Korkad matte...

... klok hund

 

 

I måndags när vi hade reportern o fotografen här så visade sig Picasso från sin allra sämsta sida

Det började bra med en nyfiken och trevlig hund men vart eftersom minutrarna gick så blev Picasso alltmer vrång och omedgörlig

Ja stundtals betedde hon sig som en strykrädd hund som kröps längs med golvet och mer än en gång tog hon sin tillflykt ner i sovrummet

Jag lockade och pockade för att hon skulle komma upp till oss och vara med på lite bilder, placerade henne intill Linn i sängen, brevid Mysan i soffan och snälla, snälla Picasso lydde matte trots att man riktigt såg hur jobbigt att hon tyckte att det var

 

 

Jag tog för givet att Picasso helt enkelt bara satte sig på tvären som så många gånger förr och stundtals tyckte jag att det var rätt jobbigt för tankarna började ju direkt mala i huvudet på mig om hur våra två besökare skulle uppfatta hela situationen eller kanske framför allt hur de uppfattade mig

Som Picasso uppförde sig så skulle man ju lätt kunna tro att stryk o bestraffning hörde hennes vardag till och att jag var den stora boven i dramat

Hade jag bara valt att tänka lite utanför min egen egoistiska lilla låda så hade jag kanske på egen hand kommit på svaret och därmed kunnat förkorta lidandet för lillsnorpan men nu var det min kloke man som  öppnade mina ögon när jag lite senare beklagade mig inför honom och han direkt sa

 

- Men Picasso gillar ju inte kameran, hon kanske var rädd för den...

 

 

*Poff*

 

Där trillade polletten ner och det hela blev så uppenbart och självklart

För vid närmare eftertanke så hade Picasso slappnat av direkt när fotografen hade packat ner sin kamera och det var dags för dom att åka iväg

Picasso är verkligen inget fan av kameran, så fort jag plockar fram den "stora" kameran härhemma piper hon iväg snabbare än en avlöning och hennes tjurskalliga beteende eller rättare sagt det jag uppfattade som tjurig beteende inleddes uppe i stallet där kameran åkte fram första gången och stegrades sen härhemma när fotandet fortsatte

Ja, om Picasso nu tycker att vår kamera härhemma är lite obehaglig så är det ju ingenting emot vad fotografens kamera var som hade betydligt större objektiv än vad vi har och dessutom var han betydligt mer närgången än vad jag brukar vara

 

 

Shame on me liksom

Jag som tänkte så dumma tankar om den ovilliga och tjurskalliga hunden när lilla Picasso faktiskt gjorde allt hon bara kunde och lite till för att vara matte till lags

För hur det än var så kom hon upp från sovrummet när jag ropade på henne, hon låg mycke motvilligt kvar i soffan när jag la henne intill Mysan och bestämt beordrade henna att "stanna"

Trots att hela hennes kroppsspråk talade om att hon helst av allt ville befinna sig någon annanstans än just i Linns säng tillsammans med Linn och marsvinen så låg hon kvar och såg bedrövad ut eftersom jag sagt åt henne att ligga där och inte en enda gång tänkte jag tanken att hon var obekväm i situationen utan mitt hjärnkontor beboddes av den ena dummare tanken än den andra om detta lilla envisa och tjurskalliga knytte

 

 

Stackars Picasso, tvärtom emot vad matte trodde så ansträngde hon sig till sitt yttersta för att vara mig till lags trots att hon var rädd och upplevde det hela som obehagligt

Gjort är gjort, matte tänkte fel och det som varit kan jag inte ändra på men jag kan se till att det inte händer igen så nu har jag bestämt mig för att den stora kameran får vila ett tag

- ja i alla fall när Picasso är med

Under tiden som kameran vilar ska jag fundera ut hur jag ska introducera den i Picassos värld igen utan att hon känner obehag inför den

Man brukar ju säga sådan matte sådan hund men den här gången stämde det inte

- den här gången var matte ovanligt korkad och hunden ovanligt klok

Men mitt i bedrövelsen över mitt eget uppförande så känner jag ändå en liten liten lyckokänsla för trots allt så visade Picasso ju faktiskt där och då att hon litade på mig, trots att hon kände obehag gjorde hon ditt bästa för min skull

Den här gången var det faktiskt jag som felade, jag som inte såg hennes behov och känslor men jag lovar dig  mitt lilla yrväder

- jag ska göra mitt bästa för att det inte ska upprepas igen

För hur det än är så är det genom misstagen vi lär oss och så länge vi tar med oss erfarenheten från misstagen och förvandlar det till något bättre så finns det hopp om ett bättre liv tillsammans