt av olika anledningar slumpat sig så att man ätit semla till mellanmål tre dagar i rad man att man annars äter betydligt nyttigare mellanmål som man inte fotar och lägger upp på FB

Den där sena myskvällen i soffan kanske berodde på att man sovit en stund på eftermiddagen, att man kanske var ledig dagen därpå eller för att man helt enkelt kände för att mysa lite en helt vanlig vardagskväll och hur otroligt det än låter så finns det en uppsjö barn ( och föräldrar ) som klarar av att vara uppe sent en kväll utan att världen rasar samman för dom

 

 

Jag menar absolut inte att vi ska leva i en värld med enbart ryggdunkningar och hejarop, givetvis måste alla få tycka och tänka vad han/hon vill men man kanske inte behöver göra det högt alla gånger

Det är inte helt fel att tänka efter innan man låter sin automatiska rättningsreflexen få utlopp

Ibland kanske man ska ta sig en snabb funderare på om det man tänker skriva/säga tillför något eller om det bara är ens eget ego som får sig  en liten kick av känslan att veta så mycket bättre än alla andra

Själv har jag under åren utvecklat en viss allergi mot dessa viktigPettrar vilket medför att jag numera ibland  hugger som en kobra direkt och ifrågasätter när såna här kommentarer dyker upp

Inte speciellt snyggt eller trevligt på något vis men under årens gång har jag ledsnat på folk som besitter den där automatiska rättningsreflexen eftersom den attityden är ganska så nedvärderande och det värsta jag vet är att bli klappad på huvudet av folk eller att se hur andra blir klappade på



 

 





Allt som inte är stulet...

... kommer tillbaka

 

 

Eller så ligger det längst ner i tvättkorgen

Under hösten så har Linn vuxit en hel del så vi har fått rensa ur hennes garderob och fyllt på med nytt

Jag har köpt både tröjor, tights och trosor lite då och då för att "fylla på" och jag visste med bestämdhet att vi på marknaden i oktober köpte ett helt gäng med strumpor men ändå gapade hyllorna i garderoben nästintill tomma och mer än en gång har jag fått göra en "akututryckning" för att köpa ännu ett par tights eller ännu ett par trosor/strumpor och jag började så smått fundera över om vi fått in ett klädätarmonster i huset

 

 

 

 

Men efter ett par dagars intensivt tvättande så fick gåtan äntligen sin lösning igår

Våra kläder, handdukar, lakan - ja "vardagstvätten" tvättas ju kontinuerligt hela tiden men längst ner i min tvättkorg brukar den där "udda" tvätten i form av gardiner, filtar mm som inte är så viktigt att tvätta med en gång  samlas och få ligga och vänta på sin tur

I går hade jag letat mig nästan ända ner i botten på tvättkorgen och lyfte upp en filt för att slänga in den i maskinen och tänk...

 

 

... under den filten låg inte bara ett gäng tights utan även några tröjor men framför allt ett helt gäng trosor o strumpor

När, var och hur dom lyckats leta sig ner där på botten av tvättkorgen och hamnat under den filten - som legat där ett bra tag - är och får förbli en gåta just nu är jag bara glad över att Linns hyllor i garderoben återigen fyllts med kläder och att jag slipper ha den där känslan "måste tvätta så hon har något rent att ta på sig i morgon" vareviga kväll

Och till  det gamla talesättet "Allt som inte är stulet kommer tillbaka" kommer jag i fortsättningen göra tillägget   "... eller så ligger det längst ner i tvättkorgen"

 

 



 



Sällan har jag skådat...

... något skönare

 

 

Inte för att vårat hus är speciellt vackert men just då var det en alldeles underbar syn eller snarare en alldeles underbar känsla av att jag mycket snart skulle vara hemma

 

 

Redan igår kväll hade jag bestämt mig efter att jag hade lämnat Linn vid bussen skulle jag chilla lite i TV soffan och sen vid nio tiden när det blivit ljust ute skulle jag ta en långpromenad

Lätt snöfall, några minusgrader, vindstilla,  solen bröt fram lite och det bästa av allt för första gången på mycket länge kändes även luftrören riktigt ok vilket förmodligen allra mest berodde på den kortisionkur jag inledde i lördags

Med andra ord kändes det riktigt mysigt och trevligt att kliva ut genom dörren och så smått börja fundera på vilken runda jag skulle välja

Men underbart var kort, väldigt kort

 

 

Jag hann gå några meter innan jag kände att jag snabbt flyttades tillbaka till "sugrörsstadiet" igen

De senaste dagarnas torra luft hade så sakteliga förbytts mot en lite mer fuktigare vilket mina luftrör absolut inte uppskattade

Men skam den som ger sig, hade jag bestämt mig för att promenera så skulle jag minsann i alla fall ta en promenad även om den skulle bli betydligt kortare än vad jag hade planerat

Den planerade timmen blev endast dryga fyrtio minuter och jag kan lova att just den sista biten var riktigt vedervärdig och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte träffade på någon människa under min promenad, den stackaren hade nog undrat vad det var för konstig flåsande typ som lullade runt i skogen/på vägen med uppknäppt jacka och något vilt i blicken 

 

 

 

 

Men även om promenaden var mer än lovligt jobbig så kändes det ändå rätt skönt efteråt när ¨jag suttit en stund i soffan och andningen återigen hade återgått till ett mer normalt stadium för hur det än är så är det otroligt skönt med frisk luft och komma ut och rensa skallen lite

Till och med vår lilla fryslort Picasso njöt av promenaden, hon är fullständigt galen i snön och springer runt och härjar så det står härliga till och man riktigt ser hur hon älskar varje sekund av det dvs så länge hon slipper stanna upp och stå still då klubbar fryslorten henne i skallen direkt och hon förvandlas till en ett darrande asplöv

 

 

 

 

 

 







 

 

 



Snön och...

... kylan har kommit

 

 

Alla jublar, dvs alla utom  jag som äger en SEAT

Jag hatar snö eller framför allt kyla eftersom det direkt innebär problem med att komma in i bilen

- 2 grader och dörrdj**** blir omöjliga att öppna och om dom mot all förmodan skulle gå att öppna så ser dom snabbt till att inte gå att stänga istället

Kort sagt - vintrar med en SEAT är som ett enda långt helvete

 

 

Jodå, jag kör med cupevärmare men det hjälper föga vilket Linn och jag fick erfara igår då vi skulle åka en snabbis till Renee för att hämta Linns kvarglömda överdragsbyxor

In i bilen kom vi, bilen startade, jag backade ut från uppfarten och samtidigt som jag svängde ut på vägen fnissade Linn till

 

- Mamma, min dörr går inte att stänga

 

Så förvånande, det har väl aldrig hänt tidigare

Bara att köra in på uppfarten igen och ställa in den tänkta trippen

Nu sitter jag här, kvart i elva har jag en tid på VC i Rimbo

*yippey*

I vanliga fall hade jag åkt iväg vid kvart över tio men idag känns det som om det är nödvändigt att gardera sig lite så jag planerar att dra iväg vid halv tio

- då hinner jag förhoppningsvis ringa efter en taxi om bildörren krånglar

Huvudsaken är ju att jag kommer dit i tid om dörrdj*** sen krånglar inne i Rimbo och  jag sen måste ta bussen hem och promenera från Finsta struntar jag högaktningsfullt i

 

 

 

 

Det är nionde vintern med min SEAT och belive me vi har testat med låsolja, smörja lister osv

Ja jag har t.o.m kollat med bilverkstan vars enda förslag på lösning av problemet var att man skulle plocka isär alla dörrdelarna ( gånger fyra ) vilket både är tidskrävande och rejält kostsamt samt förmodligen endast skulle hjälpa en kort tid

Så jag härdar ut mitt eländiga liv med min SEAT, fortsätter att hata kylan och vintern och hoppas på bättre tider men just nu hoppas jag på att jag tar mig till VC och att min käre läkare  inbringar lite hopp om en bättre framtid för mig och min axel



Dagens...

... boktips

 

 

Jag tycker verkligen om att läsa men det finns bara ett problem

Dagtid har jag lite svårt att hitta både tid och lugn nog att sjunka in i en bok så läsningen hör kvällen och läggdags till

Det lite tråkiga då är att jag har en förmåga att efter sådär en max två sidor kliver jag in i någon form av microsömn som innebär att jag till slut läser först samma stycke sen samma mening inte bara en, två utan ett flertal gånger och det hela brukar sluta med att min omtänksamme make försiktigt lirkar boken ur min hand, ännu försiktigare lirkar av glasögonen för att till slut släcka min sänglampa och då mötas av ett

 

- Vad gör du ? Jag läser ju....

 

- Nej det gör du inte, du sover!

 

 

Men så fick jag tips om boken "En man som heter Ove" skriven av Fredrik Backman och vad kan jag säga mer än att har du inte läst den - se till att göra det !

