Den där offerkoftan...

... verkar vara ett rätt obekvämt plagg

Till slut måste det kännas ganska trist och enahanda att bära den dag efter dag

Man borde ju liksom känna hur den skaver o kliar och hur den efter ett tag blir rätt trist att bära

Jag menar, hur skönt det än är att plocka fram vinterjackan i början på säsongen och låta sig omslutas av dess värme under hela vintern så finns det ju inget som är så befriande och härligt som att när vårsolen och värmen hittar tillbaka ta av sig jackan och byta till något mer bekvämt och anpassat efter säsongen

Jag kan ju tycka att det borde vara samma sak med offerkoftan

Ett litet slag kanske den där offerkoftan är rätt skön att bära, att få loda runt i tillvaron och tycka lite synd om sig själv

Att riktigt få boa in sig i tanken att man verkligen  är den som sagt/gjort precis rätt saker och att alla andra är dumma och för evigt ska gå runt med skylten "Skyldig" runt halsen

Men som sagt efter ett slag känner nog de allra flesta att koftan inte sitter fullt lika bra på axlarna längre

Då är det rätt skönt att knäppa upp en knapp eller två och släppa in lite luft

Kanske luta sig tillbaka en stund och inse att allt inte är svart eller vitt, att livet består av en hel mängd olika nyanser och att vi alla upplever nyanserna på olika sätt

Det är en styrka att våga se ett "problem" från fler synvinklar än just sin egen

Det är modigt  att  våga inse att man inte enbart är ett offer utan att man själv är delaktig i historien

Att våga se sina brister och ta tag i dom

Själv har jag packat ner offerkoftan och lagt den långt in i garderoben

Det finns mycke som hade kunnat göras annorlunda från alla håll men vad tjänar det till att älta och hålla sig kvar i det gamla år efter år ?

Vad tjänar det till att fortsätta vandra runt i offerkoftan utan att gå vidare ?

Det som sagts och gjorts kan inte ändras så här o efterhand

Det enda vi kan ändra på är framtiden och vad vi väljer att göra med den

Jag har valt att lägga offerkoftan långt in i garderoben och det är jag glad över, nu ikväll blev jag via ett mail påmind om hur otroligt oklädsamt det är att gå runt med en offerkofta på sig

Min första tanke var att skriva ett svar men det hann aldrig bli just mer än en snabb tanke sen insåg jag snabbt  att jag ville lägga min energi, min tid och mitt engagemang på människor som betyder något för mig och som står mig nära

Jag har mina fel och brister precis som alla andra  och det är väl när man inser just detta som man kan gå vidare i livet och inte bara blir kvar i samma läge år efter år

Människan är föränderlig och tur är väl det, tänk så trist det vore om man stod kvar och stampade på samma fläck år efter år...