Envis, envisare...

... envisast = Sillen & Dumle

Dagar som denna kan jag för ett ögonblick önska att min dotter hade en liten "läromästare" att rida på eller varför inte en tävlingsmaskin som trippade in på banan och gjorde precis vad han/hon skulle utan minsta lilla knyst

Att det bara var för Linn att sitta upp, ta tyglarna och styra lite

I dag har vi varit till Rockelstad och tävlat, redan på framridningen visade Dumle vilket humör han var på dvs han gick mer bakåt än framåt och gjorde allt annat än just det Linn vill att han skulle göra

När det sen var dags för start så tvärvägrade han till en början att gå över startlinjen. först när Malle följt honom så långt fram det var tillåtet så lät han sig besegras men bara till viss del, någon större fart på det hela blev det inte utan han presterade bara precis det han måste

- att ta sig runt banan

Sillen var int heller på något tävlingshumör, han agerade som om han hade sirap & lim i under hovarna och hans agilitymotor verkade vara på service

Linn gjorde sammanlagt sex starter och fick kämpa som en liten gnu i varje start

Trots att Sillen och Dumle inte påvisade någon större samarbetsvilja så lyckades Linn iallafall knipa en andra placering och en tredje placering

- ett mycke bra resultat med tanke på förutsättningarna

Efter att ha sett Linns slit med Sillen och Dumle på tävlingsbanan idag  vandrade tankarna iväg lite

Jag tänkte på hur hon sliter med Prinsessan och den damens envishet, hur hon brottas med Sillens järnvilja och Dumles små knep

Det är ingen räkmacka det lilla trollet glider runt på utan mestadels är det en seg uppförsbacke med en massa hårt slit och en ständig kamp om vems vilja som är starkast en räött tuff sysselsättning för en sexåring

Som sagt, tänk så annorlunda allt hade varit om hon haft en "läromästare" som snällt svarat på minsta lilla hjälp och glatt burit runt henne utan att krångla och testa

Men allt det där är ju mina små funderingar, Linn själv tänker nog inte i de banorna

Hon älskar Prinsessan och hennes envishet lika mycke som hon älskar att  "brottas" med Sillen och Dumle på tävlingsbanorna och frågan är väl om dom där rosetterna som hänger härhemma hade känts lika roliga att erövra om det bara hade varit att sitta på hästryggen  och hänga med i flytet utan att ajälv behöva göra något annat än att just styra och det viktigaste är ju inte att vinna utan att göra sitt bästa och om den saken råder ingen tvekan

- Linn kämpar med en aldrig falnande glöd och gör det på ett sätt som gör mig alldeles varm i hjärtat