Ytterligare ett steg...

... mot självständigheten

Linn har åkt skolbussen hem från skolan en hel del men på mornarna så har jag skjutsat henne

Den senaste tiden har hon uttryckt önskemål om att få åka skolbussen även till skolan och i morse var det dags att prova för första gången

Vi började lite "light" dvs vi bestämde att jag skulle  följa med henne till busskuren och se till att hon kom med bussen som hon skulle och det var nog lite tur

Vid busshållplatsen hade Linn sällskap av en kompis och är man bara 6 och 7 år är det lätt att glömma att man står och väntar på skolbussen så jag fick påminna ett flertal gånger om vikten av att stå stilla och vänta på bussen och inte gömma sig inne i busskuren eller springa runt och leka bland löven

Skolbussen kom, Linn klev glatt på och under min korta promenad hem kunde jag inte låta bli att känna ett litet, litet hugg i hjärttrakten och lite sorgset konstatera att Linn tagit ännu ett steg in i den stora världen där mammas närhet inte längre har samma självklara och viktiga betydelse som tidigare

Ska man skratta...

... eller gråta ?

I förmiddags hamnade jag i en liten diskussion om förskolevärlden och det här med att välja sina strider med personalen och vikten av att tänka på vad man säger och hur man säger det

Den lilla diskussionen mynnade ut i att jag fick en länk till ett litet inslag i debatten om föräldrars krav på förskolan

http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/Mitt-barn-ska-ha-coca-cola-till-lunch/

Efter att ha läst inslaget visst jag inte om jag skulle skratta eller gråta

Att en del föräldrar har rätt orimliga krav på förskolan kom inte direkt som någon nyhet för mig

Under åren som medlem på www.familjeliv.se så har jag ju följt en och annan livlig debatt om förskolan och ibland häpnat över vilka orimliga krav en del föräldrar haft på pedagogerna och hur svårt en del tycks ha att se helheten dvs att barngruppen består av fler individer än just deras lilla Pelle och att det är snudd på omöjligt att tillmötesgå små specifika önskemål in absurdum utan att man faktiskt måste ta hänsyn till och göra det bästa för alla barn i gruppen

Det har även hänt att jag velat ta till skämskudden när jag suttit på föräldramöten och hört hur en del föräldrar gått på och tjafsat/klagat om än det ena än det andra

Nu har ju Linn lämnat förskoletiden bakom sig och jag kan bara konstatera att i det stora hela så har vi varit supernöjda med förskolan

Visst har det funnits gånger då jag känt att det inte riktigt har funkat som jag hade velat och det var väl just då det här med att man ska välja sina strider kom in i bilden

Vissa saker lät jag helt enkelt bero men de gånger jag kände att det var viktigt för Linn skull så tog jag upp det till diskussion och vid de tillfällena blev jag alltid bra bemött av personalen som tog mina funderinga på allvar och därmed även var måna om att vi tillsammans skulle hitta lösningar som kändes bra för båda parter

Kort sagt, jag känner mig väldigt långt ifrån dessa föräldrar som beskrivs i inlägget och för all underbar personal på förskolorna som brinner för sitt jobb och tar hand om det allra finaste vi föräldrar har så hoppas jag att dessa föräldrar med helt absurda krav utgör en minoritet

Tänk att allt blir...

...  så mycke roligare tillsammans med vänner

Både mina leder, Linn & Prinsessan kände sig nöjda o glada över att det fanns plats för Linn och Sessan att hänga med tisdagsgruppen ut i skogen

Mina leder som efter att ha känts okey i ett par dagar helt plötsligt gått tillbaka till *ajajajläge* var väldigt nöjda med att bara få vara en stund och jag som gått hemma i en vecka och ledsnat på att prata med mig själv var glad över att  få ta en liten snabbfika utanför stallet tillsammans med Marit och vara lite social en stund medans tjejerna försvann ut i skogen

Linn var strålande lycklig över at få rida ut tillsammans med kompisarna Hannah och Alva

Prinsessan visade sig från sin bästa sida och tyckte nog att det kändes helt ok att lämna hagen en stund nu när hon fick sällskap med lite hästpolare

 Linn var väl egentligen bara missnöjd med en enda liten detalj

- den uteblivna galoppen

Dom andra hästarna hade fattat galopp men Prinsessan hade envist hållt sig kvar i trav och pinnat på så snabbt hennes korta ben bar

Inte ett enda litet galoppsprång bjöd hon på vilket Marika tror kan ha berott på att vägen dom galopperade på var lite  för hård för Prinsessan smak

När Linn och Prinsessan red med tisdagsgruppen för två veckor sedan och dom galopperade på den betydligt mjukare militärstigen  hade  Prinsessan galopperat på hur villigt som helst 

Linns missnöje med den uteblivna galoppen försvann dock snabbt i hennes glädje över att ha fått göra en "riktig" ridtur tillsammans med sina kompisar

För där är vi väl rätt lika både barn, vuxna och hästar

- vi mår bra av att få göra roliga saker tillsammans och den där lilla guldkanten på vardagen behöver inte vara så himla märkvärdig utan det räcker gott med trevligt sällskap vid kaffe och lite sällskap på ridturen för att vi ska somna med ett leende på läpparna

Som mamma

... gör man alltid fel

- Varför ligger den här i Pet Shops lådan ?

En mycke upprörd Linn höll upp en liten katt i plast

Ja, varför ?

Kanske för att den legat på golvet ?

Kanske för att jag tyckte att en passade i just den där lådan ?

Kanske för...

Det finns ju en hel drös förklaringar till hur en rosa katt kan hamna i lådan för alla PetShop´s

Mitt svar blev att den troligtvis hamnat i lådan när jag städade undan hennes grjejer och då kom nästa salva från min söta lilla 6åring

- Du måste lära dig att städa ordentligt, du kan inte bara slarva med mina saker

Dum som jag är så informerade jag den lilla damen om att om hon själv städade undan sina saker så skulle ju allt hamna på rätt plats på en gång

Nu borde jag ju ha lärt mig att inte argumentera alltför mycke med Linn

Jag hann knappt avsluta min mening förns Linn konstaterade

- Det är bättre att du lär dig göra rätt så behöver inte jag öva, jag har inte tid att städa men det har du....

Vad svarar man ?

Jag svarade inte så mycke utan försvann in i mina funderingar och började fantisera om vad jag ska göra när Linn blivit så stor att hon inte "tappar" leksaker överallt

Är det då jag äntligen får tid över till att sy alla dom där "projekten" som nu trängs i syskåpet ?

Är det då det bara kommer att ta ett par dagar att läsa ut en bok och inte som nu en-två månader ?

Är det då jag äntligen kommer att ha tid över att påta i trädgården ?

Är det då jag kommer att sitta som en zombie i soffan och undra hur det gick till när mina små telingar plötsligt blev vuxna ?

Det löser sig nog med tiden skulle jag tro,

det är noglika bra att man inte vet så mkt om framtiden...





Två envisa...

... små Prinsessor

Eftersom Linn varit upptagen med att fira sin 6årsdag hela helgen och inte hunnit med att rida Prinsesan bestämde vi att Linn skulle rida henne på veckans ridlektion

Igår var det ridbanan för Linns grupp och Prinsessan är väl inte sådär överförtjust i att gå runt på ridbanan men med sällskap av andra hästar brukar det dock vara rätt okey,

ja vid något tillfälle har det t.o.m sett ut som Prinsessan gillat det hela

Till en början gick det rätt bra

Prinsessan höll sig i ledet och tog rygg på kompisen Tore och såg ut att tycka att det hela var rätt okey

Men efter två tredjedelar av lektionen uppstod ett litet "kaos" när nybörjarna i gruppen inte riktigt fick igång sina hästar och det blev lite stiltje nere vid utgången

Och

-  ja stiltje, ridbana & utgång  är definitivt tre kombinationer som inte fungerar för Prinsessan så hon började sätta Linn på prov

Prinsessan visade med mycke stor tydlighet att hon inte tänkte lämna utgången med mindre än att hon fick återvända till stallet

Att hänga på polarna och trava var definitivt inte att tänka på för hennes del

Linn försökte få igång Prinsessan men det blev mest "de envisa viljornas kamp" utan någon vinnare

 så mamma fick rycka in och gå brevid och blänga på ponnyskrället

Att rätta in sig i ledet bakom sina hästpolare fanns dock inte i Prinsessan värd utan Linn fick nöja sig med att skritta runt ridbanan så vi kan väl konstatera att Linn iallafall tog hem en halv seger i de envisas kamp

