Vad blir det...

... för mat ?

Redan vid fyra tiden frågade Linn första gången

- Vad blir det för mat idag ?

-

Panerad fisk och potatismos blev mitt svar eftersom det var planen, en plan jag inte hade för avsikt att ändra på och som Linn var väldigt nöjd med

Efter en halvtimme ställde Linn samma fråga igen och mitt svar blev detsamma

När jag sen alldeles strax efter började skala potatis kom det ytterligare ett

- Vad blir det för mat ?

- Samma som när du frågade förra gången

- Vad svarade du då ?

- Panerad fisk och potatismos

Ytterligare några minuter går och än en gång stället Linn frågan om vad det blir till middag och jag svarade lite ironiskt

- Fortfarande samma som sist du frågade

- Jag har glömt...

- Varför frågar du om du ändå inte lyssnar på vad jag svarar ?

- Mamma, du pratar för mycke... jag kan inte komma ihåg allt du säger då skulle det bli fullt i min hjärna och jag skulle inte kunna lära mig något mer...



S som i...

... söndag, sol

Sessan

Skridskor

Sunklunch

Schlagermusik

Vore jag riktigt elak skulle jag kunna tillägga sova och dessutom lägga upp en bild på familjens äldste medlem som knockades av solen och den friska luften och somnade på soffan en stund när vi kom hem

Men riktigt så elak är jag inte utan jag konstaterar att det har varit en söndag helt i Linns smak och är Linn glad och nöjd så är Paul och jag glada & nöjda

I allafall till viss del, vete sjutton hur glad o nöjd jag kommer att känna mig när jag hör Sean Banan för trehundrasjuttioelfte gången skråla ".... dingdingding här glider kingen in" men i ett sånt läge får jag trösta mig med att det kunde ha varit värre

- det kunde ju ha varit nå´t med Carola eller Amy Diamond

Lika bra att inse att...

... jag är besegrad

Min tid som Linns stylist är definitivt över

Mycke tidigt började Linn ha åsikter om vad hon skulle ha för kläder på sig och vi löste det hela genom att till vardags tala om vad hon behövde ha typ 

- I dag behöver du thigts och en långärmad, idag räcker det med klänning eller shorts. det är kallt ute så du behöver strumpbyxor under jeansen osv

Kort sagt Linn har fått bestämma vad hon ska ha på sig till vardags men när det har vankats kalas/fest så har jag haft sista ordet

Ja, iallafall ända fram tills idag när det var dags för Linn att göra sig iordning inför Julias kalas

Jag hade botaniserat bland Linns klänningar och plockat fram två förslag

Dessa klänningar ratades direkt av Linn och hon uttryckte en mycke bestämd önskan om att ha strumpbyxor, shorts & en blus på sig

*suck*

Jag kan inte rå för det men något av det absolut fulaste jag vet i klädväg är just kombinationen strumpbyxor och shorts

Det spelar liksom ingen roll att var o varannan tjej på skolan har det

- jag tycker att det är fult, fult, fult

Dessutom kände jag väl att ljusrosa shorts och en vit ärmlös blus med nyckelpigor på var lite för somrigt för ett februarikalas

Nu är det ju som alla vet så att vi har begåvats med en dotter som redan från sitt allra första andetag påvisade en mkt stark egen vilja och den viljan har ju inte direkt  avtagit med åren utan snarare vuxit sig än starkare och dessutom kompletterats med en argumentationsteknik som inte är av denna världen

Jag borde med andra ord insett det omöjliga redan från start och inte gett mig in i en diskussion beträffande kalasklädsel

Med andra ord, jag förlorade slaget och kan förmodligen bara inse att jag härmed endast har en funktion att fylla när det gäller Linns garderob

- att se till att den fylls på med nya kläder

Det må vara så att min bild av en "kalasfin" liten tjej inte riktigt stämmer överens med den bilden min dotter har men när Linn stod färdigklädd framför spegeln konstaterade

- Jag känner mig så somrigt glad och fin

Ja då kunde jag ju inte annat än att le och känna att egentligen spelar det ju ingen som helst roll vad jag tycker och tänker utan det viktigaste är ju att Linn trivs i det hon har på sig och känner sig fin

Inte skulle jag vilja gå på kalas i en klänning som någon annan valt ut åt mig och som  jag själv inte kände mig bekväm i 

Tänk så olika...

... vi är

De senaste dagarna har många av mina FBvänner länkat till en blogg skriven av en mamma

De som länkar är alldeles lyriska och tycker att denna mamma är såååå underbar och superlativen haglar

Nyfiken som jag är så har jag givetvis klickat på länken och tagit del av hennes blogg och jag jag kan liksom inte förstå vad det är mina vänner ser som så fantstiskt med denna mamma

Det mina vänner finner vara fantatiska samtal mellan mor och barn slår inte alls an någon positiv stäng inom mig, tvärt om jag tycker enbart att det känns uppstyltat och påhittat och när ett av inläggen dessutom länkar vidare till en föreläsning i ämnet så försvinner det där "naturliga" i mina ögon och istället blir det hela bara så utstuderat

Nu är ju världen så underbart ordnad att det står var och en fritt att välja vilka bloggar man vill läsa och vad man vill ta till sig och framför allt vilken pedagogisk metod man väljer att anamma och ta hjälp av i sin egen roll som förälder men jag kan inte låta bli att ibland känna att det var bättre förr innan allt blev så extremt superpedagogiskt

Visst sjutton fanns det "råd & rön" även för tjugo år sedan när Anna och Joakim var små men men inte på samma sätt som nu

Jag är som sagt lite anti till alla dessa husgurus som berättar för oss föräldrar hur vi ska bemöta våra barn och hur minsta lilla ord o tanke måste vägas på guldvåg innan den levereras till barnet och kan ibland känna att det hela blir lite "skitnödigt"

Det kanske var annorlunda förr,

dagens barn kanske kräver mer analyserande och en mer pedagogisk uppväxt än de barn som växte upp på 80 och 90 talet vad vet jag ?

