Jag tror jag ska...

... byta mantra

 

 

De senaste dagarna har både samtal och tankar handlat en hel del om att se till det man har istället för att se allt man inte har men efter gårdagens katastrofala sammandrabbning med Linn tror jag det är dags för mig att ändra mantra och istället se till vad som händer istället för det som inte händer

 

 

I går skulleLinn rida lektion i den sena gruppen, eftersom gruppen innan hade uteritt bestämde vi oss för att åka upp lite tidigare så att Linn skulle hinna rida Prinsessan på banan innan

Tanken var att Linn skulle öva lite på att rida "fina ridvägar" och kanske friska upp minnet av LC:1 programmet inför KM den tjugonde men framför allt att jobba med det tråkiga nötandet med att hålla händerna stilla, göra små halter för att få Prinsessan att lyssna på Linns hjälper

Men...

 

 

...  ja när vi kom ut på ridbanan såg Linn att det var hinder uppställda och helt plötsligt var ambitionen att nöta ridvägar  mm som bortblåst och det enda hon kunde få ur sig var

 

- Kan vi inte hoppa istället  ?

 

- Dressyr är lika tråkigt som att titta på färg som torkar

 

- Kan jag hoppa ett hinder till ?

 

- Bara ett hinder ?

 

- Snälla...

 

 

Däremellan så var hon totalt ointresserad av att lyssna ens för en sekund på vad jag sa, att överhuvudtaget göra något av det jag bad henne om fanns inte i hennes värld

Det enda som var intressant var att hoppa, hoppa och kanske hoppa lite till

Till slut lackade jag ur totalt på henne och efter några väl valda ord mor och dotter emellan så gav jag upp och struntade i det lilla ekipaget som fick ta sig runt på ridbanan bäst dom kunde

På väg tillbaka till stallet fick Linn en rejäl utskällning av mig varpå hon genast utbrast sitt vanliga

 

- F´låt f´låt...jag ska inte göra så igen

 

Det vet ju både Linn och jag att det kommer hon visst att göra och det finns inget som triggar igång mig mer än just dessa "F´låt f´låt" som inte betyder ett smack utan bara är ett försök från Linns sida  att komma undan en obehaglig diskussion när hon vet att hon gjort fel

När jag inte föll för "F´låt" så tyckte Linn att vi kunde glömma just den här ridningen och göra om det nästa gång istället

Inte heller det argumentet bet på mig som vid det här laget var mer än grymt irriterad på att vi än en gång gått till ridbanan en med föresats och väl där så har föresatsen varit totalt bortblåst i Linns värld och istället ersatts av "Hoppa, hoppa hoppa" och en ovilja att lyssna på mig

Jag har absolut inget emot att Linn och Prinsessan hoppar men jag är stark motståndare av att det är det enda Linn vill göra på ridbanan

Gång efter annan har både jag och andra förklarat för Linn att man då och då måste ägna tid åt den tråkiga "nötridningen" och just nu känns just "nötridningen" rätt viktig för Linn och Prinsessans del

Det som gjorde mig mest arg är vetskapen om att hade det varit Marika, Josefin, Julia eller vem som helst så hade Linn inte yppat ett ord om att hoppa utan snällt följt deras instruktioner men när instruktionerna kom från mig så kunde hon med lätthet slå dövörat till och fortsätta sitt envisa tjatande

 

 

 

 

Nej, jag är inte stolt över att jag inte lyckades räkna till tio tillräckligt många gånger och därmed lugna mig, att jag inte lyckades ta ett djupt andetag och vara en superpedagogisk förälder utan att jag istället visade min ilska och frustration öppet

Men hey, jag är inte mer än människa liksom ibland blir det bara för mycket

Jag är däremot tillräckligt mycket människa för att inse att jag även jag har mina fel och brister som jag behöver jobba lite på

Under Linns ridlektion så hann jag fundera lite och insåg att även om Linn inte riktigt gjorde som vi hade planerat så hade Linn fått slita en hel del för att få Prinsessan att gå runt  banan och Linn hade gjort det riktigt bra och det utan att tappa vare sig humör eller tålamod en endaste gång

Att hon efter den dusten sen orkade sätta sig på Monias rygg för ytterligare ett ridpass är en gåta

Och det ridpasset fixade Linn ytterst galant, för första gången såg hon till att rida ut i kanterna, att hålla ett rejält avstånd till hästen framför och därmed rida "själv" och inte bara hänga med tåget

Att Linn och Monia sen hoppade 55cm tillsammans och att det dessutom såg riktigt fint ut gjorde att jag i bilen på vägen hem fick be om ursäkt för att jag skällt och mitt i ilskan glömt bort att se till vad Linn faktiskt gjorde där på ridbanan

Det blev inte som vi tänkte, Linn gick sin egen väg vilket iofs inte är helt ok men istället för att lägga en massa energi på ilskan över detta borde jag ha sett till vad Linn gjorde istället, hur hon kämpade för att få Prinsessan att gå framåt och att hon för en gångs skulle gjorde det med en dåres envishet och tålamod och hur kvick hon var på att berömma Prinsessan så fort hon gjorde rätt

Så...

 

 

... mitt nya mantra får bli att "Se det som blir gjort istället för det som inte blir gjort..."