... måste vara att intala sig att man har semester
Varje morgon när klockan ringer känns det som om det vore mitt i natten vilket det iofs är, kvart över fem är inte en mänsklig tid att stiga upp
Den här veckan har det varit extra tungt när väckarklockan ringt det har konstant känts som att jag sovit minst två timmar för lite och även Linn har varit svårväckt så när vi igår kväll bestämde att även Linn skulle få vara ledig idag så såg jag genast fram emot en lång härlig sovmorgon men vad händer ?
Jo redan klockan fyra vaknade jag och kände mig hyfsat pigg men klockan fyra stiger ingen vettig människa upp ur sängen så på nå´t underligt vis lyckades jag somna om en stund och vaknade inte förns strax före sex och då var det som förgjort, det gick helt enkelt inte att somna om så efter att ha vridit o vänt på mig en stund klev jag helt sonika upp ur sängen och startade dagen
En dryg kvart senare kom Linn, lika glad & pigg hon
Nu är det långt ifrån första gången detta inträffar, det är snarare mer ett faktum än ett undantag så frågan är om inte lösningen på det här med min morgontrötthet och oviljan att vakna när klockan ringer är att det sista jag gör innan jag somnar på kvällen helt enkelt intala mig själv att imorgon är det helg eller semester och dags för sovmorgon
Då kanske jag vaknar pigg och utvilad och med ett leende en stund innan väckarklockan gör sig påmind, eller så kan det helt enkelt vara så att min pigghet i morse snarare berodde på att jag kom i säng väldigt tidigt för att vara mig och därmed skrapade ihop de timmar av sömn som min kropp ansåg att den behövde än det faktum att jag hade semester och skulle kunna ha sovit länge om jag bara hade velat/kunnat...
Ja så kan det vara. När man får sova så kan man inte! Så typiskt!
SvaraRadera