Min hjärna...

... är tillfälligt avstängd

Eller så har den blivit överhettad av den underbara värmen

Vad som än hänt så råder det bloggtorka för tillfället

All energi går åt till jobb, bad & att bara existera

På måndag inleder jag & Linn vår sex veckor långa sommarledighet

Sex härligt oplanerade veckor ligger framför oss,

eller där tog jag väl i lite

Oplanerade o oplanerade

Första veckan ska Linn på dagridläger,

vilken dröm att få tillbringa åtta timmar om dagen i stallet och bara ägna sig åt det hon älskar allra mest

- hästar !!!

Medans Linn är på ridlägret ska jag roa mig med att ta itu med hennes rum,

i ett svagt ögonblick lovade jag henne att vi skulle renovera hennes rum på semestern

Det lät som en vä'ldigt bra ide då i vintras,

nu känns det mest som ett

- vill/orkar inte

Men det blir säkert roligt bara allt sk*tjobb är gjort dvs rummet är röjt,

tapeterna nerslitna o väggarna slipade...

Linn har bara två önskemål om det hela

- en loftsäng och att så mycke som möjligt ska vara rosa...







Nu återstår bara...

... att se hur tårtan smakar

Efter lite pyssel och meckande är midsommardagens tårta äntligen färdig

Linn som varit med och rört ihop en del av tårtsmetarna ville givetvis vara med om det allra roiligaste

- dekoreringen!

Min första spontana tanke var

- Nej, nej och åter nej!

Fånigt men jag ville liksom "göra kronan på verket" helt själv så att det hela blev som just jag hade tänkt mig

Efter ngr minuters betänketid ångrade jag mig dock,

klart att Linn skulle få fullborda tårtan

Hur ska man kunna lära sig och inspireras om man inte får vara med och leka i köket ?

Sagt och gjort, jag gjorde "min" tårta först



 ... och sen släppte jag loss Linn och i ärlighetens namn så blev Linns tårta mycke finare än min

Nu ska jag bara fundera ut ett bra sätt att transportera tårtan till Björndalen och sen mina vänner blir det provsmakning av Linn & Helens midsommardröm



Bara en dåre...

... beger sig frivilligt till Norrtälje en dag som denna

I tisdags lämnade jag in en martingal som skulle justeras lite för att passa Prinsessan

I dag skulle den vara färdig och egentligen var det väl inte sådär jätteviktigt att hämta den just idag utan det hade kunnat vänta tills på måndag

Men eftersom den blev liggande härhemma i ett par veckor innan jag kom mig för att ta med den till skomakaren så kände jag att jag gärna ville hämta den idag

Så när Linn var levererad till förskolan och midsommarfirandet där så styrde jag bilen mot Norrtälje

När jag svängde in på Flygfyrens parkering strax före halv tio var det en hel del bilar där men ingen större panik eller svårighet att få parkering

Jag hämtade ut martingalen hos skomakaren, mycke nöjd med det utförda arbetet och framför allt det trevliga mottagandet

Den skomakaren kommer jag helt klart att nyttja fler gånger, bla har vi ett par tyglar som skulle behöva kortas en rejäl bit

Efter skomakaren gjorde jag det vanisnniga

- jag gick in på Flygfyren

Jösses säger jag bara, varför denna stress ?

Men framför allt varför denna totala oförmåga att ta hänsyn till omgivningen ?

Är folk verkligen så korkade att dom tror att dom är ensamna i affären och inte fattar att allt blir så mycket enklare om man lyfter blicken från inköpslistan och har lite koll på folket runt omkring ?

Som tur var skulle jag bara göra en yttepytte handling och kunde saxa mig emellan ( f´låt ) idioterna relativt snabbt

När jag kom ut på parkeringen hade lugnet förvandlats till en huggsexa om parkeringsplatser och det var folk o bilar överallt

Det var riktigt skönt att sätta sig i bilen och konstatera att Norrtälje får klara sig utan mig resten av dagen

Nu ska jag roa mig med att exprimentera lite

Jag tänkte jag skulle bjuda på något gott till kaffet nu i midsommar och ägnade en del av gårdagen åt att leta i div matmagasin, googla på nätet och till slut hade jag tre recept som kändes "vill göra"

Eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilket så får det bli en liten kombo av dessa recept

Det får helt enkelt bli Helens Midsommardröm bestående av en choklad&mandelmasse botten, ett lager mjölkchokladtryffel och ett lager jordgubbsmousse

Det sistnämda ska bli lite spännande,

jag har aldrig gjort mousse tidigare och framför allt har jag aldrig testat gelantinblad förut

Gelantinpulvet har jag använt någon gång då jag gjort kokosbollar men som sagt,

aldrig gelantinblad

Vem vet, jag kanske får köpa en djupfryst tårta och ta med...





