fredag 13 juli 2012

Lika snäll...

... som han är stor


Bland det första som hände när Prinsessan kom till stallet var att Gary gav sdig på henne, en välriktad spark från hans sidan gjorde att han skadade sig och blev konvalecent ett bra tag framöver
Under denna tid gick han i slussen och även om det känns redigt pinsamt såhär efteråt så erkänner jag att jag mer än en gång kände ett knip i magen av obehag när jag skulle passera honom för att hämta upp Prinsessan från lösdriften
Jag tyckte att han såg fruktansvärt elak ut och att han blängde surt på mig varje gång vi gick förbi och det hände att jag väntade länge länge med att hämta eller gå ner med Prinsessan till lösdriften igen om Gary stod för nära utgången där vi skulle passera
Nu såhär efteråt kan jag ju bara småle lite åt det hela...




... rädd för Gary ?
Hur fånigt är inte det på en skala ?
Snälla, snälla Gary liksom




Numera är Gary en av Linns favoriter i stallet och idag hade vi lite tid över så Linn frågade Marika om hon fick låna en häst
- Ja, vilken vill du låna ?
- Gary....
Linn hämtade själv upp Gary från hagen - jag höll mig en liten bit ifrån - och ryktade honom sen så gott hon kunde
Sadlingen fick jag av praktiska skäl hjälpa till med men tränsningen klarade hon nästan helt på egen hand när vi sen gav oss ut i skogen tog jag med mig ett grimskaft för säkerhetsskull
Ett grimskaft jag lika gärna hade kunnat lämna hemma eftersom Linn & Gary klarade sig alldeles galant på egen hand




Gary var hur underbar som helst och lydde minsta lilla skänkling från Linns sida, skänklingar som borde känts som en vind från en mygga med tanke på hur liten Linn är jämfört med Gary
Gary var så snäll att han skrittade på i raskt takt iväg längs skogsstigen och när dom kommit en bit ifrån mig vände Linn och travade tillbaka
Gary spetsade öronen framåt och såg ut att  ha minst lika kul och trivas lika bra som Linn gjorde




Jag fnissade lite för mig själv där i skogen, om någon  för ett och ett halvt år sedan hade sagt att Linn på egen hand  skulle trava fram på Gary i skogen så hade jag nog bara himlat med ögonen och hånlett lite
Tänk om jag hade vetat hur otroligt snäll Gary är, tänk så mycke enklare den första hösten och vintern i stallet hade varit
Så här efteråt kan jag ju inte annat än att småfnissa åt mig själv samtidigt som jag konstaterar att det är en himla tur att även djur kan få en andra chans och inte bli dömda efter första intrycket



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar