... för att känna sig som en vinnare
I helgen var vi till Vreta strax utanför Linköping och tävlade
Linn hade bestämt sig för att bla starta med Dumle i Klass 5e dvs hoppning 30cm
Med tanke på att hon nätt och jämt lyckades få Dumle runt precisionsbanan vid den senaste tävlingen så var det ett rätt överraskande val
Men men, Linn är envis och har hon bestämt sig för något så blir det så
När tävlingsdagen kom var Linn taggad till max
Ja kanske t.o.m lite för taggad för sitt eget och Dumles bästa
Vä inne på banan så bestämde sig Dumle för att det där med hoppning inte riktigt var hans grej och istället uppfann han en alldeles egen tävlingsgren
*Dumle petar ner bommarna med mule & hov*
Framför alla ( ja utom det sista ) hindrena stannade Dumle, tittade på hindret och sen petade han ner bommen med antingen mulen eller en av sina hovar och sen klev han fint över
Lungt och metodiskt utan att göra något större väsen av sig
Linn hade ett mål och det var att ta sig runt banan med Dumle utan att han försökte sticka iväg eller välja egna vägar att gå och det uppdraget lyckades hon alldeles förträffligt med
Dumle höll sig på banan och gick tog om än något motvilligt hinder efter hinder
Jag blev lite förundrad över Linns envishet och att hon faktiskt lyckades få Dumle att hela tiden gå
- om än motvilligt - framåt, inga ryggningar eller volter utan spikrakt fram till nästa hinder
En riktig kämparinsats som vid slutet av dagen resulterade i att Linn belv utsedd till "Dagens kämpe" och för det fick en fin rosett att lägga till samlingen
Lite senare på dagen gjorde Linn & Dumle en kanonfin agilityrunda och knep första placeringen i den klassen
Men även om agilityrundan var en otroligt fin runda som dessutom resulterade i en seger så är jag som förälder betydligt stoltare och mer imponerad av Linns insats på hoppbanan och hennes härliga inställning till den efteråt
Vad gjorde det att Dumle "rev" alla hinder utom det sista när hon faktiskt hade lyckats med det mål hon satt upp
- att ta sig runt banan
Nu siktar Linn mot nya mål och ser framemot nästa tävling som är i Kolbäck i början av september och jag ser framemot att få ta del av Linns kamp med Sillen och Dumle och är otroligt glad över att det där med att vinna inte är så himla viktigt för Linn utan det allra viktigaste är att gtöra sitt bästa men framför allt att man har roligt tillsammans
Extra roligt blir det när man träffar en ny kompis som man kan skratta och leka med och dessutom glädjas åt varandras resultat
Det är inte alltid det är lätt att vara liten, stå på en prisutdelning och hålla sina känslor av besvikelse i styr och under tiden Linn har tävlat i RKS har jag mer än en gång sett hur mungiporna åkt ner när barnet ifråga insett att h*n inte vunnit, barn som i princip aldrig gratulerar sina medtävlanade till en seger, föräldrar som aldrig applåderar annat än när deras barn tar hem första placeringar och just därför var det riktigt roligt att se Linn & Ida gratulera varandra under prisutdelningen och att dom båda hade samma härligas leende på läpparna vare sig dom tog emot en rosett för att dom deltagit men inte placerat sig eller om det var en rosett för en andra eller första placering
Två duktiga tjejer som vi föräldrar ska känna oss stolta över, det är stort att kunna gratulera sin medtävlare med ett leende på läpparna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar