Jag hade en plan...

... för dagen

Ända sen ridlägret har Linn tjatat om att hon vill rida ner till Gransjön med Prinsessan

Varför det inte blivit av vet jag inte riktigt men jag förmodar att det till stor del beror på min bekvämlighetsiver eller snarare oförmåga att känna drivet att vilja utforska "nya marker"

Vi har våra gamla invanda ridstråk som funkar och jag har känt mig nöjd med den variationen

Men i morse bestämde jag mig, idag skulle jag kliva utanför komfortzonen och uppfylla en av Linns sommardrömmar

Jag valde dock att inte säga något till henne utan bevara det hela som en "överraskning"

När vi gjorde iordning Sessan inför ridturen släppte jag "överraskningen" och Linn blev överlycklig

Sessan kändes till en början lite trött och seg men när vi väl kom in på mjuka skogsstigen vaknade hon till liv och bjöd på både trav och galopp och det var ett litet äventyr för mig att på cykeln parera  mellan rötter, småstenar och div. lerpölar men det gick förvånansvärt smidigt och var riktigt roligt

I ivern att komma iväg glömde jag givetvis både Linns bikini och badhandduk i bilen men det spelade ingen roll för Linn det gick alldeles utmärkt att bada i trosorna och sen torka i solen sittandes på Prinsessans rygg

Vår Prinsessa är en mycke fin dam och hade inga som helst tankar på att blöta ner sina hovar i vattnet útan såg som sin uppgift att agera badvakt och hålla  koll på lillmatte

På hemvägen bjöd Prinsessan friskt på ännu mer trav och  även en bit galopp och det var en mycke trött men framför allt glad Linn som återvände till stallet

Vi pysslade lite med Sessan och släppte sen ner henne till kompisarna igen innan vi åkte vidare till Grusgropen för ännu ett dopp

I bilen hem suckade Linn lyckligt

- Mamma tack för att du är bäst !

Själv kunde jag bara för typ sådär tionde gången den här veckan känna känslan av hur oerhört lyckligt lottad jag är som befinner mig just här just nu

Vilken tur jag har som har världens underbaraste man, världens goaste ungar...

... finns egentligen bara en sak jag saknar och det är att ha mina två stora troll på lite närmare håll

Men tyvärr så funkar ju inte "krumelurpiller" så Stortrollen är just stora  numera och lever sina liv - alldeles för långt bort från mamma -  men jag tröstar mig med att mina stortroll trivs där dom är och att dom är lycklig och det är det allra viktigaste för mig att de tre jag håller allra närmast mitt hjärta mår bra och trivs med sina liv och som tur är så finns FB, telefon, sms som stillar den värsta saknaden