Dofter...

... och minnen

När jag lämnat Linn på förskolan tog jag en tur till ICA Rimbo, granne med ICA ligger ett "pizzahak" och när jag kom ut till bilen efter att ha handlat möttes jag av en doft

Jag förmodar att dom inne på haket höll på med förberedelserna inför dagens lunch men doften swischade mig direkt till tidigt 70 tal och matbespisningen på Ekhammarskolan

Helt plötsligt var jag sju-åtta år igen och minnen från den tiden poppade upp som svampar i fuktig höstjord

Jag minns fortfarande hur man redan i matkön spanade och hoppades att borden närmast "disken" skulle vara lediga

Minns hur man fick räcka upp handen och fråga om lov om man fick slänga maten som var kvar på tallriken

Hur mattanten som hade "vakten" gick mellan borden och höll koll på att man åt som man skulle

Hur man de dagar det var lite mindre god mat höll koll på matvaktens runda och hur man lurpassade på lämpligt tillfälle att kunna slinka bort till slakshinken och obemärkt göra sig av med sina matrester utan att hon upptäckte det och skickade tillbaks en till bordet igen

Jag har inga positiva minne från matbespisningen under min låg och mellanstadietid och jag minns hur befriande det var när vi som 5e klassare fick flytta ner till högstadiets lokaler och därmed även börja äta i högstadiets matsal

Där fanns inga otrevliga matvakter och måltiderna blev helt plötsligt ett betydligt trevligare inslag under skoldagen

Med tanke på dessa minnen från skolbespisningen är jag glad över att Paul och jag har samma inställning till det här med mat och barn

Måltiden ska vara något trevligt, en stund utan tvång eller tjafs

Det finns säkert en o annan som tycker att vi har en slapp attityd men vi har aldrig krävt att Linn ska smaka på något

Hon får äta det hon vill av det som serveras,

är det något nytt som serveras så uppmuntrar vi gvietvis henne att smaka men säger hon nej så gör vi ingen affär av det hela

Kanske smakar hon andra gången eller förhoppningsvis tredje gången det serveras och jag är övertygad om att sannolikheten för att smaken ska falla i god jord hos den lilla damen är betydligt större de gånger hon sjävmant väljer att smaka än om vi hade tvingat henne att göra det

Jag kan bara gå till mig själv, skulle någon tvinga mig att smaka på något så hade jag nog dömt ut det redan på förhand men de gånger jag självmant väljer att smaka på nå´t nytt så sker det ju med en nyfikenhet och positiv inställning

Nu har vi turen att ha en liten tjej som med nyfikenhet testar på det mesta i matväg och som verkligen tycker att det här med mat är riktigt trevligt

Men skulle hon få någon släng av "matvägran" eller rikta in sig på enbart en maträtt under en tid så kommer jag bara att luta mig tillbaka och låta det hela bero och samtidigt skänka min lillebror en tanke

Som liten vägrade han allt vad grönsaker hette, frukt gick väl an - kanske

I matväg var makaroner o korv i princip det enda han åt

Kött och fisk gick fetbort men hackad leverbiff gick ner ibland

Det lustigaste i det hela är att lillbrorsan var den av oss barn som var friskast under barndomsåren och nu som vuxen är han värsta gourmanden vilket stärker mig ännu mer i min inställning till att mat ska vara något som ger en bra känsla och inte förknippas med tvång

Tänk så man kan sväva ut bara genom att mötas av en doft på väg till bilen....



Plötsligt...

... vänder det

Medans Linn var på förskolan igår passade jag på att vila,

ja min tanke var att göra ett tredje försök att se senaste Änglagårdsfilmen

Det gick ungefär lika bra som dom två första gångerna dvs jag somnade och sov stenhårt i ett par timmar

Jag hämtade Linn vid tre, vi åkte till ICA och handlade lite mat och sen hem och svidade om till stallkläder

Förra veckan red Linn bara två gånger så det stod helt klart ridning på schemat

Vi gjorde iordning Sessan och gav oss ut i skogen

Sessan var minst sagt pigg så vi knatade på i rätt rask takt och när vi kommit halvvägs runt på rundan slog det mig plötsligt

- Wow, jag kan ju andas!!!

Jag har väl typ lika med noll kondis just nu men jag fick luft

För första gången på jag vet inte hur länge var den där "dra in luft genom ett sugrörs känslan" borta

I morse när jag vaknade var det med en helt ny energi i kroppen,

det kändes nästan som att ha kommit ut ur en lång dvala

- kort sagt jag kände mig pigg!!!

Min första tanke var

- kanon nu kan jag jobba på onsdag

Men under frukosten satt jag o filosoferade lite och kom fram till att jag nog ska lyda doktorns order dvs att stanna hemma från jobbet och vila under antibiotikakuren

För hur det än är så har jag gått och dragits med den här dj**** skiten ett bra tag nu

Det började ju någon gång i början på maj då jag tog för givet att tröttheten och andningen berodde på all pollen och eftersom min läkare var inne på samma spår så fortsatte jag bara att öka, öka och öka på  doseringen av astmamedicinen utan att det egentligen gjorde någon skillnad

Skönt att läkaren till slut tog infektionsprover och då fick svart på vitt att det inte var astman som var grundproblemet utan en bakteriell infektion. en infektion som var rätt kraftig dessutom

Nu efter fem dagar med antibiotika känner jag som sagt livet sakta återvända och intalar mig att jag gör klokt i att "skynda långsamt" att jag i slutändan vinner på att fortsätta vilan, att låta kroppen återhämta sig i lugn och ro trots att hjärnan bara vrålar

- Gå till jobbet med dig eländiga människa...

Det finns hopp...

... om lilltjejen

Efter den lilla damens otroliga besvikelse vid den förra tävlingen så har vi pratat en hel del om det här med att tävla och att det ska vara roligt

Att det viktigaste inte är att vinna utan att ha roligt under tävlingen

Igår var det dags för ny tävling,

den här gången i Enköping och kvällen innan tävlingen frågade jag lite på skoj vad Linn hade för taktik

- Jag ska köra järnet, sen får dom andra vinna om dom kan

Ja, det är inte lätt att vara ödmjuk när man tror att man är bäst

Den här gången gjorde Linn fem starter

* Hoppning 10cm med ledare tillsammans med Sillen

*Hoppning 10cm med ledare tillsammans med Tiger

*Hoppning 20cm med ledare tillsammans med Tiger

* Agility med Sillen

* Riden agility med Sillen

Det blev en 1:a placering i agilityn, två  3:e placeringar & en 4:e placering i hoppningen och  en 5:e placering i den ridna agilityn så sett till resultatlistan så är det kanske inget strålande resultat med om man ser till prestationen så kan jag inte annat än att fyllas av beundran över min lilla envisa o duktiga tjej

Linn & Tiger gjorde tävlingsdebut tillsammans i hoppningen och för Tigers del var det hans första tävlingsstart så att han inte helt var med på noterna och fattade vad det hela gick ut på är inte så konstigt, men dom tog sig runt banan felfritt även om tiden inte blev den allra snabbaste och Linn & Tiger har framtiden för sig

Linns insatser i de två agility klasserna var helt strålande

I agilityn med Sillen gjorde Linn en kanonbra runda,

duktig och fylld av självförtroende forcerade hon banan tillsammans med Sillen på ett helt underbart sätt

Linn verkligen älskar agilityn, både den "från marken" och den ridna och det var med stolthet hon mottog rosetten för segern i agilityn

Den ridna agilityn tävlades på samma bana som agilityklassen

Sillen kunde dock inte för sitt liv förstå varför han skulle promenera mellan bommarna och stannade därför och tyckte att han hade gjort sitt

Det var en fröjd för ögat att se hur Linn kämpade på med skänklarna och till slut fick honom att gå mellan bommarna och fram till nästa hinder där han tyvärr trampade lite brevid mattan och ekipaget fick fyra fel

Med tanke på att det var andra gången Linn & Sillen tävlade i riden agility och att dom vid förra tävlingen stannade på 12 fel så är det ju bara att konstatera att dom börjar hitta varandra och att övning ger färdighet

I morse var agility och tävlingen det första Linn pratade om

När jag sa att det var synd att Sillen trampade utanför mattan så att dom fick fyra fel svarade Linn snabbt

- Äsch... Jag fick honom att gå mellan bommarna

Kanske har hon uppsnappat lite av det vi pratat om, att det viktigaste är inte att vinna utan att göra sitt bästa och att ha roligt

 Sitt bästa gjorde hon verkligen och när allt kommer omkring är det otroligt duktigt av en liten 5åring att rida agilityn på egen hand

Visst fanns Malle med på banan men hon behövde aldrig ingripa,

Linn hade full koll på både banan och på Sillen

Sen kan jag som den icke tävlingsmännsika jag är ändå konstatera att det är rätt roligt att se att Linn efter 2 av SommarCupens 4 deltävlingar leder agilityn med sina 20 poäng framför 2:an som har 8:a poäng

Finalen i SommarCupen kommer att vara i September och som det ser ut nu är det inte omöjligt att den t.o.m blir på "hemmaplan" dvs på ridskolan

Hörde en låt på radion...

... och började fundera lite

Jag hade radion i köket på medans jag plockade lite med disken och filosoferade som vanligt över allt och ingenting

Så spelades en låt med Mauro Scocco och jag började filosofera i nya banor

"Jag saknar oss, saknar dom vi var, denna tro på att allt kommer att bli som det ska..."

Det slog mig att jag faktiskt saknar  "oss"

Saknar  Pauls och min första tid tillsammans

Det där nyförälskade pirret, den häftiga känslan att upptäcka varandras världar

Jag kan sakna  helgerna då Anna och Joakim var hos sin pappa och det bara var Paul o jag,

vår första resa till London, vårt första sommarsemester tillsammans

Jag kan sakna känslan av att det bara var "vi"

"Jag saknar oss, dom där två på bilden säg vart tog dom vägen....."

Nej, vi har ingen "kris"

Jag känner mig inte vilse i vår relation eller att vi på nå´t sätt skulle vara på väg åt olika håll

Även om jag kan sakna "oss" eller rättare sagt den där första tiden och känslan av att vara jordens mittpunkt för någon, att det bara var vi så skulle jag ju inte för allt guld i världen byta ut det "vi" vi har idag mot det "oss" som fanns där i början

Saknad behöver ju inte innebära att man är missnöjd eller att man längtar bort och vill byta ut det man har mot något annat utan det kan just bara vara en saknad

Jag menar,

"oss" blev ju ett "vi" och det "vi" vi har idag är ochså en underbar känsla

Alla goda ting är tre...

... även när det gäller rabarber

I dag åkte vi över till Linns ridkompis Isabell och hälsade på en stund

Linda undrade om jag ville ha lite rabarber med mig hem,

klart att jag ville

Lite är väl kanske en definitionsfråga...

Det blev en hel del till min stora lycka

När vi kom hem hjälpte Linn till att lasta över alla rabarber i skottkärran så vi skulle slippa springa upp o ner alltför mycke innan vi fått in hela lasset

Det blev en hel del hackande och Linn deltog med stor iver och hjälpte till att förpacka rabarberna och  någonstans mitt i arbetet förvandlades vår trädgård till en rabarberfabrik och Linn hade fullt sjå med att förpacka, kvalitetskontrollera, ruska om och sen forsla rabarberna till lagret dvs vår trappa

När alla rabarber var uppskurna tog lagerarbetaren semester och överlämnade resten av arbetet till mig

Jag satte mig först en stund framför datorn och googlade lite på div. recept på rabarberdricka och utifrån det gjorde jag mig ett "eget" recept som slutligen resulterade i 6 liter av en  otroligt god och svalkande dryck

När jag ändå var i farten så blev det en omgång rabarberkompott och slutligen en rabarberpaj

Kort sagt vår söndag blev riktigt rabarbersomrig och mycke trevlig







Terminens sista ridlektion...

... var en teorilektion

Jag måste säga att jag är grymt imponerad över att Marika lyckades hålla tjejernas intresse vid liv under så gott som hela lektionen på drygt en och en halvtimme

Jag menar Linn var yngst med sina 5år, hennes kompis nyss fyllda 6år och dom tre andra tjejerna 7-9år skulle jag tro
- hur långt koncentrationsband har man då ?

Marika berättade hur man uppifrån hästryggen drar år sadelgjorden och fixar rätt längd på stiglädrena,

sen fick tjejerna prova på att göra detta från hästryggen

Linn bangade dock ur där, hon tyckte att Troja kändes lite väl hög och med tanke på att Linn är lite grinig när det gäller just höga höjder så förstår jag henne

Däremot bangade hon inte när det gällde att sätta på hästtäcket...

Lektionen avslutades nere på lösdriften där Marika berättade om hästarnas färger och tecken

Drygt en o en halv timme höll Marika på som sagt och tjejerna deltog ivrigt och kom med frågor

Efteråt suckade dom alla av hänfört av  lycka och tyckte att det hade varit jätteroligt, ja nästan lika roligt som att rida...

Att en hel del av informationen hittat sin plats hos Linn är helt klart

Nu ikväll har hon suttit på gunghästen och spänt både sadelgjord och kortat stigläder

Alla hennes småhästar har dessutom fått en genomgång och vet numera vilken färg dom har och om dom ev har socka, hel eller halvstrumpa

Jag är så himla glad att vi blev tipsade om ridskolan av Annika och att vi åkte med upp och tittade tillsammans med Marit och Hannah och framför allt att vi hade sån tur att det fanns plats i nybörjargruppen den terminen

Marika är helt underbar som ridlärare och hennes "tänk" runt hästarna och barnen gör en alldeles varm i hjärtat

Det är så himla  roligt att följa Linns framsteg och se hennes kärlek till allt som har med hästar att göra, att vara fem år och ha ett sånt brinnande intresse och dessutom få chansen att utöva det på ett sånt underbart ställe som Syninge Ridskola måste vara höjden av lycka

Lite halvgalen...

... är jag nog

Annars hade jag väl aldrig kommit på tanken att slå på ugnen och börja baka en dag när luften riktigt dallrar av värme

Galen eller kanske bara lätt uttråkad av att vara hemma ?

Förmodligen en kombination

En omgång ChocolatChipCookies blev det,

testade ett nytt recept som fick *tummen upp* både av Linn och mig

Jag har en känsla av att även Paul kommer att gilla dom,

lätt smak av havre och ine alls så söta

Några av dom ska få åka vidare hem till Marika i morgon,

som ett litet tack för hjälpen när Prinsessan fick sina hovar verkade idag

När jag ringde till Marika strax efter nio i morse för att kolla när hovslagaren skulle dyka upp så var vår lilla Sessa redan verkad och tillbaka i hagen

Det var inte riktigt meningen att Marika skulle behöva sköta den detaljen men med tanke på att Linn fortfarande är skruttig så kändes det rätt skönt att slippa dra iväg henne till stallet

Natten från helvetet...

... och därefter en tålamodsprövande förmiddag

Ja så underbar är tillvaron just nu

Linn hade världens feberfrossa nu inatt och som vanligt när hon får hög feber så kommer "uppkastningarna" som ett brev på posten

Den här gången var hon dock så duktig att hon hann att säga till så allt hamnade där det skulle

- rätt ner i hinken

Paul som har några tuffa arbetsdygn framför sig med bla en dygnet runt sändning nu i helgen tog väckarklockan med sig och gick upp på övervåningen för att sova vidare

Linn och jag kämpade oss igenom natten,

några oroliga timmar innan Linn äntligen somnade om och sov lungt

Förmiddagen har Linn till största delen tillbringat på soffan med en enda önskan

- att jag skulle sitta brevid

Efter att ha sett Bollibompa ett par timmar började de långsamt krypa i hela kroppen på mig men alla mina försök att smita undan och göra något annat avbröts efter några minuter med

- Mamma jag vill att du ska vara hos mig, nu....

Vad gör man inte för sina barn ?

Ja, jag gillade läget helt enkelt och tyckte nästan det var lite upplyftande när Linn bad mig fläta svansarna på hennes hästar eftersom dom ska gå i en kunglig parad i morgon

Nu vill den lilla damen att vi ska gå ner och sova middag,

kanske inte helt optimalt med tanke på att klockan är halv tre men jag känner mig allt annat än pigg så why not ?

