Den här gången...

... tänkte jag vara ute i tid

 

 

Även i år blir det ett sommarbröllop

Förra året var jag lite seg i starten och trots att jag var ledig hela sommaren och hade all tid i världen gav jag mig inte ut på klänningsjakt förens tre dagar före bröllopet

Den jakten gick ju sådär kan jag säga, jag menar att köpa en snygg sommarklänning i början av augusti när butikerna börjar fyllas med höstkläder var inte det allra lättaste

De få klänningar som fanns kvar på REAn föll mig inte i smaken så den jakten slutade med att jag köpte en klänning som inte var speciellt somrig men som där i affären kändes ok

Den där okeykänslan försvann dock när jag provade klänningen hemma, visst klänningen var fin och satt riktigt bra men...

 

 

... den kändes inte "rätt" så till slut fick det bli en av klänningarna jag hade hängande i garderoben

En klänning som jag alltid trivts bra i och som dessutom var lagom somrig o fin

Men den här gången är jag som sagt ute i tid, jag tog en chansning och beställde en klänning från Cellbes som anlände igår och efter en första provning så känner jag mig helt nöjd

Nu kan jag luta mig tillbaka en stund i väntan på att jag ska ge mig i kast att leta efter passande skor

Men skoletandet har jag gott om tid till, bröllopet går ju inte av stapeln förens första helgen i juli så varför jäkta ?

Jag kan ju inte frångå mina principer och helt skippa "sista minuten paniken" och ha både skor & klänning klart för tidigt

Lite stress på slutet måste jag ju ha...

 



Det finns en anledning...

... till att jag besöker vårdcentralen

 

 

Eller det finns många anledningar en av dom är att jag inte har någon läkarexamen och därför väljer jag  att vända mig till någon som har utbildning och därmed förhoppningsvis kan hjälpa mig med de problem jag har

Jag vänder mig inte till VC för att bli idiotförklarad eller ifrågasatt när jag faktiskt helt och hållet följt läkarens order

 

 

I dag var jag till VC i förhoppningen om att äntligen få hjälp med min astma och inte bara få höra att jag skulle inhalera mera och om inte det hjälpte så skulle jag inhalera ännu mer

Tyvärr hade min husläkare inga tider över så för att få en snabb tid accepterade jag ( tyvärr ) att gå till en vikarierande läkare

Innan vi ens hunnit in på läkarens rum frågade han

 

- Röker du ?

 

När jag svarade nej på den frågan blev nästa fråga

 

- Hur mycket alkohol dricker du ?

 

- Ehh.... typ ingenting, kan knappt minnas när jag drack senast så ja kanske några glas per år

 

 

Efter den inledningen undrar läkaren vem som skrivit ut mina mediciner samt sagt att jag har astma

 

- Min dåvarande husläkare här på mottagningen

 

- Varför har du inte gjort någon astmautredning, varför står du kvar på så här låga doser som inte hjälper ? Ja inte för att jag vill anklaga dig på något sätt men det är högst oansvarigt att gå så här länge med såna här besvär

 

Ungefär där och då blev jag rejält irriterad för det är ju inte så att jag INTE sökt hjälp, det är ju inte så att jag INTE tidigare frågat varför jag aldrig upplever att medicinen inte hjälper utan det är snarare så att läkarnas standardsvar har blivit

 

- Inhalera mer, man kan ta betydligt mer än maxdosen...

 

 

Jag må vara naiv, korkad och för all del jag var visst blond fram tills jag var fem-sex år men en sak vet jag med säkerhet och det är att jag är för helv*te inte är någon läkare med utskriftsrätt på mediciner och jag är t.o.m så extremt dum att jag har följt mina läkarens ordinationer beträffande medicineringen  men det kanske är så att man som patient förväntas sitta inne med kunskap som en läkare studerat x antal år för att tillskansa sig

Men om det nu vore så varför skulle jag då vara så korkad att jag gjorde mig besväret att besöka VC om och om igen och inte bara hjälpte mig själv istället ?

 

 

Nej, den här läkaren och jag klickade inte det minsta men jag får väl känna mig nöjd med att han iallafall var av samma uppfattning som jag dvs att det är hög tid att göra en grundlig astmautredning

Jag fick göra ett litet PEF test och läkaren bara skakade på huvudet, mitt bästa värde låg på ungefär hälften av normalvärdet för vad en kvinna i min ålder ska ha

I morgon ska jag tillbaka och ta allergiprover, på torsdag väntar ett spirometritest och sen väntar lungröntgen och återbesök för en utvärdering av alla provresultat

Sen var han väl inte helt nöjd med hur mina lungor lät och min höga puls men sänkan som togs påvisade ingen infektion och EKG´t som togs på akuten i fredags såg ju ok ut så i just det fallet intar vi sjukvårdens populäraste tillstånd - avvaktan !

Och i väntan på att provsvaren ska droppa in så valde han att sätta in starkare doser av symbicort och bricanyl men jag ska nog vara beredd medicineringen troligen kommer att behövas ses över ytterligare men att det får vänta tills han har fått en bild av läget

 

 

 

 

Det känns skönt att någon äntligen tog tag i det hela och startade en utredning men i den lilla glädjen finns även en liten smygande irritation över bemötandet för på något sätt förväntar jag mig att det är läkaren som ska göra sitt jobb och inte att jag som patient förväntas veta vilken medicin som ska ordineras eller vilka undersökningar som ska göras

 



 

 

 









Vad är det för mening...

... med en snygg brödburk

 

 

när man - av lathet förmodar jag - i stort sett alltid placerar brödet ovanpå burken

 Om man någon gång lägger ner brödet i brödburken så glömmer man i nästa sekund av det och när man några veckor eller kanske månader senare råkar lyfta på locket till burken möts man av en doft som får en att tänka på kemisk krigsföring men förpackningen talar om att det oigenkännliga och skumma,  ja för att inte säga vidrigt doftande innehållet en gång varit ett gott och ätbart bröd
 

 

 

 

 

 

 

 



En svensk kör...

... alltid fair play

 

 

Dagen innan OS finalen i ishockey handlade det om "skandalen" att Kanadensiska domare skulle döma finalmatchen mellan Sverige och Kanada

Folk knöt knut på sig själva i sin iver att försvara vårt stackars Tre Kronor som förlorat matchen redan på förväg för det visste ju alla att en domare från Kanada självklart skulle döma till Kanadas fördel, att just Kanada som nation går över lik för att vinna i ishockey osv

Att domarna i fråga helt enkelt var de bästa domarna som fanns att tillgå och med all säkerhet dessutom med en stor portion yrkesstolthet i ryggsäcken blundade man helt för eller den lilla detaljen att man  från Sveriges håll varit med och godkänt valet av domare inför slutspelet

Såna petitesser liksom när gemene man ute i stugorna minsann visste hur domare på den här nivån fungerar och lika självklart som att domaren skulle agera partiskt var det ju att Sverige alltid kör med fair play och om man mot all förmodan någon gång skulle få fördel av ett tvivelaktigt domarbeslut så lämnar man direkt in en protest för rätt ska ju vara rätt liksom, eller....

 

 

Nu när matchen ifråga är avgjord så kan vi väl konstatera att domarna gjorde sitt jobb, vilket man knappast kan beskylla Tre Kronor för

Men eftersnacket handlade ju inte så mycket om själva matchen utan om den stackars spelaren som åkt fast i ett dopingtest och därmed påverkade hela laget som inte kunde göra sitt jobb och prestera där ute på isen

En svensk fast i dopingkontroll ?

Hur kan det vara möjligt ?

Nej just det, det är inte möjligt för när en svensk åker fast handlar det alltid om missförstånd, okunskap och för all del även om sabotage och konspiration

För en svensk idrottare är ju alltid oskyldig medans alla andra som åker fast är fuskare, eller...

 

 



 

 

Ibland, men bara ibland blir jag lite trött på folk men samtidigt är dom ju rätt underhållande och det måste vara alldeles underbart att leva i tron att alla andra är fuskare som inte drar sig för någonting medans  vi svenskar minsann är en riktigt rekorderliga typer som minsann aldrig skulle fuska eller sko oss på någon annans bekostnad utan vi kör fair play vad det än gäller och skulle vi någon gång ertappas med fingrarna i syltburken så är det aldrig vårat eget fel utan helt klart någon annans...

 

 

 



Man skulle nästan kunna tro...

... att jag är sjuk

 

 

Jag vet inte riktigt vad som flög i mig efter  fredagens "ambulanstillsjukhusetstart"

Förmodligen berodde det väl på att maken bestämde sig för att stanna hemma hela dagen och hålla ögonen på mig så att jag verkligen tog det lugnt och efter en-två timmar började väl rastlösheten krypa i kroppen på mig så vad göra annat än att ta tag i lite "surdegar"

Jag inledde med ett samtal till VC, nu är jag grymt less på astman eller vad fanken det är som gör att jag inte kan/orkar ta en normal promenad utan att låta som en valross som precis sprungit maraton i 40 graders stekande solvärme

Min husläkare var tyvärr fullbokad de närmaste veckorna, den läkare jag var till sist pga av astman var tyvärr på utbildning men jag erbjöds att träffa en vikarie redan på tisdag så jag nappade den tiden direkt och den här gången är jag laddad och tänker inte ge mig i första taget

Nu vill jag ha klarhet i vad det är som spökar men framför allt vill jag bli hjälpt med skiten

 

 

 

 

Efter samtalet till VC fortsatte det sen av bara farten med två rejäla surdegar och när dom två samtalen var avklarade kunde jag inte annat än att ställa mig frågan

- Varför tog jag inte tag i det rejält på en gång ?

Första samtalet gick till rörmokaren och med tanke på att han ett par timmar senare lämnade oss med ett fullt fungerande avlopp i köket känns det nästan lite skämmigt att tala om hur länge vi haft problem med avloppet i köket men vi kan väl säga såhär att utan att överdriva så  började avloppet  krångla för typ ett och ett halvt år sedan

Då var det inte värre än att det gick att göra små räddande insatser som var halvhjälpliga under ett par dagar men problemet förvärrades ju för varje gång och en bra stund innan jul slog det till slut totalstopp så all disk/vattenhantering sköttes ute i tvättstugan

Och det är rätt lustigt hur man eller rättare sagt fort jag kan vänja mig vid olika situationer och tycka att det är helt ok

Nu när jag diskar, tar ett glas vatten eller vad det nu kan vara så slås jag av hur underbart skönt det är när allt fungerar som det ska och hur himla jobbigt det var att hela tiden behöva gå ut i tvättstugan så fort man skulle ha vatten, slå av pastavattnet eller vad det nu kunde vara

 

 

Det tredje samtalet gick till snubben som ska komma och kolla våran värmepanna, ochså det ett samtal som borde ha ringts för länge sen men det har liksom aldrig blivit av

Nästa vecka är det ju sportlov så då hade han lite svårt att komma loss men måndagen efter sportlovet kommer han och kollar pannan

*tada*

Tänk så smidigt saker och ting går bara man tar sig i kragen och ser till att göra det man ska som i det här fallet var att lyfta luren

 

 

 

 

Det är allt en himla tur att maken min tålmodigt står ut med just den sidan hos mig, det är ingen sida jag är stolt över och jag gör mina små försök att bli bättre men det sitter långt inne

Nåja, nu är dom surdegarna avklarade och vi kan blicka framåt på övriga surdegar som ligger och bara väntar på att bli omhändertagna

En liten surdeg tog vi itu med gemensamt idag

- operation skafferi och kökksåp

Vi gjorde en liten utrensning och ommöblering i skafferiet/köksskåpen som vi pratat om länge så nu har vi rensat ut allt gammal, slängt lite porslin, platmuggar o annat bös som aldrig används och förhoppningsvis har vi kanske hittat en mer fungerande lösning på det hela

 

 

Lättnaden som infinner sig när man tagit itu med något som legat som ett tungt moln över en är oerhört skön och dessutom kan jag så smått börja se fram emot att slippa att diska för hand för maken har ju gång efter annan sagt

 

- Så fort du har ringt rörmokarn så köper jag en ny diskmaskin

 

Rörmokarn är hitringd, han har fixat problemet så nu är det fritt fram för en diskmaskin men i ärlighetens namn så är det inget jag tänker tjata om

Det känns inte riktigt som att det är läge för det med tanke på att det tog mig över ett år att ringa rörmokarn så kan maken gott få all den tid han känner att han vill ha och behöver innan han infriar sitt löfte om en ny diskmaskin

Fram tills dess kan jag njuta av den härlig känslan som uppstår varje gång jag vrider på vattenkranen och ser vattnet snabbt försvinna ner i avloppet

- lyx på hög nivå !

 

 



 

 



Det var visst...

... OS-final i hockey idag

 

Som vanligt så var den här familjen lite motvalls och passade på att åka upp till stallet en sväng

Hela familjen tog en liten promenad tillsammans och även om Linn fick kämpa lite med Prinsessans envishet i början så tog hon kommandot och redde upp det riktigt bra

Ja hon lyckades t.o.m med konststycket att få Prinsessan att trava bort från stallet

- inte helt lätt

 

 

 

 

Ja Linnsan lyckades t.o.m få den pippinätta lilla damen att doppa fötterna i en stor vattenpöl ute på fältet, inte illa med tanke på hur hon fick kämpa med den biten förra året

 

 

Ja, somliga dagar i stallet är helt enkelt trevligare än andra och just idag var en extra trevlig stalldag

 

 



 

 

 

 



Hon har det inte...

... efter mig

 

 

I fredags var lyckan total

- Äntligen kom paketet från "Girl it" en klubb Linn fått lov att gå med i bara för att få välkomstpaketet och sen inga fler paket eftersom det gott och väl räcker med de månatliga leveranserna från hästklubben "Pennygirl"

I det här välkomstpaketet fanns bland annat en hett efterlängtad sminkväska

Det var med ett stort leende och tindrande ögon som Linn öppnade väskan och sen bara satt och beundrade allt som fanns däri

 

 

 

 

Jag kan på rak arm och mycket bestämt säga att jag minns senaste gången jag sminkade mig

- på min bröllopsdag !

