Jag har tänkt på...

... det här med att vara bortskämd

 

 

Jag får ofta höra att Linn är bortskämd

Både vuxna och även Linns kompisar anser sig ha rätten att haspla ur sig dessa ord

Att barn har den åsikten kan jag iofs förstå

Deras reflektioner handlar oftast om att Linn har fått något

Linn har en kamrat som ofta säger

 

- Du är så bortskämd för du har ju tusen Monster High dockor

 

Nu har Linn förvisso inte tusen MH dockor men visst har hon några stycken och ja hon har även filmerna och ngr pysselböcker

Så visst, jag kan förstå att ett barn tycker att Linn är bortskämd

 

 

Men när det kommer till kommentarerna från vuxna så handlar det inte så ofta om just det materiella utan konstigt nog om att Linn är bortskämd med tiden tillsammans med oss föräldrar och att det skulle vara något negativt

Hur kan tid tillsammans med mamma och pappa vara något negativt ?

En av anledningarna till att jag jobbar deltid är just för att Linn ska slippa långa dagar på fritids, för att vi ska kunna ha våra eftermiddagar i stallet tillsammans

Just för att vi ska hinna göra annat än att bara äta middag tillsammans om kvällarna innan det är dags att gå och lägga sig för att orka med morgondagen

När vi är lediga gör vi saker tillsammans som hela familjen tycker om

Vi prioriterar att vara med Linn framför andra aktiviteter

Linn är sju år, det kommer en dag då mamma o pappas sällskap inte är mycke att hänga i julgranen

Det kommer en dag då hon mycke hellre är med sina kompisar än lullar tillsammans med oss

Det kommer en dag när hon tar cykeln till stallet och helst ser att vi håller oss borta från verksamheten där och bara engagerar oss i det vi behöver göra dvs betala

 

 

 

 

 

Bortskämd ?

Ja, kan man vara bortskämd med tid och kärlek så är nog Linn det och med tanke på allt positivt vi får höra om henne av bla skol & fritidspersonal så har jag svårt att se något negativt i det hela

Vi har en dotter som har gott om kompisar , som fungerar tillsammans med alla barn, en dotter som i princip aldrig skapar en konflikt bland vännerna utan är väldigt omtänksam och mån om att alla ska få vara med

För mig är det ett rätt bra bevis på att vi har en dotter som mår bra och är trygg i sig själv och därmed har jag lite svårt att förstå den negativa och förebrående klangen folk har i rösten när dom gång efter annan uttalar sig om Linns bortskämdhet

 

Jag brukar roa mig med att tänka på hur folk skulle reagera om jag gjorde det omvända

Om jag började ifrågasätta varför dom anser att det är så ok att sätta sig själv och sitt arbete i första rummet, hur långa dagar på förskola/fritids kan försvaras i all oändlighet och anses som den normala normen för hur allt ska vara

Hur man kan anse att det är normalt att barnet och barnets behov gång efter annan hela tiden får stryka på foten eller att ansvaret för dessa behov  överlämnas till släkt o vänner bara för jobbet och ens  egna aktiviteter är så otroligt viktiga

Som sagt, jag skulle kunna ställa frågan men jag gör det inte eftersom jag utgår från att var och en gör sina egna prioriteringar och utgår från vad just dom anser vara bäst för sin familj och det är väl kanske därför jag undrar varför dessa människor anser att det är så ok att ifrågasätta och faktiskt kritisera hur vi lever och ha synpunkter om vårat  "bortskämda" barn

Nu ska jag vara lite elak men jag kan inte låta bli att undra om det ibland kanske är det egna dåliga samvetet som gör att man liksom måste hacka på bortskämda Linns föräldrar

Kanske skulle samvetet kännas lite lättare om även vi slog in på den normala stigen och lät våra egna egon styra framför vårat barns bästa istället för att bli en jobbig påminnelse om att det går att prioritera annorlunda...