torsdag 16 februari 2012

Vad gör man...

... inte för sina barn


I em/kväll är det "Vårsalong" på skolan och jag skulle ljuga å det grövsta om jag andades det minsta lilla om att jag såg framemot det hela
Redan när Linn kom hem med lappen i högsta hugg kände jag bara en enda stor suck och inte kändes det roligare när Paul och jag konstaterade att han redan var inbokad den kvällen
*yippey*
Ännu en skolaktivitet som jag tvingas genomlida utan Pauls sällskap och där det hänger på mig ifall Linn ska få vara med om det eller inte
Det är lite synd om Linn som är nr 3 när Anna och Joakim gick på dagis och i skolan kände jag fortfarande entusiasm inför såna här events nu känns det bara som rätt trista "måsten" som jag helst av allt skulle vilja slippa
Visst är jag intresserad av vad Linn gör osv men jag är tämligen ointresserad av teckningar/arbeten som hennes klasskamrater har gjort
*Fy på mig*





Efter en rätt hektiskt dag på jobbet med bla två timmars övertid som spenderades på att försöka få ihop en hyfsad helgplanering med allt vad det innebär ville jag helst av allt bara åka hem och dra ett täcke över huvudet och sova
En "Vårsalong" var väl typ det jag allra minst kände för att roa mig med och
 jag erkänner på stört och utan att skämmas det minsta lilla att jag gjort mitt bästa för att försöka "köpa mig fri "men inte ens mutor som middag på McDonalds eller Subway godtogs av Linn
Med skammens rodnad på kinderna kan jag väl erkänna att jag även försökte det fulaste tricket av dom alla dvs fresta med ett besök på Björks Leksaksaffär men inte ens det kunde konkurrera med att få äta middag i skolans matsal och sen gå runt på Vårsalongen





Det är väl bara att  *Le & vinka* helt enkelt
Vem vet, någon gång i framtiden kanske Linn suckar djupt när jag ber henne hänga med på "Allsång med PRO" eller nå´t i den stilen
Kort sagt, det finns saker man bara gör helt enkelt vare sig man vill eller inte och belöningen blir att man gör någon man tycker om glad
I det här fallet är det Linn som blir glad, och jag önskar bara att lite, lite av den entusiasm hon känner inför det hela kunde smitta av sig på mig





3 kommentarer:

  1. låter inget vidare det där...hopaps det inte tar alltför lång tid då =) Du kanske får muta dig själv helt enkelt, med nån trevlig belöning efteråt =P
    och vad ser jag, har Linn o bettan haft sällskap på ridtur? När ska jag vänja mig vid hur gulligt drt är?
    kram/K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lena gjorde oss sällskap första biten när Linn red i måndags, Linn tycjte att det var riktigt mysigt med ridsällskap <3
      Jag genomled, det blev inte fullt så fasansfullt som jag hade förväntat mig, rätt ( men bara rätt )trevligt och jag kan trösta mig med att det är ett helt år till nästa gång och soppan var faktiskt riktigt god :-) Kram Helen

      Radera
    2. ... så menar jag ju Tina förstås *jag och namn*

      Radera