Jag har absolut ingenting emot smink, det fanns en tid då jag själv körde hela kitet inte bara till fest utan även till vardags men i takt med åren har behovet eller rättare sagt lusten att sminka mig blivit allt mindre och mindre och jag har en känsla av att jag i dagsläget förmodligen skulle känna mig rätt obekväm med smink

Men hur lycklig Linn än är över sin sminkväska så kommer jag att vara stenhård

- ingen sminkning utanför hemmet dom närmaste åren

Jag kan inte se någon som helst anledning till att skicka iväg en sminkad åttaåring vare sig till skolan eller till kalas

En åttaåring är ett barn och barn behöver inte få intutat i sig att dom måste vara "fina"

Att smink är roligt för små tjejer ( och killar ) har jag full förståelse för och i Linns värld ska det få vara just roligt ett par år till och just därför sätter jag stopp för smink utanför hemmet och leken



Trevligt...

... biobesök

 

 

I går var vi på bio och såg Frost och jag kom på mig själv med att tycka att filmen var riktigt bra

Efteråt konstaterade jag att jag inte en enda gång under filmens gång funderat över hur lång tid det kunde vara kvar eller känt mig lite rastlös vilket brukar vara vanligt förekommande när jag är på bio

En söt liten historia som var både välgjord och hyfsat  PK

- filmens två huvudpersoner var ju tjejer

Två tjejer som inte bara var söta prinsessor utan faktiskt hade både humor och var kloka

Till och med Disney kan leverera...

 

 



Vad gör man inte...

... för sin älskade vovve

 

 

Jag och blodpudding är två saker som verkligen inte går ihop

Jag tycker verkligen att det är superäckligt

Jag har ätit blodpudding en gång i mitt liv och jag säger

- aldrig mer igen

Förutom att jag inte kan förlika mig med smaken så tycker jag att konsistensen på "råvaran" är grymt osmaklig och lite kväljningsframkallande

Trots denna motvilja till blodpudding köpte jag igår en liten bit, skar upp den i tunna skivor, skivor som jag sen skar i mindre bitar alltjämt medans jag försökte andas genom munnen för att slippa känna doften och mobilisera all tankekraft jag kunde uppbåda för att tänka på trevliga saker och drog till slut en lättnadens suck när jag skjutsade in plåten i ugnen för att torka de små läckerbitarna

Fem timmar senare kunde jag konstatera att min ansträngning föll i god jord hos Picasso som belåtet slickade sig om munnen samtidigt som hennes ögon vädjade om ännu en liten smakbit

 

 

Snabbt, enkelt & billigt

Ja, eller i alla fall hyfsat snabbt och billigt men om det var så himla enkelt att brottas med blodpuddingen och dess doft vete sjutton men Picasso var iallfall nöjd med slutresultatet och om Picasso är nöjd så är jag också nöjd

 

 



 



Dagens ...

... citat

 

 

Jag är ingen större beundrare av Börje Ahlstedt, när han var med i "Stjärnorna på slottet" för något år sedan så tyckte jag att han gav ett rätt osympatiskt intryck

Nu ikväll tittade jag på  "Mia på Grötö", ett perfekt program att slötitta på under tiden som man fixar och trixar med annat och just i kväll var bla Börje en av hennes gäster

Jag lyssnade inte så noga på vad just han sa men en sak lyckades jag snappa upp och det var

 

- Konsten är att uppleva det stora i det lilla...

 

 

Ibland kan det nog vara så att man i jakten på det "stora" blir lite fartblind och inte ser de små guldkornen man har mitt framför sig

Det kanske är lite nyttig att ibland stanna upp, blunda, ta ett djupt andetag och sen öppna ögonen och ta sig tid att upptäcka det stora i den lilla skatten man har mitt framför ögonen...

 



Jag älskar...

... mössor

 

 

Jag har en viss förkärlek till mössor vilket kan vara lite svårt att tro eftersom jag själv i princip aldrig använder mössa själv

Sen den dagen jag själv fick börja bestämma om jag skulle ha mössa på eller inte så har jag inte använt mössa många gånger och vid de tillfällen jag har gjort det så har jag känt mig grymt obekväm

Ja om sanningen ska fram så var jag en liten ögontjänare när det gällde mössanvändning under den sista tiden då mina föräldrar "tvingade" mig att bära mössa

Oftast så tog jag av mössan så fort jag kommit utom synhåll och sen åkte mössan på igen när jag närmade mig hemmet

- ett brott som torde vara preskriberat vid det här laget

 

 

Den här kärleken till just mössor blommade upp och var som intensivast när Linn var liten
Inte för att jag någon gång räknade efter men jag skulle tro att hon under varje höst, vår, vinter  &  sommarsäsong under sina första år hade sådär ett femton-tjugotal olika mössor, solhattar & kepsar  att variera mellan