Redan efter första kapitlet låg jag och småfnissade högt och var helt fast

Boken är, ja helt underbar helt enkelt

En riktigt härlig feel good bok som hållit mig vaken inte bara en kvart, en halvtimme utan långt in på småtimmarna och jag har verkligen fått tvinga mig själv att lägga undan boken för att sova och det var med ett sting av sorg som jag läste sista kapitlet nu i natt

Jag hade lovat Paul att bara läsa en timme, att släcka lampan senast halv ett men klockan hann bli halv två innan sista ordet var läst

Utan att avslöja alltför mycket så kommer du i boken att möta en helt underbar man vid namn Ove och en brokig skara av människor i hans omgivning, människor och situationer du förmodligen kommer att le lite igenkännande åt men framför allt hoppas jag att du precis som jag kommer att fyllas med en härlig må bra känsla...



Kärt barn...

... har många namn

 

 

När Bubblan somnade in tänkte Paul och jag att Prinsen nog skulle få fortsätta att vara singel men Linn upplyste oss - vilket vi i och för sig redan var medvetna om -  om att man måste ha två marsvin så att dom har sällskap av varandra

Så givetvis vände vi oss till  http://gosarnasmarsvin.se/ även den här gången och hade turen att det precis fötts en kull ungar där vi snabbt bokade en av ungarna vid namn Dasher

 

 

Sen började namnfunderingarna, familjen andra djur ( ja förutom katterna då ) börjar ju på P - Prinsen, Prinsessan och Picasso så kanske skulle även den lilla nya familjemedlemmen få ett "P namn" för att glida med i strömmen

Förslagen var många och till slut bestämde sig Linn för att det lilla livet skulle heta Pablo

Ja kvällen innan började hon så smått fundera på om inte Håkan var ett rätt bra namn men när vi sen kom till "Gosarna" igår och Linn för första gången fick sitta med lilla Dasher i sin famn konstaterade hon att han var just en "Dasher" och ingenting annat

Och är man uppkallade efter en av tomtens renar har man ett namn att vara stolt över

 

 

Efter några timmar härhemma kunde vi glatt konstatera att lilla Dasher är en alldeles förtjusande liten herre som förutom att han är oerhört charmig, underbart söt så är han framför allt en riktigt cool typ

Trots uppbrott från sin trygga miljö där han bodde  tillsammans med sina syskon och kompisar, en bilfärd, träff med både nya människor, ny  miljö och kanske framför allt - fått en ny marsvinskompis så har han hållit sig helt cool hela tiden och nyfiket spanat in vad som händer

 

 

För Linns del var det ingen tvekan, det var kärlek från första ögonblicket och likadant var det för Prinsen, visserligen hade han nog hoppats på att vi skulle komma hem med en liten pingla till honom men när allt kommer omkring så är et inte så dumt att få en "lillebror"

Dom både herrarna fann varandra direkt och efter att Prinsen hade visat Dasher "toaletten" kröp dom upp i höet tillsammans och började ivrigt smaska i sig en liten välkomstmiddag

 





 



 

 

 



Är det nu man ska ...

...  börja googla på övergångsåldern ?

 

Lördagskväll i ett vardagsrum mycket nära mig

 

- Älskling är det inte väldigt varmt härinne i kväll ?

 

- Näe.. tvärt om det känns behagligt

 

- Linn, tycker inte du att det är varmt ?

 

- Nej, inte speciellt

 

Hallå ? Vad är detta ?

Både käre maken och dottern brukar ju precis som jag vara värsta värmekaminerna så hur kunde det då komma sig att dom två satt där i soffan,  svala och totalt oberörda av tropikhettan som helt plötsligt slog till från ingenstans och höjde temperaturen inomhus med minst tjugo grader ?

Hur kunde det komma sig att deras hud kändes alldeles sval och precis som vanligt när min egen hud dröp av svett ?

Eftersom jag timmen innan tagit första dosen kortisontabletter försökte jag med ett

 

- Det kanske beror på kortisonet ?

 

Maken tittar upp, ler och säger sen

 

- Jag tror kanske att det kan ha med åldern att göra...

 

 

Som alltid likabrutalt ärlig och kanske är det så att det är nu det är dags att börja googla på "övergångsålder" , "vallningar" och andra okända ord...

 

 

 



Nu kan...

... kylan komma

 

 

Linns nya mössa blev färdig idag så nu är vi rustade för kylan som väntas dra in över landet i morgon

Jag brukar inte gilla kyla men efter den senaste tidens höga luftfuktighet så kan jag t.o.m tänka mig lite snö bara för att lätta upp luften lite så att det blir lättare att andas för det senaste dygnet har det känts som om det lilla sugrör jag andas igenom har blivit igentäppt

 

 

Men kyla och kyla,  visst på sina ställen lär det bli riktigt kallt men här i våra trakter spås det bli runt 4 till 7 minusgrader och då känns det lite halvlarvigt när man på de lokala nyheterna uppmanar folk att "rusta sig för kylan"

Det är ju inte så att kung Bore slår till och kyler ut oss direkt och det är jag tacksam för med tanke på att mina luftrör brukar få det lite jobbigt när det börjar leta sig under minus tio grader

*Aldrig blir man nöjd*

 

 





Varför göra det enkelt...

... när man kan göra det svårt

 

 

I slutet av november var jag på ortopedmottagningen, den läkaren jag träffade då tyckte ju att vi skulle avvakta med att skicka en remiss till operation eller som han uttryckte det hela

 

- Om du vill kan jag skicka en remiss men jag anser att vi ska avvakta

 

Sen spelade det liksom inte så stor roll vad jag egentligen tyckte eftersom läkaren avslutade det hela med

 

- Vi sätter upp dig på ett återbesök i januari/februari så får vi se då men hör av dig om det blir värre

 

 

Häromdagen kom då den utlovade läkartiden - 5 februari och visst vi är snart där men efter de sista dagarna/nätterna med ständig värk där även så banala saker som att ta av/på en tröja gör så ont att jag måste ta ett djupt andetag och verkligen fokusera för att inte börja gråta av smärtan så kände jag att det var läge att ringa mottagningen så igår ställde jag klockan och gick upp tidigt för att ringa på telefontiden

Jo men tjenare, totalt omöjligt att komma fram

Det enda som mötte mig var - Välkommen till ortopediska mottagningen vi kan tyvärr inte ta emot ditt samtal men försök senare

Jag försökte x antal gånger under morgon timman och ännu fler gånger under telefontiden på eftermiddagen med samma usla resultat

Men i morse hade jag tur, efter sådär en nio - tio påringningar blev jag placerad i kö och fick till slut prata med en sköterska som var mycket deltagande och lyssnade på vad jag hade att säga, läste läkarens anteckningar och...

 

 

... ungefär där visade det sig att det enkla inte var så enkelt

Visserligen hade ju läkaren jag var hos i november skrivit att en operation förmodligen skulle bli nödvändig i anteckningarna från mitt besök men ett stor men nu var han ju ingen axelspecialist och det är just en sådan jag ska få träffa i början av februari

På frågan om varför jag inte fick träffa specialisten direkt svarade hon

- Vi försöker ju ta emot våra remitterade patienterna så fort vi kan och då kan det bli såhär ibland

Ok, min husläkare remitterar mig till ortopeden pga av värken i min axel och det mest logiska då kan jag tycka är ju att man ger mig en tid till just en axelspecialist eller kan någon snäll människa förklara det logiska i att först ge mig en tid till en knäspecialist bara för att han råkade ha lite glesare bland sina bokningar just då, en knäspecialist som tydligen inte är kapabel att bedöma just mitt problem utan istället väljer att sätta upp mig på en återbesökstid hos just en axelspecialist ?

Hade det inte varit betydligt mer effektivt både beträffande tid och ekonomi - både för mig och vården - om jag istället hade fått vänta två tre veckor på mitt första besök - som ändå hade befunnit sig inom vårdgarantins ramar - och därmed hamnat rätt på en gång ?

Eller utgår man från att merparten av patienterna som blir remitterade bara "fejkar" och lätt kan avfärdas med ett "Återkom om det blir värre" och då spelar det ingen roll om man träffar en knäspecialist när man har besvär med sin axel

 

 

Ingen skugga ska falla över sköterskan jag pratade med, hon var väldigt trevlig och hjälpsam på alla sätt och vis och föreslog till sist att hon skulle prata med läkaren och se om dom kunde påskynda det hela men när hon började bläddra bland läkarens tider så upptäckte hon

 

- Han är borta den här veckan och även nästa vecka, ja han är inte här veckan efter det heller... Ja det enda jag kan erbjuda dig i dagsläget är att jag sätter upp dig på återbudslistan om du kan komma med kort varsel, då kanske du får träffa axelspecialisten lite tidigare...

 

Så, ja här sitter jag med en läkartid den 5 februari

En tid då denna axelspecialist förhoppningsvis gör bedömningen att det ska skickas en remiss till operation och då har vi garanterat en väntetid på ytterligare två-tre månader och då mina vänner skriver vi april- maj och då är det "bara" nio månader sen eländet med axeln började

Vad jag tänker och känner inför att gå runt med denna värk i sådär en tre-fyra månader till behåller jag för mig själv...





Nej, jag blev inte...

... jullovets mest pedagogiska mamma

 

 

När jullovet började sjunga på sista refrängen sket det sig totalt så i år går titeln till någon annan som säkerligen förtjänar den bättre än vad jag gör

Dagen började helt ok idag, Linn vaknade strax efter nio i morse så det fanns förutsättningar för att vi i alla fall  skulle kunna vrida dygnsrytmen lite åt rätt håll

Dessutom drog vi till stallet direkt efter frukost och blev kvar där i tre timmar

Två ridturer hann Linn med, en på Prinsessan tillsammans med mig och Picasso och en på Monia tillsammans med ett gäng tjejer som hjälper till att sätta igång hästarna efter vintervilan

 

 

 

 

Linn hade full koll på att det var säsongstart på "Det okända" och vi hade gjort en deal att hon skulle få se programmet och sen direkt i säng efter det

Så långt var vi överens och det var endast under väldigt milda protester som Linn borstade tänderna och sen kröp ner i sängen strax efter tio

Efter att ha legat o läst en halv timme bad hon mig släcka lampan och jag närde en svag förhoppning om att inom en mycket snar framtid kunna följa Pauls exempel och gå ner och lägga mig

Men...

 

 

... efter en stunds tystnad kom det

 

- Det kliar

 

- Det är varmt

 

- Jag kan inte sova

 

- Jag försöker verkligen men jag kan inte sova...

 

 

Och ungefär där någonstans brann det till i mig, mitt tålamod tog totalt slut och förpassade den pedagogiska mamma långt ut i januarinatten

 

- Om du inte somnar NU kan du glömma att vi åker vare sig till badhuset eller stallet i morgon, finns inte en chans att jag vare sig har lust eller orkar göra det om jag aldrig får gå och lägga mig

 

*wow*

 

Dom pedagogiska poängen verkligen haglade över mig, eller inte

Men efter ett par kvällar då vi haft samma visa och Linn inte somnat förns klockan närmat sig halv ett - ett och där jag därefter sovit allt annat än bra pga av värken och att dagen idag varit den gröndjävligaste dagen på mycke länge där jag förutom värken i axeln även haft jobbigt med astman samt under kvällen känt mig febrig och frusen så rann det liksom helt enkelt bara över

Linn blev givetvis ledsen men jag hade tappat allt vad tålamod och ork heter så jag skickade helt enkelt ner henne i vårat sovrum

 

*Bingo*

 

 

Inte nog med att vi ska ta itu med att vända tillbaka Linns dygn nu fixade jag även en liten extra bonus till det dvs få Linn att vilja sova i sitt rum igen

Efter varje natt hon somnat nere hos oss brukar det vara sådär en fyra-fem kvällars tjafs innan hon utan knot lägger sig i sin säng igen att protestera

Paul då ? Undrar säkert någon

Jo, självklart finns även han men efter att ha jobbat till midnatt två nätter i rad och därmed kommit hem vid ett - halv två på natten och med tanke på att han ska åka till jobbet strax efter sju i morgonbitti och sen kommer hem framåt midnatt i morgonkväll så kändes det inte mer än rätt att han fick göra kväll tidigt och överlämna nattningen av Linn i mina händer

 

 

Nu är klockan tjugo över tolv, Linn har somnat och ska man se det positivt så är det en halv timme tidigare än i går kväll

Jag ska också krypa ner och försöka sova en stund och innan jag somnar ska jag fundera över hur vi ska lägga upp morgondagen

Jag tycker inte om att hota och bestraffa men samtidigt känns det som om både stall, badhus och dagen i övrigt blir lite överkurs för min del just nu eftersom värken och astman totalt suger ur all min energi för tillfället och ska jag vara riktigt riktigt ärlig så finns det just nu bara en enda sak jag längtar efter och det är onsdag

- Fy bubblan vad skönt det ska bli på onsdag morgon, skjutsa Linn till skolan, ta en promenad med Picasso och sen bara slänga mig på soffan och göra absolut ingenting under de ynka timmar Linn är i skolan

- som jag har längtat efter det hela jullovet !



 

 



 



Lite kreativ...

... har jag nog varit

 

 

Visserligen svischade december förbi snabbare än en avlöning men tar jag en titt i backspegeln så har jag allt varit lite kreativ i alla fall

Tolv beställda Bajenmössor hittade hem till nya hem och jag hann  även med två par raggisar och av restgarnerna från raggsockorna blev det en liten "frihandstickad" babytröja

 

 

 

 

 

Förutom stickningen blev det även lite bakning och även en del julgodis gjort under december

Inget stort, bara lite smått i lagom takt o tempo för att inte Herr axel ska protestera alltför mycke