... och hopp om livet!
I morse sken solen från en blå himmel,
genom köksfönstret kunde man känna värmen
Linn och jag hade redan igår bestämt att idag skulle det bli en ridtur på Prinsessan
Det är dags för Prinsessan att starta igång efter en rätt lång vintervila
Jag hade tänkt mig en lite lagom nätt promenad längs bilvägen men dessvärre visade det sig att vägen var rätt hal så vi vek in i skogen
Linn och Prinsessan hade det säkerligen rätt mysigt, jag däremot fick mig ett rejält motionspass,
det var både jobbigt och svettigt att traska längs den smala upptrampade ridstigen som bestod av knögligt packad snö
Tuffast var att möga uppför den branta backen som är rätt jobbig även under årstiderna när det är barmark, dagens underlag gjorde inte det hela så mycke smidigare direkt men halvvägs uppför fick jag en rätt härlig aha upplevelse
- jag insåg att visst sjutton blev jag anfådd, visst fanken var det jobbigt men inte alls som under hela hösten då luftrören drog ihop sig till smala sugrör så fort jag tog första steget i backen
Det var en minst sagt skön känsla
- den känslan tillsammans med solens värme gjorde att jag verkligen kände att det finns hopp om våren, hopp om livet...
Och titta
- barmark!
Visserligen bara en yttepytte liten bit men ändock
- barmark!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar