Vår kloka...

... lilla tjej

 

 

I söndags var det hopptävling på ridskolan och givetvis så hade Linn valt att starta i 30cm klassen tillsammans med Monia

Redan under uppvärmningen visade Monia att hon inte riktigt var tillfreds med alla nya människor och hästar som var på besök

Hon hade inte någon större lust att lämna stallet utan Linn fick ligga i som en gnu för att få henne framåt och redan där började jag ana att det nog inte skulle gå så smärtfritt inne på banan,

Ja i ärlighetens namn var jag rätt inställd på att Linn och Monia inte skulle ta sig runt banan

Linn däremot var full av självförtroende och konstaterade karskt

 

- Jag och Monia fixar det här

 

 

Och det gjorde dom faktiskt, dvs säga de fem första hindrena men vi hinder nummer sex borrade Monia ner hovarna i sanden och slog i handbromsen

 

 

 

 

Efter viss hjälp av Marika tog dom sig till slut över hinderret och fortsatte mot det sista hindret där Monia än en gång slog i handbromsen

En mycket besviken Linn red mot stallet med tårarna rinnande längs kinderna 

 När Monia var omhändertagen förklarade Linn att hon minsann aldrig skulle tävla mer utan bara ställa upp i clearround om hon ens skulle rida någon mer gång

Paul och jag som trodde ilskan och besvikelsen berodde på att hon inte tog sig till omhoppningen höll förmanande tal om hur man uppför sig på tävlingsplatsen och att det inte var ok att bete sig som Linn

 

 

 

Väl hemma stannade Linn och jag kvar ute på tomten en stund och medans Linn lekte med Picasso så pratade vi om tävlingen och varför Linn blev så ledsen

Då berättade Linn att hon var inte besviken över att dom inte kom till omhoppningen utan hon var bara så arg och ledsen över att Monia hade stannat även vid sjunde hindret, Linn tyckte att det räckte med en vägran och fyra fel

Åtta fel var liksom fyra fel för mycket och kändes bara så onödigt

Lite lite retade hon sig på att hon inte hade valt  Memory istället
 Memory som hoppar som en klocka och om bara ryttaren styr runt banan så fixar Memory det där med hoppningen galant

Men efter en stunds prat kom Linn fram till att egentligen så är det ju ingen utmaning att välja en duktig hopphäst som hoppar som ett väl fungerande urverk, att tex välja en häst som Monia är en liten större utmaning som kräver mer av ryttaren
 

 

Men det viktigaste av allt

- Linn hade trots tårarna riktigt roligt och hon lyckades med sitt mål dvs att göra ett bättre resultat än vid tävlingen  helgen innan

Och hur nesligt det än kändes med 8 fel så är 8 fel en förbättring jämfört med att ha vägrat ut sig

Men den allra största vinsten av dom alla är ju trots allt den vänskap som växer fram allt mer och mer mellan Linn och Monia  eller som Linn än en gång konstaterade efter dagens ridtur på Monia

 

- Mamma, det känns så bra i hjärtat med Monia