Det blir inte alltid...

... som man tänkt sig

och idag var det en evinnerlig tur

Det började i går eftermiddag när vi skulle iväg till Norrtälje på bio och Pauls bil vägrade att starta

Den gav ifrån sig ngr små klickanden men inget mer

*pang bom har tagit semester*

Biobiljetterna var betalda så det var bara att klämma in sig i min lilla lådbil och se glada ut

Vi såg "Mästerkatten" , den var helt ok och vi var alla tre på ett strålande humör när vi åkte hemåt

Vi gled in på uppfarten, parkerade och

*tada*

Vinter, kyla och Seat är ingen bra kombo

Paul och Linn hade inga som helst problem med att öppna sina dörrar men givetvis var förardörren helt omöjlig att öppna så det var bara för mig att plocka fram den lilla ( med betoning på lilla ) gymnasten inom mig och tråckla mig ut via passagerarsidan

Nu är det ju inte första - och säkerligen inte heller sista gången - som jag utövar denna gymnastiska övning så jag börjar ju få in snitsen på det hela och när jag väl kommit ut var det bara att fippla fram kupevärmaren och sen be en stilla bön om att dörrhelv*tet skulle ha tinat upp under natten

Sen kom kvällen och det var dags att gå och lägga sig och jag har ju en missklädsam ovana att fantisera fram värsta scenariot så när jag försökte mig på att somna smög sig givetvis tankarna på

- Tänk om bildörrarna inte går att öppna i morgonbitti

Vad gör jag då ?

Ringer jobbet och säger att jag är strandsatt i Frihamra utan bil men att jag kommer så småningom jag ska bara promenera ngr km med Linn till skolan och sen hoppas på att det kommer en buss som tar mig till Rimbo

Eller skulle det vara läge att ringa och be om en akut semesterdag och samtidigt lite klämkäckt berätta att det där med planeringen inte borde innebära något större problem eftersom jag nu under helgen som av en händelse äntligen knåpat ihop ett bra planeringsunderlag som jag kunde maila äver

*tada*

Dessutom började tankarna om att jag skulle ha missat inte bara en utan förmodligen två eller tre kunder under helgen smyga sig på

Med andra ord så började det fladdra gula post-it lappar framför ögonen på mig och alla med griniga kommentarer om alla fel jag gjort när jag planerade helgen

Ja, dessa tankar väckte mig lite av och till under natten så när klockan väl ringde vid halvsex hade jag inga som helst problem med att vakna till liv

Grejen var bara att jag inte kände någon större lust att vakna eftersom jag var helt inställd på att allt som bara kunde tänkas gå på tok med all säkerhet skulle göra det under dagen

Morgonbestyren flöt på alldeles smärtfritt härhemma ja så smärtfritt att både Paul, Linn och jag satt i min bil redan tjugo över sex så jag hann gott och väl skjutsa upp Paul till Rösa innan jag lämnade Linn på fritids

På väg mot jobbet pustade jag ut, iallafall lite grann

Bilen hade ju skött sig så nu var det bara att ta ett djupt andetag och hoppas på att det inte varit alltför mycke kaos under helgen

Två post-it lappar satt klistrade i boken dock var ingen av dom riktad till mig utan bara två små påminnelser om saker som skulle med ut till kunderna

*pust*



Dagen på jobbet var rätt behaglig trots att det var lite trångt i planeringen och det gnisslade lite men jag kunde planera både kvällen och morgondagen i lugn och ro och lämna byggnaden endast tio minuter sen vilket berodde på att jag självmant sökt upp chefen för att höra lite om "USK körkortet" samt bestämma en id för gruppledarmötet där vi ska prata lite om vad vilka arbetsuppgifter vi som gruppledare ska ha och hur vi ska lägga upp vårat arbete

Det har tjatats om det där mötet i sådär en två-tre veckor nu men allt har stannat vid just tjat om att vi måste ha ett sånt möte och tänk så snabbt det gick när någon tog tag i det

*himlar med ögonen*

Så summa sumarum, en dag som jag på förhand förutspått bli en riktigt pestig dag har så här långt varit en rätt behaglig dag