Att stanna till...

... och tänka efter

 

 

Ibland är det rätt bra att stanna till lite grann,

att tänka efter en smula

Att rensa hjärnan på tankar,

fundera över vad som är viktigt och inte viktigt  här i livet

 

Att bestämma sig för att se till det man har och låta det positiva i tillvaron hjälpa en att orka med och klara av det som är negativt

Att stanna till och inse att det är svårt att ändra på en människas förutfattade mening om någon och att det finns tillfällen då det inte spelar någon roll vad man än säger och gör eftersom personen ifråga redan bestämt sig för hur allt ligger till

Vid såna tillfällen kan man välja

- antingen ger man upp eller så väljer man att gå den vägen man tror på

 

 

 

Jag väljer att gå min egen väg, att låta någons felaktiga uppfattning bestämma min framtid vore enbart idiotiskt

Jag vet hur jag mår, jag vet hur min kropp mår och framför allt så vet jag vad jag kan och klarar av

För mig är det en gåta hur någon utan utbildning  och som dessutom  inte känner mig inte bara ifrågasätter en diagnos ställd av en läkare utan även bemödar sig att på eget bevåg ställa en diagnos och dessutom även ha åsikter om min framtid inom yrket

När samma person ( -er ) även kommer med otroligt korkade uttalande om både mitt familjeliv, min fritid och även insinuerar att jag skulle googla fram mina besvär ja då tappar i alla fall jag all respekt för vederbörande

Det enda positiva i det hela är att min stridsvilja taggas, även om jag kanske snubblar så reser jag mig igen och låter mig inte besegras av översitteri och oempatiska männsikor