Det enda jag vet är att när jag ser på mina två stora barn så kan jag konstatera att det blev underbara männsikor av dom två trots att dom växt upp med en mamma som varit allt annat än pedagogisk och som definitivt inte analyserat varenda liten händelse eller vägt alla ord på guldvåg utan låtit magkänslan styra i det mesta

Men framför allt så har jag låtit kärleken flöda och på något vis så vilar jag i min egen lilla filosofi om att med förnuft &  kärlek kommer man långt

Det här med...

... män och förkylningar

Jag och många av mina kvinnliga vänner brukar skämta rätt friskt om hur män har en förmåga att förvandlas till döende svanen så fort dom drabbas av en ynka liten förkylning

Det brukar räcka med lite "takdropp" i näsan eller lite hosta för att det ska börja gnällas om hur sjuka dom är och framför allt hur synd det är om dom

Sen brukar det  räcka med att tempen så sakteliga börjar dra sig mot 38 grader för att dom ska lämna walk over och bänka sig i sjuksoffan och förvänta sig total uppassning och medömkan

Och i det här läget kan jag bara gå till mig själv för att konstatera att jag direkt hakar på "Tyck synd om mig trenden" och förvandlas till syster Nightingale

Natten som var sov jag som en kratta, var det inte feberfross så var det hostningar eller värken i lederna som såg till att väcka mig och när klockan slutligen ringde halv sju var jag allt annat än pigg

Min käre make som för tillfället är fullt frisk, inte minst lilla förkylning kan anas hos honom låg kvar i sängen och hade lite "sovmorgon" medans Linn och jag gick upp

Jag plockade fram kläder till Linn, serverade henne frukost, eftersom Linn skulle iväg och åka skridskor med skolan fixade jag till en matsäck, packade ner skridskorna och började även så smått tömma diskmaskinen för att sen kunna fylla den med disken som av någon outgrundlig anledning  travats på diskbänken utan att någon brytt sig om den de senaste dagarna ( läs sen i onsdags då jag blev sjuk )

I takt med att jag kände hur febern så sakteliga började stiga och värken i lederna bara blev allt värre började jag fundera på det där med män, förkylningar och döende svanar

Egentligen kanske jag ska sluta och göra mig lustig över att så många av mina manliga vänner så totalt stannar världen när dom blir sjuka och helt enkelt följa deras exempel och istället för att köra på som vanligt bara stanna världen en stund och låta någon annan ( läs min man ) se till att allt flyter på

För det är ju inte så att min käre make har tummen mitt i handen eller okapabel att se till att Linn kommer iväg till skolan med allt vad hon behöver eller på nå´t sätt är helt omänsklig och tycker att jag ska köra på i vanligt tempo trots att jag är sjuk utan problemet ligger snarare i att jag har så extremt svårt att släppa taget en stund eller för all del se till mitt eget bästa

Hur knäppt och underligt det än låter så tycker jag att det är fullkomligt normalt att Paul får ligga kvar och dra sig en kvart - tjugo minuter längre vid ett sånt här tillfälle än att jag som är sjuk lämnar "walk over" och stannar kvar i sängen för att vila mig frisk

Summa sumarum nästa gång jag blir sjuk ska jag försöka vara lite manligare och helt enkelt lyssna på kroppen när den ropar - Vila !



Min sista bundförvant...

... har övergivit mig

I går var Paul iväg på nå´t årsmöte så Linn och jag skulle dinera utan hans sällskap

Jag frågade Linn vad hon var sugen på och fick det blixtsnabba svaret

- Köttfärssås

Aha tänkte jag och såg min chans att slippa någon avancerad matlagning och istället bara öppna en burk så jag frågade om vi skulle köpa  Findus Köttfärssås men än en gång replikerade Linn med blixtens hastighet

- Nej, jag är sugen på riktigt köttfärssås som man gör med riktig köttfärs

Ajdå, där rök min "Findus köttförssås på burk kompis"

Till saken hör att jag älskar Findus Köttfärssås på burk men eftersom Paul anser att köttfärs gör man själv och det är i princip endast under pistolhot man äter den Findus producerar så brukar Linn och jag "passa på" att äta just köttfärssås på burk när Paul är borta

En snabb, smidig och god middag som passar alldeles ypperligt när man känner att mattanten inom en strejkar men nu är det alltså slut med detta "fusk"

Det är väl helt enkelt dags att bli vuxen och lämna barnmaten bakom sig,

känns lite lustigt bara att min 6 årings smaklökar mognat så mycke snabbare än mina egna...



Vårat badrum har ...

...  förvandlats till ett stall

I det stallet bor det 4åriga Gotlandsrusset Lusse

Lusse är en mkt vacker och snäll ponny som precis har börjat ridas in

Han är otroligt mysig att pyssla om och gnäggar helt underbart när man kommer till stallet

Han har aldrig sparkat eller nafsat efter någon människa och det är en ren fröjd att se honom när han galopperar runt i sin hage

Linn jobbar hårt med inridningen och hävdar med bestämdhet att han travar lika vackert och ståtligt som en friserhingst

Att Linn & Lusse passar varandra som handen i handsken kan ni ju alla se själva...

... och  är det så att ni inte ser hur vackert Lusse ställer upp sig framför kameran så beror det nog på att ni för en sekund eller två låtit fantasin ta semester



Den där offerkoftan...

