Dagen när ingenting...

... blev som planerat

Men det blev bra ändå till slut

Idag hade jag tid på Öron-Näsa-Hals inne på KS

Planen var att lämna Linn på förskolan, ställa min bil i Ledinge, åka med Paul in till stan, hinna ta en kaffe på cafterian på KS och kanske bläddra lite förstrött i tidningen och bara njuta av lugnet som infinner sig efter att man umgåtts med Linn dygnet runt i fem dagar...

Men...

... planen funkade bra dvs ända tills vi kom ut till bilarna och upptäckte att dörren på passagerarsidan inte gick att stänga

- absolut inget ovanligt, det var ju -2 och vid minsta lilla minusgrad bråkar låsmekanismen på min bil

och...

... jodå, vi har haft den inlämnad, vi har provat alla möjliga tricks och tips men jag är ledsen

- inget funkar det är liksom bara att gilla läget.

Efter att Paul till slut fått igen dörren tyckte han att jag skulle chansa men jag visste ju oddsen liksom, risken var relativt stor att det inte skulle gå att öppna vare sig förar eller passagerar sidan när vi kom till förskolan och om det nu mot all förmodan hade funkat där vid förskolan på morgonen så hade jag med 99% risk fått krypa in i bilen via bakluckan/bakdörrarna sen när jag skulle hem från Ledinge

Så, ja det var helt enkelt bara att låta Linn följa med. Den där lugna stunden försvann någonstans ut i rymden och blev istället något helt annat..

Det tog lite längre tid än normalt att ta sig in till stan, när vi väl kom till S:T Eriks plan och skulle ta bussen mot KS var det fullständig kaos vid busshållplatsen

- tre bussar hann passera innan vi äntligen fick plats!

Den där lugna kaffestunden blev iatället en snabbfrukost

Besöket gick hyfsat snabbt och sen tyckte Linn att vi skulle shoppa dvs åka till BR

Det blev en snabbvända in till Gallerian, lite lunch & det utlovade BR besöket sen ville vi båda hem

Vi skulle göra ett bussbyte vid Söderhall och var ute i god tid

- ja om allt gått som smort skulle vi haft 50min på oss, alldeles lagom för att hinna ta en fika eller en korv men idag gick ju inte allt som smort

Vädret o väglaget gjorde att bussen fullkomligt kröp fram i snigeltakt, vi kom till Söderhall en kvart innan bussen skulle gå

Kallt, kallt, kallt och givetvis var bussen försenad

- vem hade förväntat sig något annat?

Nåja, sju i morse gick vi hemifrån och strax före halv fyra var vi tillbaka i hemmets sköna värme och Linn konstaterade

- Mamma jag vill verkligen inte gå ut någpt mer idag

Inte jag heller...