Det här med rättvisa...

... kan vara riktigt svårt

Det händer att vi har små diskussioner om det här med rättvisa med vår sexåring

Är man sex år kan livet upplevas väldigt orättvist och mer än en gång har vi fått höra  "alla andra"

"Alla andra" har en Nintendo DS, åker till badhuset, åker på semester, åker till Gröna Lund, får ditten och datten mm mm mm

När livet känns så där fruktansvärt orättvist för vårt lilla troll brukar vi försöka få henne att förstå att livet inte alltid upplevs helt rättvist och istället för att se till allt man inte har kan det var en god ide att faktiskt se till allt det man faktiskt har och får vara med om och att det där med rättvisa brukar jämna ut sig i långa loppet

Även om det just i stunden kan kännas rätt hårt och orättvist så brukar vårt lilltroll ändock hänga med i våra tankebanor och förlika sig med tanken att i långa loppet jämnar allt ut sig

Och med tanke på att en sexåring kan ta till sig och se det hela i ett större perspektiv än just här och nu gör att jag ibland bli lite förvånad över att vuxna människor ens orkar börjar tjafsa om rättvisa, speciellt när deras rättvisetänkande känns som rena rama förskolenivån

Nej, jag inbillade mig aldrig att det här med planering skulle bli någon enkel historia

Jag var fullt medveten om att det aldrig går att göra alla nöjda men att folk på nå´t vis ändå skulle besitta en viss förståelse för att det ibland inte går att fördela arbetet helt rättvist

Visst händer det att det fälls en suck men det är banne mig inte ofta utan man gör helt enkelt det man ska och sen är det inte mer med det och kanske just därför blir jag så förvånad när det helt plötsligt dyker upp ett

- Varför har jag två städ när han minsann inte har något ? Någon rättvisa måste det väl ändå vara....

I såna lägen blir jag bara ett frågetecken och känner *ta bort mig*

Varför inte se till helheten av dagen och planeringen ?

Varför stirra sig blind på just den arbetsuppgiften ?

Resten av ens arbete den dagen kanske inte alls var så betungande medans den andra "städfria" personen kanske hade en anna typ av arbetsbelastning

Varför inte tänka steget längre och tänka

- ok idag har jag två städ men i morgon kanske jag inte har något städ alls och vem vet den andra personen kanske hade två städ dagen innan ?

Nej, jag kommer nog aldrig att upphöras att förvånas över vuxna människor men jag hoppas verkligen att vårt lilltroll kommer att fortsätta att anamma vårt malande om rättvisa så att hon när hon en dag blir vuxen har en förmåga att se världen och rättvisan i ett litet större perspektiv än just enbart här och nu i hennes egen lilla värld