... verkar vara ett rätt obekvämt plagg

Till slut måste det kännas ganska trist och enahanda att bära den dag efter dag

Man borde ju liksom känna hur den skaver o kliar och hur den efter ett tag blir rätt trist att bära

Jag menar, hur skönt det än är att plocka fram vinterjackan i början på säsongen och låta sig omslutas av dess värme under hela vintern så finns det ju inget som är så befriande och härligt som att när vårsolen och värmen hittar tillbaka ta av sig jackan och byta till något mer bekvämt och anpassat efter säsongen

Jag kan ju tycka att det borde vara samma sak med offerkoftan

Ett litet slag kanske den där offerkoftan är rätt skön att bära, att få loda runt i tillvaron och tycka lite synd om sig själv

Att riktigt få boa in sig i tanken att man verkligen  är den som sagt/gjort precis rätt saker och att alla andra är dumma och för evigt ska gå runt med skylten "Skyldig" runt halsen

Men som sagt efter ett slag känner nog de allra flesta att koftan inte sitter fullt lika bra på axlarna längre

Då är det rätt skönt att knäppa upp en knapp eller två och släppa in lite luft

Kanske luta sig tillbaka en stund och inse att allt inte är svart eller vitt, att livet består av en hel mängd olika nyanser och att vi alla upplever nyanserna på olika sätt

Det är en styrka att våga se ett "problem" från fler synvinklar än just sin egen

Det är modigt  att  våga inse att man inte enbart är ett offer utan att man själv är delaktig i historien

Att våga se sina brister och ta tag i dom

Själv har jag packat ner offerkoftan och lagt den långt in i garderoben

Det finns mycke som hade kunnat göras annorlunda från alla håll men vad tjänar det till att älta och hålla sig kvar i det gamla år efter år ?

Vad tjänar det till att fortsätta vandra runt i offerkoftan utan att gå vidare ?

Det som sagts och gjorts kan inte ändras så här o efterhand

Det enda vi kan ändra på är framtiden och vad vi väljer att göra med den

Jag har valt att lägga offerkoftan långt in i garderoben och det är jag glad över, nu ikväll blev jag via ett mail påmind om hur otroligt oklädsamt det är att gå runt med en offerkofta på sig

Min första tanke var att skriva ett svar men det hann aldrig bli just mer än en snabb tanke sen insåg jag snabbt  att jag ville lägga min energi, min tid och mitt engagemang på människor som betyder något för mig och som står mig nära

Jag har mina fel och brister precis som alla andra  och det är väl när man inser just detta som man kan gå vidare i livet och inte bara blir kvar i samma läge år efter år

Människan är föränderlig och tur är väl det, tänk så trist det vore om man stod kvar och stampade på samma fläck år efter år...



Att jag aldrig...

... lär mig

Jag borde verkligen öppna det där kompendiet

Läsa några sidor, besvara lite frågor

- ja kort sagt engagera mig lite

Men i vanlig ordning har jag hittat på en mängd andra saker att göra som att

* Bevittnat en helt vedervärdigt dålig melodifestivalomgång

* Gjort ett tappert försök att plocka lite bland Linns leksaker

* Hängt en maskin tvätt

*Spelat lite menlösa spel på nätet

* Surfat på FB och FL

* Gogglat efter lite info om ryttarmärket för barn

*Googlat lite mer om helt oviktga saker

Kort sagt sett till att underhålla mig med allt annat än att läsa på inför måndagen

Det här är verkligen inget nytt beteende för mig

Jag menar det måste ju finnas en anledning till att Farfars "Den late får brått när det blir kväll..." fastnat i  min hjärna och suttit där som ett evighetsmantra de senaste trettio - trettiofem åren

Jag har ju vetat att det skulle bli såhär ända sen jag fick kompendiet i min hand i början av veckan och även om jag gnällt lite om att det var lite ont om tid att bara få en knapp vecka på sig att läsa igenom det hela så vet jag ju att det hade inte spelat någon roll om jag så fått nådiga luntan redan för en månad sen

Scenariot hade iallafall sett likvärdigt ut dvs att det hade blivit bråttom mot slutet

Planen inför morgondagen är att Paul o Linn ska dra iväg och roa sig på egen hand några timmar och att jag ska stanna hemma och fär att läsa i lugn och ro

Kommer det att bli så ?

Handen på hjärtat

Om jag känner mig själv så kommer det hela sluta med att jag bestämmer mig för att hänga med Paul och Linn och skjuta upp pluggandet till i morgon kväll/natt

Thats me i ett nötskal, sorgligt men sant

Undrar om jag någonsin kommer att lära mig att inte skjuta upp allt till sista minuten eller om det helt enkelt är dags att acceptera att det  är så här jag är och att det kanske är precis så som jag vill inbilla mig dvs att jag jobbar/lär mig bäst under lite tidspress ?

Jag vet inte, det enda jag vet är att jag just nu känner mig lätt stressad över läget och samtidigt lite trött efter dagens utflykt till Uppsala med både årsmöte i Shettisklubben och ett besök på IKEA och att jag borde uppsöka sängen för att få lite skönhetssömn istället för att sitta här och blogga och underhålla mig med div. annan surfning men å andra sidan så vill jag nog hålla mig vaken en liten stund till och invänta Paul som begav sig till Sumpan strax före åtta för att kommentera något med skidor

Sändningen skulle vara slut runt midnatt och sen tar det ju en stund hem och det känns väl sådär halvkul att ha honom ute på vägarna nu i det här vädret så även om jag skulle vara så diciplinerad att jag gick och la mig skulle jag ändå inte kunna somna förns han kliver innanför dörren härhemma

Så...

.., jag varför inte fördriva tiden med att läsa några sidor om sårvård eller varför inte lite nutritionslära såhär på nattkröken ?

Vid 46 års ålder kanske det är dags att börja överraska sig själv lite grann
Då givetvis med betoning på lite, ytterst lite

Äntligen...

...lördag !

Det var nog länge sen en helg varit så efterlängtad som just den här helgen

Stressen på jobbet kulminerade igår och det var med nöd och näppe jag till slut hann färdigt med planeringen av fredagskvällen, helgen, måndagen & tisdagen

Jag jobbade tio minuter längre än vad jag skulle och det låter ju inte så farligt men med tanke på att jag inte hade någon rast så blev det ju 4o minuters övertid och veckans övertid kunde summeras till 3 timmar och 40 minuter

Bara nu i februari är jag uppe i 11 timmars övertid eller rättare sagt komptid

Den stora frågan är ju bara när den kompen ska tas ut ?

Nog om jobbet nu, jag lovade mig själv igår att jag skulle försöka koppla bort jobbet så mycket det bara går nu under helgen

*Lättare sagt än gjort*

Fredagseftermiddagen tillbringade Linn och jag i stallet

Vi pysslade om Prinsessan extra länge och tog en liten kort ridtur med betoning på kort

Min rygg och mitt bäcken är inte riktigt kompis med att balansera runt på det ojämt snöpackade underlaget som råder nu

Jag vill ha barmark och mjuka stigar och det gärna nu meddetsamma!

Så fort snön har försvunnit och våren har gjort sitt intåg ska jag ge mig ut på jakt efter en begagnad cykel att ha uppe vid stallet

Om Linn och Prinsessan ska få lite mer fartfyllda ridturer så vill det nog till att jag kan öka tempot lite och det känns som om travsträckorna kan bli betydligt längre och mer intensiva om jag kan trampa med på en cykel än om jag ska jogga brevid

När vi åkte upp till stallet var Linn fast besluten om att hon skulle rida både Prinsessan och Bettan men efter att ha ridit o pysslat om Sessan så var Linns ork slut vilket inte var så konstigt med tanke på att hon åkt skridskor med skolan på förmiddagen så hon nöjde sig med ett litet kram & goskalas nere i hagen och Bettan såg ut att njuta av det hela lika mycket som Linn gjorde

Vad gör man...

... inte för sina barn

I em/kväll är det "Vårsalong" på skolan och jag skulle ljuga å det grövsta om jag andades det minsta lilla om att jag såg framemot det hela

Redan när Linn kom hem med lappen i högsta hugg kände jag bara en enda stor suck och inte kändes det roligare när Paul och jag konstaterade att han redan var inbokad den kvällen

*yippey*

Ännu en skolaktivitet som jag tvingas genomlida utan Pauls sällskap och där det hänger på mig ifall Linn ska få vara med om det eller inte

Det är lite synd om Linn som är nr 3 när Anna och Joakim gick på dagis och i skolan kände jag fortfarande entusiasm inför såna här events nu känns det bara som rätt trista "måsten" som jag helst av allt skulle vilja slippa

Visst är jag intresserad av vad Linn gör osv men jag är tämligen ointresserad av teckningar/arbeten som hennes klasskamrater har gjort

*Fy på mig*

Efter en rätt hektiskt dag på jobbet med bla två timmars övertid som spenderades på att försöka få ihop en hyfsad helgplanering med allt vad det innebär ville jag helst av allt bara åka hem och dra ett täcke över huvudet och sova

En "Vårsalong" var väl typ det jag allra minst kände för att roa mig med och

 jag erkänner på stört och utan att skämmas det minsta lilla att jag gjort mitt bästa för att försöka "köpa mig fri "men inte ens mutor som middag på McDonalds eller Subway godtogs av Linn

Med skammens rodnad på kinderna kan jag väl erkänna att jag även försökte det fulaste tricket av dom alla dvs fresta med ett besök på Björks Leksaksaffär men inte ens det kunde konkurrera med att få äta middag i skolans matsal och sen gå runt på Vårsalongen

Det är väl bara att  *Le & vinka* helt enkelt

Vem vet, någon gång i framtiden kanske Linn suckar djupt när jag ber henne hänga med på "Allsång med PRO" eller nå´t i den stilen

Kort sagt, det finns saker man bara gör helt enkelt vare sig man vill eller inte och belöningen blir att man gör någon man tycker om glad

I det här fallet är det Linn som blir glad, och jag önskar bara att lite, lite av den entusiasm hon känner inför det hela kunde smitta av sig på mig







Nådiga luntan...

... har anlänt

Ja det var kanske att ta i men så¨där en 32 eller om det var 36 sidor ska plöjas igenom innan kursen på måndag och nu återstår bara den stora frågan när detta ska göras ?

Givetvis på arbetstid förståss och det är ju den allra lättaste saken i världen jag menar jobbet är ju rena rama "dra benen efter sig tillvaron" just nu och jag riktigt skriker efter mer arbete

Min arbetsdag såg rätt bra ut i morse

- två snabba jobb och sen skulle jag kunna ägna resten av fm åt planering, planering, planering

Ja med lite tur kanske jag även skulle hinna med att läsa lite inför kursen

Redan när jag befann  mig hos första kunden sprack den planeringen eftersom enhetsledaren ringde och gav mig ytterligare två kunder pga att dom hade missat  en som ringt sig sjuk och att det nu gällde att pytsa ut dennes besök på oss andra så gott det gick

Jag var ner på jobbet strax efter tio och hade då två timmar på mig att planera kvällen och morgondagen samt då helst även skriva nya listorna med exakta tiderna både för besöken och tiden det tar att ta sig mellan kunderna

Jag skulle kunna skriva en hel del om situationen på jobbet just nu men jag väljer att konstatera att jag för första gången på mycke mycke mycke länge känner mig totalt otillräcklig och att jag inte har en susning om hur i hela helv*ete jag ska planera för att göra alla nöjda

- det är en stört omöjlig uppgift att få ihop det hela efter dom direktiven jag får och hur jag än vänder mig har jag rumpan bak och just nu känns det som att det är rätt många som skulle vilja sätta en hård känga i den

Men vad kan jag säga mer än

- Dont kill the messenger....



Kanske är jag...

... för cynisk

Det första jag fick se i morse när jag satte mig framför datorn var att Witney Houston hade avlidit

Min första tanke då var helt enkelt "Tragiskt" och med tanke på vad jag läst om hennes drogproblem under åren samt sett div. bilder på henne så drog jag slutsatsen att hennes kropp helt enkelt gett upp och  jag scrollade vidare ner för att se vad annat som hänt i Sverige och världen över natten

Jag hade 4ans morgonTV på i bakgrunden och kunde höra hur programledaren pratade om det chockerande och högst oväntade som hade hänt 

 Jag loggade in på FB och i takt med att mina vänner där vaknade så började den ena efter den andra uppdateringen om detta oväntade och chockartade som hade hänt dyka upp

Oväntat ?

Chockartat ?

Jag förstår inte riktigt, den som läst om Whitney under de senaste åren och/eller sett bilder på henne kan väl knappast vara chockade eller anse att det var speciellt  oväntat  det som skedde ?

Det är alltid tragiskt när människor fastnar i ett beroende som tar över deras liv 

Det är alltid sorgligt när männsikor dör i "förtid" när dom borde ha så oändligt mycke kvar att uppleva och ge sin omgivning

Och det är nog just där mina tankar kring Whitney får stanna idag

- ett tragiskt och sorgligt öde

I övrigt är jag nog alldeles för cynisk för att kunna delta i den kollektiva sorgen som har uppstått och alltid uppstår när någon sk "kändis" avlider



Den allra bästa...

...  starten på dagen

I morse blev jag väckt av en vilt fnissande Linn som kittlade mig och talade om att det var dags för mamma att vakna

Sen följde en halvtimme där kittling, bus, kramar, "Gissa ordet" och lite brottning blandades om vartannat innan vi äntligen kändes oss redo för att stiga upp ur sängen och möta dagen

Jag kom i säng rätt sent igår och sen låg jag och läste en bra stund innan jag slutligen somnade så det var en allt annat än pigg Helen som klev upp

Men den mysiga starten gjorde att tröttheten inte kändes lika jobbig som den brukar göra vilket förmodligen berodde på att skratt och kärlek är en minst lika viktigt ingrediens som en bra frukost för att ge en bra start på dagen



Bilar bara...

... ska fungera

När dom inte gör det så blir det inte riktigt som man har tänkt sig

I går fick Pauls bil ett nytt batteri och därefter startade den så fint så fint vilket kändes riktigt skönt eftersom Paul idag skulle ge sig iväg redan vid halvsex snåret för att ( tror jag ) kommentera Nordisk kombination
under tiden som han drog in lite pengar till familjen skulle Linn och jag åka upp till stallet och ha det riktigt mysigt

Planen var att packa en liten fikakorg och att Linn skulle rida både Prinsessan och Bettan

Linn vaknade vid halvåtta och då hade Paul redan åkt

Första halvtimmen sysselsatte hon sig själv men sen tyckte hon att det var dags för mamma att vakna

Vi tog det lite lungt, åt frukost, småpysslade lite och till slut gjorde vi oss iordning för att åka iväg 
 I samma veva ringde Paul och berättade att hans bil inte startat när han skulle åka iväg så han hade tagit min bil istället

;em han hade satt i motorvärmaren i sin bil innan han åkte och tyckte att jag skulle göra ett försök att starta den

Det gjorde jag, den startade lite motvilligt

- bara för att sen tvärdö

Det blev med andra ord lite ändrade planer för Linns och min del

Istället för ett par mysiga timmar i stallet blev det en mysig stund ute

Linn bjöd på snöbiskvi och kall choklad i lekstugan innan hon plockade fram sin springcykel och tog en vända med den och efter det svalkade vi oss med lite brottning i snön och avslutade vår utomhusstund med att göra snöänglar

När Paul sen äntligen hittade hem blev det en snabbtur in till Norrtälje

Eftersom Linn har tjatat om sushi hela veckan så inledde vi med ett besök på Kamida innan vi åkte till Flygfyren och tog oss an veckohandlingen

Förutom mat, present till Astrid och en ny pulka till Linn så köpte jag mig lite lördagsgodis i form av lite choklad och ett jättenystan

Egentligen borde jag inte sticka med tanke på att arbågen gör så infernaliskt ont men jag är så otroligt sugen så jag får väl diciplinera mig och sticka små korta stunder åt gången

I morgon är en ny dag och nu håller jag tummarna för att vi har två tjänstvilliga bilar så att allt blir som planerat för även i morgon drar Paul iväg vid halv sex snåret 

Linn ska på kalas mellan 11 -13 och efter det ska vi ta en vända till stallet och med tanke på att klockan nu snart passerar halv ett så borde jag uppsöka sängen så att jag är någorlunda pigg i morgon

Det är synd...

... om vår dotter

Härom dagen suckade det lilla trollet bedrövat att hon inte hade några kläder

Jag tog med Linn ner till hennes garderob, öppnade dörrarna och undrade vad det var för något som fanns där om inte kläder...

... Linn suckade ännu mer bedrövat och svarade

- Men det där är inte så himla fina kläder, dom är ganska fula... Lite omoderna och sådär... Det är barnsliga kläder jag fyller sju år snart och jag vill ha tuffare kläder

*Hoppsan*

När Linn kollade brevlådan igår konstaterade hon mycke nöjt att mitt bland alla post till mamma och pappa fanns det en katalog från HM

Linn hann knappt få av sig sina ytterkläder innan hon slängde sig över katalogen med en penna i högsta hugg och efter ett par minuter kom hon till mig med katalogen

- Här... jag har ritat på kläderna jag vill ha... du kan beställa på datorn... Nu !!!

Jag försökte lite lamt med argumentet att det var sommarkläder och att det fortfarande är vinter och att vi kanske skulle vänta lite men det bet föga

Linn upplyste mig om att tiden går fort och snart är det vår och om vi inte beställde nu så skulle kläderna hinna ta slut och då skulle hon bli ledsen

- Men det är inte bara att beställa, kläder kostar pengar och vi måste ju titta efter vad det är du behöver

Inte ens det argumentet möttes av någon större förståelse från den lilla damen

- Jag behöver snygga kläder... Om dina pengar är slut får du jobba lite mer eller fråga pappa han har pengar så det räcker

Hur det hela slutade ?

Ja Linn fick väl som vanligt sista ordet men jag tröstade mig med att jag iallafall kapade hennes önskemål med sådär en två tredjedelar och kanske är det så att vi behöver lite vårkläder med hopp om sol och värme för att stå ut nu den sista tiden innan vintern ger upp

När män får ...

... vara män

kan man få riktigt bra och trevlig service

Maken behövde ett nytt batteri till sin bil eftersom han själv är strängeligen upptagen av jobb och diverse möten så föll det på min lott att åka iväg och köpa ett efter jobbet idag

Nu är ju det här med bilar o teknik inte min starka sida så jag hade en liten lapp med mig med vilket batteri jag skulle ha

Maken hade dessutom förvarnat om att det skulle vara tungt, närmare 18 kg och att jag med tanke på mina axlar o nacke kanske borde be om hjälp att bära ut batteriet till bilen

Jomen visst, där någonstans gick min gräns

Viss hade jag kunnat fråga om det men aldrig att jag skulle få för mig att gör´t hellre hade jag nog dragits med lite ( extra ) värk i en dag eller två

Nu visade det sig att herrn på Mekonomen i Norrtälje var en riktig gentleman

Efter att han hade plockat fram batteriet och tagit betalt tittade han på mig och sa

- Så här tunga batterier är ingenting för en kvinna att bära runt på, jag bär ut det till din bil om du vill

- Ååååå... Tack gärna, det vore jättesnällt svarade jag så klart och bjöd på ett varmt leende

På väg ut till bilen skämtade vi lite om att det är allt en bra tur att det finns starka karlar som kan hjälpa en kvinna i nöd och väluppfostrad som jag är så tackade jag givetvis för hjälpen och önskade honom en fortsatt trevlig eftermiddag varpå han tackade för det trevliga sällskapet

Stärkt av den trevliga servicen bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och se till att få mina torkarblad på bilen bytta

Något som borde gjorts för länge sen med tanke på att vi köpte bilen i okt/nov 2005 och att jag sen dess bytt torkarblad en gång och nu den senaste tiden har läget blivit alltmer akut men jag har verkligen dragit mig för att göra det eftersom jag minns hur dj**a bökigt det var sist jag gjorde det och vilken evinnerlig tid det tog för mig den gången
Mao inget jag ville stå och fippla med i kylan

Nu hade jag ett svagt minne av att jag i någon reklam sett att man kunde få hjälp med den lilla detaljen på Statoil i Norrtälje och varför inte ?

Jag svängde in på Staoil och ställde mig i kassakön

När det var min tur beställde jag en korv till den hugriga ( läs sugna ) Linn och kopplade sen på den lilla charmen jag besitter och frågade med ett leende på läpparna om det stämde att man kunde få hjälp med att byta torkarblad

- Men självklart, det fixar jag på minuten fick jag till svar

Ja på minuten var väl att ta i men fort gick det och under tiden han fixade med bytet var tonen mycke skämtsam och vi enades om att det är en himla tur att vi alla är bra på olika saker

På hemvägen konstaterade jag att det var en evinnerlig skillnad med de nya torkarbladen

Det var länge sen jag hade så klart o fin sikt och med tanke på hur snabbt och smidigt det gick med lite hjälp så kommer det inte att dröja så länge tills nästa gång jag ser till att få dom bytta

Nu är jag ju rätt övertygad om att den goda servicen jag fick idag i grund och botten inte handlar så mycke om manligt kontra kvinnligt kvinnligt utan mer om att det var rätt man på rätt plats

Kort sagt folk som verkade trivas på sina jobb och helt klart insett vad det där med service innebär

Nu har jag haft turen att två dagar i rad stött på riktiga pärlor när det gäller service och än en gång kunnat kontatera att det finns inget som smittar så snabbt som ett leende

Fantasi och kreativitet...

... i all ära

Men ibland kan jag önska att vår dotter kunde nöja sig med att leka enbart med sina hästar eller sina Barbiedockor sådär lite stillsamt och samlat

I dag lekte Linn "Frågesport"

Leken gick till så att hon både ställde och svarade på frågorna helt själv

- Vilken färg har en skimmel när den föds ?

- Vad är en skänkelvikning ?

- Hur stor får en A-ponny vara ?

- Vilken är högsta en C ponny eller en D-ponny ?

- Vad kallas en häst som har fläckar ?

- Vad hette hopphästen som dog i världscupen ?

När frågestunden var över blev det dags för prisutdelning

Prisutdelningen fick dock vänta lite eftersom Linn var tvungen att samla ihop vinsterna först och det var väl ungefär här min lilla tveksamhet till det där med krativitet och fantasi började göra sig påmind och hela mitt inre blev en enda stor suck

Priset ?

Tja, blandade prylar kan man väl säga...

Det är underbart att lilltrollet kan sysselsätta sig själv långa stunder, att hennes fantasi flödar som en bäck om våren men

Ett stort men

Jag har liksom lite svårt för just den delen av hennes fantasi o krativitet som utmynnar i dessa div lådor/påsar/väskor/korgar av alla de slag

Dvs då allt och jag menar verkligen allt möjligt samlas ihop

Förutom det ni ser på bilden så bestod vinsten i 2 dataspel, ngr Min Häst tidningar, en vojlock, lite klistermärken, en målarbok mm mm mm

och ni kan ju lätt föreställa er vem som får tjata sig blå för att var sak ska hitta tillbaka till sitt rätta ställe och inte bara lämnas där i kartongen



Är människan korkad...

... eller spelar hon bara dum ?

Blir man ertappad med fingrarna i syltburken är det väl bara att slicka av fingrarna, rycka på axlarna och erkänna att man var dum som tjuvsmakade

Är det så illa att man står där med brallorna nere får man väl helt enkelt se till att dra upp dom, le lite uppgivet och stå för vad man har gjort

Att klämma ut sig ett

- Det var i god tro...

- Jag visste inte att det klassades som knark...

- Jag visste inte att det var förbjudet i Sverige...

Drar ju bara ( ytterligare ) ett löjes skimmer över en som person

Saken är väl att dessa tabletter förmodligen är fullt tillåtna i Sverige men det är klart då  krävs det förståss att man först går till en läkare och får det utskrivet på ett recept och sen beger sig till Apoteket och köper ut dom under kontrollerade former

För trots allt finns det ju en anledning till att vi har läkare och Apotek här i Sverige och att det inte bara är att gå in i närmaste tobaksaffär eller hål i väggen butik och köpa sig "få ro" piller

F´låt Kicki men jag tror inte riktigt på att du varit så extremt omedveten om att du klev lite över gränsen i din jakt på sömn

- Hur skulle jag kunna veta att det som dom ger på amerikanska sjukhus klassas som narkotika ?

Ja, hur skulle du veta ?

Men just ordet sjukhus och därtill även ordet läkare kanske borde gett dig en fingervisning om det hela

Att man sen som vuxen borde ha vett nog att kunna skilja på  det som sker i en TVserier och verkligheten är en helt annan femma förståss

Jag vet,

det är fegt och fult att sparka på den som redan ligger men på nå´t vis så bjöd Kicki in till det när hon i "Adam Live" bedyrade sin oskuld och än en gång vill att vi ska tycka synd om henne

Ja Kicki, jag tycker lite synd om dig efter allt jag hört dig berätta om ditt liv i radio/TV och läst utdrag ur din bok så känns det som om livet i ditt fall varit en rätt snårig stig och tuff väg att vandra men just den här gången när jag hörde dig berätta om knarkåtalet så kunde jag inte låta bli att tänka

- hur dumma tror hon att vi tittare är på en skala ?

Sorry Kicki men du tog en chansning och den gick inte hem

Du ertappades med fingrarna i syltburken eller snarare man lyckades stoppa syltburken innan den hann fram till dina fingrar

Ditt försök till att fiska efter förståelse och ömkan gick inte hem hos den här tittaren iallafall

Jag tycker inte synd om dig i just det här fallet däremot tycker jag att det är både synd och lite tragiskt att du inte lyckas få den hjälp du verkar behöva på "laglig" väg utan känner dig tvungen att handla piller från Indien via nätet något som de allra flesta av oss vuxna vet inte är okey



Det blir inte alltid...

... som man tänkt sig

och idag var det en evinnerlig tur

Det började i går eftermiddag när vi skulle iväg till Norrtälje på bio och Pauls bil vägrade att starta

Den gav ifrån sig ngr små klickanden men inget mer

*pang bom har tagit semester*

Biobiljetterna var betalda så det var bara att klämma in sig i min lilla lådbil och se glada ut

Vi såg "Mästerkatten" , den var helt ok och vi var alla tre på ett strålande humör när vi åkte hemåt

Vi gled in på uppfarten, parkerade och

*tada*

Vinter, kyla och Seat är ingen bra kombo

Paul och Linn hade inga som helst problem med att öppna sina dörrar men givetvis var förardörren helt omöjlig att öppna så det var bara för mig att plocka fram den lilla ( med betoning på lilla ) gymnasten inom mig och tråckla mig ut via passagerarsidan

Nu är det ju inte första - och säkerligen inte heller sista gången - som jag utövar denna gymnastiska övning så jag börjar ju få in snitsen på det hela och när jag väl kommit ut var det bara att fippla fram kupevärmaren och sen be en stilla bön om att dörrhelv*tet skulle ha tinat upp under natten

Sen kom kvällen och det var dags att gå och lägga sig och jag har ju en missklädsam ovana att fantisera fram värsta scenariot så när jag försökte mig på att somna smög sig givetvis tankarna på

- Tänk om bildörrarna inte går att öppna i morgonbitti

Vad gör jag då ?

Ringer jobbet och säger att jag är strandsatt i Frihamra utan bil men att jag kommer så småningom jag ska bara promenera ngr km med Linn till skolan och sen hoppas på att det kommer en buss som tar mig till Rimbo

Eller skulle det vara läge att ringa och be om en akut semesterdag och samtidigt lite klämkäckt berätta att det där med planeringen inte borde innebära något större problem eftersom jag nu under helgen som av en händelse äntligen knåpat ihop ett bra planeringsunderlag som jag kunde maila äver

*tada*

Dessutom började tankarna om att jag skulle ha missat inte bara en utan förmodligen två eller tre kunder under helgen smyga sig på

Med andra ord så började det fladdra gula post-it lappar framför ögonen på mig och alla med griniga kommentarer om alla fel jag gjort när jag planerade helgen

Ja, dessa tankar väckte mig lite av och till under natten så när klockan väl ringde vid halvsex hade jag inga som helst problem med att vakna till liv

Grejen var bara att jag inte kände någon större lust att vakna eftersom jag var helt inställd på att allt som bara kunde tänkas gå på tok med all säkerhet skulle göra det under dagen

Morgonbestyren flöt på alldeles smärtfritt härhemma ja så smärtfritt att både Paul, Linn och jag satt i min bil redan tjugo över sex så jag hann gott och väl skjutsa upp Paul till Rösa innan jag lämnade Linn på fritids

På väg mot jobbet pustade jag ut, iallafall lite grann

Bilen hade ju skött sig så nu var det bara att ta ett djupt andetag och hoppas på att det inte varit alltför mycke kaos under helgen

Två post-it lappar satt klistrade i boken dock var ingen av dom riktad till mig utan bara två små påminnelser om saker som skulle med ut till kunderna

*pust*



Dagen på jobbet var rätt behaglig trots att det var lite trångt i planeringen och det gnisslade lite men jag kunde planera både kvällen och morgondagen i lugn och ro och lämna byggnaden endast tio minuter sen vilket berodde på att jag självmant sökt upp chefen för att höra lite om "USK körkortet" samt bestämma en id för gruppledarmötet där vi ska prata lite om vad vilka arbetsuppgifter vi som gruppledare ska ha och hur vi ska lägga upp vårat arbete

Det har tjatats om det där mötet i sådär en två-tre veckor nu men allt har stannat vid just tjat om att vi måste ha ett sånt möte och tänk så snabbt det gick när någon tog tag i det

*himlar med ögonen*

Så summa sumarum, en dag som jag på förhand förutspått bli en riktigt pestig dag har så här långt varit en rätt behaglig dag

Ny vecka...

... nya tag

Jag går in i nästa vecka med förhoppningen att den arbetsmässigt ska börja bättre än den förra slutade

Det kan ju inte bli så mycke sämre iallafall

Jag har ett hopp om att jag ska kunna sluta i tid varje dag den här veckan,

det vore så otroligt skönt att kunna gå hem tjugo över tolv enligt schemat och hinna med lite härhemma

Jag känner att jag har två dåliga samveten som jag skulle vilja komma i fas med för att bli av med en stor portion stress och ångest

Prio nr ett den här veckan kommer absolut att bli Prinsessan

Jag känner mig inte alls bekväm med att bara släntra ner i lösdriften och "heja" på henne en stund mellan jobbet och fritidshämtningen

Mot slutet av förra veckan var det förvisso för kallt för Linn att rida men vi hade planerat att vi skulle ha en eftermiddag i stallet med pyssel o mys i fredags men kaoset på jobbet medförde att jag fick åka förbi stallet på vägen hem innan jag hämtade upp Linn på fritids ett par timmar senare än planerat

Nu i helgen har det varit en del annat på agendan så det har vara blivit snabbvisiter hos vår Prinsessa och nu börjar jag känna det dåliga samvetet gnaga rätt hårt

Jag vet att Prinsessan har det alldeles ypperligt tillsammans med sin flock och att det inte går någon större nöd på henne men det känns helt enkelt inte rätt och framför allt så saknar jag myset o pysslet

Mina nya arbetstider skulle ju innebära att vi skulle kunna ägna mer tid i stallet än tidigare jomen pyttsan säger jag så har det ju inte riktigt sett ut men vi går mot ljusare o varmare tider så det finns hopp om livet

Mitt andra dåliga samvete är allt som jag skulle behöva göra här hemma

Vi fick ett ryck för ett tag sen och körde igång operation rensning i tvättstugan och skåpen där

Den rensningen skulle behöva fortsättas i vår klädkammare, vårat sovrum, köksskåpen mm mm

För att inte tala om Linns rum som än en gång skulle behöva en utrensning och genomgång men när fasen ska vi hinna ?

Jo det är klart vi skulle ju kunna ägna helgerna åt detta projekt men hur kul är det på en skala ?

När helgen kommer vill vi ju vara tillsammans och hitta på nå´t kul ihop

Jag inbillar mig att om jag bara håller stressen och ångesten i schack den närmaste tiden så kommer allt att bli så mycke bättre bara våren o värmen gör sitt intåg i vår tillvaro

Allt kommer att bli så mycke lättare när ljuset återvänder på allvar och vi får så där långa o härliga kvällar ogen och fram tills dess får jag försöka att bara fokusera på nuet och de närmaste dagarna

Nästa helg ska Paul ha sändningar både lördag och söndag och då ska Linn och jag banne mig packa fikakorgen och "bo" i stallet några timmar både lördag och söndag och imorgon ska jag helt klart se till att sluta tjugo över tolv så att Linn och jag kan åka till stallet tillsammans och pussa på Prinsessan och om det inte är allför kallt kanske även hinna med en liten ridtur

Dessutom har jag suttit en stund nu ikväll och gjort en "veckoplanering" eller rättare äntligen fått ordning i kaoset

 Något som jag försökt pilla med på jobbet ända sen i början av januari men aldrig hunnit få färdigt eftersom det alltid kommer något annat emellan

Nu när jag fått ordning i kaoset så har tanken på att kanske ta en eller varför inte två semesterdagar när Linn har sportlov så sakteliga vuxit fram

Jag ska bara se till att få Linn med mig på det ochså när jag serverade det förslaget för henne möttes jag av ett

- Nej mamma, jag vill vara på fritids hela sportlovet det verkar så kul att vara där hela dagen

Det är ju skönt att hon känner så men jag tror nog att hon tycker att det är rätt mysigt o kul att vara även med mamma och hitta på något