Musik och..

... minnen

 

 

På väg hem från sjukgymnasten laddade jag cdspelaren med "Absolut svensk sommar"

Kände att jag behövde hålla kvar sommaren en stund till med lite sommarmusik

Det var riktigt trivsamt att få höra hela låtarna men framför allt att få höra olika låtar

När Linn är med blir det oftast samma låt om och om igen eller så lyssnar hon en halv minut på varje låt innan hon scannar vidare

 

Jag satt där i bilen och funderade på allt och ingenting när "Drömmen om Elin" spelades upp och allt eftersom låten pågick så bombades hjärnan med massor av barndomsminnen

Helt plötsligt var jag sju-åtta år igen och satt på pianopallen bredvid Gunnar medans han spelade och sjöng just "Drömmen om Elin"

 

Älskade Gunnar, min "sommarpappa"

Jag var fem år första gången jag åkte till mina "sommarföräldrar"

Fem år gammal sattes jag på tåget tillsammans med några andra barn och två "fröknar" som såg till att vi kom till rätt ställe

På Sundsvallsstation möttes jag av AnnaLisa, själv har jag inga som helst minnen från just det här men under årens lopp berättade både AL och Gunnar ofta och gärna om vårat allra första möte

Jag hade en sån otrolig tur som fick komma till just AL och Gunnar, världens underbaraste och i särklass bästa sommarföräldrar

 

Första året var det kommunen som ordnade sommarhemsplaceringen och den varade i endast några veckor men vi tre trivdes så bra tillsammans att vi fortsatte att hålla kontakten under hösten, vintern och våren så när det blev sommar igen så bestämde mina föräldrar tillsammans med AL och Gunnar att sköta det hela på egen hand och så blev det sen varje sommar fram tills jag var fjorton år

Jag åkte  till AL och Gunnar direkt när sommarlovet började, ja ibland t.o.m redan veckan innan och stannade sen kvar där hela sommaren och återvände hem några dagar innan det var dags att börja skolan igen

 

 

Vilket då i sin tur  innebär att jag inte har så många sommarminne  tillsammans med min familj

Men jag har desto fler varma, roliga, härliga men framför allt kärleksfulla sommarminnen tillsammans med AL och Gunnar

Som nummer fyra i en syskonskara på sex var det helt underbart att under några veckor på sommaren få vara "ensam barn" och få all uppmärksamhet var rena rama himmelriket och något jag sen levde på under resten av året

Jag älskade både AL och Gunnar men Gunnar hade och har en alldeles speciell plats i mitt hjärta

Jag var "Gunnars flicka" , jag älskade att följa med honom till garaget och parkera bilen när han kom hem från jobbet och jag kan fortfarande känna den härliga känslan av stolthet när jag fick låsa garaget och sen bära hem den stora garagenyckeln i gjutjärn och hänga den på sin rätta plats innanför ytterdörren

Gunnar jobbade som stins och hade någon enstaka gång tjänstgöring på lördagen och ibland fick jag följa med honom och jag tyckte att det var så otroligt spännande att vara med inne på stationen, följa med ut på perrongen när han skulle vinka iväg tågen

Efter några somrar flyttade AL och Gunnar till Nyland och bodde på övervåningen i stationshuset och i och med det kunde jag vara med Gunnar på jobbet lie oftare

Det hände allt som oftast att jag slank in till Gunnar på jobbet, pratade med dom andra som jobbade på stationen och även med bussförarna som hade sitt fikarum inne på stationen

Dom var tre bussförare som utgick från den stationen

Fröberg, en äldre mkt snäll och försynt man med ett stort travintresse

Ragnar, en lite yngre ( skulle tro at han var i 40års åldern ) man som i en liten  flickas ögon såg väldigt bra ut och som var jätterolig och ständigt busade och skojade och jag tror banne mig att jag hade min första "crush" i honom

Sen då, den tredje som jag tyvärr glömt namnet på  men jag tror att han hette Kalle , att jag glömt hans namn är lite lustigt eftersom just han var min stora favorit av dessa tre, så otroligt snäll, rar och omtänksam och alltid härligt glad

Dessa tre busschaufförer lät ibland pratkvarnen Helen följa med på bussturerna runt bygden

Åka buss hör numera inte till mina favoritsysselsättningar men just då älskade jag att få åka med

Nu pratar vi inte om en busslinje i dagens  Sthlm  där ingen känner någon och alla är fullt upptagna med att kolla sina telefoner utan om sjuttiotal, en buss som hade sina turer ute i den norrlänska obygden där alla passagerare kände alla  och att åka buss var ett sätt att umgås på

En av bussturerna hade sin ändhållplats vid en lanthandel och så gott som varenda gång bjöds jag på glass där, antingen av någon av passagerarna, busschauffören eller lanthandlaren

- himmelriket för en liten tjej som sagt

Det finns så mycke minnen, så många historier att jag skulle kunna skriva en bok om mina härliga somrar uppe i Norrland tillsammans med AL och Gunnar 

 

En låt, massor av minnen

Minnen som framkallade en härlig känsla i kroppen

En varm  känsla av kärlek och tacksamhet

Tacksamhet över att två så underbara människor tog mig till sitt hjärta,  lät mig vara en så självklar del av deras liv

Man säger att blod är tjockare än vatten men kanske är det så att ibland behöver man inte ha biologiska band till varandra

Ibland har det hänt att jag har tänkt att mamma, pappa, farmor, farfar, mormor och morfar bara är ord

Ord som egentligen inte har någon betydelse

En mamma, pappa, far eller morförälder  är något man bara blir men det är först när man fyller sin uppgift med kärlek och omtanke som just de orden får någon betydelse

 

AL och Gunnar var mina sommarföräldrar och dom fyllde verkligen upp till brädden med kärlek och omtanke och gav därmed orden  betydelse

Mycke av det jag upplevde tillsammans med dom la grunden till den jag är idag och jag vet att jag många många gånger talade om för dom hur mycke dom betydde för mig, hur mycke jag älskade dom men jag önskar att jag hade gjort det ännu mer och ännu tydligare men egentligen är det först nu som jag verkligen inser hur oerhört mycke dom har betytt för mig under åren och hur starka våra band faktiskt var