Sjukvården och arbetslinjen...

... dansar i otakt

 

Ja den stora frågan är väl om dom överhuvudtaget dansar samma dans eller ens befinner sig på samma danshak

Tre månaders väntetid för att komma till ortopedmottagningen, ytterligare två-tre månaders väntan i operationskön och sen 4-6 veckors rehab

Fullkomligt logiskt ?

Inte i mina ögon i alla fall men så är jag inte heller politiker utan en helt vanlig "Svensson" i behov av lite sjukvård för att kunna leva normalt och därmed även sköta mitt jobb

 

 

 

 

På väg hem från ortopeden idag lyssnade jag på radion, i en intervju med finansministern Anders Borg uttrycker han sin oro över att korttidssjukfrånvaron har ökat markant och att ökningen främst skett bland de offentliganställda och börjar sen svamla om att det förstår ju alla att det inte är hållbart

Jo, de allra flesta förstår nog det men tvärtemot Herr Borg är vi ( förhoppningsvis ) fler som tror på förebyggande åtgärder istället för försämringar för de som är sjuka

För det kan väl knappast komma som någon överraskning att många offentligt anställda fått en betydligt tuffare arbetsmiljö ? 

Eller har Herr Borg totalt missat Barnmorskornas kamp mot de arbetsförhållanden som råder nu ?

En kamp som f.ö  förmodligen all vårdpersonal kan sätta sig in i och vittna om att även dom jobbar under stress och ett ständigt prat om att spara på resurser

Har han även missat lärarnas rop på hjälp om för stora klasser, minskade resurser ?

Har han missat både föräldrar och personals missnöje med alltför stora barngrupper på förskolor och fritidshem  ?

Jag förmodar att Herr Borg  i sin bekantskapskrets inte har så många vårdbiträden eller undersköterskor som arbetar inom hemtjänsten  och därmed kan vittna om den ständiga stressen med tidsscheman som redan på planeringsstadiet skurit ner tiden ute hos kunderna och där man  dessutom förväntas att sekundsnabbt flyga mellan kunderna trots att dom bor ett par km ifrån varandra

Är det underligt att folk som ständigt jobbar under press och med stressen tungt hängande på sina axlar till slut inte orkar med ?

Herr Borg muttrade om att "vi" inte kan ha folk som är sjuka eftersom det är en dyr försäkring och där är jag väl  benägen att hålla med honom men som sagt istället för att slå undan benen på de som drabbas kan jag ju tycka att det kanske vore smartare att börja i andra änden istället dvs se till att göra rejäla satsningsar på vård, skola & omsorg och därmed skapa en drägligare arbetsmiljö för dessa utsatta grupper 

 

 

Ett femte jobbskatteavdrag, ett avdrag som givetvis gynnar de som tjänar allra mest

För egen del hade jag hellre sett att man istället hade valt  att lägga dessa pengar på  vård,skola & omsorg

Tre bitar i vårat samhälle som måste få kosta

Barnen är vår framtid och det borde vara självklart att alla barn erbjuds en trygg barnomsorg och en skola där alla elever - även de i behov av extra stöd - får samma chans att bygga en bra och stadig grund att stå på i framtiden

Lika självklart är det i mina ögon att vi tar hand om de äldre som byggt upp vårat samhälle men som nu är i behov av hjälp för att klara sin vardag verkligen får den hjälp dom behöver utan att behöva känna att dom ligger till last för någon

Och lika självklart är det att de sjuka som behöver vård ska få den inom rimlig tid

Arbetslinjen i all ära men det är ofrånkomligt

- sjukdom kan drabba vem som helst och när som helst och helt utan förvarning och när den slår till ska det finnas ett skyddsnät som fångar upp

Ett samhälle som inte kan värna om de svaga är inget samhälle jag vill leva i