Numera har hon blivit lite som sin mor och vill helst slippa dra på sig en mössa så utbudet/behovet är inte längre lika stort och varierande men bara den här vintersäsongen har vi nog köpt sådär en sex-sju mössor plus att hon norpat åt sig några av de jag har stickat bara för att hon av någon anledning tyckt att dom varit "hennes"

Mössan på bilden härovanför blev färdig sent igår kväll och när Linn fick se mössan i morse uttryckte hon en önskan om att få den men trots att jag inte har någon mottagare till den ännu så sa jag stopp eftersom det känns så onödigt att hon ska använda den en gång och sen lägga ner den i mösskorgen för framtida bruk som aldrig uppstår

Den senaste veckan har jag stickat en del mössor av olika modeller och storlekar

 

 

 

 

- vad jag ska göra med alla mössor ?

Inte den blekaste aning men rätt vad det är dyker det upp någon som är i behov av en mössa eller som i sin tur känner någon som behöver en så mössorna brukar hitta ett nytt hem förr eller senare och man har inte roligare än man gör sig så nu ikväll har jag påbörjat en ny mössa

En mössa som den här gången otroligt nog ( om den blir bra ) har en tilltänkt liten och relativt nykläckt liten ägarinna som ska slippa frysa om huvudet nu i vår

 

 

 



 

Det finns...

... hopp om våren

 

 

En bild säger mer än tusen ord så jag låter dessa tre bilder tala för sig själva
 

 

 



Nej, jag är ingen...

... tävlingsmänniska

 

 

Ja det är i allafall vad jag brukar hävda och till viss del är det nog sant

Visst sjutton tycker jag att det är roligt att vinna i sällskapsspel o liknande ¨men när det kommer till sport så har jag aldrig haft det där sista lilla drivet som liksom får en att ta i och kämpa för att vinna utan jag har nog "gillat läget" och aldrig ansträngt mig speciellt mycket utan mer spelat kortet "Jag kommer ändå inte att vinna så varför anstränga mig"

Men, det finns ett stort men

Det finns en liten, liten tävlingsmänniska inom mig och den brukar krypa fram när det finns tillfällen att tävla mot mig själv

Den lilla tävlingsgenen har legat vilande ett tag men så fick jag en ny telefon förra veckan och passade då på att ladda ner runtasticappen och helt plötsligt fick dom små och korta promenaderna med Picasso en liten extra krydda

 

 

 

 

För även om promenaderna i dagsläget är både relativt korta och i det närmaste kan beskrivas som promenader i myrtakt pga av astman så kan en dålig promenad alltid förbättras en liten liten aning och det är lite där min lilla tävla mot mig själv gen klickar in

Bara hundra meter extra är en liten förbättring och kan man dessutom öka på myrtakten bara aningens så lite så är det ett litet framsteg som sporrar lite extra

 

 

Efter att ha lämnat Linn i skolan i morse så stannade jag till och tog en liten promenad runt spåret

Väl tillbaka vid bilen kunde jag konstatera att jag hade gått lite längre än i går morse och det på något kortare tid och dessutom kunde jag konstatera att Micropauserna då jag stannat till för att dopa mig - läs stannat till och inhalerat bricanyl för att över hubudtaget få ner lite luft i lungorna - varit något färre än under gårdagen

Man får liksom glädjas åt det lilla och inte känna sig alltför nedslagen när man på FB ser att kompisarna gått både 4, 8 och 10 kilometer medans jag med nöd och näppe överlevt min ynka lilla promenad på 1.6 km

Men jag lever på hoppet att jag någon gång ska få rätt inställd astmamedicin så att jag kan ta mig runt en promenad utan att låta som någon som har telefonsex på turbospeed

Sen får jag väl se det hela som intervall träning, jag menar tre promenader a 1.5 - 2 km två - tre gånger om dagen landar ju ändå  på 3 - 6 km / dag och ser man det så känns det genast lite bättre

 

 



 

 

 

 



Tillbaka till...

... dåtiden

 

 

Lämnade Linn på skolan i morse och åkte sen till ICA för att handla två saker

- hö till marsvinen och mjölk

Lämnade ICA med nio varor i kassen, åkte hem och började koka frukostgröten och när jag slevade upp den färdiga gröten i skålen så insåg jag att jag hade missat att handla mjölk

 

 

Hungrig var jag och det kändes grymt onödigt att kasta bort gröten så jag klickade på lite extra äppelmos och slevade i mig min frukost och helt plötsligt slungades jag drygt trettio år tillbaka i tiden

Dvs till den tiden då jag precis hade flyttat hemifrån och då det hände mer än en gång att jag åt gröt utan mjölk, ja det var faktiskt så illa att jag ibland inte ens hade äppelmos utan strödde lite socker o kanel på gröten

Same same but diffrent

Då för trettio år sedan berodde mjölkbristen på att jag helt enkelt prioriterade lite annorlunda,

en öl med kompisarna nere på puben eller Tyrol stod högre i kurs än att ha mjölk till frukosten

I morse handlade det ju knappast om att jag behövde  prioritera bort mjölken av ekonomiska skäl utan det handlade väl snarare om att jag helt enkelt "tappade bort" mjölken någonstans mellan hundgodiset och de krossade tomaterna som smög sig ner i varukorgen och det känns rätt skönt att veta att i morgon är ordningen återställd igen

- då har jag mjölk till gröten !



Värk, värk...

... och lite mer värk

 

 

Inledde dagen med ett besök på VC eftersom min sjukskrivning behövde förlängas i väntan på operationen

Lite uppgivet konstaterade jag och min läkare att om ortopedmottagningen låtit mig träffa axelspecialisten med en gång så hade jag förmodligen varit väldigt nära operation nu

Men tack vare deras totalt ologiska tänkande så "tappade" vi två månader

Två månader där värken i princip bara ökat och även två månader då jag "kostat" en massa pengar tack vara min sjukskrivning

 

 

Trots att dagen startade bra med en trevligt besök hos min favoritdoktor och sen ett bra möte med chefen så har det varit en riktig skitdag och det helt beroende på värken

Värken i axeln påverkar hela kroppen, idag är en sån dag när axelvärken liksom sipprar ut i alla leder och små vrår i kroppen

Efter att ha sovit bort större delen av fm så tog Linn, Picasso och jag en kort promenad när Linn kom hem från skolan

Vi höll oss mest här runt tomten och som tur är så finns det en massa bus man kan hitta på när man heter Linn & Picasso

En timme var vi ute och sen däckade vi alla tre i en stor hög i soffan och bara mös en lång stund

Nu ska jag samla lite kraft och ork och fixa lite middag

Den här veckan råder matlagning av den lägre konsten härhemma

- färdiglagat !





Endast fantasin...

... sätter gränserna

 

 

Linns loftsäng har gjort sitt som säng och är numera ersatt av en lite smidigare och mer golvnära säng

Eftersom sängen skruvats ihop och isär x antal gånger och gjort sitt som säng så fick den ett ganska burdust slut och hamnade i en hög ute på gräsmattan i väntan på att förpassas ner till eldningshögen

 

 

Nu var varken Paul eller jag tillräckligt sanbba så innan vi hann bära ner resterna av sängen hade Linn raskt varit framme och...

 

 

 

 

... raskt förvandlat brädorna till hopphinder





Dagens lilla...

... dilemma

 

 

Alla hjärtans dag väntar runt hörnet och det är ingen hemlighet att jag är totalt allergisk mot alla dessa firardagar som Alla hjärtans dag, mors & fars dag eller vad det nu är som ska firas

Jag föredrar att fira spontant och inte på ett bestämt datum men,

ett litet litet men

I familjen finns en åttaåring som med trånande ögon spanat in sockrade gelehjärtan i hjärtformade askar, söta små gosedjur, fina små Alla hjärtans dag kort och allt vad nu handlarna placerat strategiskt i affären bara för att vi inte ska missa att spendera pengar

Jag vet också att den lilla åttaåringens kompisar får alla hjärtansdag presenter av sina föräldrar så på något nedrans vänster har Alla hjärtans dag smugit in och planterat en förväntan hos lilltrollet

 

Mammas anti firande vs Linns förväntningar krockade liksom lite med varandra men efter en stunds funderande hittade jag min egen lilla smitväg

När Linn kom hem från skolan satte vi oss i soffan och pratade lite om hur dagen i skolan hade varit och sen styrde jag in samtalet på den kommande "Alla hjärtans dag" där jag lite fint påpekade vikten av att varje dag under året visa att man tycker om varandra och som en liten slutkläm uppmanade jag Linn att gå och titta på sin säng...

 

 

 

 

... där det väntade ett litet paket, en ask gelehjärtan och ett kort

Linn blev givetvis överlycklig och själv kunde jag pusta ut och känna att min lilla kompromiss kändes helt ok för min del





Det tog bara...

 

 

... lite mer än tio år

 

Men nu så har jag ( äntligen ) stickat en mössa till maken

Mer än en gång har han uttryckt önskemål om att jag skulle sticka en mössa åt honom men det har liksom alltid kommit något annat emellan  som pulsvärmare, babymössor, koftor, raggsockor eller vad det nu har varit men så i går bestämde jag mig för att det äntligen var makens tur

Det fick bli ett säkert kort dvs en "sotarmössa"

När jag väl börjat gick det fort, från start till mål tog det en kväll framför TVn

 

 

 

Korkad matte...

... klok hund

 

 

I måndags när vi hade reportern o fotografen här så visade sig Picasso från sin allra sämsta sida

Det började bra med en nyfiken och trevlig hund men vart eftersom minutrarna gick så blev Picasso alltmer vrång och omedgörlig

Ja stundtals betedde hon sig som en strykrädd hund som kröps längs med golvet och mer än en gång tog hon sin tillflykt ner i sovrummet

Jag lockade och pockade för att hon skulle komma upp till oss och vara med på lite bilder, placerade henne intill Linn i sängen, brevid Mysan i soffan och snälla, snälla Picasso lydde matte trots att man riktigt såg hur jobbigt att hon tyckte att det var

 

 

Jag tog för givet att Picasso helt enkelt bara satte sig på tvären som så många gånger förr och stundtals tyckte jag att det var rätt jobbigt för tankarna började ju direkt mala i huvudet på mig om hur våra två besökare skulle uppfatta hela situationen eller kanske framför allt hur de uppfattade mig

Som Picasso uppförde sig så skulle man ju lätt kunna tro att stryk o bestraffning hörde hennes vardag till och att jag var den stora boven i dramat

Hade jag bara valt att tänka lite utanför min egen egoistiska lilla låda så hade jag kanske på egen hand kommit på svaret och därmed kunnat förkorta lidandet för lillsnorpan men nu var det min kloke man som  öppnade mina ögon när jag lite senare beklagade mig inför honom och han direkt sa

 

- Men Picasso gillar ju inte kameran, hon kanske var rädd för den...

 

 

*Poff*

 

Där trillade polletten ner och det hela blev så uppenbart och självklart

För vid närmare eftertanke så hade Picasso slappnat av direkt när fotografen hade packat ner sin kamera och det var dags för dom att åka iväg

Picasso är verkligen inget fan av kameran, så fort jag plockar fram den "stora" kameran härhemma piper hon iväg snabbare än en avlöning och hennes tjurskalliga beteende eller rättare sagt det jag uppfattade som tjurig beteende inleddes uppe i stallet där kameran åkte fram första gången och stegrades sen härhemma när fotandet fortsatte

Ja, om Picasso nu tycker att vår kamera härhemma är lite obehaglig så är det ju ingenting emot vad fotografens kamera var som hade betydligt större objektiv än vad vi har och dessutom var han betydligt mer närgången än vad jag brukar vara

 

 

Shame on me liksom

Jag som tänkte så dumma tankar om den ovilliga och tjurskalliga hunden när lilla Picasso faktiskt gjorde allt hon bara kunde och lite till för att vara matte till lags

För hur det än var så kom hon upp från sovrummet när jag ropade på henne, hon låg mycke motvilligt kvar i soffan när jag la henne intill Mysan och bestämt beordrade henna att "stanna"

Trots att hela hennes kroppsspråk talade om att hon helst av allt ville befinna sig någon annanstans än just i Linns säng tillsammans med Linn och marsvinen så låg hon kvar och såg bedrövad ut eftersom jag sagt åt henne att ligga där och inte en enda gång tänkte jag tanken att hon var obekväm i situationen utan mitt hjärnkontor beboddes av den ena dummare tanken än den andra om detta lilla envisa och tjurskalliga knytte

 

 

Stackars Picasso, tvärtom emot vad matte trodde så ansträngde hon sig till sitt yttersta för att vara mig till lags trots att hon var rädd och upplevde det hela som obehagligt

Gjort är gjort, matte tänkte fel och det som varit kan jag inte ändra på men jag kan se till att det inte händer igen så nu har jag bestämt mig för att den stora kameran får vila ett tag

- ja i alla fall när Picasso är med

Under tiden som kameran vilar ska jag fundera ut hur jag ska introducera den i Picassos värld igen utan att hon känner obehag inför den

Man brukar ju säga sådan matte sådan hund men den här gången stämde det inte

- den här gången var matte ovanligt korkad och hunden ovanligt klok

Men mitt i bedrövelsen över mitt eget uppförande så känner jag ändå en liten liten lyckokänsla för trots allt så visade Picasso ju faktiskt där och då att hon litade på mig, trots att hon kände obehag gjorde hon ditt bästa för min skull

Den här gången var det faktiskt jag som felade, jag som inte såg hennes behov och känslor men jag lovar dig  mitt lilla yrväder

- jag ska göra mitt bästa för att det inte ska upprepas igen

För hur det än är så är det genom misstagen vi lär oss och så länge vi tar med oss erfarenheten från misstagen och förvandlar det till något bättre så finns det hopp om ett bättre liv tillsammans







 



När Linn blir stor...