Prinsessan slapp gå på led men hon slapp inte undan ridbanan utan det var vi som bestämde när det var dags att återvända till stallet

Det är lite synd att Prinsesan är så trilsk på ridbanan eftersom jag känner att Prinsessan och Linn verkligen skulle behöva mer tid tillsammans när det händer lite och inte bara lalla runt i skogen med mig som promenad sällskap

Nåja, i eftermiddag ska Linn och Prinsessan iallafall få göra det dom tycker är allra roligast

- rida ut i skogen tillsammans med andra ryttare/hästar

Linn ska rida med i tisdagsgruppen idag och det är uteritt på schemat något som Linn ser framemot med glädje





Linns första möte...

... med Prinsessan & Pirat

Och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att vi några år senare skulle vara fodervärdar till Prinsessan och att Linn skulle vara en av de första som började rida Pirat

Men här är vi nu...

... i går hade Linn "ponnykalas" hemma hos Malle och självklart valde hon att rida på Pirat

Pirat som precis som sin mamma är alldeles bedårande söt och dessutom lyckligtvis lika snäll och arbetsvillig som han är söt

Det är allt bra tur för min lilla prinsessa att hon har en så underbar moster som hon har

Linns "hästliv" vore så mycke fattigare utan Moster Malle

Hemma hos Malle finns de två hästkillar hon gillar allra mest

- Sillen & Pirat

Uppe i stallet i Syninge finns den hästtjej som har den största platsen i Linns hjärta

- Prinsessan

och alla tre har dom den gemensamma nämnaren

- Malle

Vad kan man som nybliven 6åring mer begära av livet ?

Vi har firat Linn...

... traditionsenligt på Hard Rock Cafe

Det är alltid lika spännande och roligt när personalen kommer in, tänder "fyrverkeriet" i glassen och dessutom sjunger för födelsedagsbarnet

Just det momentet är något Linn ser framemot nästan lika mycke som presenterna på födelsedagen

I år blev det även lite "pinsamt" förmodligen för att Linn numera är medveten om omgivningen på ett helt annat sätt och att stå i centrum för allas blickar kan vara både spännande, roligt men samtidigt just lite "pinsamt"

När den första pinsamheten lagt sig till rätta så var det nog ändå mest roligt och på vägen hem pratade Linn om när hon fyller sju år och ska gå på Hard Rock igen...



Den värsta dagen...

... blev till slut en av de bästa dagarna

Vid den här tiden för sex år sedan låg jag i en säng på Danderyds sjukhus och var på ett misserabelt humör och minst sagt uppgiven

Jag hade precis varit på ett av alla otaliga ultraljud, den här dagen hade läkaren kommit in på sin lediga dag för att göra ultraljudet

Han satt där med frukostmackan i handen, hans son väntade ute i bilen eftersom dom sen skulle iväg med sonens hockeylag och spela match

Anledningen till att han satt där denna tidiga lördagsfm var att han var den enda som kunde göra ultraljudet och få en så korrekt bedömning som möjligt av den lilla knoddens tillstånd för att sen konferera med banrläkaren huruvida man skulle våga avvakta eller bestämma sig för ett kejsarsnitt

Efter mycke om och men gjordes bedömningen att man skulle avvakta,

med tanke på att jag bara befann mig i v.31+0 så var varje dag extra i magen en ren bonus som förbättrade chanserna för det lilla livet när det sen väl var dags att födas

Aldrig någonsin har jag varit så less på ordet avvakta som jag var då,

efter 8v. på avd 12 ville jag bara få ett slut på eländet och ta nästa kliv vidare i livet

Jag vet att jag var på ett miserabelt humör hela den dagen och att stackars Paul fick stå ut med en hel del gnällande från min sida

Paul skulle ha en nyhetssändning på Eurosport och lämnade mig vid halv åtta tiden,

ungefär samtidigt som sköterska kom in för att ta en CTG-kurva

En kurva vars resultat hon absolut inte kände sig nöjd med så hon hämtade apparaten för att lyssna på hjärtljuden

Hon lyckades hitta hjärtljuden bara för att upptäcka att dom var väldigt oregelbundna och väldigt svaga och...

... ja sen gick allt fort

Det bestämdes att jag skulle akutsnittas och det blev full rulle

Jag ringde upp Paul som satt och förberedde sig inför sändningen

- Jag ska snittas nu, du kan ju komma om du har tid och vill....

Just dom orden har jag fått äta upp rätt många gånger under de sex år som gått

- Om du har tid !

- Om du vill !

Klart han hade tid och klart att han ville, den kvällen fick Eurosports tittare nöja sig med en nyhetssändning på engelska

Jag kommer aldrig att glömma första gången jag tittade in i Linns små små svarta ögon när dom hastigt visade upp henne för oss innan dom snabbt kilade vidare ut i undersökningsrummet med henne

Jag kommer heller aldrig att glömma den oerhörda lättnad jag kände när vår underbara barnläkare Alexander kom ner till uppvaket och berättade att han var helt facinerad över vårt lilla mirakel som mot alla odds var så otroligt pigg och stark men framför allt att hon redan ett par minuter gammal visat på ( sin numera berömda eller ökända ) en  envishet som inte var av denna världen

En fullkomligt vedervärdig dag i misströstans tecken vändes snabbt till en alldeles underbar och solig dag och nu sitter jag här sex år senare och förundras över hur snabbt tiden går

Tänk att vår lilla, lilla skrutta på 1080gr idag fyller 6år

Det är helt otroligt

Visst suckar jag tungt över alla hästar och annat smått som fullkomligt invaderar vårat hus och lägger sig som en matta över alla golv

Visst kan jag bli smått galen på hennes envishet

och visst kan jag ibland önska att jag hade öronproppar och slapp svara på dagens etthundrasjuttifjärde "varför då"

Men dessa små petitesser kan jag leva med, att tillsammans med Linn få upptäcka världen med nya ögon är en underbar gåva som jag är mycke tacksam över att jag får ta del av









Nej, jag blir inte antagen...

... till  "Cake Boss"

Även om viljan finns så har jag en känsla av att  min totala avsaknad av pysselgen sätter käppar i hjulet för min del

Vid ridningen i måndags berättade Gretas mamma att hon hade gjort en hästtårta till Gretas kalas

Linn lyssnade med stora öron och i bilen hem deklarerade hon att vi skulle väcka henne med massor av paket och en hästtårta på hennes födelsedag

*yippey*

Barbietårtan som jag gjorde för två år sdan framstod helt plötsligt som a piece of cake

Linn fick i uppdrag att rita ett hästhuvud som vi kunde använda som mall

Efter några försök var hon till slut nöjd med resultatet och sen var det bara för mig att sätta igång

Några skönhetspris lär slutresultatet inte föräras men förhoppningsvis blir den godkänd av morgondagens lilla födelsedagsbarn

Ett födelsedagsbarn som förutom att hon kommer att väcka oss okrisligt tidigt även kommer att kräva att vi ska äta tårta till frukost

Själv har jag aldrig förstått det där med tårta på morgonen men vill vårt lilltroll bli väckt med tårta så blir det så och det är bara att hoppas på att hon kommer att vara fullt upptagen med sina paket så att hon inte märker att jag bara tar en liten munsbit av tårtan





Trött mamma, trött dotter, pigg Prinsessan...

... en inte alltför bra kombination

Lägg därtill friska vindar och mina värkande leder så förstår man nog att dagens stallbesök inte var någon "halleluja upplevelse" men det kunde har varit betydligt värre

Prinsessan skrittade på med långa raska kliv och hade nog mer än gärna travat på en stund och förmodligen ännu hellre tagit några galoppsprång men det får helt enkelt vänta tills ett bättre tillfälle

Vi kom iallafall ut på en liten promenad, fick frisk luft och blev hör och häpna inte osams en enda gång

Efter att ha lämnat Linn vid skolan i morse ringde jag VC och hör och häpna,

jag fick en tid redan på förmiddagen hos min husläkare

Han tog mina besvär på allvar och lyssnade intresserat när jag beskrev senaste dagarnas lilla helvete,

klämde lite på mina fingrar och konstaterade att det fanns en hel del ledvätska där

Så det blev en vända till labbet för att ta prover, sen sjukskrev han mig i 10 dagar, skrev ut diklofenak och konstaterade att han förmodligen skulle vara tvungen att remittera mig vidare till reumatologen men att han ville invänta provsvaren först

Efter läkarbesöket åkte jag ner till jobbet med sjukintyget, så dj*** trist att inte orka/kunna jobba just nu eftersom jag verkligen inte har någon lust att gå hemma

Jag gjorde ju ett tappert försök igår på jobbet men det slet rätt hårt på kroppen,

jag var helt slut i både kropp och knopp

Av någon underlig anledning sliter det rätt hårt på orken att gå runt och ha ont,

tre kvällar i rad har jag gått och lagt mig vid tiotiden och somnat som en stock och det är verkligen inte likt mig

I dag knoppade jag in tre timmar mitt på dagen och just nu sitter jag och räknar ner tills det är läggdags...





Kan kärlek...

... beskrivas enklare än såhär ?

Skulle köpa...

... cocos och lunch

Men efter att ha gått i Pauls skola i ett par år nu så har jag lärt mig att man inte bara kan handla det man var ute efter från första början utan det är fullt naturligt att det slinker ner lite annat ochså

Nu blev det absolut ingen storhandling utan bara en liten kasse som förutom cocosen och lunchen till syrran och mig innehöll en söt liten bakform och tre böcker

Jag kunde liksom inte låta bli att köpa böckerna när dom sålde ut resterna från bokrean för 20:-  styck

60:-  istället för ordinarie pris 477:-  kändes som ett hyfsat kap, ja nästan gratis ta mig fanken

Det  blev en bok om hjärnan till Linn, en roman och en bok med en massa recept på smarriga äppelkakor till mig

Såhär i efterhand är jag lite sur på mig själv för att jag inte bunkrade några sagoböcker och receptböcker,  hade ju varit perfekt att ha på lut sådär man vet ju aldrig när man vill göra någon glad och överraska med en liten present nästa gång

Tänk så enkelt det är...

...  att göra någon glad

I går morse när jag vaknade var att gå till jobbet typ det allra minsta jag hade lust med och när jag tassade mot Linns rum så fanns det väl längst in en liten förhoppning om att den där lilla puttrande febern Linn har haft ett par dagar skulle ha blommat ut i het sommarskrud

Men istället för ett febrigt, trött o sjukt barn möttes jag av en Linn som tvärt satte sig upp i sängen och med ett stort leende konstaterade

- Nu är det bara fyra dagar kvar till tävlingen !

Visst, hon var febervarm och ögonen lätt glansiga men jag valde att gå på allmäntillståndet som det så fint heter så det blev fritids/skola för Linns del och jobb för min del

Lämningen på fritids gick väldigt smidigt och när jag gled in på jobbet var goa Pernilla den första jag såg i vårt lilla rum

Pernilla har haft fräckheten att ha semester och jag har saknat henne under den tiden, alla arbetsplatser borde ha en medarbetare som Pernilla i hennes värld ( iallafall på jobbet ) finns inga problem bara lösningar dessutom är hon trevlig, glad & nedrigt rolig

Kort sagt en bra jobbarkompis som dessutom hade äran ( eller kanske drog nitlotten ? ) och fick dras med mig under min "inskolning" för sådär en fyra och ett halvt år sedan

Medans vi väntade på att dagens planering skulle bli färdig roade Erik oss med att demonstrera sitt armband med något chip i som förbättrar balansen och Pernilla ställde glatt upp som försökskanin

Det blev en hel del fniss och skratt och kan man börja en arbetsdag så mycke bättre?

När dagsplaneringen var färdig kunde jag konstatera att jag hade fått en runda som på pappret såg helt ok ut, väldigt långt borta från den senaste tidens kaos där stressen flåsat en i nacken mest hela tiden verkar ha stillat sig lite och det tackar vi för

En bra runda till trots, jag kände mig inte direkt inspirerad eller motiverad för ännu en dag på jobbet men jobbar man med människor är det bara att ignorera såna känslor och skärpa till sig

Första stället avklarades mer eller mindre på rutin men när jag kom till andra stället möttes jag av ett leende och orden

- Å är det du som kommer, då blir X glad

Redan där blev jag ochså lite glad

Efter lite småprat med paret så gjorde jag det jag var där för att göra dvs duscha och hjälpa X med morgonbestyren

Det underbara med mitt jobb är att man i vitt skilda situationer kan hamna i intressanta samtal om allt och ingenting

Medans jag hjälpte den här damen att duscha hamnade vi i ett samtal om kärlek, lyckan av att hitta den rätte och leva tillsammans i  lust och nöd med allt vad det innebär

Hur livet  kan ta oväntade vändningar och tryggheten i att då ha någon vid sin sida som finns där men hur lätt det är att ta kärlek och vänskap för given och att man behöver bli påmind om att vara rädda om varandra

Det lite komiska var att detta lite "djupa" samtal sen mynnade ut i ett samtal om bakning och favoritrecept

När jag skulle gå så tog damen tag i min hand och tackade för hjälpen och sa sen dom där orden som fortfarande efter ett dygn får mig att le

- Jag hoppas att det är du som kommer nästa onsdag ochså, jag tycker om när du kommer eftersom du alltid är så glad, du kan ditt jobb, du är så omtänksam gör så naturligt det där lilla extra som betyder så mycke för mig

Min första tanke var att jag gör ju bara mitt jobb för det är ju precis det mitt jobb går ut på

- att hjälpa till med det där man inte riktigt klarar av på egen hand längre

Men det är klart den uppgiften kan utföras på en mängd olika sätt och jag är ju glad att  X uppskattar mitt sätt att vara på för det är just det som är en av anledningarna till att jag valde vårdyrket från första början

Den senaste tiden har min vardag varit fylld av små guldkorn

*Linn som fick följa med på ridtur

* En kasse äpplen

* Tyglar som förkortats

* En trevlig lunch

* Ett uppmuntrande sms

* Ett mail från en vän som beskrev vår vänskap på ett alldelees underbart sätt

Det behövs så lite för att göra någon glad och jag hoppas att jag har lyckats förmedla vidare lite av den glädje o omtanken jag fått den senaste tiden

Jag jobbar på att bli bättre på den biten, att omvandla mina tankar till ord

- för trots att det låter så enkelt är det så lätt att glömma bort  i vardagen....

Det finns låtar man ogillar...

...  redan första gången man hör dom

"Vem vet" med Lisa Ekdahl är en typisk "ogillalåt" för min del

Jag höll på att kräkas redan första gången jag hörde den och eftersom låten spelades av allt och alla under en period späddes den känslan på och har sen hållt sig kvar genom åren

Varför vet jag inte men förmodligen var det väl kombinationen av både låten i sig och hela Lisa Ekdahls uppenbarelse som tillsammans bildar något  jag helt enkelt inte klarar av

Därför var det lite blandade känslor som infann sig när Linn efter ridlägret i somras började gå runt och nynna på just den låten och anledningen till att Linn fick upp öronen för den låten är helt och hållet Mairkas fel
 När hon under ridlägret körde barnen till badet så spelades den låten på bilstereon

Resan till och från badet tog ungefär lika lång tid som den låten och det räckte tydligen för att den skulle etsa sig fast i Linns hjärnkontor

För några veckor sedan upptäckte Linn av en slump att låten fanns på en CD skiva härhemma och resten kan ni säkert tänka er men jag måste ju säga att just den här versionen har jag inga problem med att lyssna på...

 

Det smakar...

... som köpebröd

När jag någongång i tonåren sa det till min pappa efter att ha smakat på hans nybakade bröd så blev han först lite stött eftersom han då tyckte att "köpebröd" var second choice liksom

Men sen insåg han att den kommentaren var med beröm godkänt

Jag menar, vid den tiden var det värsta lyxen att äta mellanmål hemma hos någon kompis och få avnjuta en Skogholmslimpa eller nå´t annat gott "köpebröd" eftersom det hemma hos oss till största delen serverades hembakt bröd som i ärlighetens namn inte alltid var så där supergott

För det mesta bakade pappa frallor, tekakor och någon enstaka gång slog han till och bakade rågsiktskakor, skållat bröd eller något annat spännande och alla vet ju hur otroligt trista vanliga frallor blir efter att ha legat i brödburken två-tre dagar

Så med det i åtanke så får min kommentar

- Det smakar som köpebröd en helt annan innebörd

I förmiddags testade jag ett reept på Ankarstock och nedrar i min låda så gott det blev,

jag skulle nästan kunna drista mig till att säga att det smakade som köptebröd

Det lite småjobbiga i det hela var att det blev 8 limpor

Vad ska vi med 8 limpor till liksom ?

Javisst man kan frysa men hur kul är det att äta Ankarstock tills man storknar ?

Dessutom har jag någon fånig fobi och vill helst äta brödet färskt,

det brukar inte smaka lika gott efter att ha varit en vända inne i frysen

Jag får väl helt enkelt leka en tidig jultomte och dela med mig till grannarna

Delad glädje är ju dubbel glädje sägs det...

Äppel, päppel...

... pirum parum

Det handlar mycke om äpplen nu

I fredagskväll gjorde jag äppelchips

Riktigt gott och helt klart något jag kommer att göra fler gånger, kanske inte för att sitta och moffa en fredagskväll på utan mer för att använda  till ngn efterrätt eller så

Igårkväll behövde jag rensa hjärnan lite efter en rätt jobbig helg på jobbet så jag kopplade av med att koka lite äppelsaft

Slutresultatet blev en svagt rosa o väldigt uppfriskande dryck

Efter att ha lämnat Linn i skolan i morse bestämde jag mig för att koka lite äppelmos,

den här gången bemödade jag mig t.o.m med att köra det färdiga moset i mixern så att det blev ett fint slätt mos

På söndag har Shettisklubben tävling på ridskolan och jag funderar som bäst på vad jag ska baka till serveringen

Jag har funderat lite på om jag ska baka äppelgrottor eller kanske äppelmuffins ?

Jag har några dagar till på mig att fundera men helt klart är ju att det måste bli nå´t fikabröd med äpplen iallafall

Lycka kan vara...

... så oändligt mycke

Ibland behövs det inte så mycke för att man ska känna lite lycka i vardagen

Själv fick jag en liten lyckokänsla av att göra någon annan glad

Jag hade med mig en bit äppelkaka till en av våra brukare igår och att se glädjen hos brukaren kickade igång lite lyckoendorfiner inom mig

Jag tror att Paul kände en våg av lycka ( och lättnad ) när jag kom hem från jobbet strax efter halvfyra igår och löste av honom från en Linn som de senaste timmarna mer haft en framtoning av speedy gonzales än en lugn Linn

Allra, allra lyckligast av oss tre var nog ändå Linn igår...

... efter att ha galopperat med Prinsessan var Linns lycka gjord för resten av dagen

Hon strålade som en sol och längtar tills nästa gång det är dags att galoppera igen

Vår egen äppelskörd...

... är i år väldigt ringa

Ja man skulle väl kunna säga att den är nästintill obefintlig

Två äpplen kommer man liksom inte långt med om man vill baka en äppelkaka, koka lite mos eller helt enkelt bara exprimentera lite

Just därför var det lite extra mysigt att komma till stallet idag och hitta det här...

Vivi & Lasse http://www.kennelkamphavet.se/46723418  är så snälla att dom delar med sig att sitt överflöd av äpplen

Linn hann mumsa i sig två äpplen i bilen när vi åkte hem och jag hann väl nätt och jämt innanför dörren innan jag letade fram mitt favoritrecept på äppelkaka

Receptet har hängt med sen 95-96 när jag fick det av en granne i Rånäs tillsammans med en kasse äpplen

Äppelkakan är busenkel och snabb att göra, det är nästintill omöjligt att misslyckas med den, den är lika god som den är onyttig och den brukar gå hem hos de allra flesta

- ja den enda som har ratat den genom åren är nog Joakim när han var liten och inte gillade "sockerkaka" i någon som helst form

I ursprungsreceptet ska det strös hackad mandel över kakan men där har jag genom åren varierat mig med hasselnötter, mandel, jordnötter, pistagenötter  lite beroende på vad som funnits hemma

I dag blev det hackade jordnötter som ströddes ovanpå de salta jordnötterna brukar bli en god liten brytning

Nu sitter jag här och skriver i väntan på att sockerlagen jag precis kokat ska svalna lite så jag kan prova att göra äppelchips

I morgon ska jag jobba till halv fyra, sen blir det stallet tillsammans med Linn och efter det ska jag koka äppelmos

- jag tror jag hamnat i äppelhimlen

Plötsligt...

... händer det

Den senaste tiden har Linn o Prinsessans ridstunder känts som en enda lång utförsbacke fylld av tjat,  gnat och trist stämning

Även om jag har bitit ihop så har det ibland småputtrat inom mig,  uppdämd frustration över Linns ovilja att ens försöka att få det att fungera, hennes rädsla för att trava med Prinsessan

Bara man har nämnt orden ridbana och Prinsessan i samma mening så har det totalt låst sig för Linn och det enda hon har tänkt på är skräcken att Prinsessan ska lägga sig ner och rulla i sanden

Jag har verkligen sansat mig, gjort vad jag har kunnat för att Linn ska känna sig trygg och det mest fantstiska är att Prinsessan under den här tiden till stor del skött sig med bravur och inte alls haft så mycke påhitt för sig som hon brukar ha

Men även de gånger Linn har fått henne att hur fint som helst skritta några varv runt ridbanan så har Linn tvärvägrat att trava eller ens göra ett försök att skritta över några bommar på marken

- allt har varit läskigt och totalt otänkbart

Jag har klurat och funderat men inte riktigt kommit på varför Linn känt som hon har gjort

När hon rider på Sillen så är hon hur tuff som helst och skulle nog helst av allt bara trava hela tiden med en och annan galopp som ombyte så på något vis känns det som att rädslan och osäkerheten har varit just med Prinsessan

I dag fick vi helt oplanerat en sen em/kväll tillsammans hela familjen och vi beslöt oss för att åka upp till stallet och ta med Prinsessan på en liten skogspromenad

Vi hämtade upp Prinsessan och borstade lite på henne och när det var dags att lägga på sadeln så gick jag och hämtade Bettans westernsadel utan att säga något till Linn, när hon fick se sadeln ligga på Prinsessans rygg sken hela ungen upp som en stor sol och ännu större blev lyckan när hon upptäckte att Kicki  varit så snäll och fixat till stigbyglarna så att dom numera hade perfekt längd för henne

Medans vi väntade på Paul föreslog Linn självmant att vi skulle gå till ridbanan

Mina två Prinsessor skrittade runt på banan och Linn var lugnet själv, inte ett ord om att jag skulle gå brevid, inte ett ord om rädslan över att Prinsessan skulle lägga sig i sanden och döm om min förvåning när Linn kläcker ur sig

- Är det okey om jag travar nu, är Sessan uppvärmd ?

Sen smackade hon på Prinsessan och lyckades hålla henne i trav ett varv runt ridbanan, ja hon lyckades till och med få henne att trava förbi utgången och jag vet inte vem av oss två som var mest förvånad över det hela

Linn fortsatte att trava och skritta runt en stund och lagom tills Paul dök upp började Prinsessan ledsna på att vara på ridbanan och på en hundradels sekund lyckades hon mycke mycke snyggt lägga sig ner

Linn ?

Hon bara reste sig, skrattade och konstaterade att hon hade ramlat mjukt och att Prinsessan var busig

Efter den lilla fadäsen gav vi oss ut i skogen på en riktigt lång och supermysig promenad

Linn och Prinsessan skrittade fram både på småstigar och även där det inte var några direkta stigar

Linn & Prinsessan hade hur kul som helst och idag var det verkligen en helt annan Linn som red Prinsessan och jag kunde inte låta bli att fundera över denna totalt vändning men svaret på den gåtan fick jag i bilen på väg hem då Linn och jag småpratade om ridturn och jag berömde henne för att hon varit så himla duktig med Prinsessan

Linn satt tyst en stund sen sa hon

- Mamma... när jag red med Marika och Kicki så galopperade jag och Prinsessan, vi var riktigt duktiga tillsammans och Prinsessan är en snäll häst när hon är med sina kompisar som hon känner... jag och Prinsessan är ochså kompisar fast jag inte är en häst...

Ridturen tillsammans med Marika, Vendela, Vilma, Kicki och Lasse i söndags blev nog en riktig kick för Linns självförtroende och precis vad som behövdes för att hjälpa Linn bort från den där lite läskiga känslan som hon burit med sig sen den där söndagen då precis allt gick galet

Jag har verkligen försökt att hjälpa Linn med hennes olustkänslor men det har liksom inte gått att bryta den onda cirkeln och jag är så himla glad över att Kicki "räddade" Linns söndag med sitt förslag om att Linn kunde hänga på dom och att Marika  sen hjälpte Linn när Prinsessan konstrade lite under ridturen

Förmodligen inget som vare sig Kicki eller Marika upplevde som någon större insats från deras sida men helt uppenbart hade det en väldigt stor betydelse för Linn