Lika bra att inse att...

... jag är besegrad

Min tid som Linns stylist är definitivt över

Mycke tidigt började Linn ha åsikter om vad hon skulle ha för kläder på sig och vi löste det hela genom att till vardags tala om vad hon behövde ha typ 

- I dag behöver du thigts och en långärmad, idag räcker det med klänning eller shorts. det är kallt ute så du behöver strumpbyxor under jeansen osv

Kort sagt Linn har fått bestämma vad hon ska ha på sig till vardags men när det har vankats kalas/fest så har jag haft sista ordet

Ja, iallafall ända fram tills idag när det var dags för Linn att göra sig iordning inför Julias kalas

Jag hade botaniserat bland Linns klänningar och plockat fram två förslag

Dessa klänningar ratades direkt av Linn och hon uttryckte en mycke bestämd önskan om att ha strumpbyxor, shorts & en blus på sig

*suck*

Jag kan inte rå för det men något av det absolut fulaste jag vet i klädväg är just kombinationen strumpbyxor och shorts

Det spelar liksom ingen roll att var o varannan tjej på skolan har det

- jag tycker att det är fult, fult, fult

Dessutom kände jag väl att ljusrosa shorts och en vit ärmlös blus med nyckelpigor på var lite för somrigt för ett februarikalas

Nu är det ju som alla vet så att vi har begåvats med en dotter som redan från sitt allra första andetag påvisade en mkt stark egen vilja och den viljan har ju inte direkt  avtagit med åren utan snarare vuxit sig än starkare och dessutom kompletterats med en argumentationsteknik som inte är av denna världen

Jag borde med andra ord insett det omöjliga redan från start och inte gett mig in i en diskussion beträffande kalasklädsel

Med andra ord, jag förlorade slaget och kan förmodligen bara inse att jag härmed endast har en funktion att fylla när det gäller Linns garderob

- att se till att den fylls på med nya kläder

Det må vara så att min bild av en "kalasfin" liten tjej inte riktigt stämmer överens med den bilden min dotter har men när Linn stod färdigklädd framför spegeln konstaterade

- Jag känner mig så somrigt glad och fin

Ja då kunde jag ju inte annat än att le och känna att egentligen spelar det ju ingen som helst roll vad jag tycker och tänker utan det viktigaste är ju att Linn trivs i det hon har på sig och känner sig fin

Inte skulle jag vilja gå på kalas i en klänning som någon annan valt ut åt mig och som  jag själv inte kände mig bekväm i