... ska hon bli kändis

 

 

För vad hon ska bli känd är inte så viktig utan huvudsaken är att hon får ge intervjuer eftersom det var så himla roligt att bli intervjuad

 

 

I dag hade vi besök av en journalist och en fotograf och deras tre timmar långa besök ska lagom till sportlovet bli en artikel i SVD om för/nackdelarna att växa upp  tillsammans med djur

Vi inledde besöket med en tur till stallet eftersom dom ville ha lite foton på Linn, Prinsessan & Picasso tillsammans

Väl hemma igen blev det ännu mer fotografering av Linn med marsvinen, Linn med marsvinen och Picasso, Linn med Mysan, Linn med Bosse, Linn, Picasso & Bosse - ja vi provade dom allra flesta konstellationer och med tanke på hur många "klick" fotografen avfyrade så borde han fått en och annan fin bild att använda

Efter fotograferingen fortsatte intervjun eller jag skulle nog snarare kalla det samtalet medans vi fikade lite

Om Picasso valde att visa sig från sin allra tjurigaste och högst osamarbetsvvilliga sida så förvånade Linn mig med att pladdra på som om hon aldrig hade gjort annat

Det är ju absolut inget konstig för oss som känner Linn väl men hon brukar vara betydligt försiktigare och högst ovillig att yttra fler ord än nödvändigt innan hon lärt känna människan ifråga men som sagt i dag var det inga som helst problem med svadan

Hon berättade om sin relation till djuren och satte ord på sina känslor på ett sätt som jag aldrig hört henne göra tidigare

 

 

Linn fick frågan om hon brukade berätta hemligheter för sina djur och om hon berättat någon hemlis bara för djuren och inte någon annan och på det svarade Linn

 

- Jag berättar allt för min mamma hon lyssnar bra och kan trösta

 

 

Just dom orden ska jag noga tänka lite på nästa gång jag upplever att Linn pratar sönder mina öron för det är ju egentligen ett av dom allra bästa betyg jag kan få

- att jag lyssnar och finns där för henne

 

 



 



 

 

 



Underbart ...

... är kort

 

 

Efter kortisonsprutan fick jag några dagar utan värk

Ja jag fick t.o.m sova några nätter utan att vakna av värken

Men säg den lycka som varar, sakta kom värken smygandes igen och nu är jag tillbaka i samma läge som innan sprutan

Dvs  jag vaknar sådär en fem-sex gånger per natt av att jag har ont, ibland färre, ibland fler gånger men nätterna då jag sovandes tar mig nonstop från start till mål existerar inte just nu vilket medför att jag återigen hamnat i zoombieläget där tröttheten ligger som en tät dimma över all min vakna tid

 

 

Jag vet att det är olika budgetar, att man inte ska jämföra och ställa sjukdomar/operationer mot varandra men just nu har jag svårt att tycka att det är ok att väntetiden till olika operationer är så olika

Att folk med tex canser eller som jag med ständig värk tvingas vänta på att få hjälp när väntetiden till ( i mina ögon ) inte fullt lika nödvändiga operationer blott är två-tre veckor

För en människa med canser handlar det om rätten att få chansen att bli frisk och för mig och många andra som dras med värk handlar det om att bli av med smärtan och dess orsak för att kunna återgå till jobbet igen

Utan att gå in på vilken sorts operation jag syftar på så kan jag bara konstatera att ingen av de jag känner som gjort denna operation varit så besvärad av sin "sjukdom" att dom levt med ett akut dödshot hängandes över axlarna eller haft så ont/varit så sjuka att de behövt vara sjukskrivna utan dom har kunnat leva på precis som vanligt och gå till jobbet de ynka dagarna innan dom fått lägga sig på operationsbordet i hopp om en bättre framtid

 

 

Ja jag är lite bitter

 Ja jag är lite gnällig och det med all rätt för tyvärr är mina besvär med axeln inte speciellt hippa och operationen jag ska genomgå är tyvärr inte någon operation som är på modet och jag tycker att det är fullständigt vansinnigt att man ska behöva vänta så länge på att få vård som jag har fått göra i det här fallet när somliga behandlingar bara tar sådär en två-tre veckor från start till mål



 

 



Jag tror bestämt jag..

... har gått här tidigare

 

Jag har alltid fått pikar o gliringar om att jag går utåt med mina fötter

So what liksom ?

Jag är född sån , en del ärver sina föräldrars näsor, öron, mun eller vad det nu kan vara

Jag själv ärvde min fars kanske inte alldeles vackra gångstil men...

 

 

... ja det är liksom inte så mycket att göra åt

Take it or leave it liksom

Och för att se till att denna unika gångstil inte utrotas var jag vänlig nog att föra dessa gener vidare till min son

Man kan säga vad man vill om våra fötters spretande utåt men vem vill vara som alla andra ?

Det är de små detaljerna som gör oss unika och det vet vi ju alla hur det är med saker som är unika

- de är värdefulla och dyrbara skatter