Så självklart...

... eller ?

 

De senaste dagarna har ett flertal av mina FBvänner delat en och samma länk till en blogg där någon skriver om en sjuksköterska som i sitt jobb på en canseravd. dagligen träffar döende patienter och som tydligen har gjort en omfattande utredning av vad människor ångrar allra mest på sin dödsbädd

Icke föga förvånande är då att på top 5 återfinns

 

- man ångrar att man jobbat för mycke och för hårt

- man ångrar att man inte tillåtit sig att vara lycklig

- man ångrar att man inte hållit kontakt med sina vänner

- man ångrar att man inte haft mod att uttrycka sina känslor

- man ångrar att man inte vågat leva sitt liv som man själv ville utan levt efter människors förväntningar

 

Är det något nytt under solen ?

Behövdes det verkligen  en omfattande utredning för att konstatera detta ?

Är det verkligen först på dödsbädden som dessa tankar dyker upp ?

Det här är väl ämnen som hela tiden dyker upp i olika diskussioner och samtal med både vänner och mer eller mindre bekanta

Det är ju "dåliga samveten" de allra flesta av oss brottas med någon gång under livets gång

Ibland händer saker i våra liv som gör att vi stannar upp, får en påminnelse om vad som verkligen är viktigt i våra liv, vi sansar oss en smula, prioriterar om och...

 

 

 

 

... ja sen är dom flesta av oss tillbaka på ruta ett igen och vi springer vidare i vardagens ekorrhjul

Utan att någon nu behöver ta åt sig personligen och känna sig träffad utan det här  är mina högst personliga fundering och undran  hur många av de som valde att läsa just det där blogginlägget, nickade instämmande och sen dela det vidare som verkligen gör något aktivt för att undvika att behöva ångra sina val genom livet ?

Hur många slår av på arbetstakten och tillåter sig att njuta av familjen, livet mm

Hur många lyfter luren och ringer en vän ?

Hur många tar sig modet att visa sina instängda känslor ?

Hur många tillåter sig att känna lycka ?

Hur många vågar strunta i vad andra tycker och tänker om de val man gör ?

 

 

Vad jag egentligen ville komma fram till att vi kan ju läsa hur många kloka blogginlägg och ta del av hur många undersökningar/utredningar som helst, nicka igenkännande och sen dela vidare så att även  våra kära vänner ska få sig en tankeställare men sen då ?

Vad händer sen efter att vi har klickat på "dela" eller "gilla" ?

Är det någon som efter att ha läst/delat/gillat sen gör något aktivt för att verkligen förändra springet i sitt  vardagliga ekorrhjul ? 

Är man egentligen intresserad av att göra en förändring eller känns det bara skönt att "dela" denna självklarhet och visa att - jo jag vet att jag jobbar alldeles för mycke, inte hinner med mina vänner, inte visar mina känslor  på det sätt jag vill och egentligen helst av allt skulle ha haft modet att våga göra andra val och följa mina drömmar men jag rättar mig i ledet och är som alla andra fram tills jag ligger på dödsbädden och kan pricka av "Ånger top 5"

 

 

Jag läser "Ånger top 5" och känner mig rätt nöjd med att jag just här och just nu kan konstatera att om min tid av någon anledning skulle ta slut nu så är det enda jag med all säkerhet skulle ångra är att jag inte tillräckligt många gånger talat om för mina barn hur oerhört mycket jag älskar dom och hur dom var och en på sitt sätt har berikat mitt liv bara genom att finnas till

Men saken är ju den att hur många gånger jag än skulle  tala om för mina barn att jag älskar dom så skulle det ändå inte vara tillräckligt, kärleken jag känner för Joakim, Anna o Linn sträcker sig så oändligt mycket längre än vad som kan beskrivas med ord