Om vi sover lite nu kanske kvällen blir lite trevligare och skulle den bli sen för Linns del gör det ju inte så mycke eftersom vi förhoppningsvis kanske kan få lite sovmorgon i morrn





Feber, hosta...

... och tryckande hetta

Det är ingen rolig kombination vare sig man är barn eller vuxen

Idag är det barnet i familjen som har feber, snorar och hostar

- ja hostat har hon ju gjort de senaste fyra-fem nätterna,

sån där härligt skrällig krupphosta som liksom aldrig vill ta slut

Lägg därtill en mamma som efter en rätt lindrig vår helt plötsligt drabbats av jordens astma,

jag kör med maxdosering på medikamenterna och ändå känns det som att andas genom ett sugrör så fort jag bara rör mig det minsta lilla

Kort sagt,

idag gör vi minsta lilla möjliga och koncentrerar oss enbart på att existera och då är alla medel tillåtna

Man får spela dataspel, man får sitta uppkrupen i soffhörnet och se film efter film efter film

Ja, man får t.o.m äta chips trots att det är mitt i veckan och trots att vi inte har ätit middag än

- nå´t kul ska man ju ha trots att man är sjuk





Sen frukost eller...

... tidig lunch

Kalla det vad ni vill en skön stund på balkongen blev det iallfall till slut

Efter att ha lämnat Linn på förskolan åkte jag till VC för att lämna lite prover

- prover där jag givetvis skulle vara fastande

Jag var inte den enda som kommit på tanken att besöka VC labb utan jag fick snällt sitta och vänta på att de elva andra som kommit innan mig skulle få hjälp och den som någon gång suttit på Rimbos VC och väntat ver att där går det inte undan direkt

Det har varit rätt intensiva dagar nu och lägg därtill en förkylning med tillhörande feber & hosta plus astmabesvär så kan vem som helst känna sig en smula sliten så nu ska jag med gott samvete vila ett par timmar innan Linn ska hämtas hem från förskolan...





Linn har helt klart...

... ärvt sin fars vinnarskalle

I går var vi till Vedmora och tävlade med Shettisklubben

Linn skulle göra tre starter

* Hoppning 10cm med ledare

* Agility

* Riden agility

Första starten blev en clearround,

det var bara Linn som var anmäld i den klassen så det gällde bara att ta sig runt banan

Det gick alldeles strålande och Linn var mer än nöjd efteråt med sin felfria ritt

Sen var det dags för agility

Vi hade pratat med Linn om att det var bättre att ta det lungt än att sätta av i full sprätt

Lyssnade Linn ?

Inte mycke,

det var full sprätt från start...

... kort sagt det gick undan,

så pass undan att Sillen och Linn höll på att missa ett hinder och fick vända tillbaka

Linns första fråga efteråt var

- Får jag fyra fel nu ?

- Ja...

Linn bröt ihop totalt och började gråta

- Jag vill inte ha fyra fel

Jag tröstade så gott jag kunde och talade om att hon hade varit superduktig och att dom där fyra felen absolut inte gjorde något utan att det viktigaste var att Linn gjort så gott hon kunde

Just det där sist hade Linn väldigt svårt att ta in

- Men jag vill ju inte ha några fel... jag vill kunna allt bäst!

Sist var det då dags för den ridna agilityn

- en debut för Linn i tävlingsammanhang

I den ridna agilityn är det tillåtet att ha en vuxen med på banan som stöd men det är barnet som ska rida helt själv

Linn var hur duktig som helst

Visst vägrade Sillen att gå i vattenhindret,

likaså gick det totalt åt skogen med backningen

- inte så konstigt med tanke på att Linn aldrig backat med en häst tidigare

Men varför koncentrera sig på det som gick åt skogen när man kan glädjas åt det som gick bra ?

Linn & Sillen tog sig runt banan med bravur och med tanke på att de andra som tävlade i den ridna agilityn var från 9år och uppåt så gick det toppen

Någonstans måste man börja och när man börjar på ett så strålande sätt som Linn gjorde så kan man som mamma inte vara annat än stolt

Nu är det bara att ladda om,

om två veckor är det tävling i Enköping och Linn är taggad som sjutton