Jag tror inte...

... att hon bara hade en dålig dag

Utan att människan i kassan på Öron-Näsa-Hals mottagningen bara tillhör kategorin  grymt otrevliga människor utan någon servicekänsla alls

Jag kom  in i ett tomt väntrum, tog  min nummerlapp och väntade lydigt på min tur

När mitt nummer visades på displayen gick jag fram, log och sa

- Hej, jag heter Helen Ahlgren och har en tid här klockan tio, la fram mitt körkort och möttes av

- Jaså

*tystnad*

- Legitimation

Jag sköt fram mitt körkort lite närmare och möttes av en fnysning och ett

- kort eller kontant?

Inte ett ord om hur mycket besöket kostar utan bara kort och gott

- kort eller kontant...

När var betalningen är gjord bad jag vänligt om ett högkostnadskort och fick svaret

- Det går lika bra att spara kvittona

- Det vet jag men jag vill gärna ha ett sånt kort så jag slipper hålla koll på kvittona, det är lättare att samla det på kortet

Ännu en fnysning, jag antar att det måste vara grymt jobbigt att skriva mitt namn o personnr, dagens datum, summan samt sätta en signatur

Mitt besök i kassan avslutas från hennes sida med

- Gå in dit, sätt dig till vänster och håll fram den röda plastmappen väl synligt för sköterskan....

Jag är fullt medveten om att vi alla har våra dagar då livet inte känns så himla kul men jag är lika medveten om att jag när man har ett serviceyrke så är det liksom bara att gilla läget dom där dagarna dvs bita ihop och *Le och vinka*

Det händer att jag ochså har mina dagar men aldrig att jag skulle vara kort och snäsig mot mina brukare, det är som sagt bara att *le och vinka* och fixar man inte det så bör man nog ta sig en tankeställare om man verkligen passar för ett servicyrke...

Som tur var så var sköterskan inne på mottagningen den griniga kassörskans raka motsast

Så fort Linn o jag hade satt oss  kom hon fram och hälsade med ett stort leende på läpparna, tog emot min plastmapp, gick iväg och kom tillbaka nästan lika fort med fyra böcker som hon gav Linn

- Här kan du läsa för mamma medans ni väntar...

Efter en stund kom hon tillbaka, småpratade lite med Linn, visade sen in oss på läkarens rum och frågade lite diskret om Linn var känslig eller om hon skulle klara av att se undersökningen eftersom det kan upplevas lite skrämmande när man kör ner "kameran" via näsan

När det var dags för "kameran" tog sköterskan fram den lilla lådan med bok & klistermärken i där barns som varit hos doktron brukar få välja ett märke

- Här Linn kan du välja ett klistermärke för att du är så duktig och följer med mamma. Du kan ta två... kan du räkna till fyra? Ta fyra klistermärken...

Innan vi gick därifrån hade Linn fått fyra klistermärken, en ring och ett par undersökningsglasögon

Att personalen skulle engagera sig i Linn som dom gjorde var inget jag hade förväntat mig överhuvudtaget men det gjorde både mig och Linn väldigt glada och blev en sån slående kontrast jämfört med det första bemötandet...