... meditation vid hästhagen
Efter att ha lämnat Linn på förskolan åkte jag till stallet, min tanke var att pyssla lite med Sessan men jag kom mitt i frukosten och bestämde mig för att inte störa
Istället stod jag bara där lutad mot stallväggen och njöt av lugnet
Det var otroligt rogivande att stå där och se på medans dom mumsade hö, småtjafsade lite om bästa platsen...
Tankarna for iväg åt alla håll o kanter på ett väldigt behagligt sätt, efter några dagar då humöret befunnit sig en bit under isen så kände jag helt plötsligt ett lugn sprida sig men framför allt så fick jag en liten påminnelse om hur viktigt det är att mitt i allt det jobbiga se glädjen i tillvaron och att inte låta det trista grå få övertaget...
Efter en stund i hagen kände jag mig redo att åka hem och ringa Öron-Näsa-Halsmottagningen
Jag var inställd på att behöva stå på mig men...
...Jag behövde inte mer än säga mitt namn o vad det gällde så plockade hon fram min remiss, konstaterade att den var undermåligt skriven och att det inte alls framgick hur akut läget var
Allt hon kunde göra var att pressa in mig på tisdag och uppmana mig att vid minsta lilla försämring direkt åka till akuten/närakuten
Tisdag känns betydligt mer ok än den 8e december och nu är jag ännu mer övertygad om att det på allvar är dags att börja leta en ny "husläkare"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar