... för sin älskade vovve
Jag och blodpudding är två saker som verkligen inte går ihop
Jag tycker verkligen att det är superäckligt
Jag har ätit blodpudding en gång i mitt liv och jag säger
- aldrig mer igen
Förutom att jag inte kan förlika mig med smaken så tycker jag att konsistensen på "råvaran" är grymt osmaklig och lite kväljningsframkallande
Trots denna motvilja till blodpudding köpte jag igår en liten bit, skar upp den i tunna skivor, skivor som jag sen skar i mindre bitar alltjämt medans jag försökte andas genom munnen för att slippa känna doften och mobilisera all tankekraft jag kunde uppbåda för att tänka på trevliga saker och drog till slut en lättnadens suck när jag skjutsade in plåten i ugnen för att torka de små läckerbitarna
Fem timmar senare kunde jag konstatera att min ansträngning föll i god jord hos Picasso som belåtet slickade sig om munnen samtidigt som hennes ögon vädjade om ännu en liten smakbit
.JPG)
Snabbt, enkelt & billigt
Ja, eller i alla fall hyfsat snabbt och billigt men om det var så himla enkelt att brottas med blodpuddingen och dess doft vete sjutton men Picasso var iallfall nöjd med slutresultatet och om Picasso är nöjd så är jag också nöjd
.JPG)
Jag har aldrig förstått vad skillnaden mellan blodpudding och blodkorv är men jag gissar att det för din del är strunt samma ;-) Nåväl, blodkorv tycker jag är ganska okej. Det är inte så att jag äter det ofta, kanske en gång vart tredje år. Gustav gillar det också. Stekt med lingonsylt.
SvaraRaderaNär vi hade hund, när jag var liten, brukade min mamma köpa lever, som hon tärnade och torkade i ugnen. Hundarna var som galna och ÄLSKADE de där små torkade bitarna.
Nästa gång ska jag testa att torka lever, känns liksom lite skönare att veta vad det är man ger sin hund :-)
RaderaBlodpudding.... när, det får vara för min del. Jag har försökt men det går bara inte :-)